Julafton 2021 ...

Å, som jag har gullbett min syster i Australien att höra med sonen eller hans fru Shae att ta några bilder och skicka, så där så man ser hur det ser ut på Galatea Street numera, ja, ännu hellre inne hos syrran. Det är trettiofem år sedan vi var där på besök, exet och jag själv. (Varför hon inte själv skickar bilder? Hon kanske inte kan, tror jag, eller har en mobil utan den funktionen). 

Det blev Shae som gick runt med kameran och här är en av bilderna. 

Glögg på gång och min systers smala arm/hand ,-)

(Jo, det kom flera bilder, mest av små tomtar). 

Julduken är säkerligen broderad av mina systrars mamma Gunhild som dog alldeles för ung, när döttrarna bara var sex och nio år gamla.

Och så idag .., på väg ner till stranden i Haverdal och det årliga juladoppet, ja, inte för oss, men för så många andra.

Jag undrar hur många gånger vännerna från Tyresö har gått här när det är sommar, ty deras sommarhus ligger bara någon minuts promenad härifrån. Det får bli en liten hälsning till dig Eva, du har ju dessutom namnsdag idag och är det någon annan Eva som läser här, så grattis!! Eva Grelsson är ju en av alla evor.

. 

Klockan 11.00 går reveljen (räknas det ner) och pv gissar att det måste ha varit kanske trehundra modiga människor vilka trotsade en iiiiiisande östlig vind och tog sig ett dopp. 

Och mängder med åskådare förstås! 

Tio minuter innan det är dags .., och mannen heter Svante och är den som räknar ner från tio, högt och ljudligt .., men så är han lärare också och van att använda rösten. Pv berättar att denne Svante går i kortbyxor och sandaler på jobbet, även på vintern. Såväl han som hustrun Anna-Karin sitter i samma arbetsrum som pv på Sannarp. 

Även hon badade! 

Nu är det nära ...

Och så bär det iväg ut till havs och stackarna får springa ganska långt, ty det är långgrunt i Haverdal! Alla tycks återvända till stranden välbehållna. Och alla tycks så himla upprymda

Efteråt .., underbara Carina från affären (slutade något år innan jag själv gick) tillhör friskusarnas skara och blev omkramad av pv.

"Men det var nästan skönt!" utbrast hon efteråt och jag är helt övertygad om att hon menade det.

Någon (som tycks frusen) på väg upp igen ..., och att ha badskor är i alla fall en klar fördel såna här gånger. 

Å, det är så roligt att vara där .., det är liksom sån gemenskap! Pv hade med sig badväskan, men glömde badbyxorna hemma, annars kanske. 

Efteråt svänger vi förbi hos friherrinnan och Ann-Marie och vi har köpt med oss fikabröd, men det fanns redan på bordet, plus den här vackra tulpanbuketten vilken Lena förärats igår. Sååå fin! 

Pv:s mobil (inköpt hos Swappie, alltså begagnad) avled igår och nu fick han låna A-M:s gamla Nokia (tror jag). Skönt, nu kan han i alla fall ringa och ta emot samtal. 

Bilden visar den godaste kakan jag vet .., jitterbuggare! 

Och  nu hemma med oss själva. 

Har pratat med en liten krabat i Skåne som fått öppna ett paket på morgonen och minsann var där inte ännu en dinosaurie, men inte från något ägg! Hans pappa arbetar dagpass och farfar som skulle varit tomte, han är covidpositiv och får hålla sig hemma på landet. Och pv:s yngste bror som är musiker, trodde sig eventuellt ha blivit smittad under ett jobb och är nu hemma med feber. 

Om någon människa tittar in här, så ha en fin julafton!

Kvällen innan ....

Två underbara dagar. 

Igår med bonusdotter, bonusbarnbarn, Sonja och Mymmel .., och idag telefonsurr med mina tre ätteläggar och när allt detta fungerar, då känns det bra. 

Likadant med härligt storasystersprat från Skåne. 

Hon är så oändligt snäll. 

Pv har i omgångar masserat min rumpa med liniment som värmer och det blir skönare, men oj, så det skär som knivar om jag rör mig på fel sätt. Nåja, det blir säkert bra. 

Så vill jag, så här kvällen innan julafton säga hur glad jag har blivit för alla rara julkort som landat i den gröna postlådan och som spridit sån glädje. Och en sak till: vilken supervacker handstil du har Bente! Och tänk, vad pojkarna Hugo och Noah i Hallsberg har vuxit! Och dina vackra granar på framsidan av julkortet Eva! 

Någon annan skriver att julen aldrig blir densamma sedan maken gick bort för något eller ett par år sedan, han som hette Jan och var en sån trevlig kund i affären. 

På Raggarön blir Babsan allt mer huslig .., från Laholm kommer rar hälsning från före detta Malåborna Egon och Eva-Britt. På bilden står dom intill sin husbil. 

Jag ska göra ett litet collage av alla bilderna i morgon. 

Tack också för digitala hälsningar, på instagram eller facebook! 

Själv har jag missat att skicka till kanske tiotalet vänner. 

I min afrikaväska ligger fem vykort vilka åkt fram och åter och inte kommit att postas. Nån slags anspänning, tror jag. 

Och så här skrev jag om forna tiders jular, då i början av 60-talet.

Dagens fönster ...

När man är en liten kisse och för första gången upptäcker  s n ö ..., då kan det se ut så här! 

Oj, så fin hon är! Katten som är halvåret ung heter Messi och bor hos Monet och hennes man Bengt, allt uti Norrtälje. 

Tack för bilden! säger jag. 

Födelsedag ....

Ja, inte för mig, men för Silvia. 

Blir man någonsin "Drottning Silvia" med henne? Själv säger jag alltid "Kungen och Silvia" och även om jag finner systemet med monarki helt vansinnigt, i alla fall rent logiskt - detta att ärva ett ämbete - så har jag svårt att tänka mig en bättre drottning än just Silvia, ja, om vi nu ändå har det på det här viset. Sen kommer ju Victoria och hon blir säkert helt underbar som drottning, ja, ni hör .., så talar en i hjärtat republikan som följer alla möjliga rojalistiska sidor på instagram. 

Det blev en sån fin lillejulafton igår, tillsammans med Hilda, Edvin, Mymmel och Sonja. 

Först fick Hilda lära sig hur man byter däck på bilen (Toyotan som hon får överta) och så var det ju middag så småningom och julklappsutdelning. Edvin erbjöd sig generöst att hjälpa till med allas paketöppning och kanske blev han mest glad över monstertrucken som han fått av morfar? Kanske var det första året som tanken var att ge honom mer neutrala leksaker, typ dockor och annat, men det verkar hopplöst .., en monstertruck med stora hjul tycks vara lyckan! 

Jag hade gjort paella med blåmusslor i skal, stoooora räkor och falafel-köttbullar och en massa grönsaker - såväl den här som en vegansk variant - och det blev så klart över, säkert hälften. Undrar om någon kurs i ämnet "lär dig laga lagom mycket mat" startar efter nyår?

Det var pv som körde till Haverdalsbro och hämtade gästerna vilka kom med buss och jag pratade med honom i mobilen och han sa att nu kunde jag gå ut och tända marschallerna. 

Tio stycken. 

"Nej, det gör jag inte, det är ju för ljust än och så många timmar brinner dom inte ..", svarade jag, men ångrade mig efter en stund och tänkte att ... ja, ja, några kan jag ju tända. 

Tog på mig sandalerna .., hämtade en tändare och gick ut .., tre ynka trappsteg bara på trappstegen av granit och så låg jag på marken och vrålade rakt ut. 

Ja, ja, ni behöver inte säga nånting, jag vet. 

Handleder, armar och ben och annat höll, men rumpan fick sig en stjärnsmäll och det var knappt att jag kunde kravla mig upp. 

Minsta oförsiktiga rörelse under kvällen .., ja, då skar det som knivar! 

Julfirandet med döttrar, mågar och barnbarn seglade all världens väg. 

Nu blir vi hemmavid. 

Bilden togs det här datumet men 2012. pElle hade hoppat upp på det gamla ekskåpet och vi trodde knappt våra ögon! 

Så vad gör vi? 

Pv:s mobil har hastigt avlidit .., lunchekot från P1 .., mulet ute .., en röd julbegonia i fönstret ut mot eken .., och nya julhälsningar med posten. Alltid denna glädje!

Annat som gör hjärtat glatt: Edvin, fyra år i juli, som så generöst lät "Elidabätt" få flera kramar igår och som med blåmusselskal (vilka agerade mobiltelefoner) ringde ovan nämnda Elisabet och även morfar fick samtal. 

Nu mot soffan och en Alvedon. 

Det blir nog bra det här. Men dyr inköpt lax och fyra aluminumformar med hemlagad Janssons frestelse ., ja, det får vi nu leva på i ett par veckor.

Dagens fönster ....

... fångades i Helsingör för  många, många år sedan. 

Kanske .., femton?

Och fortfarande blir jag glad av tomten och snögubben och den där lille nissen nere till vänster. När lägsglasögonen kom på, upptäckte jag ännu en tomte .., mellan snögubben och den tomtegubben.

Vad händer här annars?

Jo, pv byter två däck på Toyotan, dom andra ska Hilda få vara med och byta, då hon får överta bilen från och med idag .., jag har förpackat och ska frysa in Janssons som ska tas med till julfirandet .., samma sak med chokladgodiset. 

Så kan jag berätta att vi fått ett tunt lager med pudersnö. 

Och i västerfönstret står en underbart vacker röd julbegonia!

Var rädda om er allesammans!

Spridda skurar ...

Förmiddag i ett kylslaget Halland. Ljust, ljust, ljust blå himmel, ja, mer vit än ljusblå. 

Nyhetsmorgon på tv .., trötta kompisar i soffan. Kuddar som åkt hit och dit. Och en trött och utnött Ektorpsoffa där jag försökt pussla ihop dynor från trean i uterummet, utan lyckat resultat. Det hade varit underbart om Ikea sålde reservdynor, men då hade väl försäljningen förstås gått ned .., vad beträffar nya soffor. 

Pv, endast iklädd kallingar, strumpor och tröja, knäskurar golvet i vardagsrummet och nu i lilla hallen. Jag har varit ute och kollat laddningen på bilen. Jo, i det närmaste full sprutt. 

Igår svängde vi förbi där vi leasade bilen och fick instruktion (bad om det) hur man ordnar på displayen så man hela tiden vet var närmaste laddstation finns! Suveränt bra! Det var samma unge man som vi mötte när vi hämtade bilen .., ett under av vänlighet är han!

Och Sigge intill mig tidigare på morgonen. 

Hur ljuvligt är det inte att ha fixat frukost till oss själva, men också till dom fyrbenta .., att tända ljus och sedan ha en gosesjuk katt intill sig. Och ja, ärret på handleden är inte vackert, men det spelar ingen roll. Den - handen - fungerar bra nu, om än den tappat i styrka. 

Och ont har jag nästan aldrig.

Och så tog förstås tejpen slut. 

Och pv tittar ut genom västerfönstret .., kollar kanske om ekorren kommit och det har den. Det var den här lille krabaten med påskfjäderliknande svans. 

Rimligen borde hen ha sämre balanssinne med så tunt roder?

Intill paketet, nere till höger, skymtar ett vitt ark med handskriven text - en summering av sommaren 2014 -. 

"Knäoperation .., Bodil vid sängen .., VÅR ., rehab, växthus, stranden Steninge, Lena, BAD .., semester, Skärhamn, Turtlan .., BAD .., fotboll, Jämtland, blues, BAD  .., frukost, het fisk hos Gunnar .., Eva på Rödön .., Dikanäs, röding, Kittelfjäll, Guy, Malå .., stentrappan .. Barbro kusin .., BAD .., Agnetha och Johnny .., Bröllop i Räften .., Gothia Cup .., Maria, Peter, Emma, Emil, Malin, Bia och barnen .., Monica och Bengt .., Lena Lindholm med sambo .., Lena i Särdal, seglats till Tyskland .., färska kryddor, Alfred och Elliot .., fasadbyte .., nya fönster .., Anders .., hunden Molly .., Göstas Café .., Linda och Marcus, Ebba och Hugo .., Barnen i Vernette, Göstas Café .., Ghana .., Karlsborg .., Karolinska .., vykort, rabarberpaj .., färska kryddor .., BAD ., benspark .., rehab, Gösta och Sonja .., Rigmor, Rita, Nathalie .., längtan, London."

Och tänk, i morgon vänder det! Nu blir dagarna längre (eller iaf dagsljuset) och även om det inte märks så där på en gång, så vet man ju. Hurra!

Dagens fönster ..., och dan före dan, före dan, före ....

Men här kommer ett juligt fönster och skymtar ni - liksom jag själv - någon slags kakel på väggarna, då anar man .., jodå, det kommer från den ytterst flitiga fönsterfångerskan från Portugal! (Nu är hon för övrigt inne på bokstaven U och berättar om ordet yla.)

Stort tack! säger jag. 

Peppinlägg .....

Letar en julig bild, men snavar över den här. 

Å, en hälsning från lilla Filippa .., och det var skrivet för nästan fyra år sedan, då när Filippa och hennes syster och mamma flyttat från Haverdal till lägenhet närmare stan. Innan dess var dom trogna kunder i affären och från att ha varit en liten tös bara när jag började på Ankaret, hann nog Filippa bli kanske åtta år när dom flyttade. 

S o m  jag kom att sakna dem! 

Såna här små meddelanden skulle man skriva ut och rama in och ha på sängbordet. Nånting att vila blicken på när man inte alls känner sig som den "snelaste". 

Dagens fönster ...

Tänkte mig ett riktigt juligt fönster som dagens variant, men så har jag tittat på  Nyhetsmorgon och deras prat om alla krav och all ångest som julhelgen framkallar hos många människor. Alla som är ensamma .., alla som känner sig tvungna att fira en jul som inte alls är vad dom  e g e n t l i g e n  drömmer om. Så mycket besvikelse. 

Då tänkte jag att det kanske är så här det känns, som på bilden. 

Ett enda oöverstigligt berg att ta sig över; ett berg av förväntningar.

Men man kan ta det piano också. 

I programmet tipsade en av dom inbjudna experterna att man kunde bjuda in grannarna. 

"Ja, fast här i vårt land hälsar vi ju knappt på våra grannar ...",  sas det unisont. 

Gör man inte?

Det tror jag faktiskt är ett storstadfenomen.

Dagens fönster ...

... känns nog igen, i alla fall för den som tittat in här på bloggen i några års tid. Ja, nu och då, alltså.

Fönstret fanns i min lilla etta i Ystad och där är utsikten mot Maggans second-hand-butik på hörnan. Möllers bageri ytterligare tjugofem meter bort. Där fanns Milanokakor. Det gör det inte längre. 

 Fjärde advent ....

Alla fyra ljusen har tänts. Vi är inte så noga med det där .., och själv tycker jag om när alla ljusen är lika långa. Å, det är väl som att häda, men så är det. (Egentligen är nog pv noga med att tända ljusen i rätt ordning, men han tycks ofattbart obekymrad om mitt system).

Han eldar just nu i kaminen och har gjort i ordning elvakaffet. Från där jag sitter ser jag ekorren - den som har en så väldigt tunn svans, tunnare än en påskfjäder - skutta omkring i eken. På soffan ligger Sigge och Harry. 

Ute är det ljust och fint, inte som igår när dimman låg som en våt filt över oss. Vi funderar på ett dopp, men det är annat som kanske prioriteras. Julspelet där pv var med och sjöng igår, blir av även idag, men nu i det vackra biblioteket i Halmstad och jag tänker göra honom sällskap. 

Bilden: men vad menade vi med 566 ...?

Nästan varje gång vi besökt Ankaret, har vi frågat om nästa års almanacka har kommit och svaret har alltid varit att "nej, det är ovanligt sent nu ..". Men igår hände det! 

Så här såg det ut på januaribladet det här året. 

Den sextonde januari tog vi ett dopp i - 1gradigt vatten och jag minns att jag häpnade över att det inte frusit, ja, tills pv förklarade att saltvatten fryser långsammare. 

Nu har vi funderat klart över det eventuella doppet och bestämt oss för att vänta tills i morgon. Då ska det vara i det närmaste vindstilla och även soligt. Perfekt. 

Dagens fönster .....

Se det var ett härligt butiksfönster .., jag t r o r  att det handlar om fisk, men där står nånting om hamburger freito ... , kan det möjligen vara stekta hamburgare? Men bacalhau .., är inte det en fisk? Kollar på nätet .., jominsan, torsk! Och coelho tycks vara kanin.

Fönstret kom susande genom rymden igårkväll. Plötsligt plingade det till i min mobil och där var två fönster från rest långt, ända från Portugal! 

Tack annannan! som är så flitig med håven, säger jag. 

Man får vara glad åt det lilla ....

Tittar på På Spåret, där det ikväll är - i mina ögon - väldigt sympatiska tävlande, ja, i båda lagen. Claes Elfsberg och Magdalena Forsberg i ena laget och Agnes Wold och Christer Lundberg i det andra. Har svårt att hålla någon som mer favorit, jo, det har jag nog, i så fall lite mera på Wold och Lundberg.

Av alla frågor är allt som har med låttitlar och band det jag är absolut sämst på. 

Och i Los Angeles har jag aldrig varit, inte i München heller, men under ett par års tid pendlade jag ju nästan varannan helg till Helsingborg. 

Tröstar mig med att jag på egen hand knåpade ihop Nutidskrysset i DN idag. 

Och på Facebook, där jag sällan är (jag tycker att det är så jobbigt med dom här stora giffarna som dyker upp, man känner sig nästan överfallen!) var där en test när det gäller fåglar. Trettio frågor och så fick man lära sig en hel drös om respektive fågel när man klickat i svaret på frågan. Älskar sånt! Nu måste jag bara helt och fullt lära mig att skilja på Vigg och Knipa. 

Vänjer mig lite med båtbilder. Det var så mycket som hände det senaste halvåret och mycket av det var ångestskapande. När motorn pajade var en sån sak. Nu försöker jag peppa mig själv med att titta på bilder som ger mig fina minnen. 

Jaha. Det här var i Torekov där vi hade den där jättestora motorbåten intill oss. En ung familj med tre söner och en pytteliten dotter. Den lilla dottern låg mest i sin fars famn.

In i dimman ....

Några timmars solsken blev det, men dessförinnan och efteråt såg det ut så här. Så vackert ändå! Vi var nere vid havet i någon timmes tid och det var så vilsamt och fridfullt. 

Men s o m  den kämpade att tränga igenom!"

Det visade sig vara rejält lågt vattenstånd idag och Harry tycktes så förvånad när matte gick långt ut i det som annars ligger under vatten.

"Kom du .., kom får du se!" sa jag, men han föredrog att stå på land. 

Och vilka fantastiska mönster som skapas ....

Sjögräs som slitets upp och hamnat på land. 

Vackert, tycker jag. 

Så var det dags att gå hem och då tog vi vägen genom skogen, med bäcken på vår vänstra sida och långt där framme skymtar Ecke och Britts hus, men nu från andra hållet än det vi är vana att se.

Efteråt, när vi var hemma. slog jag mig ned i trädgårdsstolen och bara tänkte att det här blev en sån fin dag. Och snart kommer pv hem. Han har jullov och jag känner ingen större stress .., det klarar jag för övrigt knappt av numera.

Tidigare idag chattade jag lite på instgram med Hussein som arbetar i affären i Haverdal. 

Han hade lagt ut en låt med persisk text och jag frågade om det handlade om kärlek?

Jo, det gjorde det. 

Och han skrev att en dag utan musik, det blev ingen riktig dag. 

Det är nästan så för mig också. 

Dagens fönster ...

.....  fångades av Turtlan och om jag minns rätt var det från besöket i Berättarladan i Rottneros. 

Tack Annica!

 Ingen särskild rubrik ...

Idag när vi gick Johanssonrundan, harry och jag själv, såg det ut så här. 

Till höger om oss två hästar i ena hagen. Två i nästa. Och ytterligare två i en annan. 

Jag undrar hur många hästar han har egentligen, Erland?

Det ser vårlikt ut på bilden. 

Solen i ryggen. 

Mössan höll jag i vänsterhanden. 

Men längs havet var det snålblåst. 

Jag såg en liten gärdsmyg krypa in i en enrisbuske.

Vid sextiden kom pv hem på cykel. 

I morgon kör han rullskidor till jobbet och därefter väntar jullov. 

Inte för alla kanske, men han arbetar ju enbart torsdagar och fredagar, så för honom, ja. 

Bilden: en målning jag fick av vännen Eva på Frösön. Eva Grelsson, alltså. Det är jag på bilden och min dåvarande katt pElle. Fönsterna var också mina. Och pelargoniorna.

På familjechatten får vi bilder från Emmas lägenhet i Solna. 

Väggar och tak målas. 

Hennes mamma kommer med korv med bröd till lunch. 

I helgen vankas inflyttning.

Hon är tjugofem. 

Själv var jag fyrtionio när jag fick nyckeln till lilla 1:an i Ystad. 

Det var mitt livs första egna boende.

I sju år bodde jag där.

Det var då det ...

Eftermiddagar i affären. Ofta var vi bara två kvar då ...., mycket att göra hela tiden. En lista ute på lagret över vad som skulle hinnas med innan stängning. Man kryssade i och kände sig nöjd om alla kryssen kom på plats.

Och fint i mejeriet ville man ha det innan man loggade ut sig. 

Bort med tomma backar .., fronta och göra fint. 

Kolla datum. 

Femton minuters fikarast som sällan blev så lång. Och Gunilla - salig i åminnelse - i fönstret. Nu är bilden borta och ingen av dom nyanställda vet vem hon var. Ingen vet hur härligt hon brukade sjunga i charken .., eller hur suverän  hon var på att sälja. 

Och ingen spritsade wienerbröden så fint som Madde. 

Nu är hon och hennes syster Malin sjuksköterskor och arbetar på sjukhuset i Halmstad.

Lyckliga patienter som blir omskötta av dem!

Cornelia - häst och hundtjej - var suverän på att hålla fint i brödskåpen. 

Nu är hon ansvarig för delikatessen.

Själv fyllde jag på i tobaksskåpen och ville ha det fint. Här har jag skrivit ner vilka cigarettlimpor jag ska ta med mig från lagret. Level röd K = röd kort Level, förstås.

December. 

Vi översvämmas av paket och lastar av bur efter bur och enormt stora pappkartonger med paket (skymtar i bakgrunden) och allt körs sedan in till postutrymmet bakom kassa 1.

Den ständiga frågan till chauffören var "hur många burar har du idag ...?" 

"Åtta", kunde han säga och vi tänkte men HUR ska vi rymma alla paket?!

Emma ute på lagret ..., bara att hugga i! 

Ja, jysses så jag tyckte om mitt jobb och mina arbetskamrater! 

Ställde en gång en fråga här på bloggen, ja, om ni tänkte ofta på jobbet och så här svarade ni. 

Sista bilden: Längst uppe till vänster syns Bodil (delägare i butiken, gift med Mange) och hennes underbara pappa Sven-Åke. Så är det Erik (Sonja kallade honom Hemköps egen Adonis) ..,  andra raden längst till vänster är en hälsning från Lina som slutade för att läsa till läkare i Polen. När jag låg inne för hjärtat, uppenbarade hon sig tillsammans med en annan läkare och när jag upptäckte henne bakom munskyddet blev jag så rörd så tårarna kom! Dom två rutorna intill är berömbrev.

Längst nere till vänster alltid så rara Elin ..., sen Johanna (lika rar hon, underbar att arbeta kväll med och numera färdig socionom och alla hennes tre bröder har arbetat i affären, två som chefer) och sist fina Gunilla.

Såja, nu har jag vandrat längs minnets allé.

Om jag saknar jobbet?

Nej, inte jobbet som sådant, men arbetskamrater och kunder. 

O m   jag gör.

Känslan av att befinna sig i ett sammanhang.

Så var det med den saken, säger jag högt för mig själv.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle. 

Så här ser det ut nu. Barmark igen och det går bra det med, även om det var fint med snö och skapade lite julstämning. Idag lär det ska bli soligt och fint. 

Och kanske borde jag plocka undan den där lilla vasen längst till vänster i fönstret .., den, vars blommor sedan länge är vissnade och ihopskrumpna.