Och så tar jag bilen och kör till Falkenberg.
Det är varmt ute och luften står stilla i centrum.
På bänkar av trä sitter äldre människor och tittar ut över folklivet.
Utanför en invandrarägd liten servicebutik - på två stora bord - står mängder med jordgubbslådor och till min oerhörda förvåning ser jag människor i min ålder - något luggslitna kanske, men ändå -,
helt ogenerat plocka åt sig dom största jordgubbarna från olika lådor och så spatserar dom iväg, nöjda och belåtna, och mumsar på denna delikatess.
Varför bryr jag mig?
Varför blir jag så irriterad?
Varför får jag lust att rycka dem i skjortärmarna och säga att .."så himla oförskämt av er!"
Tittar in på Handelsbanken.
En av de anställda tar sig an en äldre herre/kund som i sällskap har en man i min ålder och den äldre mannen bär på en svart, platt portfölj och säger "ja, nu kommer jag med problemen ..." och mannen som arbetar i banken, han hälsar dem välkomna och bjuder dem att stiga in till hans kontor .., han låter männen gå före och brer liksom ut högerarmen och hälsar dem välkomna .., "men det är ju så att problem är till för att lösas", säger han.
Jag tänker att så skulle jag vilja bli bemött om jag kom till banken med problem och jag tänker på kvinnan som arbetade på Sparbanken i Ystad och som bemötte mig så oerhört respektfullt när jag ansökte om ett lån - det var efter skilsmässan när jag var utan pengar och tänderna bara rämnade av all tandagnisslan -, hon hette Liz Stridh den där kvinnan, och efter stunds kontrollerande sa hon att lånet skulle beviljas.
"Du har skött dig så fint Elisabet, inga betalningsanmärkningar, ja, det är okej", och jag böjde mig fram över skrivbordet och kunde omöjligen hålla tillbaka tårarna.
Det var vad jag tänkte på där inne på Handelsbanken.
Sedan går jag raka spåret till blomsteraffären, glömmer att ta kölapp ..., men en vänlig kvinna säger att .."nej, nej, du var före mig" och jag tackar för vänligheten, köper två stora lavendelplantor och hinner sedan med en sväng på Ica Supermarket -
en sån fin butik är det -, och kunderna fyller sina kundvagnar så där som om jordens undergång närmar sig.
Hinner med en sväng in i färgaffären och köper målartvätt och penslar till pv.
Sen hemåt.
Möter danska husvagnsbilister och överallt blommar hundkäx och smörblommor.
Ser får och hästar och här och där lamm som snart är stora.
Slår av radion.
Himlen är knallblå.
När jag svänger in på lillvägen där vi bor, ser jag pv klippa gräset och harry sitter stilla intill husse, men blir sååå glad när han ser matte i bilen och jag möts av en ivrigt svansviftande krabat och nu är det snart jobb och förmodligen är jag svimfärdig när arbetsdagen är tillända, men just nu känns livet som bäst.