En hel massa såna, kommer från Nederländerna - nej, inte från Utricht - utan frånHaarlem.
Även här råder uppenbarligen vita-gardinlagen, men å andra sidan har den ju nu anammats i ett gult hus på en kulle i landet Halland, så jag ska väl akta mig för att raljera alltför mycket.
Riktigt vackert verkar det vara där!
Och det var Lundafarmor som var redo med fönsterhåven.
Ännu en film från Haarlem .., den tillägnas Anna i Sheffield, hon längtar nästan alltid efter julen!
Det är lilla Isabelle som berättar att hon har målat i sitt rum; ja, gröna väggar ..., och tänk, att marsvinen också fick färg på sig .., en blev lite grönprickig och en lite lila.
Och så får jag veta att Isabelle har pengar hemma.
I sin plånbok.
"Har du klippt luggen också, så fin du är!" säger jag.
Nej, det har hon inte.
"Det har frisörskan ...", säger Isabelle och ler så varmt.
Alltid är det så.
Det är småttingarna som man faller pladask för.
Det bästa för Barbro - mellansystern -.
Veckan i fjällen har varit jätterolig, men det bästa som hänt är att jag
äntligen tagit mig i kragen och börjat färdigställa de gardiner som jag
vävde 2009 när jag jobbade i Vilhelmina.
En liten Ivar-Nicke vars händer alltid var så varma.
Nånting som alltid har förundrat mig, det är detta med vad man minns. Det är ju liksom aldrig det där storvulna som lägger sig i minnets byrålådor - inte för mig i alla fall -, utan det är det där småttiga .., det till synes obetydliga, just då, i stunden.
Tonårstid och pappas varma hand mot min kind .., när han gick in till köket och passerade mig där jag satt i fåtöljen.
Svägerskan som borstade mitt hår i fyrtiofem minuter rakt av - utan att vilja ha nånting i gengäld -!
Doften av potatis hos min mormor i Dikanäs.
Sånt.
Och när jag i hemtidningen läser minnesorden över nyligen avlidna, slås jag återigen av att det ofta är just på det viset.
Så här (bland annat) skriver barnbarnet - Charlotta -om sin mormor, Inga Holmström i Byske.
"Vår kära Inga hade alltid en vilja att ta hand om sina egna och se till
att man hade det så bra som möjligt. Detta på olika sätt, allt från att
laga mat till att se till att det inte var för öppet kring halsen, som
hon sa när det var vinter."
Hon skriver också att mormor hade ett hjärta av guld och en famn stor som ett hav.
Vilka minnen att lämna efter sig!
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Erik (barnbarn till Eva ...) har praktik i en kajakaffär SWIMA.
Det är oerhört spännande och han har ju påsklov nu.
Idag fick han pröva en ny kajakmodell och bli med på deras hemsida.
Vilken lycka för honom och för oss alla.
Kramar eva
// Elisabet säger: det var Erik som i fjolsomras fick göra pv sällskap ut på havet, ja, i den lilla segelbåten, en Askeladden. Och det var då som det började gå höga vågor och blåsa och mormor Eva stod på klipporna och höll andan och nästan svimmade av skräck .., men iland kom såväl Erik som PV och sååå fylld av beundran pv var över gossens lugn.
Ett dinkelbröd, ännu ljummet .., och så en ny variant.
Å, sicken lycka! Alldeles nybakat bröd från det lilla bageriet i Slöingeoch vi var tre kvinnor som hade kommit några minuter för tidigt och fick vänta .., och vi stod där en stund och surrade och i bakgrunden hördes en kvinna räfsa i slänten .., stooora lövhögar, allt medan koltrasten flöjtade!
En bra början på en lördagmorgon!
Nåväl ... lite smått och gott i annan form finns också på brickan!
Först ut är den där frejdiga madamen i Göteborg!
Nu får vi minsann göra henne sällskap till tatueraren!
I slutet av maj kommer Mian från Falköping och Annika från Kävlinge på besök!
Å, så trevligt det ska bli!
Så länge kan ju hon - västgötskan -, roa sig med att ta helt sagolika bilder.
Det finns många olika sätt att vara "besatt" på. Själv har jag alltid varit skrivgalen - vare sig det har gällt att skicka vykort, skriva evighetslånga brev (arma mottagare!) eller bloggande - och det är säkerligen någon bokstavskombination i grunden, men det gör mig inget (det är värre för dom närstående...). Och allt kanske man inte rår för. Det kanske är genetiskt betingat .., det där att "dit det bär, dit bär det ...", som min pappa sa om mamma och mig. Min kusin Barbro, hon är precis likadan. Jag är fullständigt övertygad om att i hennes hjärna finns bara vävstolar. Titta här bara ...!
Världens bäste bloggare, det vet man ju förstås inte vem det är. Men en av mina absoluta favoriter, det är den här filuren.
Hon som ska flytta till Kina och är en hejare på stenografi, hon har en film på sin blogg .., en film som gör mig på gränsen till illamående och ändå vill jag titta. Här är den.
En - annan sorts film -, kom igår i min mobil.
Det var AP som skickade den -.
Och glad blir man.
Nästa år fyller jag sextio.
Ja, käre Gud.
Under veckan i Sälen frågade AP hur jag tänkte fira min kommande födelsedag .., ja, hade jag några planer?
Femtioårsdagen firades i stillhet på en kinarestaurant i Ystad.
Jag var då en relativt tämligen nybliven ensamseglare och hade knappt lärt mig navigera på livets stora hav .. vi var kanske sju, åtta personer runt bordet och stora kalas har aldrig varit min cup of tea.
"Men nästa gång .., då ska jag skippa januarifirandet och i stället sikta in mig på den första veckan i september .., och då ska jag - på något vis -, för första gången vara med om detta.
Antingen inomhus, eller i Hyde Park.
Vinns det på Triss, ska jag bjuda med barn och barnbarn också.
Stå och vifta ska jag också göra.
Och t ä n k .., om dom spelar detta .., som är det vackraste musikstycke jag vet!
Har ni inte sett filmen. vars titelmusik det där vackra var .., så har ni missat nånting ljuvligt.
Nu, govänner, tänker jag ta mig en skiva av det nybakade dinkelbrödet .., så .., en trevlig lördag önskar jag er alla! Själv ska jag om några timmar påbörja mitt fyradagarspass.
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
fredag 5 april 2013
Den som dras först .., får den stora äran att välja pris.
(Demens kan utvecklas tidigare än ni tror. Jag säger att andrapristagaren får välja mellan dom två priserna .., ja, ja .., det fattar ni ju att så är det inte ,-)
Teet är den här gången sponsrat av ellem i Skellefteå.
Tack snälla! säger jag.
Sommapratarskivan kommer från oss på kullen.
Det bästa för Annika i Kävlinge ...
Hej på dig, fina Elisabet!
Här kommer veckans bästa: det är helt klart känslan av vår som infinner sig om dagarna nu.
Solen,
blå himmel, långa promenader iklädd tunn jacka tillsammans med bästa
väninnan eller som vid tillfället då fotot togs: i Malmö med äldsta
dotterns flickvän.
Eivor har ibland skickat in DBIV till den här sidan .., hon bor i Adak utanför Malå och har i många, många år varit en eldsjäl för byns biograf och filmfestivalen som hålls där varje år, och där massor med kändisar har kommit på besök.
Eivor är en varm kvinna med mycket humor.
Om ni klickar er fram till 1 timme och 15 minuter (lite drygt) i den här filmen, då kommer ni att få höra vad Jonas Gardell tycker om Eivor i Adak.
Ute på kustvägen möter vi nu på morgonen en man och hans hund.
En springer spaniel.
Det blir lite småprat - mest om vädret - och mannen berättar att han under promenadens gång har hört staren flöjta.
Dessutom visar det sig att mannen är uppvuxen i Lycksele.
"Jaha ja .., dig träffade jag i somras nere på stranden och sommaren dessförinnan också, nu kommer jag ihåg .., vi har gemensamma bekanta i Vormträsk!" säger jag.
Just så är det.
Och mannen, som i vanliga fall bor utanför Stockholm, berättar att han nu är här på besök.
Hunden, som är en stillsam herre, heter Castor och är tolv år.
"Ja, han är så fin, men du förstår, han har börjat skälla som en galning mitt i nätterna .., jag tror kanske att han börjar bli dement ...?" säger mannen och det blir lite småskratt .., jag tänker på mamma och hur absurd tillvaron kan bli; inte bara för människor, utan kanske också för hundar?
Sen säger vi hej och ha det så bra.
"Ja, vi lär nog ses fler gånger .., jaha, du bor där uppe på kullen där segelbåten står vid vägen ..?" säger mannen.
Efteråt .., tänker jag på vad detta med gemensam dialekt kan åstadkomma.
Allt blir så ..., enkelt.
Vid lagården alldeles nära det gula huset, flyger kajorna av och an.
Inte en stare så långt ögat når.
I alla år som jag bott här, har vi haft herr och fru Stare med småttingar boendes under en av tegelpannorna.
Hoppas - hoppas ...!
Och ödehuset ...., det ser ut som rekvisita till någon skräckfilm nästan.
Och ändå .., så vackert.
Det bästa för Ingela i Ystad ...
Hej Bettan!
Det bästa-i-veckan-bidraget som egentligen skall vara i förra veckan, består av två/tre saker....kan liksom inte välja vilket.
1.
Med anledning av min födelsedag denna veckan hade jag mina syskon,
syskonbarn, min lilla mamma på middag i söndags.
Det bjöds på lax från Tullstorp, vilket var mycket uppskattat...Ett axplock av mina fina
presenter bidrar jag med på bild. Bland annat fick jag en må-bra-helg på
hotell Mossbylund, där jag skall passas upp och spa-a.
Behöver jag säga
att jag skall njuta i fulla drag...jag som jobbar alltid...hihihi...
2. Solen har verkligen lyst på oss i Ystad. (Därav bilden på jordgubbsbladet)
3.
Sedan sista bidraget som egentligen passar in på nästa lottdragning men
som jag vill nämna den här. Jag skall i skrivande stund lansera ett
konstprojekt för mina klienter med hjälp av en kollega. Det blir nog
lite meckigt att koordinera 70 klienter, men det skall gå, därav namnet
projekt.
De skall efter bästa förmåga med handavtryck måla 4 tavlor som
skall auktioneras ut till privatpersoner eller företag, med tillika
fint målade motiv på i mitten.
Vinsten av dessa tavlor skall skänkas
till välgörande ändamål av eget val. Eftersom mina klienter har sociala
brister och olika nivåer av handikapp skall detta bli spännande att se
vad resultatet blir.....o vilken välgörenhetsorganisation de bestämmer
sig för.....
Ja detta var mitt bidrag till DBIV.
mvh och massor av soliga kramar
Ingela i Ystad
// Elisabet säger: ja, jag har för länge sedan tappat räkningen över vilken vecka som gäller .., för det kommer bidrag lite hipp som happ - av bloggvänner som också har tappat räkningen -, men nu struntar jag i det där .., det är ju glädjen som räknas, inte dagarna.
Ikväll blir det dragning i alla fall.
Bara så ni vet.
Och är det någon fler som vill vara med, så hoppa bara på tåget!
Mejla det som gjorde dig glad till bisse151@gmail.com, så är du med, du också.
När jag letar filmer från Utrecht, hamnar jag på alla möjliga ställen!
Jag ser en man bli uppäten av stor fisk (vilket ju naturligtvis är fejk ...), under någon sekund ser jag en kinesisk man flå en levande orm ..., jag får följa med på en cykeltur genom en europeisk stad.
Och så hamnar jag här.
Våren 1969 gick jag ut nionde klass och vi åkte då på skolresa till Hamburg.
Minns jag inte fel, promenerade vi just här?
Den här lilla filmen är sannerligen ett tidsdokument: speakerrösten .., musiken .., männen som ser ut precis som min pappa gjorde, då, i slutet av 50-talet.
Hann ni med den där ljufvliga båtturen genom Utrecht igår?
Inte?
Då har ni chansen även idag.
Jag ska allt ta en tur nu på morgonen; det är ju gratis och allt!
Här är ännu en film om Utrecht .., lite proffsigare, men inte lika ..., ja, inte lika fin, tycker jag.
Mer som en flashig annons och det är det ju också.
Och stort tack till dig Lundafarmor, som har givit mig ett "dit-ska-jag-åka-resmål!"
Allt får vi lära oss om det nya betalsystemet Bart som ska träda ikraft om inte alltför lång tid.
Den som håller i det hela är en man som heter Mats.
Ibland får han frågor från oss som lyssnar.
"Här har jag fått en fråga från Nybro ..., vad händer om apparaten hänger sig ..?" säger Mats.
Då ler jag för mig själv och vänder mig mot Mattias som sitter vid min sida i lilla kontoret .., och så säger jag att .."du, den som ställde den frågan var säkert en kvinna i min ålder ...".
Egentligen är det här min tredagarsledighet, men idag blev det till att hoppa in och arbeta extra.
När tiden var ute beslöt jag mig för att ta itu med den årliga post-certifieringen, så jag slog mig ner på chefens kontorsstol i hans pyttelilla kontor, stängde dörren om mig (kunde ändå höra de övrigas skratt och småprat från lagret ...) och så satte jag igång.
Årets frågor var - i mina ögon - betydligt svårare än förra årets och jag satt länge och funderade och tvekade mellan olika alternativ.
När resultatet var klart, höll jag på att falla baklänges; det fattades två poäng för att alls få godkänt och hela tio poäng för att få full pott!
Nytt försök: då blev det ännu sämre!
Det var knappt jag trodde mina ögon.
Så jag klickade ner eländet, körde hem .., småpratade några minuter med pv och hans kollegor som tillbringat ett par timmar tillsammans i solskenet (ätit räkgryta och pv:s hembakade Dajmtårta till kaffet) .., och sen gick jag raka spåret till den dator där jag nu sitter och gav mig i kast med certifieringshelvetet certifieringsbekymret.
Inte ett dugg bättre blev det!
Och jag fick huvudvärk och det kändes som om jag skulle kräkas .., ja, för min inre syn såg jag hur detta aldrig skulle gå vägen ..., men t ä n k, när jag såg texten på bilden längst uppe, då skrek jag rakt ut och strääääckte armarna i skyn!
"Jaaaaaa!!!!"
Nu har jag firat med en kopp kaffe och en bit tårta .., och inom loppet av tio sekunder mejlat bilden till chefen (och tror ni inte att nånting blev fel i överföringen till posten, så jag står fortfarande som icke-certifierad!!) och nu ska jag bara hoppa in i duschen och n j u t a!
Det bästa för Hedgrenskan ...
Hej!
Det bästa var såklart långfredagen när hela flocken - barn,
svärbarn och barnbarn - samlades hemma hos mig för påsklunch!
Hjärtevärmare! Men konstrundan på påskafton med fina vänner stod inte
långt efter. Bilden är tagen vid Katrinetorp utanför Malmö. Några av oss
har fyndat i deras lilla antikshop.
En liten gissningslek kan ju vara "Vem är Hedgren?"...
Hedgren
Det bästa för Turtlan i Värmland ...
Hej!
Solen och en dag ute i naturen tillsammans med bästa vännerna blir mitt Det bästa i veckan.
Det var jag och min M, kära bästa kompis B med barn H & E och hennes kärlek M. En till M. En bra bokstav för oss båda!
Fika ute i solen vid några Vänerklippor. Is långt ut på sjön. Solen värmer och ljuset är skarpt mot den vita isen.
Vi
går mot vår. Alla längtar efter sommar, sol och bad. Vi pratar om att
cykla ner till Vänern för ett skönt kvällsdopp efter jobbet.
Från Utrecht i Holland kommer ett helt fång med fönster!
Utrecht .., tänker jag .., ja, just det, där har en f.d. malåbo arbetat som professor i parapsykologi, nämligen den här mannen.
Och det var Lundafarmor som höll i håven.
Tack och bock!
Här kan ni ta en båttur genom stadens gamla delar.
Nio minuter och arton sekunder tar turen ....., orkar ni med det?
Vackert - vackert - vackert!
Och den som filmat heter Melani van der Vlis.
(Apropå Holland .., vad hände med bloggaren som bodde i Amsterdam och skrev så trevligt? Kommer ni ihåg honom ...? Jag tror att han hette Magnus och en gång tittade han - så där oförhappandes - in i lilla kvartersbutiken i Ystad.)
onsdag 3 april 2013
Det bästa för Monet ...
... var att makens alla värden vid
ettårskontrollen när det gäller hjärtat var helt OK.
Nu är det bara arbets-EKG
kvar så får han "frisedel" ett år till. Vi har otroligt fin service - detta är
en privat läkarmottagning med enbart kardiologer, tre specialister med hög
kompetens i vår närmaste närförort 5 km från vår by.
Aldrig en väntetid, varken
på tid eller i väntrummet.
Och inte en euro i avgift.
Hjärtrelaterade problem anses här vara sk "maladie
longue durée", dvs kronisk sjukdom och är helt gratis hur avancerade
undersökningarna än är. Här har man också direktkontakt med de stora sjukhusen i
Toulon när och om det behövs. Det är trygghet!
"Så här skrev jag på den stenografi jag inte skrivit på decennier:
Hej Elisabet
Här får du en lista till:
mjölk smör kaffe te bröd ost
Kram från Monet står det på slutet.
Gunnars
kan jag inte tyda, jag gissar mig till vissa ord men det är så
personligt skrivet att det bara inte går. Cruella kan säkert. Det gläder
mig att hon tydde mitt!! "
Och här är herr Ljusterdahls lista.
Och så här på vanligt vis.
Det bästa i veckan ....
Nu har jag tittat i träskålen och upptäcker en massa glädje som ligger där och skvalpar!
Till exempel ....
Det är ... ellem i Skellefteå som bland annat skriver så här.
"Vi har suttit
ute flera timmar varje dag. Idag var det +23 vid solväggen, även om vi satt med
fötterna i snödrivan. Det känns som om vi tankat så mycket sol och ljus nu att
vi klarar det inneliv det blir när man ska börja jobba igen.
Skickar med en “fönsterbild” fast det är mest snööverhäng."
Ann i Göteborgvittnade om glädjen i att ha återfått sin reservoirpenna som varit på rehab i Malmö.
Eva på Frösönhade haft besök av äldsta dottern och det hade tillbringats härliga stunder ute i skogsbrynet, men även uppe på fjället och detta .., detta blev till stor glädje för Eva!
I Portugal bor annannanoch hon berättade följande:
"Under fyra dagar den här veckan sov jag varannan natt fem timmar på en
plats där jag definitivt inte ville vara (flygplatshotell efter missade
anslutningar), varannan natt åtta timmar på den plats där det var
meningen att jag skulle vara (först hotell i Wien, sedan hemma).
Femtimmarsnätterna var jag skitförbannad, åttatimmarsnätterna var nästan
det bästa.
Men det bästa i veckan får nog lov att vara att bli bjuden på påsklunch av svärmor som förra påsken var så illa däran att vi knappast vågade tro att hon skulle klara sig själv igen.."
Eva i Tyresö berättade om glädjen när dom tre barnbarnen kom och var påskkärringar!
Annat som gladde henne .., ja, det var att från köksfönstret kunna följa dom två små mössens öden och äventyr.
I Västmanland bor en liten katt som nu har fått ett alldeles eget hem.
Han har hamnat hosUlrika och Marcus och hunden Max och de övriga katterna och det funkar jättebra och alla är lyckliga och glada.
Det blev förra veckans bästa för den lilla kissens matte.
Min egen glädje handlade om två saker; att jag äntligen kunde ta ut moppen och köra till och från jobbet - även om jag nästan frös ihjäl på kuppen -!
Men o c k s å förväntansglädjen över det inköpta växthuset Odla.
... för vår bekanting, ja, som kommer så troget var eftermiddag.
Igårkväll när jag kom hemputtrande från jobbet - på moppe - var det inte långt ifrån att vi krockat .., ty då skuttade dom (då var även råbocken med) iväg med världens fart, tvärs över vägen .., och så i språng över grannens tomt!
Då kommer ljuvligheter med posten!
En kattbädd från Ulrika ..., men ååå, så snällt!
Och invirat i plast: godis till harry, som står där och slickar sig om nosen!
Svansen går av och an som en propeller!
Tack snälla Ulrika!
"Det är ju inte klokt så snällt ..., här får man egen post och matte, snälla .., skynda dig och öppna plastpåsen!"
Så det gör hon som är matte.
Sen öppnar hon sitt brev från Skattemyndigheten och konstaterar att det blir återbäring.
Inga enorma summor, men så där så det räcker till mat för en under veckan i Grekland.
K a n s k e till två.
Härligt.
För övrigt har hela dagen gått i utomhusvarandets tecken.
Pv har fällt ett plommonträd .., stått timmavis vid vedklyven .., allt medan jag har räfsat i slänten, handlat, städat lite här inne .., räfsat ännu mera .., och kokat köttsoppa med klimp.
(Någon tar dock bort klimpen .... och jag glömde att köpa bladpersilja .., åå, nej!)
Mellan varven har vi pausat.
En kalasar på släppträskbrödet .., en annan äter en semla.
Bilder av människor har alltid fascinerat mig.
I tidiga tonåren tittade jag ofta in på biblioteket hemma i Malå och lånade fotoböcker (Årets Bilder och allt möjligt annat ...), men aldrig har jag väl varit så lycklig - när det gällt fotografier - som när jag fick fatt i boken The Family of Man.
Jag läste - eller rättare sagt - tittade i den, från första till sista sidan och det var så fantastiskt!
Det var som att ....
Foto: Robert Carrington, Italien.
... titta in hos familjer runt om på jord; familjer som gläntat på dörren till sina liv.
Eller ställt dörren på vid gavel.
Foto: Nina Leen, USA.
Just före påsk kom jag att tänka på den där boken, som inte längre finns i min närhet.
Googlade .. , hittade en säljare .., slog till bums.
Nittio kronor, plus frakt.
Koreakriget. Foto: A.Chang.
Bilder som grep tag i hjärtat ...
Foto: Russel Lee, USA.
Och kanske var det här min fascination för händer tog sin början ...?
Idag kom den något luggslitna boken med posten och det är nog en tidigare utgåva än den jag själv hade, men grundidén är densamma och många bilder känner jag igen.
I ett inlägg lite längre ner - det med inköpslistorna - där finns en lista som är stenograferad. Egentligen inte från början, men när jag såg kunden, så gullbad jag honom att göra en översättning - men åt fel håll - och det gjorde han så gärna. Tack Gunnar! Det är apropå dettasom Monet skriver så här och hur intressant som helst är det, ja, enligt mitt sätt att se det. (Min australiensyster arbetade under sin tid i Sverige som just sekreterare, åt en irländare, och när hon kom hem om jularna brukade jag be henne visa det här med stenografi .., det såg ju så läckert ut!)
Hej!
Såg dina inköpslistor i dag och log åt
"kråkfötterna". Och bestämde mig för att skriva en egen, "fiktiv" inköpslista på
samma sätt och skicka till dig. Jag har inte skrivit stenografi på
säkert 35 år så det är märkligt att det sitter där ändå.
Och så är det näst intill omöjligt att läsa någon
annans stenograferade text. Det blir lika personligt som handstilen så
småningom. Däremot går det bra med skrift som är "neutralt skriven", så som man
fick lära sig det hela. Problemet är att det många gånger kan vara svårt att
tyda också sin egen text, i synnerhet om man skrivit fort, därför använder jag
aldrig den här "glömda kunskapen".
En gång i tiden behärskade jag detta mycket bra, på
tre andra språk också minsann, tyska, engelska och franska!! Det var på den
tiden det fanns välutbildade chefssekrerare med chefer som dikterade sina brev
och PM och som själva var språkkunniga - i internationella företag. Sen skrev
man ut dokumenten på vanlig skrivmaskin med originalbrev plus tre tunna
kopiepapper, ett rosa, ett ljusblått och ett vitt med karbonpapper emellan.
Gudars om man skrev fel, det fick helst inte ske men OM så fick man sudda med
ett särskilt hårt suddgummi och snyggt blev det inte.
Jag hade en praktikplats på ett advokatkontor i
Brighton under min utbildningstid och där skrevs juridisk engelska i långa sjok.
Ett enda fel så var det bara att börja om igen.
Sen kom IBM med sin kulmaskin med vitt "suddband"
och cheferna började diktera i diktafoner, såna som doktorer fortfarande
använder konstigt nog. Iallafall här i Frankrike. Tippex förändrade sen hela
tillvaron innan datorerna kom med sina rättningsfunktioner.
Det som sitter som berget och som ofta leder till
att jag skriver för långt är maskinskrivningen med rätt fingersättning och hög
hastighet. Det är därför ganska pilligt för mig med enfingerskrivning på Ipad
och särskilt Iphone. Men jag kan skriva alldeles rätt på datorn med slutna ögon
utan att se på tangentbordet om jag vill.
Ja, lite om gamla tider och svunnen kunskap. Utom i
riksdagshuset vilket ju faktiskt är lite konstigt tycker jag. Men
intressant!
