Det bästa under veckan var nog resan ner
till Sundsvall måndag-tisdag.
Vi hyrde en liten (och ganska gammal)
stuga längst ut på Alnö.
På stranden.
Äntligen fick jag möta havet.
Just
den dagen för ett år sedan gifte sig vår äldsta med sin man i Alnö
gamla kyrka.
Vi firade detta med strömmingsmiddag på Spikarna, en liten
restaurang nära där vi bodde. Elins svärföräldrar kom också ut ( de bor i
S-vall) och vi hade en trevlig kväll tillsammans.
Elin hittade ett fint
litet hus som var till salu och sedan satte hon sig på klipporna och
drömde sig bort en stund. Så roligt att träffa henne för några dagar.
"Oj, blåbär .., det är ju smaskens!"
Och
så har vi ju glädjespridaren Otis, som gärna är med när jag rensar
blåbär :).
Nu är det slut på semestern och han får umgås med sin matte
hela dagarna, något som gör matte helt slut. I alla fall innan hon vant
sig :)
Var inte den ungefär som förra veckan? Och veckan före den? Och ... ?
Men en sak som var bra, fast som kanske inte rör mig personligen, var
att maken hjälpte sonen med grundfärgsmålningen på taket. Så nu är det
bara två slutgiltiga lager färg som ska på.
En annan sak var den lilla konserten på Nickebo igår kväll.
Det bästa i veckan var nog klädbytar/säljträffen som jag var med och
arrangerade här i Göteborg.
Jag är medlem i en Facebookgrupp, som heter Fancy Fatshion.
I den gruppen
kan man sälja och köpa kläder i stora storlekar, men även väskor, skor, smycken
och annat smått och gott.
Det är en sluten grupp med kvinnor, som har svårt att hitta fräcka, fina
kläder i sina storlekar och där allt snack om vikt upp eller ner och liknande är
bannlyst.
I lördags hade vi en träff “på riktigt” i Göteborg. En tjej hade hyrt lokal
på skolan där hon jobbar och dit strömmade ett tjugotal glada och
förväntansfulla kvinnor, släpandes på IKEA-kassar i mängd.
Jag packade in en hel del och tog med.
Allt hängdes upp och spreds ut på bord och det var fritt fram att prova,
förhandla och handla.
Det härliga var att alla kunde känna sig helt avslappnade
med att riva av sig tröjan och prova en top eller klänning. Sånt man inte gör
annars för att man inte vill visa sin tjocka kropp för andra.
Men här var ju alla likadana.
Oj som det skrattades och pratades och inte var det jag som sålde nåt, men
jag hade mer med mig hem än jag bar dit. Så sa många, men någon måste ha blivit
av med lite grand i alla fall.
Vi hade ordnat fika också och alla delade lika på lokalhyra + fika och
tiden gick alldeles för fort.
Efteråt sa alla att “detta måste vi göra om snart igen”.
Så roligt det var att träffa alla som man “kände” från nätet på riktigt.
Jag fick höra många historier också om hur jobbigt det är att vara
STORARTAD och hur omvärlden ser på en.
En kvinna berättade för mig att hon sedan tioårsåldern aldrig hade andats
med magen, eftersom hon alltid gått och dragit in magen, så att den skulle se
mindre ut!!
Sånt tänker inte “normalstora” på – hur mycket energi STORARTADE kvinnor
lägger ner på att försöka passa in i normen.
En insikt alla borde skaffa sig snabbt – inte minst
konfektionsindustrin.
Och varmt .., svettdroppar i pannan ..., hår som lockar sig.
Sensommarblomster.
Renfana, ännu mera renfana .., blåklockor .., kråkvicker och baldersprå baldersbrå.
Och almöke som har blommat ut och är ulltussiga.
Och vete och råg.
Blommande brännässlor - får mig att tänka på Harry Martinsson -.
I dikeskanten upptäcker jag miljoner mogna björnbär!
Harry får smaka - i fjol åt han dem glatt! - nu spottar han genast ut detta ljuvliga.
Elisabets bästa ....
En sak som verkligen var bra, det var heldagen i Malmö när klubben Gripen/Crossfit hade intern tävling ute på Borgmästaregården, på ett stort grönområde.
Visst har sonen berättat om vad det hela går ut på, ja, det här med crossfit (det är nån slags allsidig träning, det är styrkelyft, man drar sig upp i romerska ringar, klättrar i rep .., springer i lös sand, går på händer .., ja, det är allt möjligt!), men det är förstås nånting helt annat att se det hela på riktigt.
Det var ett trettiotal tävlande - många olika nationaliteter -, hela tiden hördes en slags Rosengårdssvenska och alla var så omåttligt rara och vänliga!
Medan sonens pappa och jag själv drack termoskaffe, kom en av de tävlandes mamma fram och pratade med oss. Hon var ursprungligen från Libanon, hade bott sjutton år i Stenungsund ("å, som jag trivdes där!" sa hon leende), men flyttade till Malmö för att ge sina barn "bättre möjligheter till utbildning" och nu trivdes hon bra här också.
Och där var en ung libanesisk flicka, kanske arton år, som var det vackraste jag någonsin i mitt liv skådat!
Om man läser allt som står i tidningarna om problem i Malmö, om kravaller och eld i soptunnor, så är det lätt att man får en negativ bild av stan. Arbetar man dessutom som polis just där, är det kanske ännu enklare att den bilden förstärks?
När då sonen, som ju är polis just i Malmö, säger att han trivs så bra i den här klubben och att en av anledningarna är den här mixen av människor från olika delar av världen, då blir jag så himla glad!
"Ja, jag struntar väl i OS-avslutningen ...", tänker pElle och sover vidare.
En annan stooor källa till glädje under förra veckan, var alla tv-sändningar från London och OS.
Det finns inte ord för hur bra jag tycker att SVT sköter detta (det lär vara sista gången, läste jag i gårdagens tidning ...), från Andre Pops i studion till Kajsa Bergkvist som är så bra vid sidan om .., till den duktiga intervjuerskan i simarenan .., ja, allesammans!
Och dessa ljuvliga engelsmän som arrangerat det hela så bra!!
Igårkväll avslutning och visst log jag så hääär mycket vid invigningen, då självaste James Bond kom flygande med drottning Elizabeth, men minst lika mycket looog jag åt den numera inte pur-unge Monty Pythonmedlemmen Eric Idle som sjöng sin egen "Always look on the bright side of life".
Det klippet fick man inte visa, ajabaja, det blev uppläxning från Youtube, så jag lägger in originalet här ovanför.
Och så ska jag inte glömma den där kvällen när jag kom hem från jobbet och knappt kunde gå, så ont hade jag i benen och fötterna och så har pv gjort hamburgare och ställt fram ett glas vin och det var OS på tv .., vilken lycka! Vilken snälling han är!
sportigajenny berättar om sitt bästa ...
God morgon Elisabet!
Jag hade faktiskt planerat att mejla DBIV
redan igår kväll, men var alldeles för trött när jag kom hem vid
21.30-snåret. Den här gången kan jag nog inte hålla mej till en grej,
utan det får bli två.
Det ena är då den där blomman jag fick
levererad till jobbet strax innan jag skulle gå hem i fredags. Synd bara
att jag inte är så där överdrivet bra på att ta emot sådana här "tack".
Jag kan liksom inte förstå varför. Jag har ju bara gjort mitt jobb! ;)
Det
andra är matchen på Gamla Ullevi i Göteborg igår.
Jag, syrran och
hennes sambo var på plats och såg matchen Blåvitt-Mjällby.
Det började
ju bra med mål för IFK Göteborg redan efter 8 sekunder. Men så blev det
1-1, som från ingenstans. I andra halvlek lyckas Blåvitt göra 2-1, men
självklart gjorde Mjällby även 2-2, och livet kändes allmänt skit.
Skulle det bli ännu en oavgjord match, eller till och med förlust. För
nu kändes Blåvitt lite svajigt. Och, det har inte varit lätt att vara
Blåvittsupporter i år, det kan jag lova. Men. Blåvitt gör både 3-2 och
4-2 innan slutsignalen gick! Och det var en skön seger.
Nu vet vi ju att
grabbarna kan hantera en ledning, att tappa denna ledning, och gå
segrande ur striden!
Jag fick fundera en lång stund på vad jag ens befann mig förra
veckan.
Efter Fattigskogslägret tar det vanligtvis 2-3 dar innan jag är
"fit for fight" igen, första halvan av förra veckan är rätt suddig.
Det bästa som hände förra veckan var i alla fall att jag fick ett
brev från en myndighet, där jag äntligen fick som JAG ville. Seger! och
en enorm lättnad.
Och så kvällsstunderna vid torpet.
Sensommarkvällar med mogna hallon, kvällssol, doft av torkat gräsklipp
och en glad Max som busar runt.
Jo, en har redan mailat och berättat och det ska jag lägga in så snart jag ätit frukost!
Adressen är: bisse151@gmail.com och gärna bild till, om det finns.
Och idag susar en burk rabarbermarmelad (förfärdigad av pv igår ...) till Jämtland och till Eva, som var förstaprisvinnare när Ann (ett tips: klicka på Ann-länken och läs hennes historia ...!) från Göteborg kom på besök och agerade Notarius Publicus!
Hoppas att marmeladen kommer till glädje!
Den fina tejpen, det var en sponsorgåva från madamen i landet långt i söder och tänk, vad den - tejpen -,har varit till stor hjälp!
Att en stor del av mitt hjärta tillhör Skåne, det känner jag så tydligt när såna här bilder kommer susande genom rymden!
Hur väl minns jag inte känslan när min ena syster hade flyttat till Lund och vi själva bodde kvar i Malå .., och jag fick vykort med nästan-såna-här-bilder-på och jag tänkte att åååå, så där skulle jag också vilja bo!
Så småningom flyttade vi själva till samma landskap och från sekund ett .., ja, från allra första stund, kände jag mig hemma!
Den känslan kom också när vi förra helgen besökte Öland.
Bilden togs av lundafarmor.
Tack snälla! säger jag.
Uppdaterat: annannan - själv skånska - undrar i sin kommentar var bilden är tagen?
Dom kliver på i Båstad - fem killar i artonsåldern - en av dem har keps och svart-vit-spräcklig jacka och från sekund ett börjar de unga männen recensera fredagkvällen.
Alla har varit rejält berusade .., det pratas om hur mycket vodka man hade i glaset och själva blandningen .,.nån har haft juice, en annan cola .., nån har "rökt på".
En av pojkarna är missmodig.
"Jag hade faan en tjej på kroken, allt var upplagt, men då började hon spy .. faaaan!" säger han.
En annan hakar på - jodå - han hade också en tjej och tänk, nästan-nästan blev det som han hade tänkt sig, men så kom hennes väninna och hämtade henne och så var den chansen förbi.
Jag sitter med huvudet mot fönstret och lyssnar förstrött, allt medan landskapet susar förbi.
I Ängelholm säger en av pojkarna att där skulle han kunna tänka sig att bo och hans kompis har för någon vecka sedan tillbringat en dag i Vejbystrand, det är inte så dumt heller, säger han.
Lördagmorgon blir det uppstigning i ottan, därefter bil in till Halmstad och klockan sju tar jag tåget till Malmö, i akt och mening att titta på sonen som ska tävla i den för mig helt nya sporten Crossfit.
Tävlingen, som ska hållas utanför träningslokalen i stadsdelen Borgmästaregården (såå fint där var, lugnt och fridfullt .., grönt och lummigt och det hela gav mig en helt annan malmöbild än den jag i vanliga fall tänker på!), börjar klockan tio.
I tävlingen ingår ett trettiotal självplågare deltagare; mest män i tjugofem, trettioårsåldern, men även en man som om ett år fyller femtio!!
Tio olika momemt skulle genomföras - allt på tid - och själv hade jag fått hjärtinfarkt inom fem minuter!
Nå, vad gick det hela ut på då?
Sånt här, t.ex.
Och sånt här.
Ett antal töser var också med och det finns inte ord för hur imponerad blev jag av deras kämpaglöd!
När AP var tio, elva år och deltog i skidtävling i Norsjö, berättade hon att mitt hejande hade hörts i ett par kilometer och jag kan ju säga att entusiasmen inte har avtagit med åren ,-)
Den något mer stillsamme pappan syns i randig tröja.
(Och efteråt sa sonen att det var himla trevligt att bli påhejad ...,-)
En äldre herre i 80-årsåldern kom promenerande med sin rollator, just som tävlingarna pågick.
"Ja, ja, vi får se hur deras ryggar är när dom är sjuttio ...", sa han på sävlig skånska.
... svänger jag in på lillvägen och struntar i att köra upp för backen till det gula huset, utan åker rakt ner till havet.
Möter en enda bil - med båt på släp - och fastän solen hunnit sjunka ner där borta i väster, dröjer sig lite av ljuset kvar.
Hela vägen hem från jobbet var m a g i s k.
Insikt nr 812....
En mig närstående madame brukar sucka (jag hör det tydligt, fast hon försöker dölja det) när jag ska berätta nånting och börjar prata om annat, ja, om detaljer på vägen till det där ursprungliga.
Alldeles tydligt hör jag det.
(Det händer att hon gör samma sak ..., men det tänker hon nog inte på och är man mamma säger man förstås ingenting ,-)
Hon som lätt förirrar sig i detaljer ..., här ligger hon på soffan Ektorp.
När jag då läser detta .., då smajlar jag så mungiporna når från öra till öra.
Igårkväll var det alltså dragning i lilla lotteriet och vinnare blev Cosmos matte mossfolk och så Skullalundanna (som rätt logiskt heter Anna).
Förstapriset är en film som kom med posten just igår - sponsrad av värmlandsmadamen, ni vet, hon som är så glad i att resa och som har blivit riktigt biten av detta att vara på sjön i en motorbåt, just det, hon är det -!
Tröstpriset, som går till Anna i Uppland, inhandlades på Öland (på Ottenby fågelstation) och det är en kylskåpsmagnet av den mindre sorten.
Nåt litet blad kanske den orkar hålla på plats .., en biobiljett eller nåt sånt ,-)
Tröstprisvinnaren är en friskus som .., ja, läs själva vad hon tänker pyssla med under den närmaste tiden!
Imponerande!
Grattis till er båda och stoooort tack till dig Turtlan, för filmen och portot!
Några timmar innan det är dags för andra dagens arbetspass, går jag ner till stranden.
Nu blåser det friskt; det är nästan höstvindar .., vågorna är höga och det skummar friskt!
Strandskator, måsar, drillsnäppor och sädesärlor syns nere vid vattenbrynet.
Och så svalorna som kommer likt projektiler!
Det här är första dagen på länge - sex veckor, tror jag - som pv inte är hemma.
Tycker jag att det känns hemskt?
Ensamt?
Nej.
Det är skönt med egentid.
När jag flyttade hit från min lilla etta i Ystad, sa jag någon gång till honom att jag inte vill gå in i nån slags amöbatillvaro där vi två är allt på jorden .., jag vill kunna resa själv och känna en slags frihet och samma sak gäller förstås honom.
Och nu har jag i någon timmes tid spankulerat omkring på stranden tillsammans med en sprittglad harry och vi har träffat en tysk familj med sex barn som tyckte att Stensjö var sååååå vackert (en enda bil stod på parkeringen, häromveckan räknade jag till femtiosju stycken, bilar alltså ...!!) och innan vi kom till Fabrikör Johanssons bygge (där det nu läggs skifferplattor), mötte vi en ung joggande kvinna som tog paus och stod alldeles, alldeles stilla och blickade ut över havet och harry lade sig platt på marken och stirrade häpet på henne .., runt midjan hade hon en orangefärgad sjal som fladdrade i vinden och s o m han funderade över detta!
"Får jag hälsa på honom ...?" sa den unga kvinnan och det fick hon förstås.
Och vi mötte en kund från affären som kom promenerande med sin rottweiler-tik som kom springande lös.
"Det är ingen fara, hon är låg i rang ...", sa kvinnan och harry och den andra hunden viftade på svansarna, allt medan jag insöp synen av rönnbärsklasar, renfana, blåklockor och nånting som jag inte vet namnet på.
Fikapaus på jobbet.
014477 = beställningsnumret för papperskassar.
Efter tre veckor i total frihet - det kallas semester - är det så dags att moppa till jobbet.
I den översta byrålådan har behån vilat i frid, nu åker den fram, liksom den röda skjortan och namnskylten.
Det känns som om halva styrkan är på semester och nu har allt lugnat ner sig; där är inte längre några horder av turister som formligen väller in i butiken, men tyskarna är kvar och frågar om det går bra att växla till sig tior eller femmor, ja, till campingduschen?
Och där är en kvinna som säger ..."men har inte du jobbat på Fridhems Livs i Ystad?" och jo, det har jag ju och det känns så himla bra att möta nån ..., jag höll på att skriva hemifrån, men så känns det ju .,. så det blir lite småprat om Ystad i allmänhet och den lilla - numera nedlagda - butiken i synnerhet.
Sju timmars arbete blir det den här första dagen.
Jag beställer hem godis till kassan .., bärkassar .., kollar hur det är med frimärken, gröna påsar och kartonger .., sen är det mejeriet och frukten och när klockan är halv tio och jag kommer hem (det blåser kulingvindar och flera gånger vinglar man till med moppen!), kan jag knappt ta mig in, så stel är jag i benen och fötterna.
Då har pv bakat gifflar och matbröd - och scones - och bjuder på pepparmyntte och masserar ömma fötter med lavendelolja, allt medan vi tittar på OS-sammandrag i tv.
För hans del blir natten orolig .., gång på gång vaknar han.
Nu är frihetens timme slagen även för den mannen .., klockan fem ringer väckarklockan och en timme senare cyklar han iväg de tjugotvå kilometrarna till stan.
Allt är som vanligt.
(Nu räknar jag ner till första veckan i september då det blir London-resa tillsammans med barnbarnet Emma, numera femton år och flera centimeter längre än sin mormor. Fyra dagar tillsammans. Lycka!
Det är Emma som står i mitten av bilden. Alla tre töserna spelar i Bollstanäs BK och är uttagna till flicklandslaget i fotboll och tillbringar den här veckan på Bosön. Grattis! säger mormor.)
Eva på Frösön berättar ....
Hej!
Landade på Frösön igår kväll efter ett dygn ute vid kusten. Inga bilder
medföljer därför veckans bästa (då bilderna finns i datorn ute i
stugan). Men det kanske går bra ändå. (Elisabet säger: jag tar någon bild som du skickat förut ...).
Det bästa var nog min födelsedag då alla tre barnen var hemma. Så
härligt att se dem tillsammans.
Trots det fanns en gnutta
uppbrottsstämning då vår yngsta åkte iväg med tåget till Arlanda under
kvällen. Under ett år är det planerat att hon ska vara au pair i
Skottland.
I söndags var det också en fin dag, då samlades vi hela
familjen (utom Sara då) för att fira min bror, som hade kommit upp från
Malmö för att fira sin 60-årsdag. Vi åkte till Åre och åt en fantastisk
middag på Copperhill hotell.
Vill även tillägga att måndagskvällens middag ute vid Spikarna på Alnö
var en höjdare.
Solsken, havsdoft och trevligt sällskap. Just den dagen
för ett år sedan gifte sig vår äldsta med sin man på Alnö. Vi hade ett
litet firande, föräldrar och brudpar, just ute på den fina ön utanför
Sundsvall.
Nu ska vi snart hämta vår lille Otis och det blir också en höjdpunkt hoppas jag :)
På väg till Stockholm stannar vi till någon kilometer härifrån .., inte långt från det som kallas för "Guds gröna ängar".
Där finns ett ödehus och där utanför, på gården, ligger allehanda "rat" .., en mc-hjälm, en skinnjacka och där är en kontorsstol och lite annat.
Om man har livlig fantasi - och det har man ju - kan man tänka sig vad som kan ha utspelat sig där, ja, det blir nästan som en thriller.
Ställer man sig på tå (och aktar sig för brännässlorna ...) och kikar in genom ett av fönsterna, är detta vad man ser.
tisdag 7 augusti 2012
Turtlan om sitt bästa ...
Det har varit flera fina DBIV sista veckan.
Härlig musik på lördag kväll. Vi njöt i kvällssolen vid vackra
Sillegården.
Bilden från Aftonbladet. Lisas mamma kramar om sin dotter.
Men det som kommer upp i minnet så här i OS tider är den kämpande
Lisa Nordén.
Tänker på när hon spurtar till sig ett OS silver bara nio
tusendelar från ett guld.
Nio tusendelar. Går det att mäta
tänker jag?
Efter att ha simmat, cyklat och sen sprungit i nästan två timmar så
har hon lite till att ge de sista meterna. Imponerande!
Jag hojtade "Lisa Lisa Lisa!" här i soffan när hon sprang de
sista meterna. Så nära nära hon var.
Det blev ett silver och det är stort!
Tänk så många timmars träning
det ligger bakom. Skriver imponerande en gång till.
Så mitt lilla bidrag till DBIV blev ett OS bidrag så här i OS tider.
Jo jag är lite OS kär. Det kanske märks.
Turtlan.
// Läs gärna om Turtlans funderingar angående en semesterresa senare i höst och hjälp henne med tips!
Skullalundanna berättar ....
"Hej Elisabet!
Jag har läst din blogg ett tag men aldrig gett mig till känna.
Jag som alltid fotat dörrar, har till och med börjat fota fönster....
Det här är det bästa i min vecka:
Vi fick hem våra åtta Hedemorakycklingar.
Vi har byggt hönshus i
sommar och nu var vi äntligen redo att låta dessa småsötingar flytta in.
Jag kan sitta och titta på dem i timmar. Helt otroligt hur snabbt
de utvecklas och lär sig nya beteenden. Det ska bli spännande att se dem
växa.
// Tack snälla och varmt välkommen hit till lotteritunnan! säger jag.
Alexandra Plese säger så här om det bästa ...
"Hej Elisabet!
Tänkte att jag skulle bidra med mitt bästa i veckan som var.
Mitt bästa
var i söndags- vår sista semesterdag.
Min lilla familj åkte till Parken
Zoo i Eskilstuna.
En dag med lagomt väder och besökare i parken, man och
dotter sprudlande glada och jag lycklig ända in i själen av att vara
tillsammans.
En helt fantastisk dag som nu bor i mitt hjärta!
Alexandra."
// Elisabet säger så här: vet ni hur glad man blir när man upptäcker ett det-bästa-bidrag från en f.d. klasskamrat till en av döttrarna! Och den där klasskamraten ser ut precis som jag minns henne!
... från systerlandet i öster, nämligen från Nykarleby.
Den som hade håven framme .., det var ellem i Skellefteå.
Första arbetspasset väntar ....
I tre veckors tid har min behå vilat i frid i den översta byrålådan i hallen.
Fritt fall i tjugoen dagar och bara så ljuvligt.
Men nu är det slut på det roliga.
Det bästa för Ann i Göteborg ....
Det bästa i veckan var att den förrymda frisören på Genius Scissors
äntligen kom tillbaka.
Före.
Jag genomgick en totalförändring vad det gällde håret och
det känns sååå bra!
Efter.
// Elisabet säger: detta är i sanning en modig kvinna!
Och titta, är det inte rena bokstäverna där i håret!
Eller siffror, menar jag.
Står det inte 69 där ovanför vänster ögonbryn?!
En av förra veckans bästa .., det var den där ..., ja, nästan magiska stunden på södra Öland när pv gick och frågade om det fanns något ledigt rum (svaret blev "tyvärr inte") och jag stod där ute vid stenmuren och väntade ..., och frånsett ljudet av spelande syrsor, så rådde där t o t a l tystnad.
Och sen .., den där känslan när man - efter att ha letat efter boende och det börjar bli mörkt ute - verkligen hittar ett rum och man kan installera sig och fastighetsskötaren/gårdsvärden kommer med manglade lakan och står och småpratar en stund och man därefter kan gå på promenad och känna sig lugn och trygg .., jodå, vi kan sova gott.
Den känslan har jag upplevt flera gånger i mitt liv .., den där oron när det börjar bli kväll och man irrar runt i södra Frankrike eller Italien och det finns förstås människor som inte bryr sig ett dugg om var man sover; man kan lägga sig lite var som helst - ja, ute på en slänt bara - men jag vill gärna ha det tryggt omkring mig.
Nånting som också var bra, var äldsta dotterns fyrtioårskalas.
All värme och kärlek som liksom singlade omkring den kvällen .., och födelsedagsbarnet som var så lik sin mormor i sättet att vara - som hann med att duka på och av innan vi ens hann tänka tanken ..., och jag kände mig så trygg bland alla dom här människorna som utgör ens familj eller släkt.
Det kändes b r a.
Och så är det Ulrikas tur ...
Det bästa från veckan som gick, är utan minsta tvekan onsdag-söndag.
Varendaste minut av den tiden!
Tredje
året i rad och så underbart roligt att det inte går att beskriva
ordentligt!
Underbar miljö, hela dagar och halva nätter av stickande, god mat,
nya vänskaper som växer fram, kära återseenden och så mycket
skrattande!!
Nya kunskaper, fnissattacker vid sovdags, samtal
om ALLT, sjömanshistorier, dialekter... jag skulle kunna skriva hur
mycket som helst och ändå inte kunna komma ens i nörheten av hur det
faktiskt är när man är där.
Jag får nog säga som Jenny, tycker att det var alldeles nyss jag skickade in det förra DBIV.
Det blev till att titta i den egna bloggen för att se vad vi gjort egentligen.
Det
Bästa I Veckan får nog sägas vara lördagens trettioårsfest hos en
barndomsvän.
Vi befann oss uppe i hennes stuga och på plats fanns både
släkt och vänner och det var sååå trevligt och vi var så stolta över
valpen som uppförde sig så bra.
Och så lyckades jag för första gången
fånga (vild) älg på bild! Det har länge varit en önskan.
Nu var det
förvisso väldigt skumt ute och bilden blev därefter, men det är en älg
(två faktiskt, ko med kalv)!
Jag lovade dig franska fönster från min semesterresa.
Här kommer det första, från chateau Loudenne på Medochalvön.
Hälsningar Fru Hansson."
Och hur underbart som helst är det att läsa om hennes semesteräventyr i Frankrike (läs: GPS-äventyr ...)!
måndag 6 augusti 2012
Cecilia N berättar om sitt bästa ...
Det kan ha varit i lördags. Att jag faktiskt för egen maskin* gick upp
och gjorde i ordning födelsedagstårtefrukosten (och slog in paket som jag
glömt slå in) och att dottern och sambon kom över på födelsedagsmiddag
(tacos) sen på eftermiddagen.
Och att sen efteråt så satt hon kvar och
berättade lite om jobbet och det var så häftigt att hon är så stor och
vuxen.
Men Silver-Sara var också en bra sak i veckan, fast inte så privat.
(Nästa vecka kan det vara så att de här jordgubbarna är bäst. Från Jämtland, Rödön.)
(*Jo det är så att jag är familjens sämsta morgonuppgångare.)
sportigajenny och pv hälsar på varandra - så där väldigt spontant - ,-)
Hej!
Är det redan dags för DBIV?
Jag hinner ju inte med! ;)
Det
bästa från veckan som gick var ju självklart det oväntade besöket av dig, PV och
harry i torsdags!
En liten bonus för en sportnörd som mig var ju attAnders Blomquist, ni vet SVT:s expertkommentator på skidor kom till
turistbyrån igår, söndag, och ville ha lite tips!//sportigajenny
För övrigt ....
... tycker jag att den här mannen tar otroligt fina bilder.
Anne i Mantorp berättar om sitt bästa ...
Hej Elisabet!
Det bästa som hände i förra veckan har jag väntat på i 25 år och trodde väl aldrig att det skulle kunna hända.
Vi är tre väninnor som var och en fick ett skott av en fjärde väninnas Clivia. Den Clivian blommar troget varje år medans inget av skotten som vi andra fått aldrig någonsin har blommat.
Så när jag fick se något orange i min blomma trodde jag först inte mina ögon och när jag konstaterat att min Clivia verkligen blommar, ja då blev jag salig.
Två blomstänglar fulla med härligt orange blommor är det och så otroligt fin.
Anne i Mantorp
// Elisabet säger: Anne .., här kommer lite tips om du tänker skaffa dig ännu en Clivia!
Förra veckans bästa ......
Någon som vill vara med?
Ett bidrag har kommit susande genom rymden och det finns plats för all er glädje!
Mejla då till bisse151@gmail.com, så gör jag som vanligt, lägger in lite pö om pö.
Anne i Mantorp är en redig kvinna som redan har skickat in sina rader .., det handlar om nånting som hon har väntat ivrigt på i t j u g o f e m år ..., och nu, nu har det äntligen hänt!
