Och så lite blomster ...

Hade detta varit för tio år sedan, eller kanske bara fem, så hade jag väl skrivit att ååå, titta, här är mormors hjärtegull som uppvaktas med blombukett, ja, nu när det har gått så bra i fotbollen.

Den som uppvaktar är en ledare för Bollstanäs BK.

Men sånt, det där med hjärtegullandet, skulle Emma förstås tycka vore urtöntigt .., (jag tror inte att hon läser mormors blogg, men tänk om ...!), alltså skriver jag bara så här: "Emma får blommor. Jodå, det har gått bra när det gäller bollsparkandet."

Och så säger jag som jag brukar när vi telefonpratas (vilket inte är alltför ofta numera .., hon är svårflirtad när det gäller sånt ...): I love You och det alldeles oavsett hur duktig du är i fotboll eller nånting annat!

I love You för att du är just den du är .., snäll, klok, go och rar och ett himla trevligt ressällskap!

DBIV .....

Tänk, vad veckorna susar iväg .., nyss dragning och så ny sväng igen!

Vill ni vara med?

I vanliga fall brukar Eva från Tyresö vara först på plan, sen ellem och Anne i Mantorp .., men se nu var en skånska i Portugal snabbast i starten!

Den som känner för att dela med sig att sitt bästa från förra veckan .., ett ögonblick av glädje eller värme .., vad som helst - stort eller smått - ååå, ni är så välkomna med era bidrag och nästa dragning ska inte dröja så länge, men jag har jobbat sex av veckans sju dagar och fortsätter med två till, innan det blir onsdag och en helt fri dag!

Och ni vet ju hur det är .., gärna bild till, om ni har.

Adressen: bisse151@gmail.com.

Det här var nånting som gjorde mig glad förra veckan: brevet från Eva i Tyresö.

Och underbare Gösta som "skulle skriva och tacka alla Elisabets bloggvänner" .., sa han.

Tanken på mamma som gjorde mig så varm ....

Nu kan ni sätta igång och fundera, alla rara bloggvänner!

DBIV för madamen i Portugal ...

Hej,

Får man skicka så här redan innan det utlysts?

Jag låter det få bli hela helgen - får jag det?
(Svar från E: ååå, så glad jag blir när ni hakar på, utan att jag ens pipit om det!)

Den var tre dagar, för det var helgdag i fredags. Och jag kände redan då att jag skulle komma i kapp mig själv den här helgen. Inte bara själsligen utan också rent praktiskt.

Nu, mer än 20 månader sedan vi flyttade in, är det Helt och Hållet Ordning i Stora Rummet.
Det är också på väg att bli ordning på mitt arbetsrum, en hel del har höststädats i trädgården och smultronfröer är sådda.

Dessutom har jag repat upp en hel koftärm som inte blev bra och stickat en tredjedel igen, nu rätt.

Alltihop är som att ha tagit en lång promenad vid havet fast jag inte har gjort just det.

Hälsningar
annannan

Bakom kassan ...

Den här veckan blev det jobb under sex av sju dagar och så fortsätter det med måndag och tisdag.
Resultatet är stela ben och fötter och ett knä som värker mest hela nätterna.
Frånsett idag, så har jag tillbringat massor med tid i mejerikylen och det är tungt med alla lyft av röda och blå backar med femton liter i vardera.
Plus allt det andra, förstås.
Men idag tog rara Josefine det mesta på golvet .., kollade datum (ni anar inte vilken tid sånt tar!), hela kaffegången och allt godis hann hon med och jag tog kassan och senare bröd och mejeri, ja, frukten också.
Och så hann jag med att skriva en inköpslista.
Senare under kvällen skulle pv ringa och påminna om ströbröd till fisken som skulle paneras.

Fortfarande beställer jag frimärken, gröna påsar och sånt som hör posten till.
Dom här utrikesmärkena (som givetvis går att använda inrikes också) är bara så totalt underbara och jag skyller på alla stickinlägg hos Ulrika .., man blir väl påverkad till slut?


Fina (eller mer som charmiga) är även hönsfrimärkena, men se, det finns många som tycker att dom är "barnsliga" och på inga villkor vill dom köpa såna.
Särskilt mogna män tycker så.

Och dom här är väl helt ljuvliga ..!
Såna här vackra frimärken brukar jag sätta på brev som ska utrikes ..

I frimärkslådan ...., en hälsning till arbetskamraterna.
Det gäller rymdmärkena.

Värst av alla frimärken är nån slags rymdhistoriemärken, som dessutom är trekantiga och rent anskrämliga, eller kanske mest: krångliga att dela.
Ingen, inte en enda människa väljer såna häften, så nu har jag gett mig sjutton på att vi ska bli av med dem.
Vi får helt enkelt ta såna när kunder väljer att skicka REK som ju kostar 60 kronor.
Härligt, då blir vi av med dem!

Och nu är klockan snart halv elva och jag sitter här och väntar på SVT 1 och brittiska dokumentären Akuten.

Söndagspromenad ...

Arbetar man nästan enbart kvällar, så blir det inte mycket tillsammanstid och frånsett förra helgens utflykt till Ugglarp, så var det länge sedan vi tog oss samman och strosade nere vid havet; ja, här alltså.

Så det gör vi nu .., nu när jag inte börjar arbeta förrän klockan två.

Och harry blir  ö v e r l y c k l i g  för att vi är två .., ååå, så han springer och skuttar .., och ideligen kommer han fram till mig, så där som för att försäkra sig att det verkligen är möjligt .., ååå, både husse och matte är med!

Om man bor nära havet, då vet man att det blåser nästan jämt .., och idag mer än vanligt.
Stranden är nästan bortsopad ..!

Nån slags sandgrafitti, kanske.

Titta .., nästan helt översköljd är stranden där vi sommartid lätt tar oss ut till lilla klippön.
Och massor med tång har flutit i land, tillsammans med plastkorkar, rep, en rosa ballong .., och en tom chipspåse.

Här och var syns ännu rosafärgad trift .., och så dom här skönheterna.
Baldersbrå, kanske?
Ja, bäst att inte mopsa sig, då kommer Bert och rättar ,-)

Längst söderut på stranden, just innan fårstängslet, finns en liten fiskarbod och en grön plastbåt - den minsta båt jag har sett nästan; den heter Judit -och här är rälsen där Judit och hennes skeppare kan ta sig ut till havs.

Skummet yr!!

Och här och där har snäckor blåst i land.

Uppe på sluttningen ligger en gul sommarstuga, inte alls stor, och den tillhör Fabrikör Johansson.
Tanken var att han skulle riva stugan och bygga nytt, men så blev där inget byggnadslov och stugan är nu i samma skick som tidigare.

Priset?

"Omkring sju miljoner ..", säger pv.

Nästan hemma igen.
Hör ni hur den lilla bäcken porlar ...?

Och harry har sprungit hit och dit och hukat under vindpinade enbuskage - det doftar förstås kanin - .., och mellan varven gömmer vi oss och han kommer i raketfart och blir så glad, så glad!

Innan vi är hemma, hänger tungan rätt långt mot marken.
Ja, harrys tunga, alltså.

Morgonljud ...

Rödhakeknäppande från eken utanför sängkammarfönstret ..., Beatles på vinyl från grammofonen ..., och baconfräsandet från stekpannan.

Intill mig i sängen ligger pElle och heshostar.

Dagens fönster ...

... kommer från Järnboås .., där har Ulrika varit på promenad och då passat på med håven.

Fler bilder därifrån hittar ni här.

Brief encounter ...

... heter filmen från 1946, med Celia Johnson och Trevor Howard i huvudrollerna.
(Svensk titel: Kort möte).

Av en slump hyrde jag den på biblioteket .., tyckte väl att Noel Coward (som fanns med där bland texten) lät lovande och kanske var det omslaget också?

Ikväll har vi tittat på den.

Och jag säger bara en sak: vilken magnifik skådespelerska denna Celia Johnson var!!

Född 1908 .., död 1982 (hon spelade bridge med några goda vänner, drabbades av en stroke och dog några timmar senare).

Filmen var så  annorlunda .., vi satt och tittade på den pv och jag själv och sa ideligen "men ååå, så bra hon är!"

Vad den handlar om?

Jo, en förortshemmafru som under ett cafébesök råkar träffa en för henne helt okänd man - spelad av Trevor Howard - och hur hennes tillvaro i ett slag förändras. Det är kvinnan som berättar i filmen, den spelas upp baklänges och är inte så förutsägbar ..., helt förstummade var vi över denna Celia Johnsons skådespeleri!

Celia Johnson var gift med Peter Fleming, för övrigt bror till Ian Fleming.

Igenkänning ...

Mannen som ska returnera ett paket är väl i dryga sextioårsåldern och jag frågar om han är norrifrån .., han har en sån där lugn och stillsam hemifrånröst, men nej, det är han inte.

"Men nu vet jag vem du är ...", säger han leende.

Det visar sig att han är gift med min f.d. svärmors syster, Annika .., och henne har jag inte träffat på säkert trettio år, men jag vet att dom har lämnat Göteborg och flyttat till Steninge och mannen säger att Annika sitter i bilen, så jag följer honom ut på parkeringen och där står hon och ser ut som en yngre kopia av den kvinna som varit min svärmor i evigheters evighet, i alla fall i trettiofyra år ..., och jag blir så innerligt glad och varm av den där kramen som kommer ...., och lite småprat blir det förstås och vi säger att vi måste träffas och dricka kaffe nån gång.

Förutom min syster i Hörby, så är släkten spridd för vinden och två av barnen bor i Sthlms-trakten och sonen i Malmö, ja, jag känner jag mig ofta som ett ..., rö i vinden bara .., och varje tecken på att Höra Samman - till nästan vilket pris som helst - fyller mig med sådan otrolig glädje!
Det där fyrtioårskalaset hos äldsta dottern, då vi var samlade allihopa, det var nästan det bästa jag har varit med om.

Och den känslan, höra-samman-känslan (fast man knappt har träffats) ., den kände jag just då, där ute på parkeringen utanför Hemköp.

Sen kom jag hem vid halv nio och bjöds på ostgratinerad kassler i nån slags lite hetare sås och nu ska jag sträääcka ut benen och titta på film, allt medan pv lagar en innerslang till cykeln.

Bilden visar hur det såg ut hos mina barns farmor.
Hon hette Eva, född Lindberg, var född och uppvuxen i Gargnäs i Västerbotten och var en reslig kvinna som inte hymlade.
Hos henne rådde minsann Ordning & Reda, precis som hos grannen Bengtsson.

Eva, Agnetha och ni andra ...

Eva på Frösön har väntat länge på att få vinna .., och igårkväll hände det!
Grattis Eva!

Boken som jag läste flitigt ...

Förstapriset är en alamanacka med motiv från Elsa Beskows "Tomtebobarnen", en bok som lästes flitigt i min barndom och ååå, så jag tyckte synd om lilltösen på bilden, ja, när det var dags att börja skola hos Fröken Uggla (eller herr) och oron för hur det skulle gå.

I Skelleftehamn bor Agnetha och det här är nog hennes andra disktrasevinst ,-)
En liten gratisreflex från jobbet följer med också, så du inte blir påkörd där uppe i västerbottensmörkret.

Och här ligger ni andra och rutschar omkring i träskålen.

Nå, men vad var det ni berättade om nu ...?

Jo, Anne i Mantorp hade varit på bio tillsammans med sin familj och sett filmen Modig .., Kerstin i Skåne vittnade om glädjen i några telefonsamtal med döttrarna .., Ulrika hade varit på världens bästa bröllop i trakten av Alingsås .., Eva från Tyresö hade hittat svamp i dikesrenen .., Cecilia N gladdes åt att hon hade gjort maken sällskap i skogen .., annannan hade varit på konsert i Casa de Música och där råkat hamna intill en yogabekant (men nu var det inte yogabekantingen som var veckans bästa), ja, annannan hade faktiskt svårt att välja bland veckans bästa ..., Turtlan och hennes M hade i alla fall åkt på sommarens sista båttur och ätit pytt-i.-panna med ägg .., mossfolk berättade om en skogstur med maken och hunden Cosmos och där hade det blivit varm choklad ..., och ellem hade plockat tranbär ...

Foto: ellem

... och skrev om "det var som små, röda pärlor i mossan!" ..., Agnetha hade lämnat Skellefteå och åkt söderut, till Obbola utanför Umeå, där hon träffat sina barnbarn .., och Eva på Frösön, hon hade investerat i nya kängor som minsann skulle underlätta alla promenader, ja, nu skulle det bli andra bullar av! .., och Ann i Göteborg, hon hade begivit sig till Helsingborg - på en nätverksträff - och hennes inlägg bubblar av all god mat .., det är Janssons Frestelse och Gammeldansk och det är kalvlever Anglais och så ett besök hos Tant Thea och alla vackra garner!

Själv hade jag, tillsammans med pv och harry, åkt fem kilometer norrut, till stranden i Ugglarp och helt ljuvligt var det och t ä n k, det regnade inte på hela tiden!

Tack snälla för att ni delar med er!!

Dagens fönster ...

... finns i landet Halland och inte långt ifrån det gula huset på kullen.

Och ser jag inte fel, är nog glaset i fönstret handblåst .., sååå vackert!

En film med handling ...

Det var nog Mian eller Cecilia N som en gång kommenterade att jag tagit en film med handling (det var väl den där broöppningen) och kommentaren var nog aningen ironisk ..., men se nu .., nu har jag hittat en film som verkligen har en handling som heter duga!

Varsågoda!



 Här har filmfotografen, Stefan Nilsson, (nej, vi är nog inte släkt) varit i farten igen!

Men man måste säga att han är duktig! 

Och här är vinnarna ....

Det blev likadant den här gången, att batteriet visade sig vara på upphällningen.

Nu förstår jag varför: med den gamla kameran tog jag mest bara bilder i minsta formatet, det gör jag inte numera .., och då tar batteriet förstås slut betydligt fortare?

Nåja, vi hann få fram såväl förstapris, - som tröstprisvinnare.

Stort grattis till er båda!

pElle ... 17 år.

Ja, han kan vara arton också.

Vid husknuten ...

... växer pv:s rosor.

Och upp genom springorna på altangolvet .., växer min pepparmynta.

Och så går vi åt andra hållet ...

Igår tog jag vägen ner mot havet och så hemåt.
Idag väljer jag att gå mot kustvägen till.
På vänster sida finns fem totalt fem grannar .., Ecke och Britt, Elizabeth med zäta, Bengtssons, Nilssons och en nyinflyttad familj vars namn jag inte känner till.
Det här vita är Bengtssons och det har, liksom pv:s (som köptes relativt billigt för 25 år sedan kanske) tidigare varit arbetarbostad, men har byggts ut rätt rejält.
Här ..., råder Ordning & Reda, ja, hos Bengtssons, alltså.
Den vackra stenmuren tillhör vår närmaste granne .., en bit längre upp mot backen är muren utbytt mot en gärdesgård av slanor .., helt underbar är den! 

Sen kommer alltså Nilssons.
Smålänningar, precis som pv.
Huset byggdes för kanske fem, sex år sedan och är av det modernare slaget.
"När vi byggde så tänkte vi på att här ska vi åldras, så här finns inga trösklar och stora ytor att röra sig på ..", säger husets herre, som för övrigt är hjärtsjuk och åker fram och åter till sjukhuset i Lund.
Just som jag passerar kommer frun i huset ut .., rökrutan är liksom där utanför dörren.
"Hej Elisabet! Är du ledig idag?" säger hon och jag svarar att jo, det är jag och nu gäller det att passa på mellan regnskurarna.

Det här är sista huset på vänster sida.
Tidigare var det målat i en iskall blå färg och det har varit till salu hur länge som helst, men nu har en familj flyttat in och inte en enda gång har jag sett dem - eller om det nu är bara en man -?
Gardiner och persienner är alltid fördragna .., för mig tycks det som som huset bara är nertjoppat från skyn!
Till den hjärtsjuke grannens lycka, är ägaren till det vita huset läkare.
Och något större trädgårdsintresse tycks de båda grannarna inte besväras av.

Mitt emot Nilssons och granne med det gula huset på kullen, ligger ett i mina ögon så fint hus.
Ja, hela alltet är vackert .., enkelt och ändå så .., ja, så fint!
Sommartid hörs här barnbarnsröster och ljudet från en robotgräsklippare och på taket till gäststugan sitter om våren en ihärdigt siiiirlande stare!
Titta noga på den stenlagda innergården .., där finns knappt ett grässtrå, men så höll också en ihärdig trädgårdsmästare på att driva mig till vansinne i våras .., ty från morgon till kväll använde han nån slags maskin för att få bort allt ogräs!

Sista huset på höger sida, just innan man kommer till kustvägen, där bor sonen till den förre ägaren av huset.
Jag skulle kunna möta dem på gatan och inte ha en susning om vem det är!

Och nu har tomten styckats av och nu pågår bygget av ännu ett hus av det modernare slaget .., alltså mellan huset på förra bilden och det som jag tycker är så fint, med grinden.

I slänten växer rödklöver, rölleka och lupiner ... och nån slags kärringtand, tror jag.
Å, vad jag tycker att vildvuxet är vackert!

Såja, då lämnar vi Ejdervägen och kommer ut på gamla kustvägen.

Där ligger Lilla Stensjö Gård ..., ett gammalt och i mina ögon charmigt hus, lite vint och snett, men med en slags själ inombords.

Och här är porten.
En katt finns nog också i huset.

Där vinklar jag av och tar harry med mig på en skogspromenad.

Och sen ut på Kustvägen igen .., och så svänger jag vänster in mot åkrarna och har havet rakt framför mig, men ser det inte. 

Till vänster i bilden skymtar det tidigare blå huset som nu blivit vitt .., samt Nilssons skapelse.

Går man bara rakt fram, kommer man till dom två nybyggda stenhusen som fanns på bloggen igår och ytterligare rakt fram .., ja, då uppenbarar sig Fabrikör Johanssons bygge .., samt en fiskarstuga och sen är det naturreservat och en ganska brant sluttande stig som går rakt ner mot havet.

Såja, nu har ni snart gått hela rundan ....

DBIV ....

 

I eftermiddag när pv kommer hem från jobbet, så blir det alltså dragning i uppmuntringslotteriet. 

Följande skvalpar omkring i min morfars träskål:

Eva från Tyresö

Eva på Frösön

Cecilia N i Härnösand

Ann i Göteborg 

Anne i Mantorp

Kerstin Hedgren i Skåne (den som vill vara med och stötta insamlingen till Cancerfonden, ja, "Kerstins insamling", kan klicka in sig här ...).

Ulrika i Kopparberg

annannan i Porto

Agnetha i Skellefteå

Turtlan (hoppas, hoppas att det blir bra med din pappa!) i Karlstad

samt

mossfolk i Örebro

Dagens fönster ...

... kommer från Härnösand, ja, det är Cecilia N som var framme med fönsterhåven.

Det här är familjen N:s köksfönster, skriver Cecilia.

Och så en extrahälsning ....

... till Turtlan i Karlstad .., som har det jobbigt just nu.

I morgon blir det dragning ....

... i uppmuntringslotteriet.

Ja, bara så ni vet.

Jag har varit så slut på, att vare sig ork eller lust har infunnit sig.

Men nu.

Må

Ni

Tro.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... som kommit susande genom rymden från Skåne, närmare bestämt från Kerstin Hedgren.

Kerstin är en av alla kvinnor som har drabbats av bröstcancer - och klarat livhanken -, så där så man tänker att man nästan blir haffad av någon otäcking, men hinner stänga dörren om sig och pusta ut!

På sin facebooksida har Kerstin dragit igång en insamling till Cancerfonden.
Man kan skänka allt från 1 krona till 1 miljon, ja, mer än så också - och så förstås allt däremellan -, för så är det ju, att alla bidrag behövs!

Vill ni vara med och hjälpa till, så kan ni klicka in er här.