söndag 17 juni 2012

Anne i Mantorp berättar ...

Hej Elisabet!

Först och främst måste jag få säga grattis till dina "grabbar" som kommit i mål efter en blöt natt.
Vilken kämpe till son du har som klarade hela rundan och i spöregn. Imponerande.

Nu till veckans bästa som handlar om Texas, min stora barnbarnshund.
Idag har jag haft honom alldeles själv och varit ute på två promenader som avlöpt perfekt. Det är som så att Texas är livrädd för andra hundar och använder anfall som försvar tyvärr.

Texas är mycket starkare än jag, så nu är jag som sagt jättelycklig som lyckades fixa mötena med andra hundar med hjälp av lite godis.

Det är inte bara synd om människan, utan även om rädda hundar.
Texas är en sådan hund som skulle behöva hjälp av Cesaer Milan eller kanske någon som din Anna.
Att han är så rädd nu när han är jättestor och 5 år beror på att skräcken från när han blev attackerad av en aggressiv hund som liten valp inte har gått över.
Annars är Texas go´ som guld mot familj, katter och alla människor han möter och förståss oerhört älskad
av mig.

Det var en till veckans bästa; besöket i Kolmårdens djurpark. Vilken underbar dag det var.

Eftersom jag har lite svårt att gå så fick vi ta med bilen in i parken och parkera på några platser efter en bilslinga. Det kostade inte mer än parkeringen utanför och jag måste säga att den servicen är jättebra för alla oss som inte kan knata omkring hur som helst längre. Det är ju så väldans backigt i Kolmården, men nu såg jag till och med rullstolar och rullatorer och dom kan aldrig i världen har kunnat ta sig runt utan bil.

Vi åkte linbanan över safariparken och såg bland annat diande lejonungar och en brunbjörn som tog sig ett
bad. Sedan var vi så klart också i delfinariet och såg en jättehäftig show. Vilka underbara djur delfinerna är
och så duktiga tränarna är.

Ja, Kolmårdens djurpark kan jag varmt rekommendera med alla fina upplevelser
som man kan ha där. Både stora och små och så jag lite äldre och tafflig åkte hem med ett stort leende i
ansiktet och ganska så möra i kroppen.

Anne i Mantorp

Inga kommentarer: