tisdag 6 augusti 2024

Om  post i brevlådan eller vykort ...

Igår var det väl som vi pratade om glädjen i att få vykort - eller ett brev -. Fortfarande, fastän jag nästan enbart skickar Postens Vykort (där man - om man vill - använder sina egna bilder), älskar jag vykortsställ, särskilt om där är lite annorlunda kort. Det till vänster på bilden stod utanför en bokhandel i Berlin. 

Bilden nere intill höger visar en tämligen ung bloggmadame på semester i Grekland. Detta var före mobilens tidevarv .., vykorten skrevs för hand och min Canonkamera vilar tryggt intill matte. Bilderna fick framkallas via Apport Foto eller Extrafilm, då, när man kom hem. Den rosa koftan var från Gudrun Sjödén, liksom kjolen och jag nästan sörjde när koftan gick i graven. Behån fick tydligen vila ut på hotellrummet. Jag kommer ihåg att vi på den resan mötte en man vid namn Eric; han var från Wales och vi kom att umgås nästan dagligen.

Bilden längst uppe till höger måste vara från England, när jag postar ett vykort.

Längst till vänster ett vykort från Eva på Rödön (f.d. Frösön). Nere till höger - ett från vännen Ingrid i Falun - och uppe till höger, ett vykort författat av mina barns pappa. Kortet låg i postlådan i Lyme Regis i England där AP och jag själv tillbringade en vecka, medan husfolket var i Malå. En liten Anders hade fått göra sin pappa sällskap till goda vänner på Jylland. På kortet står bland annat att läsa att sexåringen varje kväll tog en puss i handen och slängde den över havet till sin mamma och storasyster. Jag minns att jag började gråta när jag läste raderna. 

Även en svart hund utan svans kan bli överlycklig över egen post, allra helst om den innehåller några rader från Ecke och Britt och inte minst: en bit kokt skinka, inlagd i som ett litet paket! Här väntar Harry bara på att husse ska ha läst klart .., dååå, blir det stor lycka! 

Uppe till höger: från Indien kom de allra vackraste vykort från Tompe och Kerstin - ungdomskompisar till pv - och nere till vänster ett brev med teckningar från Eva i Tyresös barnbarn Karin.

Det avlånga vykortet, skrivet den 15/11 1982,  var sänt till moster Lisbeth - mammas lillasyster - och mamma berättar om krångel i tullen och ... "en rosenrasande gendarm (tulltjänsteman) som slet papperet i bitar och rasade! Arma karl det var nog dagen efter för honom !! -. Här är underbart vackert! Som ni vet är världen liten. Vi stötte på en ....(oläsligt) tandläkare från Luleå som varit här på en tandläkarkonferens. Kramar - hälsningar. Ann-Gerd. "

Detta om vykort.

3 kommentarer:

Tony sa...

Trevligt inlägg. Vykort tillhör verkligen sällsyntheterna nu för tiden.

Elisabet. sa...

Tony: Ja, jag instämmer! (Att de tillhör sällsyntheterna, menar jag -).

Anonym sa...

Ett så fint komponerat inlägg! / annannan