Första gången ...

Cykelvägen till stan .., alldeles ensam var jag!

Jag har kört moppe i Thailand och i Grekland och längs havet i Ystad och en gång till Brösarps Backar och två gånger från Ystad till min syster på landet utanför Hörby ..., och hur många gånger som heslt till Haverdal eller Slöinge, men aldrig in till Halmstad.

Men idag blev det av.

Bilen är nämligen på verkstad (och ska skrotas!!!!) och själv hade jag tid hos dr Eriksson på ortopedmottagningen.
Elva och tjugo skulle jag vara på plats, men som alltid är jag ute i god tid och kunde slå mig ner i väntrummet en hel timme innan det var min tur.

Det var knappt att jag han öppna tidningen "Allt i hemmet", förrän dr Eriksson kom och ropade upp mitt namn och om jag säger att jag inte trodde mina öron, så var det ingen överdrift.

Jodå, ett återbud hade orsakat detta och det var bara att tacka och ta emot.

Dr Eriksson visade sig vara en kvinna i mina döttrars ålder och det första hon sa var att ..."ja, Elisabet .., när jag har tittat på din röntgenplåtar kan jag säga ...", och så fyllde jag i ..."att jag ser inget ovanligt ...", för så har det låtit tidigare, hos andra läkare.

Men så var det inte nu.

Hon sa ..." ... så förstår jag att du har det krångligt med ditt knä, för jag ser knappt något korsband och protesmodellen har jag aldrig någonsin sett tidigare, sa du att du har varit med i en studie av något slag ...?" och jag sa att ja, så var det.

Och jag fick lägga mig raklång på det prassliga papperet på britsen och hon tänjde och sträääckte och böjde och jag sa "aaaaaj, aaaaj!" och hon tittade allvarligt på mig och sa att .., "Elisabet, det är nästan helt löst det här ..., inte underligt att det blir bekymmer ..., jag tror absolut att det är något fel på protesen!"

Ja, det trodde hon.

Och nu har jag fått remiss till en herr Larsson som ska titta på vad som ska göras, men har jag otur måste den helt enkelt bytas ut.

På somliga ställen doftade det Grekland. Havre.

Så tackade jag för mig och haltade ut (för nu smärtade det förstås där knäet hade ruckats på) och jag kom ut på baksidan av sjukhuset och gick ner till min moped .., upptäckte att jag hade glömt jackan .., in igen .., såg en förfärligt mager kvinna ledas in av sin man till entrén och jag tänkte att ja, vad är ett trassligt knä mot för ett sånt elände ..., och sen, när jag hittat jackan som låg på plaststolen inne i entréhallen, tog jag moppen och körde hemåt.

Jag tog samma väg tillbaka, via Heagård, där almarna står döda och nakna.
Men vackert var det.
Är det.
Och jag tänkte på hur oerhört nära det var att jag hade ringt återbud och att jag nästan är benägen att hålla med Monet, som i en kommentar nämner "ett gudomligt ingripande".
Hade jag  i n t e   fått så överdjävulskt ont igår, hade nog inte läkarbesöket blivit av.
Det tänkte jag på.

Och hemma bjöd pv på kaffe och snart vankas jobb och jag har huvudvärk.
Men solen flödar.

Finns där någon glädje ....?

Ni är för underbara!

Utan att jag ens har knystat om ännu en dragning, så kommer ett mejl susande från Ann i Göteborg med katt-tvätt-glädje som nummer ett och jag ler för mig själv.

Det här verkar bli ett självgående tåg ,-)

Den här veckan är det helt och hållet Biggan i Hudiksvall (egentligen heter hon Birgit) som står för fiolerna.

Förstapriset är den fina samlingen med post-it-lappar ..., servetterna med de allra ljufvligaste små bakelser är andrapriset och tredjepristagaren får två vykort föreställande ett tunnbröd, samt en våffla med hjortronsylt.

Tack snälla Birgit!

Förra veckans vinster - bokmärket till Cecilia N i Härnösand - (tack Biggan!), duktyngderna till Eva på Frösön (tack Kattis!) samt vykorten till Eva i Tyresö (Biggan igen), skickas alla idag.
Ja, den sistnämnda ska få dem personligen överlämnade.

Välkomna nu med er glädje!

Ni vet ..., mejla till bisse151@gmail.com och gärna bild till!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

M y c k e t  sur katt .....

Hejsan!

Det bästa i veckan var nog att jag äntligen fick badat Shiva. Hon fäller så himla mycket och behövde sig ett litet svalkande bad. Det har varit aktuellt länge, länge men är så svårt att göra på egen hand. Det är ju inte precis populärt, om man säger så.

Nu kom bästa Andersponken och assisterade och det gick så bra så. Bara ett endaste litet pip från Drottning Shiva och inget blodvite uppstod nånstans.

Efteråt var hon väldigt sur på mig och gick sin väg så fort jag närmade mig. Lite leverpastej hjälpte upp det hela och på kvällen hoppade hon upp i knät som vanligt. Hon är i alla fall inte långsint Ler
Numera är drottningen så mjuk och så mjuk och doftar så gott så gott – och vi är de bästa vänner igen.

Kram Ann,.

Målpunkt D ....

Jag tog en bild igårkväll, av hela knäet. Det ser groteskt ut.

Hela sommaren har jag varit i det närmaste smärtfri när det har gällt mitt protesknä.
Ja, frånsett i juni när jag blev låghalt och då besökte vårdcentralen, fick remiss till ortopeden och åkte hem ..., (läkaren kände inte ens på mitt ben .., det gjorde pv och sa .., så varmt det är, mycket varmare än det andra! och så tog jag en omgång med Ibumetin och sen var det bra) ..., och några gånger till när knäet låst sig när jag promenerat med harry.

Men i  s t o r t  sett så har det fungerat.
Jag har till och med kunnat gå nerför trappan i ett svep, så där som en alldeles vanlig människa.

Med posten kom så småningom ett brev, där det meddelades att jag hade fått tid till ortopeden - idag mitt på dagen -.

Då jag nu varit så otroligt bra i knäet, funderade jag på att tacka nej .., så kändes det.

Ja, jag vet .., det var dumt tänkt.

Igår .., en halvtimme innan jag skulle moppa till jobbet, låste sig knäet nånting alldeles förfärligt - det värsta jag någonsin varit med om -, och det kändes som om jag fick 220 Volt rakt in i benet! I tio sekunder varade det kanske .., jag skrek så pv hoppade rakt upp och stackars harry höll väl på att pinka på sig.

Efteråt blev benet som avdomnat .., och värkte resten av dagen.

Ja, det var nog Vår Herre eller Fru som tyckte att näää, här ska inte avbokas, se till att komma till ortopedläkaren nu!

Så det ska jag göra.

Jag ska moppa till stan - första gången någonsin - då bilen är på verkstad.

Och sen ska jag ta sikte på Målpunkt D.

Det blir spännande.

Måndagsfönstret ...

Hej!

I Grythyttan finns ett antikvariat. Där steg vi in.
Där i fönstret fanns boken "Vem ska trösta Knyttet" av Tove Jansson.

Å den ville jag ha. Jättegärna! Men i detta kontantlösa samhälle hade vi bara 50 kr i sedlar och boken kostade 100 kr. Ingen bankomat i den byn... Jo på Ica kanske det gick.att få ut pengar. Brydde mig inte om kolla det men nu ångrar jag mig!!!

Fångade fönstret istället. Här kommer det :-)

Turtlan

En lördag i bilder ...

Rutten tång på stranden får mig att - helt akut - längta efter surströmming!
Den längtan åtgärdas senare på eftermiddagen, då vi har Sonja, Gösta, Hilda och Patrik på besök.
Ja, det är bara Gösta och jag som tar strömming, övriga äter grillat/veganmat.

I snart en månads tid har det varit strålande sol precis alla dagar.
Utom .., när vi igår satte oss ute på altanen för att äta middag.
Då .., öppnades himlen.

Och såklart blev det högtryck igen så snart vi satt oss vid bordet här inne.

Efter seglatsen till Bornholm har pv fått blodad tand.
Nu ..., ska här fixas med segelbåten!
Det lackas och putsas och av bara farten tar han sig an utombordaren som inte vill starta.

"Gösta .., du som är bra på det mesta, kan väl ta en titt på den ...?" ber pv.



Och som det kämpas!

Så det gör Gösta.
Harry, som aldrig vill vara mer än några meter från husse, ligger på en trädgårdsdyna en bit ifrån.
Håller koll.
Det är inte bara husse som är högt älskad av harry, det är även Gösta.

Länge blir vi sittande ute i kvällssolen och pratar om allt och inget.
Om jobb .., om Hildas skrivande på Hallands Posten .., om Patriks fotograferande .., om den nya lägenheten på Bäckagård ...., och Gösta säger att han ska försöka övertala sin kära hustru att åka till Roskilde i Danmark, ja, med honom alltså.



"Javisst, ni kan ju sätta er på ett Öresundståg och åka raka spåret till Köpenhamn och sen byta där ...?" säger jag.

Sist av allt bjuder Sonja på en pannacotta som inte är av denna världen.
Helt ljufvlig!

Först hade jag tänkt ....

... lyssna till Andliga Sånger, men det missade jag som vanligt.

I stället blev det "I sängen med Anna" och det kan jag ju säga, att det var lite annat än andliga sånger det.

Ett oerhört intressant program som tar upp detta med polyamorösa förhållanden.

Och där låg jag i sängen och lyssnade till fågelkvittret och människor som vittnade om ett helt annat sätt att leva.

Ett sätt att leva som jag själv skulle ha oerhört svårt att klara av, men fungerar det för andra så är det ju allt gott och väl.

Här är programmet.

Söndagsfönstret ...

... finns i Härnösand och fönsterfångerska var ingen mindre än Cecilia N.

Tack och bock!

Och här ....

... är vinnarna ....

Grattis till Eva på Frösön, Eva i Tyresö, samt  Cecilia N i Härnösand.

Batteriet i kameran var på upphällningen .., därav det eländiga ljudet - som åtminstone uppenbarar sig hos mig -.

Kvällsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle.

Och tack vare Ikea-rullgardinen i trä, så syns köksfönstret nästan som fönstret i Ystad.

N o s t a l g i.

(Bilden togs igårkväll när pv tagit kvällsdoppet.)

Två timmar, kanske tre ...

... blir det på stranden.

Det blåser friskt - frånlandsvind - och mellan varven yr sanden mot kroppen!
Att läsa morgontidningen är dömt att misslyckas.

Jag sitter i min rosaprickiga strandstol och tittar ut över världen.
Ser stora familjer komma samlade och där är mammor och pappor i säkerligen 85-årsåldern som får stöd när det ska gås ut i havet ..., (det är det där med balansen, förstår jag .., det kanske är därför äldre inte är i majoritet på badstränderna?).., där är kritvita kroppar och gammelmansbröst och där är lika kritvita stjärtar som inte döljs bakom stora badhanddukar när det ska bytas om och jag ler för mig själv åt alla krumbukter och allt det mänskliga.

Där är en våldsamt solbränd man med guldkedja runt halsen och tatuering på ena axeln och jag undrar varför jag har så svårt att tänka mig pv med smycken runt halsen?
Är jag verkligen så stockkonservativ?
Å andra sidan har jag ju aldrig några smycken själv, hur vackert jag än tycker att det är på kvinnor.

Inte långt ifrån mig sitter en av stans präster och hennes man.
Prästen är rödhårig och har alldeles vit hud som blivit röd uppe vid halsen.
En liten femårig lintott finns också i sällskapet.

Och runt omkring oss andra familjer med småttingar.
Överallt syns badringar, krokodiler i plast och flytkuddar.
Två stooora runda badringar - modell bildäck - lämnas obevakade i några sekunder och vips flyger dom iväg och inte en chans har ägarna att fånga dem!

Prästens lille son leker med hink och spade och några traktorer har han också.
Plötsligt kommer en lite äldre pojke fram till honom.

"Hej, får jag va med dig?" säger pojken och det får han.
(Så helt underbart! Tänk, om vi vuxna gjorde på samma sätt .., detta att så ta för givet att man är välkommen!)

I timmar leker dom två pojkarna med varandra .., bygger sandslott och vägar och läxar nu och då upp pojkens lillasyster Molly som inte inser att hon har satt sig "mitt i deras värld!"

Och just som jag ska gå hem, ser jag hur en blond kvinna vinkar glatt.
Alldeles tvärsäker på att det är till mig är jag inte, så jag tvekar lite .., sen frågar jag ..."är det till mig du vinkar?" och jo, det är det.

Det visar sig vara en kund i affären, en av dom där goa, rara som alltid är så vänlig.
Nu sitter hon där i blå baddräkt, omgiven av sex barn och en väninna som - ska det visa sig - kommer från Vänersborg, men är uppvuxen i Emmaboda i Småland.

En stunds prat blir det .., mest om dialekter.

Sen åker jag hemåt.
Varm i hjärtat.

Följande är med i dragningen ...

Brickan, som först kom från Kattis och sedan inköptes i flera ex.

Från Östergötland skriver Anne så här:

"I söndags på eftermiddagen ringde min telefon och en av tjejerna i mitt gäng är i luren.

Hon är fikasugen och undrar om jag är hemma och kan sätta på pannan och så glad

jag blir, för när man flyttat långt från sina rötter är det inte särskilt vanligt med spontan-

besök precis. Så härligt att få ses och krama om varandra och prata en stund över en

kopp kaffe. Det var mer än ett år sedan vi sågs sist.

 

Fina brickan som jag vann i förra dragningen är i flitigt bruk ber jag att få meddela.

 

Kram på er i landet Halland.

 

Anne i Mantorp".

Fler som är med.
Monet, t.ex, som deltagit i en målarkurs (med efterföljande vernissage) på Blidö i Stockholms skärgård.
Bilden - som är från 1974 - visar Monicas tre barn som finns på ett litet, litet fotografi och det är detta som nu har målats av.

Tänk, vilka gåvor ni bloggvänner har utrustats med!

Värmländska Turtlan berättade om de vackra kvällarna när hon och M var ute på kanaltur med båten.

Födelsedagsbarnet Eva på Frösön vittnade om glädjen, ja, rent av lyckan .., som kom i samband med den så väldigt efterlängtade värmen!
"Livet blir med ens så enkelt! Vi packar bilen och åker på utflykter!" skriver Eva.

Barbro i Uppsala var över sig av glädje .., hon hade fått testa på detta med vattenskoter och visste nu vad hon önskade sig i 60-årspresent!

Så här berättar Eva i Tyresö (men just nu i Halland) om sin glädje: 

"Så fint på Sven-Harrys konstmuseum!!!

 Vid Vasaparken i Stockholm har den rike byggmästaren Sven-Harry byggt ett fint "guld"hus med museum

där hans konst finns.  150 milj.

 Han har samlat hela livet och hängt konsten i sin herrgård på väl valda ställen.

När han nu byggt ett museum vill han att tavlorna ska visas på sina vanliga platser i rummen.

Därför har han gjort en kopia av flera rum i herrgården och hängt tavlorna på precis rätt ställen.

Mattorna stolarna byråerna allt står som i herrgården.t.o.m. ytterväggen.

Konsten var fantastisk...Scherfbeck Josephsson Hill Strindberg Berg Munch  ja oj så fint.

Utsökta vackra tavlor som vi nästan aldrig sett.

Och mycket vackra rum!

Våra radhus är byggda av denne man som nu är 82 år och i livet."

Om lilla Virka som inte längre är i livet, berättade Ulrika så fint.

Ja, och om den oändliga tacksamheten över Marcus som utan att tveka tog den skadade och döende lilla katten i sin famn och lät henne somna in där.

I Göteborg bor den STORARTADE Ann.

Hennes glädje handlade om lyckan i att ha hittat en provprenumeration på DN för en billig peng och på det viset har nu Ann två morgontidningar! 

Det är glädje det!

 

Anna-Lena i Tumba hade haft en härlig vecka på Gotland, tillsammans med stora delar av familjen.

Och så bifogade hon en bild på lilla charmtrollet Emma.

I Härnösand kände Cecilia N glädje över vädret och att en glad make kom hem på söndagen.

Och så här berättade Kerstin i Skåne om sin glädje ....

Det var utan tvekan fredagskvällen när vi var ett gäng goda vänner som grillade gott, drack gott och mådde gott! Vi satt ute i den ljumma kvällen till mörkret föll och fladdermössen svischade mellan träden. Övernattning och "utefrukost" ingick i arrangemanget för min del och jag konstaterar att jag har det så himla bra! Tyvärr hade jag glömt telefonen hemma så några bilder blev det inte - mer än för mitt inre öga...

Min egen glädje handlade om den lilla betraktelsen i DN, författad av tidningens fotograf Paul Hansen. 

S o m   jag log när jag läste om hunden Sigge och katten Frasse!

Obs! Jag brukar länka till er alla, men den relativt nya datorn har fått spader och vägrar kopiera text, så nu ger jag upp ..., allra helst som pv ropar att det vankas frukost ,-)

Om det där med blicken och kroppsspråket ...

Ja, det funderade jag på igår.

Idag läser jag detta och ler.

Helt underbart är det.

Dagens fönster ...

Ännu ett sticklägerfönster från Ulrika. 

Å, så vackert ..., tänk, att få simma i den sjön!

Tankar hit och dit ...

Det blir ett par timmar på stranden.
Pv ansluter .., kommer med nybakade bullar och flädersaft - men jag föredrar vatten -.
Vi badar och badar och sen cyklar han hem, han som inte trivs i alltför mycket värme.

Från den rara Annika i Kävlinge kommer ett sms som sprider värme i mammahjärtat.
Så här skriver hon:

"Nyss hoppade Sanne och jag i havet från bryggan vid Ribban i Malmö och vem står där i vattnet om inte din älskade son Anders:) Jag ska hälsa så gott. Så fin han är och ger ett så varmt intryck. Stora kramar från mig och Sanne hälsar."
 
 Flera gånger om läser jag meddelandet och tänker .., så snällt av henne att berätta!

Damer som vet att föra sig ...

Pv ger sig som sagt av .., men jag blir kvar .., sitter där i rosaprickiga solstolen och läser Svensk Damtidning; mest om prinsar och prinsessor och grevar och grevinnor och somliga blir aldrig äldre .., där är en bild på tre damer och ingen av dem tycks ha åldrats det minsta lilla - alla tre har blommiga kläder -, och så får vi veta vilka som är den nygifta prinsessans bästa vänner - rika allesammans - och jag tittar länge på bilden av den danska kungafamiljen och tänker att ååå, så goa ungar dom har!

I Norge har MetteMarit och Haakon fått blandrasvalpar.
Nio stycken.
Haakon är för himla stilig.
Manlig, rent av.

Jominsann, allt får man veta.

Sen tar jag DN som nu på sommaren är tunn som ett läskpapper.
Då, när många verkligen har  t i d  att läsa, då är det inte många sidor man har att bläddra i!
Tänk om butiker skulle göra likadant!
"Nä, nu är det sommar och personalen har semester, nu halverar vi varulagret .., dom får nöja sig med det lilla som finns!"
Jag förstår det inte.

Nåväl.
På sidan 16 berättar Faraj Abuisefan om hur han förhandlade med bankerna när det gällde hans bolån och hur mycket han tjänade på detta.

Men det är inte det som fascinerar mig, nej, det är bilden av mannen som heter Faraj.
Jag tänker så här .., vad är det som gör att vissa människor - mer än andra - utstrålar intelligens och en slags skärpa?

Det tycker jag nämligen att denne Faraj gör.

Länge tittar jag på bilden och sen drar jag slutsatsen att det måste vara blicken.
Eller själva kroppsspråket?
Ja, så tror jag.

Nu har jag tänkt så mycket, så nu blir det iskall dusch i trädgårdsslangen igen.
Trettio graders värme - nätack -, nu räcker det för mig!

Ja, det var väl i stort sett allt.

I morgon blir det dragning, bara så ni vet.

Glädjebild ...

Länge letar jag i mitt bildalbum efter en bild som ska förmedla precis det jag känner just nu .. , men solen flödar och det är mer än tjugofem grader varmt och nu vill jag ner till stranden och havet ... - det får bli den här som betyder lättjefullhet och glädje -, nåja, i alla fall ska jag berätta att idag vid tvåtiden, då sade jag tack och hej till allt vad mejeribeställning heter!

Vilken glädje!

Och tänk .., att sista gångerna kändes det inte ens hemskt!

I morse var jag på plats kvart i sju - en timme nästan innan jag skulle börja jobba - och hann då göra precis allt jag ville .., så när varorna väl kom, då var det bara att ösa in och fylla på!

L j u v l i g h e t e r!

Nu stundar ledig lördag .., jobb på söndag och nästa vecka är allt som vanligt igen.

Pv, som idag bakat urgoda kanelbullar och valnötsbröd (det doftade himmelskt när jag nyss kom hem ...!) påstår att bilden togs på Gullholmen i Bohuslän. Ds.

Grattis Maria!

Igår Eva på Frösön .., idag Maria i Upplands Väsby!
Det formligen duggar födelsedagar!

Och grattis till mig själv, som hade förmånen att få en sån rar dotter - bara arton år var jag -, men allt gick bra och nu fyller hon 41 och är snart ikapp sin mamma!

Puss och kram!!

Dagens fönster ...

Godmorgon

Ett litet fönsterbidrag.
Posthuset på vår ö.
Härinne finns öns alla postlådor.
Samlingspunkt för Öborna.

Babsan

I stan ....

Det är inte ofta jag strosar i Halmstad, men idag så.
En sväng på bokhandeln som inte öppnar en enda sekund före utsatt tid ..., och där är tiggaren som sitter mitt emot Handelsbanken och håller en mugg i sin ena hand och det ser ut som om mannen fått halva pannan inslagen - fast inte just nu - .., sedan torget med grönsakshandlaren och inte en enda rödbeta köper jag.
Värmen är tryckande.
På bänkar sitter män i övre medelåldern och väntar på ..,. ja, jag vet inte vad?
Och så klädförsäljarna förstås, såna som säljer exakt likadana kläder - det spelar ingen roll i vilken stad man kommer -, det tycks vara samma modeller överallt.

Vid Strandgatan har jag parkerat.
Nya bänkar.
Nya män.
En långbent herre dricker öl ur en burk ..., och där kommer en kvinna klädd i lilafärgad täckjacka och med stickemössa på huvudet och så snart hon närmar sig mannen ropar han att "låt mig vara för fan, du har ju sagt att jag är totalt värdelös .., stick!", men kvinnan följer efter honom .., hela tiden hör jag hans rop om hur värdelös han är.
Fiskmåsar skriker.
En man putsar däcket på sin båt.
Själv har jag en guldmedalj i min lilla plastpåse och morotskaka i en annan.
Livet.
Så olika det kan vara.

Nelly visar Gösta hur man gör ...

Gösta är en strävhårig taxvalp som för tillfället är på semester på Ekerö.
Hos Nelly.
Ja, alltså .. medan Göstas husse och matte är bortresta.

Nelly, hon tar sig an Gösta på allra bästa sätt och visar honom hur det går till.

E g e n t l i g e n.

"Så här ska du göra, Gösta .., titta på mig nu!" tänker hon kanske.

På frukostbrickan ....

Hemifrångrannen Leina har varit i Irland på semester och oj, vad hon har varit med om mycket!

Och Stefan rullar giftkapslarna mellan sina fingrar och ångrar solandet på 70-talet.

Vill man veta hur det ser ut när katten Vira skrämmer slag på en kaxig tupp .., då kan man klicka in sig här.

Sugen på läckra skor ...? Här finns dom!

Världens gulligaste lilla perrong, ja, den finns i Norrbotten!

Micke i Berlin ...

Förra veckan besökte AP och Micke Berlin och igårkväll fick jag en lyrisk beskrivning av dagarna där. "Det var underbart!" sa AP och jag loooog (och tänkte att det där nog är genetiskt ...,-) och fick höra om dagarna där .. , hur "opretentiöst" och "härligt" det var och så all denna historia!
Och varmt var det, för att inte säga hett!
Men det är fler som har besökt Berlin och svettats.
Anita, t.ex.

Och här en blogg med tips om vad att göra i Berlin!

Elsa Billgren  har också varit där! 
Om den tredje dagen i Berlin skrev hon så här och tog vansinnigt läckra bilder! 

En blogg med vackra bilder, hittade jag hos Solveig i Dalarna.
Ja, i hennes länklista.

Och fler från hennes lista .., en Eva med filuriga tankar.

Såja, mina vänner .., nu har ni lite att kalasa på den här torsdagen den 1:a augusti, då den rara Eva på Frösön fyller femtioåtta år!

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Gissa ....

Foto:Sara Grelsson

... vem som fyller år idag, den första augusti?

Jo, världens bästa Eva på Frösön!

Eva, som har så många gåvor .., som gör vackra kort och målar de allra finaste tavlor .., som skriver böcker och poesi och går på hundkurs med Otis!

En trevlig telefonpratarvän är det också och rar och go!

Grattis, grattis Eva på bemärkelsedagen!

Rätt man på rätt plats ...

Tänk, vad det betyder med människor som är som skapta för det arbete dom har!

Jag tänker på läkaren på vårdcentralen i Getinge som var så förstående .., eller den vänliga kvinnan på Arlas kundcenter i Stockholm .., och på postens supportpersonal som hjälper oss när det krånglar till sig .., och alldeles särskilt tänker jag på den nye mejeribilschauffören.

Han kommer som en frisk fläkt med varorna!
Alltid leende ., hälsar glatt på alla .., ja, han sprider helt enkelt sån god stämning.

Igår hade jag fullt upp med annat när han ropade det där snälla, så idag bad jag om ursäkt för att jag kanske upplevts som stram .., men det var så mycket annat .., och så berättade jag hur perfekt han är i sitt jobb och hur mycket vi tycker om honom.

Då berättade han att jo, han var rätt ny på jobbet .., hade börjat direkt efter gymnasiet och som han trivs!!! 

"Man får träffa mycket trevligt folk och ja, det är fritt, även om jag har en viss rutt att följa", sa han.

Jag frågade efter hans namn?

Joakim Karlsson, sa han.

I morgon skriva ett mejl till den som sköter anställningarna hos Arla och berömma denne unge chaufför.

Det är precis vad jag ska göra.

Man kan ju undra ...

... vad det beror på att vissa dagar känns evighetslånga och bara tunga och slitsamma och andra dagar är allt helt annorlunda.

Igårkväll gick jag i säng halv tio.
Somnade bums, vaknade tidigt, steg upp klockan sex .., moppade in till jobbet vid sjutiden .., stannade till där den där mormorsdoften finns och vände kameran mot havet till .., så här såg det ut.
U n d e r b a r t!

Kände glädje över att Dagabbilen var aningen sen; på det viset hann jag röja i mejerikylen, fylla på och dra fram och fronta och ja, allt sånt som ska göras och sen, när varorna väl kom, ja, då var det ju så oändligt mycket enklare!

Malin hjälpte mig att ta varorna och vid tvåtiden var vi helt klara.
Då var beställningarna sedan länge gjorda och jag ler åt mig själv och tänker att hur man beställer varor, det hänger liiiite samman med hur man är som människa.

Jag är ytterst medveten om att med mig är det oftast antingen eller.
"Med Elisabet och Ann-Gerd stämmer verkligen uttrycket dit det bär, dit bär det!" sa pappa ofta.
Så är det.

Antingen har jag beställt hem för mycket creme fraiche .., och så blir det tvärbroms och så blir det lätt för lite. Så är det nu. Men för mycket.

Nåja, nu återstår EN ENDA dag till i mejeriet och jag ska säga att åååå, så jag beundrar alla som sköter om den avdelningen i vilken butik det än må vara! Jessica i Västerås, t.ex, du har väl det ansvaret?

Förudrades också över vilka duktiga sommarjobbare vi har!
Dom är som myror som pilar fram mellan hyllorna, ja, jag är sååå imponerad av dem!

"Träning inför Prinses Minne", stod det som bildtext.

Sen kom jag hem.
Pv - nu fylld av seglingslust - höll då på att rengöra segelbåten och fixa motorn, ja, men det måste man ju förstå .., det är ju ett helt år tills den ska i sjön och det gäller att vara förberedd ...



Snart stundar också löparfesten Prinsens Minne i Halmstad.
Prinsen - det är förstås Prins Bertil som bodde i Tylösand -, eller i alla fall hade sommarhus där.

På bilden här ovanför filmen ser ni två av deltagarna.
Micke, som ska springa halvmaran och AP som tar milen, tillsammans med sin storasyster.
Pv tar också halvmaran och har idag ont i hälsenan efter gårdagens löprunda.

Själv ska jag ägna mig åt hejandets svåra konst.

Och nu, mina vänner, tänker jag bara  n j u t a  av en ledig torsdag, därefter stundar jobbarhelg, den femte i ordningen.

Nåja.
Det går väl det med.

Den där sommaren på Grinda i Sthlms skärgård.

// Och ikväll ska jag minsann titta på detta i tv och hoppas att få se den där tösen som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta. I morse satte hon sig - tillsammans med andra fotbollstöser - på planet till Tel Aviv för en veckas vistelse där. Tre matcher blir det .. mot Serbien, Portugal och Israel. EM-kval för flickor. Lycka till!

Från skattkistan ....

Vännen Christina Berglund i Lycksele rensar i gömmorna och hittar urklipp från hemtidningen.
Ett brev från mamma till Anna, då tre år.

Och jag läser och ler.

(Och tror ni inte att jag hittar ett "underbart" där också ,-)

Ljuset hägrar ...

Kl. 06:25.

Tänk, om man inte är en morgonmänniska, trots allt!
Tänk, om man - efter två år med nästan enbart eftermiddagspass - har ställt om kroppen!
Eller hjärnan?

På måndag får jag nämligen tillbaka till mitt vanliga schema.

Och även om jag då fortfarande vaknar klockan fyra, fem och sex - men inte stiger upp -, så är det så underbart ljuvligt att på förmiddagen kunna sitta i lugn och ro och titta på Gomorron-tv .., ta harry ner till havet .., tillbringa några timmar på stranden .., och sen, vid halvtretiden, moppa till jobbet!

Det passar mig perfekt!

Och att jag är "dagavill", om detta råder inga tvivel.

När klockan var kvart i sex, bad radiopraterskan om ursäkt för att hon sagt fel tid .., "klockan är bara kvart i sex och det är onsdag", sa hon.

Då log jag.

"Onsdag? Det är ju fredag idag, vet hon inte vilken dag det är!" sa jag till pv och jag tänkte att det är ju skönt att man inte är ensam som tappar räkningen på veckans alla dagar.

Han log också.

Jo, jo.

Det är nog snart dags att ansöka om plats på det där hemmet.

Dagens fönster ...

... finns i Kristinehamn, i Värmland.

Där var ellem på besök i sina hemtrakter och passade då på att hiva fram håven!

Vilken fångst!

Jag räknar till tjugonio fönster i ett enda svep!

Efteråt ...

... när jag har ätit middag, hämtar pv madrass, täcke och en kudde från husvagnen och så lägger jag mig raklång på altangolvet och somnar nästan.

Bara nästan.

Sigge ansluter och lägger sig raklång jämsides med madrassen och jag ligger på sidan och kliar honom på huvudet ..., det är den längsta kelstund vi har haft och det känns ljuvligt.

Så trött jag är!
Det är som att ha dråsat rakt ner i ett djupt håll - en brunn - och så anar man ljuset där uppe, men vet inte var stegen är!

Och jag tänker på den unga tösen som grät så förtvivlat ute på lagret idag .., hon som var med när hennes häst avlivades i morse och när jag ska gå in i fikarummet står hon där i pappans famn och hon gråter alldeles hejdlöst och senare på dagen ska mamman visa mig bilder från sin mobil .., "titta här Bettan, titta, igårkväll fick han vara ute i hagen och äta allt gräs han ville ., titta, han har öronen framåt på varenda bild .., han var så glad, så glad ...!"säger hon.

Det är vad jag tänker på.

En bra stund ligger jag där på madrassen .., sen kommer Elvis matte och husse och några till och det blir prat om jobb och den goda kolatårtan, om tvillingpojkarna som vilar i mattens mage .., vi pratar om Bromma kontra Halmstad (mattens bästa väninna bor just i Bromma, men är på besök i landet Halland) och det pratas bilar, trasiga kullager, segling och allt sånt.

Efteråt, när Elvis lullat iväg tillsammans med de sina, går vi ner till havet.
Fast det är eftermiddag är där många som badar .., några som man känner och småpratar med, många som är helt obekanta.
En tysk husbil - en sån som Mian och Jan har - står en bit ifrån parkeringen.

Det är varmt i havet.
Tjugotre grader, säger en man som vi möter.

Och blåser friskt gör det .., det är svårt att skönja botten och jag är rädd att snava över stora stenar som jag vet finns där, men inte kan se - inte idag -.

Långt ut går jag .., dyker .., dyker ännu mera .., känner svalt vatten mot ansiktet och pannan och vill nästan gråta .., en sån tacksamhet känner jag över att ha detta vatten omkring mig!

Sen går vi hemåt och jag bakar en mjuk pepparkaka, allt medan pensionatsvärden (som nu räknar ner sin ledighet .., nästa vecka återstår, men sen är det slut ., och då har jag min tredje semestervecka ...!) cyklar till affären för att handla det viktigaste.

I morgon är det onsdag och jobb igen.
Mejerileverans. för  n ä s t  sista gången för min del.
På måndag ska jag hissa flaggan.

Glädje ...

Idag var det födelsedagsfirande på jobbet.
Johanna - denna klippa i kassan - fyllde år och bjöd på en alldeles omåttligt god kolakaka!

Mera glädje!
Underbare och alltid så vänlige och omtänksamme Fredrik som jag arbetade tillsammans med på Ica Supermarket i Ystad, tittar förbi - bara så där i förbifarten -.
Numera arbetar Fredrik på Hemköp i Lund och ska bli pappa i november.
Alltid lugn och trygg var han .., och det säger mycket om honom att när vi nu stod där och surrade på lagret, så kom en krumryggig liten tant och skulle låna kundtoaletten.
Det tog två sekunder, så hade Fredrik flyttat på palltrucken där bakom honom .., så inte tanten skulle snava.
Och vet ni hur glad man blir när en knappt trettioårig ung man med sin rara fästmö kommer och tittar förbi - utan att handla -, bara för att hälsa på!! 
Mest hela tiden hem loooog jag.

Och sist av allt .., det här (bilden) var den där hemska dagen, eller någon annan förfärlig mejeridag.
Arlachauffören, han kommer minsann ihåg min fasa när jag såg leveransen och småpratar alltid så glatt när han kommer.
Och när jag då sitter i fikarummet och njuter av kolakakan .., kommer han smajlande förbi dörren och hojtar "hej gullet, idag är det precis lagom mycket i leveransen!"
Sånt blir jag glad av.
Vanlig vänlighet.
Snällord sagda med glimten i ögat!

Och nu är jag hemma och ska få pasta med köttfärssås till middag.
Det kan man också bli glad för.

Ps. Sen somnade jag rakt av ute på en madrass på altanen. Jag undrar när i mitt liv jag någonsin har känt mig så slut på, som nu? Ds.

Till vinnarna ....

Igår åkte den lilla somriga brickan till Anne i Mantorp .., vykorten till Jessica i Västerås och honungsburken till en ö i Stockholms skärgård - nämligen till Lisbeth/Tankevågor.

Nu får posten sköta resten!

Det bästa för Cecilia N ....

Det var nog som Eva på Frösön sa: vädret.

 

Även om jag inte kom i närheten av någon sjö så var det härligt att sitta i trädgården hela dagarna.

 

Dessutom kom det hem en glad make på söndagen.

 

Cecilia N

Dagens fönster ...

... fångades i Ramshyttan och det var Ulrika som höll i håven.

Och luren blev varm ...

En pratkväll.

Med min storasyster i Lund ..., äldsta dottern ..., samt födelsedagsbarnet bettankax..

"Jag tror bestämt vi såg din Anders på Lilla Torg i Malmö i lördagskväll vid sjutiden .., han var så fin, så fin!" säger gårdagens jubilar.

Underbart prat.

Mycket skratt.

Glädjen sitter kvar långt efteråt.

Efteråt ...

När jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Halmstad och konstaterat att han mest av allt liknar en pepparkaka - sååå till den grad har fyra dagar till havs tagit på! -, hör jag honom berätta om seglatsen, ja, från Halmstad till Stensjö.

Allt får jag veta om storfocken och genuan och om hamnen i Allinge och algblomningen i havet .., och om fotbollen på Pilekroen och den enorma tröttheten som kom över dem just den kvällen.

Femton timmars segling tar på krafterna.

"Men vad i all världens dagar pratar ni om i fyra dagar ...?" säger jag.

Ja, allt möjligt.

"Om lumparminnen .., om barn och barnbarn .., om våra jobb ., om segling förstås .., ja, det var hur trevligt som helst!" säger pv.

Idag har det telefonsurrats med Ystad (det handlade om inköp av rullfock) och pv har tittat på nätet efter ett kapell att sitta under .., och till min stora förvåning upptäckte jag att han idag hade börjat med rengöring av segelbåten, den som står på land.

Seglarglädjen smittar!

(Pv tog en film där man ser självaste Kaptenen sitta vid rodret .., på pv:s Ipad syns det hur fint som helst, men överförd till Youtube, blev det bara sudd. Men ungefär så här var det väl.
Och suddfilmen ser ut så här, men jag varnar för illamående och ni har inte drabbats av synfel heller. Det ÄR suddigt! Filmen togs när herrarna var på väg hem till Ystad. Fort gick det .., mer än åtta knop och det blev hastighetsrekord för båtinnehavaren. Detta är verkligen En Film Med Handling ,-) Eller inte.)

Vid 7 - tiden ...

... på morgonen känner jag den där doften igen.

Den där som på några sekunder för mig baklänges i tiden.

Helt obegripligt är det!

Det doftar lagård och jag hör lagårdsdörren öppnas och där är mamma som har med sig mjölkhinken och tar fram pallen som hon sitter på och jag är kanske fem, sex år och känner mig alldeles trygg, för mamma är inte rädd för nånting, nej, inte ens tjuren som ibland tar sig loss - då tar hon bara dynggrepen och ropar att jag ska springa upp på loftet - men hon fixar det.

Pappa stannar oftast hemma när vi hälsar på hos mormor, men det förstås, han sköter om hundarna.

Allt det där - besöken hos mormor i Dikanäs och barndomskänslan som är så stark -, hinner jag tänka på dom där få sekunderna när jag passerar området som doftar precis så.

Men i morse stannade jag till .., vände blicken åt andra hållet .., såg grusvägen som går rakt ner mot havet .., och tänkte att jag ska fånga den där känslan på bild.

Så det gjorde jag.