Sen blir det bättre ....
Sällan har jag sett pv så uppgiven som de senaste veckorna; eller egentligen sedan det här hände med vinkelslipen.
Just då och efteråt - i veckor - var segling inte ens att tänka på och fortfarande har han inte full kraft i sin vänstra hand.
Sen var det ju kalas och annat och jag var inte alls sugen på att ge mig ut på havet, nej, gärna ville jag vara hemma hos katterna.
Då skulle han och bröderna och några till ta en gubbsegling i Bohuslän och pv fick nytt hopp.
Nej, då blev det inställt.
Nu tyckte jag rent synd om honom och hur det var kom vi överens om att ta en kort-segling till Torekov (tar 4 - 5 timmar) och det var precis vad vi gjorde idag.
Inte blev det mycket av planering .., då vi ju kom hem från Västergötland igår. Vi packade ihop det viktigaste och vid elvatiden kastade vi loss. Allt fungerade som det skulle!
På båten pratade vi om hur skönt det nu skulle bli, nu, i mitten augusti, ja, säkert inte alls så många båtar i hamnen. Ack, så fel vi hade! Vi fick plats vid kajen - längs med - och det tog inte lång stund förrän den ena segelbåten efter den tredje kom till hamnbassängen och letade plats. Vi fick ett tyskt par från Heiligenhafen intill vår båt (så nu sitter vi ihop) och strax därefter fick det paret en ny tysk båt ihopbunden med sin. Det är som ett pussel. Och nyss kom en stooor motorbåt in och snurrade runt för att - om möjligt hitta någonstans att slå läger - men icket.
Vad har vi gjort? Städat upp i båten .., bäddat min säng (i köket) och pv ligger i akterruffen .., jag hör att han lyssnar till Sjörapporten och vi har ätit supergod mat på restaurang Varvet.
Här är tyst och lugnt i hamnen. Tidigare ikväll spelades högljudd musik från en stooor motorbåt med svenska ungdomar ombord. Det var uthärdligt, då det var allt från Staten och kapitalet till Carola och Stones, allt i en salig blandning och det sjöngs hejvilt till låtarna.
Men nu: tyst.
Och pv är glad att ha fått hissa segel och kika efter mötande båtar och göra en fin-fin tilläggning vid kajen.
Tack och lov för goda vänner .., i morgon får katterna mat av Eva och Ulf och vi kommer ju hem samma dag.
Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner under täcket ..., det är imma på plastfönstren i kapellet och kommer säkert att vara rejält kyligt i morgonbitti. Nio grader i Stensjö i morse. Det tyska paret intill oss, hade varit ute och seglat i sex veckor. Trängts med andra båtar i Skanör .., kommit till Oslo och häpnade över de höga priserna .., men tog sig inte söderut igen. Antingen hade det varit halv storm, eller så stiltje. Nu var förhoppningen att segla i ytterligare fyra veckor, sedan fick det vara nog. I 60-65-årsåldern, kanske.
Medelåldern på segelfolket är hög. Och vem som yrkesarbetar kan vara hemifOrån så länge ..? Och alla som har småbarn? Mest förundrad är jag över hur människor har råd med dessa schabrak till jättebåtar? Jag fattar det inte.
Nu ska även jag krypa i säng. (Livet är inte endast segling Ecke ska operera sitt andra öga på tisdag; hornhinnan håller på att brisera, ja, hela det ögat ... och då blir det narkos, hu! Och min alltid så rara före detta svåger i Arvidsjaur, han vårdas nu på palliativ avdelning och är så dålig.)
Livet i ett nötskal. Nu hör jag måsar gasta och några överförfriskade män skratta hejdlöst. Pv har somnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar