Frisörbesök

Dr Böhlander 37 1/2 innan färgningen!

Dr Böhlander har i sin stundande 40-års kris( är dock bara 37 1/2 ) beslutat sig för att återgå till den blonda hårfärgen som hon hade i sin ungdoms glada dagar, detta visade sig inte vara helt enkelt..

Dr Böhlander 21 år

Glad i hågen kom jag till frisören på utsatt tid kl 13.oo. Skulle börja jobba kl 16.00 och till dess skulle vara klara...

Den supertrevliga frisören "Cecillia" förklarade att detta måste göras i etapper, ( alltså inte hälla i Wellas platinablonda blonderingsmedel)..först si och sedan så och sedan dittan & dattan..

Jag såg lönen flyga sin kos, men vad sjutton ,snyggt kommer det bli!

Först börjar hon med att klippa mitt hår,vilket visar sig ta längre tid än vad hon trodde pga hårets tjocklek...

Sedan skulle håret folieslingas vilket tog ännu längre tid då håret delades in i små små slingor.

Under tiden kommer en pappa in med sina två döttrar.

Den yngtsa dottern som visade sig heta Emma och var 5 år sitter och tittar på mig när hon till slut utbrister :

- Varför har du plast i håret ?

-Jo, vi håller på att färga det.

-Jaha, men blir ditt hår grått då ( färgen såg grå ut )

- NEJ!!!

-Jag har klippt min lugg, den är inte jämn....( nej ,det var den inte..)

Sedan vänder sig hon till frisören

-Du,måste man vara fin i håret bara för att man är frisör ?

-Nej,skrattar den trevliga frisören det måste man inte.

-Får ni klippa er gratis ?

-Ja

-Aha,jag var inte så duktig på att klippa...Men jag fyller sex år i höst då bladen på träden är gula,alltså inte på våren..osv osv

Denna härliga femåring bjöd oss på en hel del skratt under hennes besök..

Hur gick det då med färgningen....nja, håret är nu brunt med slingor.

Mina barns kommentarer var "Men det syns ju inte"

Det syns visst,men det ska se naturligt ut,vänta bara efter nästa besök!

Kl 16.00 ringde jag till jobbet och sa att jag blir 1 timme sen....

Hälsningar Dr Böhlander

Avliden...

Elisabets dator har stilla (tillfälligt i alla fall????) avlidit och därför kommer inga inlägg just nu.

Ja, såvida inte dr Böhlander passar på att norpa den tappade pennan.

Madamen hälsar i alla fall till eventuella läsare.

PV

Och torsdagens sommarvärd är ....

... den här mannen.

Torsdagsfönstret ...

Utanför bageriet Söderberg & Sara, upptäcker jag en liten tax som tittar ut genom bilrutan.
(Och ja, jag skulle nog lätt kunna tänka mig att ha en strävhårig tax ...).

Så vi står och tittar på varandra en stund, taxen och jag själv.

Sedan går jag in och köper två dagsfärska bröd; ett till min störstasyster och ett till mig själv.

Brödpåsarna (brunt papper ..) är varma när jag lägger dem i cykelkorgen.

Och så ett kvällsfönster från ...

... Österlen i Skåne.

Från Olof Viktors Café & Bageri.

Onsdagkväll i slutet av juni ...

Kvällspromenad ...

Vi går ut vid sjutiden och kommer hem två timmar senare.
"Här bor barnmorskan ..., du vet ...", säger jag till pv.



Fritidsbaren .., detta kultställe i Ystad.
Här har jag suttit med flera av bloggvännerna.



Tar vägen genom Sandskogen .., går över järnvägen .., ser oss noga för.




"Titta, håll med om att de som planerar grönområden är makalöst duktiga på att få det ombonat och lummigt!" säger jag till pv.



Överallt planteras buskar och blommor i Ystad!

Vid cykelställ .., vid soprum .., vid parkeringsplatser!

Och jag tänker att det verkligen inte behöver vara prunkande blommor, nej, stora sjok med olika buskar gör att det blir sååå lummigt!



Stor daggkåpa .., ååå, så vackert!
En boulebana ..., några bänkar att sitta på medan man väntar på sin tur.

En slags omtänksamhet.



Det blir vila på stranden.

Svalor pilflyger någon decimeter ovanför vattenytan .., fram och åter ..., som projektiler är dom!

Nere på grönområdet grillas det .., många sitter familjevis och har kylväskor och picknickkorgar inom räckhåll.

Och det är precis lagom varmt ute.

Besök ...

På en endaste gång skulle mina döttrar veta vem som är på bilden.
Allt det röda och randiga .., det är hon i ett nötskal.


... av min störstasyster, hon som bor på landet utanför Hörby och ser hästar och föl från sitt matsalsfönster.



Och det blir utflykt till Olof Viktors i Glemminge där vi sitter ute i trädgården och det är soligt och lite lagom vind och under vårt bord sitter en svart katt med rött halsband och mjaaauuuar och efter en stund ger jag henne några bitar av kycklingfilén, den i skivor.



På Olof Viktors är det mackor som gäller.

Jättelika mackor!

Och på gräsmattan kryper en liten tös omkring och vinkar till pv - vink-vink - och det är en sommardag så där som när den är som allra bäst.

Väl hemkomna blir det efterrätt och kaffe och jag letar reda på det där lite blekta fotografiet från januari 1976 och som visar min pappa som sitter i sticketröja vid köksbordet i Malå och mitt emot honom sitter min störstasyster och hennes dotter.

Dom har spelat Yatzy och pappa har precis elva månader kvar att leva.

Kusin Maria ...

... är hon inte fin?

Moster Gunvors yngsta dotter.

Moster Gunvor som var som en solstråle och tyckte om blommor och djur och tänk, när hon dog, skrev en av hennes systerdöttrar en nekrolog som var helt underbar.

Det hela gick ut på att .., hos vem annars fick man ta in en liten killing, bada den i badkaret och sedan ställa den på köksbordet och föna pälsen på den ..., ja, det hände nog bara hos moster Gunvor!

Forts. lediga dagen ....

Och Ystad är så vackert, så vackert ....



Små gatuhus alldeles i närheten av där jag bor.
Och tänk, från ingenstans i marken, ja, utrymmet tycks minimalt, växer rosorna upp!



Robiniaträdet blommar ljuvligt! Luften doftar vanilj!

På Wikipedia läser jag att Robinians blommor lockar till sig bin - och honung, där bin har tillbringat mycken tid i såna här blomklasar och samlat på sig nektar -, kallas för Akaciahonung.
Trädet kallas nämligen också för falsk Akacia.

Nu vet ni det.



Och nästan hemma (då har pv kommit med tåget från Malmö) träffar vi familjen Andersson.

Trogna kunder från lilla kvartersbutiken och nu i den större .,. rara och goa människor!

I bilbarnstolen vilar lille Albin, 3.5 månad ung och med rejäl kalufs .., ja, det är inte långt ifrån att han har lugg.

Idag ska Albin hälsa på hos morfar och mormor och moster Julia.

Det är Julia som står som tvåa från vänster.

Ovanpågrannen ...

Gissa, vem han håller på i fotbolls-VM ...


I tjugo års tid arbetade Erik på en stor boskapsranch i Brasilien.

Och tänk, att i min lägenhet bodde under ett halvår min mamma, som i sin tur hade tillbringat tjugo år i Argentina och Bolivia.

Två frihestslängtande hyresgäster - en uppe och en nere -.

Och nu, en trygghetslängtande madame som tar språnget från Skåne till Halland.

Det är lite skillnad det.

Skriver madamen smajlande.

Just så ...

En annan ledig dag.


Å, Gud .., vilken lycka att få vara ledig och frisk och att få cykla iväg och känna ljumma sommarvindar mot kinden!

Och tänk .,. att ännu någon vecka eller två ha möjlighet att köpa nybakat bröd från Söderberg & Sara och sedan cykla hem igen och då är kaffet klart ..., Zoegas ..., och starkt är det .., och jag dricker det i den rosa muggen som var en present från Kerstin.

Och tänk ..., att kunna använda sina ben och knän och promenera till Österporttorg där det är loppmarknad och att därefter titta in på Färs och Frosta Sparbank och växla femtilappar och tjugor till affären .., att cykla dit och småprata med arbetskamraterna och där är massor med människor och jag köper färska hallon, vinbär och jordgubbar .., som ska bli till efterrätt när min störstasyster kommer på besök i eftermiddag.

Mitt i alltsammans plingar det i telefonen.

Ett litet sms som gör hjärtat glatt.

" ... och mitt i målandet kände jag för ett hej till dig./ "

Mer behövs inte.

Just i ett av livets alla miljoners ögonblick, råkar någon tänka på just dig.

Eller mig.

Vilken rikedom.

Sommarkväll ..

Å, den var verkligen fin, gårdagskvällen!

Fågelsång, vänskap och god mat.


"... men vad då .., ska man grilla själv ..?" utbrister mannen häpet.

Ja, det ska man.



Öppettiderna beror helt och hållet på vädret och det kan man kanske förstså.
Men så svårt att planera för den som ska se till att råvarorna finns hemma!



Och någon gungar och skrattar ...



"Helt ärligt .., jag tycker att ni ska ta ful-vinet, det är precis lika gott som det dyrare!" säger den pratglada och vänliga kvinnan bakom disken.

Mmmm ..., det var gott.
Med smak av blåbär.



Allt eftersom kvällen fortskrider, fylls det på kring borden ..



Och den vane seglaren pv, han hade nog trivts under seglen ...

Lediga-dags-fönstret ...

... kommer från Skåne.

Så här skriver avsändaren.

"På midsommarafton fångade jag detta fönster till dig.

I Smygehuk, alldeles vid havet, finns det.

Fönstret sitter på ett hus som innehåller någon form av utställning, tror jag.

I vilket fall som helst är takskägget ovanför alldeles fullt av svalbon.

Det blir nog en skvätt eller två under en sommar ....

Kram Linda."

Tisdagkväll ...

... blir tillsammanskväll med Fru Grå som brukar kommentera här.

Eller fånga fönster.

Vi går till restaurangen "Kom-i-luckan" som ligger alldeles vid havet.



Konceptet är enkelt: man väljer själv vad man vill äta - och blir det grillat, så grillar man själv -.

Himla finurligt!

Personalbesparande förstås, men vem kan klaga på tillagningen om man själv har stått för den delen?

Vi väljer lammkotletter (från lamm uppfödda på Österlen) och helt perfekt blir köttet, alldeles precis lagom rosafärgat!


"Känguru .., hur ska det nu grillas ...?"


Och här står åtminstone två kunder från affären och grillar sitt kängurukött.

Längst till vänster Cecilia som är flygvärdinna och som nästan var ledig morgon kommer in i affären efter sin sedvanliga löprunda.

Å, det blir en alltigenom härlig kväll!

Mycket prat och god mat .., gott vin .., och precis lagom varmt och skönt där vi sitter under stora segel.


"Titta .. här är Malins lille son ...", säger hon som är mormor.

Och hur känner jag Fru Grå?

Jo, i juni månad år 2006 skriver jag ett inlägg om kyrkogården i Ystad och jag tar en bild på en gravsten som - mer än andra - fångar mitt intresse.

Det visar sig att den unga kvinnan som ligger begravd just där, är Fru Grås dotter Malin.
Och på hennes dödsdag, googlar Fru Grå på Malin och hamnar då på min sida och när jag någon dag senare eller kanske samma dag öppnar min mail, har jag ett brev från Malins mamma.
Från Fru Grå.
Så var det.

Tack snälla rara Ingalill för det här intitiativet och den här kvällen!

Hur underbart som helst var det!

Meddelande till pv .., om du läser här.


Ja, han är icke-kontaktbar just nu, om någon undrar.

Ingen mobiltäckning.

Ingen vanlig telefon.

Och har rest en bit bort.

Men ..., det blir ingen sjösättning på torsdag, som det var tänkt, kanske på fredag?

Kommer du ändå, eller ...?

Just nu ...


Det är helvetiskt varmt i min lägenhet, ja, utomhus också.

Och jag har haft besök av en familj som bor på innergården, vars son nu ska ta över min lägenhet.

"Åååå, vilket vackert ljus här blir .., vilka fönster!!" sa mamman.

Och pojken planerade lite .., väggarna ska målas och lite så.

Själv stod jag och log lite för mig själv och tänkte att det är så här livet är.

Någon flyttar in.

En annan flyttar ut.

Förväntningar.

Förhoppningar.

En aning vemod.

Tisdagens sommarvärd ....


Ska jag absolut inte missa.

Tisdagsfönstret ...

"Hej Elisabet,

Nu har det varit många bilder från nästan-grannlandet Portugal.

Så jag kontrar med en nytagen bild från lilla samhället Sainte Maxime vid Medelhavet inte så långt därifrån.

Detta är orten där Prins Bertil bodde och där nu kungaparet, prinsessor och prins tillbringar sommartid i Provence.

Detta fönster tillhör ett litet hotell bara ett stenkast från hamnen.

Kanariefåglarna kvittrade och solen sken!

Hej från Monet."

Liten hälsning från ...

Utsikt från Tjamstan.
"När du säger hemma, då vet jag att du menar Malå.
När du pratar om Ystad, då säger du ..., du vet i Ystad", säger pv.

Och så här skriver en bloggare från norr:

"Vet du vilket ställe jag åkt igenom idag?

Jo, Malå!...dina vackra hemtrakter!

Är nämligen på semestertripp, på väg till Norge och åker inlandsvägen till Östersund.

Så vackert det är i inre Västerbotten, med alla sjöar och miltals av djupa skogar!

Just nu övernattar vi på en camping vid Ångermanälven. Men ingen badar här!"

Så skriver Sven ..., och hjärtat blir glatt.

Och inutivarmt.

Sommarkväll ...

Just det.

Som bäst är det.

Och efter jobbet cyklar jag ner till stranden och blir där någon halvtimme.

Det är som att rensa hjärnan från allt onödigt skräp.

Ljuvligt, är bara förnamnet.

Ett kvällsfönster från ...

... madamen som så ofta är på resande fot.

Från vännen Ulrika.

Så här skriver hon:

"Taget från nattåget, någonstans i närheten av Umeå igår kväll.

Kram!"

Dagens Sommarvärd ....

... hittar ni här.

Och ännu en insikt ....


Tur att det finns hjälpmedel ...

En slags insikt ...

'

Nu är det tio arbetsdagar kvar för min del.

Bara t i o.

Och det är måndagmorgon och halvsex-nyheter från radions P4.

Himlen är ljust blå.

Det ser ut att bli en fin dag.

Måndagsfönstret ...

"Hej om aftonen!

Lyssnar på kvällens repris av dagens sommar med Eva Dahlgren och för över bilder från kameran till datorn.

Rensar minneskortet som nu nästan var fullt.

Där på kortet finns ett fönster till Dig fångat igår kväll på ön där vi slog läger (båtläger) för natten.

Efter middagen och före jordgubbarna så tog vi en kvällspromenad västeröver på ön för att se solen dala lite i den ljusa juninatten.

Där fångade jag ett fönster till Dig.

Från fönsterfångar-Turtlan .

Ett kvällsfönster ...

... från Stackgrönnanas båtcafé utanför Skellefteå.

Tänk .., där satt vi fjolsomras!

Tack Ellem som skickade bilden!

(Och Ellem skriver att "räkmackorna är lika stora som i fjol").



Och när den här fönsterbilden från Porto visades, hann jag inte med att leta upp texten som annannan hade skrivit till.

Så här stod det:

"Ruckelbilden visar exempel på väldigt karakteristiska Porto-fönster.

Jo, tyvärr är de där naturliga takfönstren längst fram i bilden inte ovanliga i de många fallfärdiga och övergivna hus som finns. Men titta på de präktiga riktiga takfönstren - inte minst det på det tredje huset där man bara precis ser taknocken.

I en sådan kupol kunde man gå upp och se om båten kommit in med leverans, om man var den sjutton- eller artonhundratalsköpman som lät uppföra huset.

Det syns inte här, men floden är så pass nära att de hus som skymtar suddigt i fjärran på sluttningen är på andra sidan. De två närmre husen har ju enklare fönster, vars uppgift helt enkelt är att släppa in ljus i den långa långa huskroppen.

Mitthuset har ju bara fasadfönster på fram- och baksidan, medan långsidorna som är minst fem-sex gånger längre sitter ihop med de två grannhusen."

Eftermiddag ...

"Tjena Micke ...!"

... blir skippande av fotbollsmatchen, den som jag så gärna vill se, men solen lockar ännu mera och jag tar cykeln och susar iväg till östra stranden, där jag nästan alltid håller till.

Där är nästan folktomt.

Och jag funderar på att ta ett riktigt dopp, men vattnet är iskallt, med betoning på is ...,(en kund säger att det var tio grader i havet i gårkväll ...), så jag struntar i badet och lägger mig raklång på en rosavit handduk och somnar nästan genast.


En annan gång på stranden.
Emil har plockat svarta stenar som han kallar för "lakritsstenar" och lagt dem i mitt knä.


I en dryg timmas tid blir jag där.

Cyklar sedan hemåt .., förbi kyrkogården där allt som är kvar av min mamma nu är aska .., förbi Ejdern där hon tillbringade sju år och jag tänker på den där gången när hon nyss hade dött och var alldeles varm och jag höll henne mot mitt bröst och ropade "mamma! mamma!" ..., och sedan vidare ..., förbi Österportgymnasiet där sonen tog studenten och så på min gata .., där är Söderberg & Sara och puben Kings Head och där utanför står en tyskregistrerad bil med tyska flaggvimplar på ömse sidor av bilen och när jag kommer hem, får jag höra att England har besegrats .., och så kommer på sonen på besök och sitter i loppisfåtöljen och mobilpratar med någon kompis och jag har nyss duschat och håret är lockigt.


"Midsommar ..? Jo, vi var i Åhus .., rena lantidyllen!
Nej, jag är hos mamma just nu, jo, jag trivs bra .., i morgon börjar jag på Krim."

Allt känns bra.

Som små pärlor.

Aldrig upphör jag att förundras över hur mycket kreativitet och begåvning det finns bland alla bloggare!

Människor som inte alls har skrivandet eller fotograferandet som sitt levebröd, utan bara pysslar med detta för sitt höga nöjes skull och tänk .,. jag tycker att hur många som helst av dem (av ER!), är fullständigt jämbördiga med s.k. proffs.

En som är makalös när det gäller att filma, är Sven.

Såååå vackert blir det!

Och hans filurinsikter är alltid lika intressanta att ta del av.

Och så finns ju Stationsvakt, som med nån slags stillsam nyfikenhet på tillvaron fixar till de allra mest underbara små filmer!

Här är ett exempel.

Två helt olika sätt att skildra nånting på, men ändå .., så bra gjort!

Och inte får jag glömma den här unga damen!

Kortfattat skriver hon .., långt från mina romaner, men ack, orden går rakt in i hjärtat!

Eller hon med fönsterhåven ...., att läsa hennes rader är ibland som att sitta en båt som sakta guppar fram över vattnet.

Åååå, vad jag blir glad av sånt här!

På jobbet ...

Alldeles vid svänggrinden in till butiken, står "Greger" och håller upp anslagstavlan.

Där skriver Maria H meddelanden till kunderna.

Och där under finns tyck-till-lådan .., och penna och papper, förstås.



Och just hitom Greger, finns kaffehörnan.
Två fåtöljer och ett litet bord och så en kaffeautomat, där man välja mellan olika kaffevarianter.

Allt är gratis.
Många äldre slår sig ner och tar en kopp, när tröttheten slår till.



Någon kom tidigt till affären i morse och fick vänta en stund på arbetskamraten.
Då plockades blommor i vägrenen.
Och den som plockade blomstren tänkte att .., åååå, precis lika vackert är detta som den allra mest dyrbara köpebukett!



Marias verk igen.

Hon skriver precis som en småskollärare på 70-talet och det var väl då Maria gick i småskolan.

Eller närapå, i alla fall.

Elva ...

... arbetsdagar kvar är det nu, totalt.

Sedan ska jag göra som sigge nilsson .., och ingen väckarklocka ska ställas på klockan sex.

Men nu ..., iväg till jobbet!

Blå himmel och vindstilla.

Det får bli stranden efteråt.

Söndagsfönstret ...

... finns på min innergård, den som just nu påminner om Edens Lustgård.

Och bilden togs alldeles nyss .., vid sextiden på morgonen.

En sömndrucken kisse vaknar när jag närmar mig fönstret ..., men det är också allt.

Det är som om hela världen sover.

Och herr Koltrast är alldeles tyst.

Här och nu .... avsnitt 2.

Lugnt och vilsamt utanför mina öppna fönster.

Rosafärgad himmel mot havet till.

Allt känns bra.

Och jag tycker att dikten som Bente skickade är så underbar, så den får bli till kvällslektyr.
Igen. Och igen.


Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.
Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.

Se skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.
Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.

Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.
Nå skjelver de kvitt i et pust av vind,
det er som om noe haster...

Å, flytt deg nærmere inn til meg
her på kjøkkentrammen!
Den er så svinnende kort den stund
vi mennesker er sammen.

Hans Børli

Barndom ....


"Håll käften på dig!" säger mamman till sonen som kanske är fem år.

Max.

Mamman har ett barn i barnvagnen och ett i magen som är stor och sprickfärdig och pappan går före och säger inte så mycket.

Han som ska hålla käften, skuttar på bakom dem.

Hela tiden bakom dem.

Han ser inte direkt olycklig ut, men inte glad heller.

Och jag cyklar förbi och råkar höra orden och tänker att fy sjutton att få höra såna ord från sin mamma eller pappa och ofta funderar jag över varför föräldrar skaffar sig barn så tätt, för särskilt roligt verkar dom inte tycka att det är .., mest ett enda besvär.

Och jag kommer hem, tar av mig jobbarkläderna och öppnar fönstret och efter en stund ser jag familjen passera utanför mitt fönster och vid secondhandaffären får mamman ett utbrott .., det ser ut som om hon gråter och jag hör ord som att hon minsann ska packa väskan, nu har hon fått nog, verkligen n o g!

Om det är hennes eller sonens väska som ska packas, får jag inte veta.

Och så går hon vidare, hon och magen och pappan och barnet i vagnen.

På secondhandaffärens stentrappa sitter lillkillen och tittar efter dem.

Ingen tycks bry sig nämvärt.

Själv står jag i fönstret och undrar vad som egentligen har hänt.