Dagens fönster ...

Från Babsan i Roslagen kom det här fönstret med alla frodiga "elefantöron", vackra krukor och ett litet sällskap katter emellan dem. Kanske en mus också ..? Synskärpan räcker inte till. 

Tack Babsan!

Den idoge ..

Så här ser det ut ikväll. Etthundratio tegelpannor har pv rengjort och fått på plats. Först rutschkana från taket till gräsmattan .., därefter får dom ligga i såpvattenlösning i skottkärran och sist av allt skrapar han dem rena med stålborsten. Högtryckstvätten hade inte en chans. 

Det är någon slags lav som sitter som berget och själva tvättningen/skrapningen/sköljningen efteråt, har han räknat ut tar cirka 3.5 minuter! Behöver man påpeka att han är mattelärare.

"För tjugo år sedan när min brorson Anton och jag själv lade det här taket, tog vi åtta tegelpannor under ena armen och bar upp dem på taket. Då var dessa pannor inplastade och det var ett band runt om, men ändå. Nu, tjugo år senare .., bär jag tre åt gången .., man blir äldre ...", säger pv.

Fredagmorgon ....

Vaknar tidigt och ligger kvar i sängen och lyssnar till näktergalen. Egentligen tycker jag mycket, mycket mera om koltrastens flöjtande, men ändå .., det känns bra. 

Herr Näktergal håller till i "hiet" hundra meter härifrån, inte långt från  postlådorna.

Får en tidig film (06:42) av den äldsta som då är ute med hundarna. 

"Hör du göken .., den är på andra sidan sjön .?" skriver hon. 

I natt kom regnet. Inga mängder, men så ljuvligt skönt och så behövligt.

Vid sjutiden blir det som vanligt .., frukost framför tv:n. I ett bra förhållande bör man (enligt någon forskning) sitta mitt emot varandra och frukostera, men det gör vi nästan aldrig. 

Vi äter dessutom i olika takt. Pv tar - enligt mitt sätt att se det - evigheter på sig för att äta ett ägg .., jag är alltid klar långt före honom. Sigge har sovit på soffan i uterummet (som tydligen är hans sommarviste) och jag går ut och hälsar lite på honom och det märks att han ser sämre ., han tittar förvånat på sin matte med lockiga håret ("farmor, du har som bollar i håret ...!" sa Elliot) som står åt alla håll utom där det är tänkt .., men så hoppar han ner, jaaaamar lite och stryker sig runt mina ben och jag säger att "kom nu ska du också få frukost ..." och han följer med, serveras kalkonfrikassé i sås och går sedan ut igen. 

Plötsligt upptäcker vi Titti Schult som en av två programledare i tv-rutan! 

"Va? Har hon börjat hos SVT ..?" säger vi unisont. 

Eller ser vi fel? Nej, det är verkligen Titti. Oj, inte lätt att byta arbetsplats - från radio till tv - men hon kommer säkert in i det hela vad det lider. 

Läser DN. Mycket som var intressant och allra, allra bäst tyckte jag om Andrew Waldens krönika som hade rubriken: "Därför ska du anställa en människa som inte tror på sig själv." Läste och log. Gör veckans quiz. Pv vinner över mig med ett mer rätt svar, men jag vinner över honom på ordquizet (bara 1 mer rätt). Nu är han igång med tegelpanne-rengöringen. Om en dryg timme vankas besiktning av bilen.

Och idag ska vännen Eva i Tyresö genomgå en datortomografi, allt för att utesluta elände på annat håll i kroppen. Om inget annat inträffar, kommer hon och den halvlånge hit till Haverdal i morgon. Sååå trivsamt det ska bli! Jag längtar.

Ps. Mera Morgonstudion. LO:s nye ordförande Johan Lindholm intervjuas och apropå rubriken i Andrew Waldens krönika .., ja, det kan jag säga, att herr Ordförande Lindholm, han tror på sig själv. Det är i alla fall vad jag tror. Ds.

Dagens fönster ...

Under besöket på Loka Brunn fångade Turtlan två fönster. 

Det här är det andra och så här skriver hon: 

"Håvade in även detta fönster. Efter lunchen serverades det kaffe och dessert i salongerna. Där, vi det här bordet, slog vi oss ner.

Fönstret är så fint och borde väl vara så kallad Jugendstil eller är jag ute och cyklar?

Turtlan på tur till Loka Brunn."

// Tack Annica!

På agendan ...

Som  omväxling till uterumsjobbet (ni vet makadam, frigolit i 26-graders värme) beslutade husets herre sig för att försöka rengöra tegelpannorna på tvättstugetaket. 

Flera gånger har jag så där försynt .., föreslagit att han skulle leja något företag för att få pannorna rena. 

"Du vet ju hur fint det blev hos grannen Birgitta ...?" har jag sagt. 

Jo, förvisso. Det har han hållit med om, men ..., ja, ni förstår. 

Idag satte han igång. Först klättrade han upp och ner och hämtade tre pannor åt gången, men därefter gjorde han som en rutschkana där en och en panna fick åka ner och längst ner hade han lagt en säck plantjord, så det blev mjuklandning för tegelpannorna och så plockade jag upp dem, en efter en. 

En ny, fräsch stålborste inhandlades hos Lantmännen i Slöinge och så, efter att pannorna legat i såplösning/vatten i skottkärran ett tag, så tog han sig an eländet. Titta, så fint det blev!! Men jag säger det .., vilket evighetsjobb! 

Förutom stålborsten, köpte jag ytterligare två dahlior. Det här är en av dem. Har ställt dem i skuggan under dagen, men ikväll ska skönheterna få hamna i rabatten. 

Så har jag gjort Valkompassen och det var intressant. Två frågor svarade jag inte på, då jag inte tyckte att något av alternativen var vettiga. Eller var så antingen-eller-ställda.

Svaret blev att allra närmast låg jag hos Centerpartiet och längst ifrån kom SD. 

Centerpartiet har jag röstat på flera gånger sedan jag fick rösträtt. Pv behöver inte göra någon valkompass, han vet var han hör hemma, men till sin förvåning kom han närmast liberalerna, även om det endast skiljde någon ynka procent till nästa.

Och själv tänker jag för första gången rösta på ett helt annat parti, ja, än där jag vanligen lägger min röst.

För övrigt ÄLSKAR jag SBAB:s reklam där Kalle Moraeus förklarar för Björn Gustafsson detta att det altid varit sparränta på pengarna hos SBAB.

Torsdag i slutet av maj ...

Och nästan dagligen kommer bilder hemifrån och jag säger till pv att .. "men i höst kanske ?"

(Foto: Den äldsta.)

Detta var alltså utsikten hemifrån. Och som synes är sjön nu helt isfri.

Tittar på Morgonstudion där nästan alla - just idag i alla fall - tycks trötta och lite halvt loja.

Igårkväll däremot .., Politikbyrån med Karolina Skoglund som programledare. Där handlade det om det stundande EU-valet och denna Karolina tycks sprudla av energi! 

Intressant att lyssna till Aftonbladets Ylva Nilsson som berättade om vad som var väsentligt för att få makt och kunna göra skillnad i EU. 

På första plats kom, inte helt otippat och tämligen logiskt: sakkunskap, och denna Ylva tog Marit Paulsen som exempel. 

Marit, som inte var någon hejare på engelska och inte det minsta ..., ja, mer som en bondmora (min åsikt och det är menat i positiv bemärkelse), men som - enligt Ylva Nilsson - verkligen visste vad hon pratade om. 

Vi tittar nästan alltid på dom här byråpgrogrammen .., Politikbyrån, Utrikesbyrån och Ekonomibyrån, jo, jag tycker att dom är intressanta. Bra format också.

Ännu en bild hemifrån, alldeles nedanför det som en gång var mitt barndomshem. 

Vid pilen syns "boden" och där hade pappa inrett ett rum (fönstret t.h) till stövarna. Där fanns en rejäl bädd med galonförsedd madrass,  öppningsbart fönster (med myggnät sommartid), en slags "tunnel" att ta sig ut/in i själva hundgården, ja, för att inte släppa in kylan vintertid. 

Och ute, en kvadratisk bänk av trä där åtminstone en eller två hundar kunde sitta och hålla span på förbipasserande, eller sträääcka ut sig och vila.

Och hur ofta hände det inte att jag - vintertid - kröp ihop på madrassen hos Buster eller Sessan inne i deras "rum"? Vilken trygghet!

EU-valet, ja.  Har någon som läser här förtidsröstat? Har någon bytt parti? Någon som känner sig osäker ..? Eller ni vet precis ..?

Strålande solsken även idag och det utlovas temperaturer på upp emot +30 grader!  Undrar hur mina dahlior mår, de som fick göra oss sällskap hem från Lantmännen i Getinge. Tänk, att vid sjuttio års ålder, är detta första gången som jag har dahlior i en rabatt!! Och så vackra!

(Bettan: Svar från Maria kommer! Hon gör i dag sin första inskolning inom hemtjänsten i Malå, där hon ska kunna hoppa in när det behövs och hon har möjlighet.)

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan (på tjänsteresa i London):

"Och det fortsätter att regna .... 

Jag steg optimistiskt upp och tänkte att när jag vaknat så tidigt ska jag gå ut och promenera innan trafiken kom igång. 

Hade jag haft ombyteskläder hade jag gjort det, men nu har jag har jag bara ett par skor och dito byxor."

//Tack , tack! säger jag, som så förundrats över alla "rök-rör"på skorstenarna - eller vad man nu ska kalla dem - ja,  på de brittiska taken. Ja, även i andra länder, men det var under resan till Lyme Regis 1991 tillsammans med AP, som jag verkligen lade märke till detta fenomen.

Sjukstugan i Malå ....?

Monet undrar i ett tidigare inlägg över namnet på det som jag alltid kallar "sjukstugan" hemma i Malå. 

Det är trettioett år sedan vi styrde kosan söderut och jag tänker att kanske har det förändrats .., måhända kallas den för något helt annat? Vårdcentral? Hälsocentral? (Titta, så vackert belägen i skydd av Tjamstaberget och Malån på andra sidan vägen).

Frågar den äldsta som på måndag börjar sitt tremånadersvikariat - så gott som enbart dagtid - just där, och hon säger "ja, men alla säger ju sjukan!" 

Tänker att det kanske är dom yngre som säger så, så alldeles nyss ringde jag min livlina hemmavid, nämligen den alltid så rara Kerstin Sjölund. Kerstin är född och uppvuxen i Motala, men gifte sig med Carl-Olof som var vår klassföreståndare under högstadietiden. Men nu var det ju Kerstin det gällde, ja. 

Före detta skolsköterska, aktiv fp-politiker under många år, till synes så glad och med ett så härligt skratt. Henne ringde jag till och ställde frågan .., detta att jag säger "sjukstugan", är det helt ute, eller ..?

"Nej, alla säger sjukstugan eller sjukan och på vägskylten står det också SJUKSTUGA", förklarar hon. 

Det är för att där finns sängplatser, även om det för tillfället tydligen är ont om sjuksköterskor och kanske är sängplatserna då indragna? 

Rent officiellt är begreppet Malå Sjukstuga - Hälsocentral, men det är alltså på papperet det.

I min barndom på 50,- och 60-talet fanns såväl BB, som kronikeravdelning, mottagning, röntgen och smärre operationer - typ gallstensdito förekom (pappa blev opererad för detta  just hemmavid), särskilt när där arbetade en skicklig kirurg och om  honom vittnade mamma ofta. (Mamma sövde då, med eter). Och precis nu föll namnet bort. Hette han Nilsson i efternamn? 

Här en ingress från DN 2011. 

Malå.

Sjukstugan i västerbottniska Malå är inte som en vanlig vårdcentral. Snarare ett litet sjukhus. Det kan behövas. – Folk här dröjer längre med att söka vård. Jag hade en pati­ent med als i slutstadiet, han kom när han inte kunde bära ved längre, säger Anna Jansson, läkare från Stockholm.

Hipp, hipp, hurra, för fina Sonja idag!

Nittioett år .., det är inte illa det! Sonja .., denna underbara, rara, alltid så omtänksamma människa som jag från sekund 1 kom att tycka så mycket om. Före detta distriktssköterska, ingift moster till pv, född och uppvuxen i Markaryd, alltid vänlig .., och som utan någon som helst tvekan kan vinna världsmästerskapen i att ha ett köksbord helt översållat av papper av olika slag. (Själv vinner jag planetmästerskapet i att ha en rörig tvättstuga, men jag delar den vinsten med pv som har det rummet som verktygslokal).

Du är så innerligt älskad, kära Sonja!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Babsan. 

"Frankie njuter i solen efter firandet den 17:e maj. Har aldrig sett en hund njuta lika mycket som henne."

//Tack Babsan. Frankie och Sigge skulle nog trivas tillsammans .., han kan ligga i uterummet och tycks njuta omåttligt, hur varmt (läs: hett) det än är där inne!

Mitt på stranden: en skylt!

Soligt och fint; det tar liksom aldrig slut. Det känns som högsommar. Jag storstädar badrummet från golv till tak och pv tar ugnsluckan - innerglaset som alltid blir så skruttigt - och så tar jag en sväng i kylskåpet också. Underbart! Klipper gräset, men sparar alla små violer. 

Vid 13-tiden cyklar pv iväg till Maja, det handlar om matteundervisningen. På torsdag tar hon examen. Han säger att hon har varit så ambitiös den här gången och att han är säker på att hon kommer att klara av det hela. Nu är det alltså slut på cykelturerna till Stora Hus och tänk, i vår har han arbetat endast två ynka dagar på Gullbrandstorp! 

"Tja, det är ju rätt skönt att leva pensionärsliv ...", säger han. 

Medan han stöttar i matte, cyklar jag ner till stranden. Idag är det ostlig vind - frånlandsvind - och inte alls några 20 grader i havet, men skönt ändå.Vi är tre personer på stranden, jag är den enda som badar. Två dopp. Vattnet är grönfärgat och helt ljuvligt. 

Fantastiskt foto: Christian Bickel. (Bilden togs på Malören i Norrbotten).

Mitt på stranden har någon slagit ner en skylt med ett anslag och jag undrar vad det handlar om. Rubriken är: "Var rädd om oss!" Det är Länsstyrelsen som berättar att efter flera års frånvaro, så har nu tre olika sorters tärnor börjat häcka på Fågelholmen, nämligen småtärna, fisktärna och silvertärna. Alla besökare uppmanas att hålla ett avstånd av minst 100 meter från holmen, så där så att tärnorna får häcka i lugn och ro. 

Silvertärnan är den av våra fåglar som har den längsta flygsträckan av alla! Och tänk, att nu har den hittat till Stensjö! Inte vet jag vilken av tärnorna det är, men tre stycken flyger fram och åter, upp och ner och störtdyker mot vattnet .., och så om och om igen! Jag tänker att deras vingslag påminner om origami, den här japanska konsten att klippa fint i papper!  Sååå vackra är dom! Så alldeles omåttligt gracila!

Annat som hänt?  Jo, jag har - under högljudda protester - duschat Sigge och även om han på alla sätt och vis och med klorna utspärrade (dock inte mot mig) försökte komma loss, så gick det bra till slut. Efteråt satt han länge och putsade pälsen och han blev så fin. 

För övrigt är Pv på terminens allra sista körövning och i morgon, tänk, då fyller Sonja nittioett år.

(Om Malören kan man få veta mera här.)

Ännu en insikt ... 

Råkade nu på morgonen hamna på en liten film från "Framgångspodden" där jämten Mikael Tornving tar upp detta med vad som är väsentligt här i livet. Eller kanske mera; insikten om att ens tid faktiskt är begränsad. (Filmsnutten ligger på tiktok där jag inte har något konto, men jag kunde titta som "gäst". Här en länk till den.)

Har man aldrig tänkt den tanken tidigare, så gör man (eller i alla fall undertecknad) det allt oftare. Särskilt om man plötsligt drabbats av sjukdom. Och även om man känner sig pigg och kry, så vet man ju att hoppsan, plötsligt kan man ligga där. 

Så idag på morgonen sade jag till pv att bara så han vet, så tänker jag inte tillbringa alla mina kommande somrar ombord på en segelbåt. Bara så han vet.

Och så här svarade Stig i Kulbo, på frågan om han lever hälsosamt. Jag har visat den här bilden många gånger tidigare och jag blir lika full i skratt var gång.

På väg till jobbet ...

... kan det se ut så här, när dottern kör de nio milen till lasarettet i Lycksele. 

Bettan i Lund frågade hur vägarna var. Jo, men till en del så här, andra är bättre, men inga 110-vägar. 

"Hattigt med många olika hastighetsbegränsningar!" säger dottern. 

Hon berätrar att körtiden blir 1 timme och 10 minuter och var det morgonrusning när hon efter nattpasset lämnade Karolinska, ja, då kunde det ta lika lång tid att ta sig till Upplands Väsby som från Lycksele till Malå. 

Den malåbo finns väl knappast som inte någon gång i sitt liv stannat till vid Vormforsen! 

Bred och brusande är den,Vindelälven, särskilt om våren förstås ..., och där finns vindskydd så man kan sitta och ta sitt 11-kaffe och det är bara så mäktigt. (Ja, man kan ta 14-kaffe där också ). 

Inte långt därifrån ligger byn Vormsele där det varje sommar pågår en hemslöjdsutställning. 

Där har jag köpt fin keramik (min vackraste ytterkruka,den hittade jag där), stickade vantar och där finns trasmattor, rotslöjd, ja, allt möjligt. 

Och så kan man kalasa på en tallrik med kärngrädde och kornbröd att smula ner. Som en slags filbryta. Mums!

Vormforsen/Vindelälven om våren. 

Ni förstår ju vad jag kände då pv första gången visade mig en av Hallands "floder" - Nissan -. 

Jaha. Det var mer som ett mindre vattendrag, tyckte jag. 

Alla bilder tagna av Maria Böhlander - Eikedahl.

Dagens fönster ...

Monet som höll i fönsterhåven, skriver följande: "Här är det stora burspråket i Villa Svalnäs som ligger i parken vid vårt seniorboende. 

Villan, pampig och stor, byggdes vid sekelskiftet av Henrik Palme, ofta kallad Djursholms Villastads grundare. Då när man ville ut i skärgård och natur från den trånga innerstaden. 

Det är en fantastiskt utsikt härifrån mot parken och den egna bryggan vid  Näsbyviken och Stora Värtan (mittemot Lidingö)."

//Tack Monet! säger jag. 

Och så kom ... 

... regnet! 

Vilken lycka. 

Syrerik luft. 

Regndroppar. 

Vindrutetorkarna på maxfart. 

Glädje över att gräsmattan klipptes tidigare idag. 

Och en vacker liten snigel med tjusig snäcka att krypa in i.

Uppdatering: Inte enbart glädje. 

Mördarnsniglarnaa dök upp från underjorden, eller var de nu hållit hus! Tog nog död på ett trettiotal på direkten.

Utflykt till Bornholm ....

Tanken var att vi skulle ha hand om exets hund Lykke, då när han och Karin och hennes syster med man skulle bila till Frankrike. Nu väntar mina barns far på en knäoperation (en knäprotes, helt enkelt .., han har nog fördärvat sina båda knän mest på grund av allt handbollsspelande under årens lopp) och i stället för en lång bilresa till Frankrike, blir det Bornholm i stället. Hundarna (inalles 3 st) gör dem sällskap. 

Och  själv kom jag ihåg vår resa till Bornholm .., nästan den härligaste lillsemester jag varit på! 

Sååå många fina minnen som lagrades inombords! 

Måndag ...

Plötsligt blommar blåregnet! Vi har varit dålig på att sköta om den och tänkte att nu blir det nog uschligt med blomning, men så när jag fick undan ormbunkarna och vattnade rejält, ja, då var det som den bara exploderade! 

Oj, så vackra blommor! Och ja, jag vet att blåregn är giftig,

Den digitala termometern visar på + 29 i solen. Det känns som + 39. 

Småfåglarna är frekventa besökare till fågelbadet .., ekorren kom på besök, men tackade för sig när där var tomt i frukostserveringen. 

Och pv hittade en mördarsnigel i växhuset igår ..., men den är nu hädangången. Snigeln. 

Men var är svalorna som alltid om somrarna hållit till i den enorma ladan som finns på andra sidan vägen? Inte en enda en har jag sett här .., däremot i Skallkroken! 

Aldrig har jag haft så många små violer som dem här våren! Och som dom växer!

Såg att vallmon hitom Steninge har börjat blomma .., stora vallmo som nästan liknar pioner och till synes vildvuxna.

Vår sallad har det kämpigt .., kommer troligen inte att klara sig. Skrumpnar .., jag tror att det är för varmt. 

På gräsmattan växer små bestånd av styvmorsvioler .., så underbara och där skippar jag att gå med gräsklipparen. Nu är det som små öaar av violer .., sååå fint! 

Vi beslöt ju för två år sedan att låta en tredjedel av gräsmattan få bli vildvuxen och Gud, så skönt det är! I höstas blev det en äng av röllekor ., som ett hav av röllekor! 

Ju varmare det blir vädermässigt och ju tröttare jag blir på att gå med gräsklipparen, desto större blir lusten att utvidga ängsområdet.  

Nu ska jag bjuda den idoge herr pv på eftermiddagskaffe. I skrivande stund kör han en markkomprimator - en så kallad "padda" - på all den makadam som ligger i det som en gång ska bli ett härligt rum med många fönster och utsikt över hästhagen.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan: 

"Hej!

Nu fick fönsterhåven följa med till Loka Brunn. Sagolikt väder och trolska skogar får vi väl klämma till med. Vi kom på besök över dagen.

Det här fönstret fångades vid en en bastu som finns där. Jag gick bara in för att kolla. Bada bastu får bli en annan gång, hälsar Turtlan, på tur i Bergslagen." 

//Tack Annica! säger jag.

"Kan det verkligen stämma ...?

Vilken söndag! Sover ovanligt länge och lyssnar till Fågelsångsnatten från alla möjliga delar av vårt land - på sr.play - förstås. 

Pv ägnar sig åt den till synes outtömliga källan av makadam (idag 16 lass), allt medan jag hänger  upp ett ljusgrönt lakan framför lådan med all sallad, för att skydda dem från solen. Se där, det blev mycket bättre! 

Så blir det en sväng till hamnen där pv ska hämta diverse verktyg och dom där träbockarna som masten vilade på. 

Under tiden tar jag mig ett dopp och det är inte långt ifrån att jag svimmar rakt av .., igår femton grader i havet, idag TJUGO, ja, närapå tjugoen!! Till största delen säkerligen breroende på att det nu är pålandsvind. Låg i säkert i tjugo minuter .., ville nästan gråta av glädje! 

Ett sällskap tonårsflickor badar samtidigt .., ("va, kan det verkligen stämma att det är så varmt i vattnet!?" säger en av dem) och där kommer kvinnan som alltid var så rar som kund i affären, hon är i mitten av de åttio och har nu simmat en bra bit ute i hamninloppet. Kvinnan, som bryter på tyska, berättar att livet för tillfälligt känns mer än lovligt tungt, då hennes dotter i 60-årsåldern drabbats av cancer. Själv är hon änka och har tidigare förlorat en dotter som bara blev trettiotvå år. Nej, livet är sannerligen inte en enda raksträcka och för somliga mer krångligt än för andra.  

Så kommer ett nederländskt par och ler så glatt .., dom är från Eindhoven men är nu på husbilssemester i Sverige (har ställplats i hamnen) och i morgon ger dom sig av mot "den där stora sjön" (kanske Vänern?) och därefter blir det Norge. Det bästa med vårt land? Jo, att det inte är så trångt .., inte så vansinnigt många människor! Kvinnan - som är uppvuxen i Amsterdam och påminner så mycket om min före detta arbetskamrat Carina - frågar var jag egentligen kommer ifrån, jag är ju så brun i skinnet? Svarar att det är vanlig solbränna, kanske detta att vi är ute mest hela dagarna? 

Sen hemåt. På familjechatten kan vi läsa att sonen nu återvänt från USA och har haft en toppenvecka. Ska bli roligt att höra vad som hänt (det var å arbetets vägnar). Oj, så glada småttingarna ska bli att få hem sin pappa!

 Och nu eftermiddag. Pratar med den äldsta som är på väg hem från jobbet i Lycksele. Hon vittnar om om hur outsägligt vackert det var i morse vid 5-tiden, då, när hon körde längs Vindelälven. Nytt dagspass i morgon - även det i Lsle - därefter enbart natt resten  av veckan. 

I ugnen en mjuk citronkaka och i kylskåpet jordgubbar. Hela tiden medan jag vispar smeten, sitter Sigge på köksbordet och håller koll. Från Youtube hörs John Rutters "Look att the world" .  Sannerligen en dag att minnas.

Hemifrånbild ...

Nästan dagligen kommer bilder från den äldsta och jag tänker, men oj .., såg jag aldrig detta när vi bodde hemma?

Jo, det måste jag ju ha gjort, jag minns att mamma en gång skrev att "glöm aldrig Eliza hur lycklig du är!". 

Det var när vi köpt huset och bodde hemma. Då tyckte jag ju att det var paradiset på jorden, precis som Skåne blev ett nytt paradis och även Halland.

Pingstdagen idag. Är vi hänryckta? Inte särskilt. Salladsplantorna deppar och kommer mest troligt inte att överleva värmen (det lär ska komma regn idag) ..,  den mjuka pepparkakan brändes i ugnen och blev stenhård .., och jag konstaterade att gäddhänget på mina armar har antagit nya proportioner. Just det. 

Bild: Maria Eikedahl - Böhlander.

Dagens fönster ...

Babsan med make är på besök i broderlandet i väster och hälsar på dottern med familj. 

I fredags var det förstås stort firande med anledning av nationaldagen. 

Kan det bero på att Norge en gång tillhörde  Danmark och senare Sverige .., och inte minst att Norge blev ockuperat av tyskarna? 

Kan det ha med detta att göra att firandet blir så mycket mera genuint än hos oss? 

Jo, det är jag övertygad om.  

Och en mer sympatisk kung än Harald, torde väl  ändå vara svår att uppbringa?

// Tack Babsan att du tog dig tid!

Pingstafton ....

Min mamma var pingstvän, så nog borde jag väl ändå ha tänkt tanken att det idag är pingstafton, men se det hade jag noll koll på. Kanske - men bara kanske - om jag hade arbetat? (Bilden visar rabatten som nu, nästan helt, tagits över av frodiga ormbunkar. Ja, ja, gör som ni vill, tänker jag. Det är i alla fall fint just nu. )

Natten mot idag tillbringades i båten. En sov gott, en knappt nånting alls. Lyssnade till Fågelsångsnatten i P1, detta totalt underbara årliga program som sprider sådan glädje! 

Tidigare på kvällen uppsökte jag hamnens toalett, den med dusch - och nästan alltid såå fräsch och fin. Så var det inte nu. Någon som använt toalettstolen hade nog haft det förskräckligt bekymmersamt .., ty den såg hemsk ut! Då tänkte jag något som jag sååå ofta tänkt på: varför finns inte en liten, behändig handdusch i anslutning till offentliga, ja, även privata toaletter!? 

Jag försökte med duschslangen; att den - med lite tur - skulle nå toalettstolen, men det gick inte alls och att börja svepa omkring med toaborsten i all denna röra, nej, aldrig! 

Så jag gick in i hamnföreningens stora allrum, kokade upp rejält med hett vatten, återvände till toaletten och försökte skölja bort eländet, pytsade i lite rengöringsmedel och spolade igen. Jo, den blev ren och fin, men tänk, så oerhört mycket enklare om den där lilla duschslangen funnits alldeles intill! 

Papperskorgar och papper att torka händerna med, är tydligen helt ute och det kan jag kanske förstå .., det blir mycket papper som används och som dessutom ofta hamnar på golvet när papperskorgen är fylld. Nu gäller det att torka händerna med hjälp av fläkten på väggen. I en av hamnarna vi besökte i fjol, var dessa torkanordningar så kraftiga, så där så man trodde att huden skulle lossna. Nåväl, torr blev man.

Dagens fönster ...

Den 3:e maj kom det här fönstret susande genom rymden och hamnade i min inkorg. 

Så här skrev avsändaren, som är hedgrenskan: 

"Hälsning från Rungsted på Själland och ett fönster från Rungstedgaard. Vårt rum har balkong som vetter ut mot parken i väster.

Idag åkte vi till kyrkogården där deras (hedgrenskans nästkusiner) mor blivit begravd och sedan till Ordrupgaard och en konstuställning med kvinnliga impressionister. Intressant och sevärt."

Tack Kerstin! Vilket härligt ställe att tillbringa en helg på!

På posten i Slöinge ...

.. kunde jag nyss hämta ut ett paket Stenbergs tunnbröd, det som hemma allmänt går under benämningen "Släppträskbröd". 

Detta är inget annat än ren och skär lycka. Tack Maria!

Har haft besök av friherrinnan och A-M, vilka bjöds på rabarberpaj med glass. Vi satt ute på altanen under parasollet, men döm om vår förvåning när det STORA parasollet helt sonika lyftes av vinden och svävade iväg likt Mary  Popppins.., över altantaket och därefter en  sååå elegant på landning på gräsmattan!

Nåväl, på väg från Slöinge passerar man Sia-glass, såväl fabrik som butik. 

Hjäääälp, så mycket folk som var där och tanken på att stå i evighetslång kö med en glassbytta, slog jag raskt ur hågen. Körde hemåt .., kor och kalvar går och betar på höger sida av vägen och några lurviga kor - eller mer troligt tjurar - med stora horn, stod och kalasade på en höbal intill lagården, just i innan man svänger av mot Vastad, som verkligen inte är stad, utan endast består av några få hus. 

Det är förfärligt torrt ute nu och det är förstås bara en tidsfråga innan det, precis som tidigare somrar, blir bevattningsförbud. Bokbladen och även lönnens blad hänger rakt ner .., det ser deppigt ut och man undrar hur detta ska bli framöver. Minns fjolårets björkar vilka gulnade långt innan det blev höst. Det är på gränsen till ångestfyllt. 

Och kommer vi att helt ändra våra vanor vad beträffar inköp av blommor? Blir det ökenväxter som om några år hamnar i våra rabatter ..? Skrämmande.

Nu blir det middag. Kokt kyckling till pv, med ris och currysås, plus broccoli och morötter. Själv ska jag kalasa på en kokt palt med smör och lingonsylt.

Om boken .. en uppdatering. 

Jag tog mig an den återigen och läste om de sista trettio, fyrtio sidorna. Inte så trött som igårkväll. 

Kände hur mycket jag tycker om huvudpersonerna, den där känslan att jag vill att det ska gå bra för dem. 

Pv kom in i vardagsrummet och gick ut igen. 

Sigge ligger i gästrummet och har sovit där sedan igårkväll. Jag drog ner rullgardinen så att han skulle känna sig som i en liten grotta. 

Läste igen. 

Och kände hur mycket jag älskar Valérie Perrins sätt att skriva. 

Gav den en stark fyra i förra inlägget. Nu får det nog bli en femma. 

Ska genast köra till biblioteket och återlämna boken, då jag på biblioteksnätet ser att fler står i kö. 

Har god lust att lägga in en post-it-lapp någonstans i boken och önska nästa läsare lycka till. 

(Valérie Perrin - Tre). 

Fredagmorgon i landet Halland ...

Solig morgon även idag. Sneglar mot köksfönstret och ser löven fladdra i vinden .., upptäcker också en liten ekorre som skuttar bland grenarna. 

Pv står vid diskbänken. Bra arbetsfördelning. En förebereder allt inför frukosten, den andre diskar. 

Läste ut boken "Tre" nu på morgonen och även om jag tycker att den blev lite väl rörig på slutet (eller "rörig" ., kanske mera att det kändes osannolikt .., som om författaren blev trött på skrivandet och ville få ett slut), så tyckte jag om den. 

Det är väl sättet Valérie Perrin skriver som passar mig. 

Här några recensioner. 

Nej, den får inte en 5:a av mig, men en stark 4:a. Det är slutet som drar ner betyget.

Så har vi gjort DN:s nutidsquiz; det som utspelade sig vecka 20. Jo, jo, det märktes att jag legat på soffan och läst 600 sidor ur en bok, i stället för att ta del av DN i veckan. Lika eländigt blev det för pv (han skyller på arbetet med att skyffla makadam). Bedrövligt, var ordet. Sämsta resultatet hittills.

Bilden visar den lilla tuvan med Förgätmigej som hittat växtplats alldeles på egen hand. Hur underbart är det inte med växter som tar sig friheter och bosätter sig där det passar dem? "Nej, tack .., jag har verkligen ingen lust att bo i rabatten - den med morgonsol - den där man får trängas med Ingrid-Bergman-rosen och alla hennes sticklingar, eller med gammal lavendel, två smörblommor, tre olika klematis, daggkåpan som tar sån stor plats, samt några aklejor, nej, nej, jag vill mycket hellre bo framför växthuset och ha fri sikt mot altanen! Jag vill allt ha lite mer utrymme, helt enkelt ett eget boende!" kanske den tänker.

Så får det bli.

Dagens fönster ... 

"Hej Elisabet! säger den här kissekatten och jag. Husen mittemot spegar sig i fönstret så man ser dem och inte vad katten har bakom sig." 

Så skriver annannan och jag säger tack, tack!

Kärleksstigen .... 

Ungefär så här var vår utsikt från vardagsrummet hemma i Malå. Bilden togs av dottern, Maria.

Jag undrar hur många gånger per dag hon promenerar med hundarna längs den lilla grusvägen som kallas för "Kärleksstigen" och som sommartid kantas av mängder med almöke/rallarros!

Vi bodde några hundra meter till vänster, men utsikten var densamma. 

Tidigt i morgonbitti väntar för henne de nio milen enkel väg till Lycksele och arbetet på iva.

Torsdagsfönstret ...

... fångades i söndags då vi kört ombord på färjan från Ekerö till Slagsta, i närheten av Fittja.

Turen tar maximalt tio minuter och vi hade sådan tur, så inte behövde vi vänta när jag kom körande, det var bara att köra ombord på studs. 

Och att det varit sjösättning även i landet Södermanland, kunde vi konstatera.

Dagens bästa ...

En bagatell för er övriga, men inte för mig. å, sicken glädje, att jag - under ett besök på Ankaret - kom ihåg plunumret till färska morötter i knippe. 

Snart sex år sedan jag slutade och siffrorna satt som gjutna i hjärnans arkiv. 

Det är rent otroligt så mycket som gömmer sig  i muskelminnet. När jag sitter här vid min laptop, kan jag, med hjälp av fingrarna, så enkelt komma ihåg gamla plu-nummer. 

Än är det inte helt kört. 

Annat som känns bra. Blodtrycket. 

134/70.Det hade kunnat vara värre.

Glömde kvällens "middag". Rökta räkor på rostebröd som fått färg och lite fras i ugnen, med skivad vitlök ovanpå (vitlöken skrapas bort efteråt). Ovanpå brödet rejält med lime/aioli och stora, rökta räkor!)

Tv-tips, vindmätaren och lite till ...

Och det soliga vädret fortsätter. 

Och värmen. 

Klippte gräset i omgångar igår, pausade, satte mig i trädgårdsstolen, slängde ut gammal skinka i små bitar och tog tid .., när skulle skatan och hennes kompanjon kråkan komma? 

Det tog fem sekunder, så hade skatan fyllt näbben med all skinka och flög iväg. Någon kråka syntes inte till. 

Och pv hostar och hostar och hostar, men tilldelades tid på vårdcentralen i Getinge. Kvart i två skulle han vara på plats. 

Fick komma in via infektionsingången, blev lyssnad på och läkaren meddelade att det hela nog bara var virusbetingat, men rekommenderade honom någon slags cortisonbaserad nässpray. 

Efteråt körde vi till Skallkroken. (Bilden här ovanför visar den jättelånga gamla båtshaken i Skallkroken.) Konstaterade att alla tio ställplatser var upptagna. Två av husbilarna var tyskregistrerade. 

Tog ett dopp i havet (som kändes svalare än sist), allt medan pv funderade över varför vindmätaren plötsligt inte fungerade. Drack kaffe ur plastmugg och kalasade på var sin bit mjuk pepparkaka och båtgrannen en bit bort - Bengt - tackade som vanligt nej till kaffe, men stod länge på bryggan och surrade med pv. 

Tanken var att jag äntligen skulle ta mig an detta att köra båten från och till kajen, men det blåste friskt och jag föreslog en dag med mindre vind. Pv visade hur bogpropellern skulle användas och jag tänkte att båten väger nära 7 ton och för min inre syn ser jag ruskiga scenarior. 

"Nåja, jag fickparkerar ju utan bekymmer .., det ska väl ändå inte vara så svårt ..?" sade jag. 

Det är vad jag tänker. Men det är ju det där med vinden som tar i och sliter i en stor båt. 

Ungefär så där var det, minus Harry. Höll dock gråten stången. 

Kom hem. Den där tröttheten bara vällde över en .., gick till sängs när klockan var åtta, läste en stund i Valérie Perrins bok "Tre", men somnade. 

Vaknade vid 2-tiden. Mejlade min syster i Australien. Sigge intill mig på sängen. Inte nära-nära som Harry, men så pass att jag med ett finger kan pillra honom lite på ena örat eller på tassen. 

Hade ställt fönstret på vid gavel .., mörkt ute och jag tänkte att här seglar vi omkring i rymden. Som alltid svindlar tanken. 

Senare på natten lägger Sigge sig i korgstolen, den där jag har bäddat med ett fluffigt duntäcke. Han kurar ihop sig likt ett nystan. 

Lyssnade till Europapodden som i stort handlade om sanktionerna mot Ryssland. Tycker att Caroline Salzinger är en fullständigt suverän programledare. 

Och så morgon igen. 

Planerar lite inför dagens äventyr - om nu ett inköp av pelargonior kan kallas för ett äventyr. 

Målarfärg till en stor blomlåda ska också inhandlas. Alltid lika knepigt att hitta rätt nyans.

Mera tv. Tittade nu på morgonen på ett intressant program från Axess, programmets titel är "Det kinesiska övervakningssamhället". Hjälp, det var som att besöka en annan planet. Om programmet går i repris, så är det helt klart sevärt.

Dagens fönster ...

Ett hissfönster fångat på Grand Hotell i Helsingborg, kan det möjligen vara något? 

Jo, verkligen! 

//Tack Turtlan! säger jag.

Dagens fönster ...

Från Spanien kommer här några fönster och jag hoppas att ni kan klicka upp bilden, då ser man dem ännu bättre. 

Dels det som är i mitten, men även fönstret nere till höger. 

Den som tog bilden var annannan, som nog är på semester. Eller "helgsemester", kanske. 

Tack! säger jag.

Minnesorden ... 

I en kommentar i föregående inlägg skriver bettan i Lund bland annat följande:  "Så fint berättat om Nils-Erik. Ibland tänker jag på om och hur jag kommer bli ihågkommen. Det får man inte veta."

Nej, det kanske man inte får, men själv har jag gjort så här till människor som betyder mycket för mig och kanske känner sig ..., ja, inte alltför pigga och kanske är rejält komna till hög ålder: Jo, jag har t.ex sagt till Sonja att "sätt dig ner nu kära Sonja, så ska jag tala om för dig redan nu vad jag kommer att säga vid kaffet och minnesstunden om du dör före mig!"

Om hon satte sig? Jodå. Och så har jag gjort just det. Berättat om allt det jag tycker så oerhört mycket om hos henne och vad hon kom att betyda för mig när jag kom hit till Halland. Hur snäll och omtänksam hon alltid är. Och gladlynt. Varm och trygg. 

Jag har gjort likadant med väninnan i Falun, men skrivit ned det i ett brev, eftersom hon har svårt med minnet. 

Säkerligen med några andra också.

Den här första strofen ur dikten "För sent" av Erik Lindorm, högläste mamma ibland. Den börjar så här. 

"Allt som är vänligt ment,
kommer för sent,  
målas med guld på kransars band,  
lägges som blomma i kallnad hand." 

Och bettan, jag ska minsann tala om för dig också allt det finna som är du. Så det så.

Överklagan, Guds gröna ängar och Nils-Erik ... 

Veckans första dag inleds med att ta bilder vilka ska bifogas ännu en överklagan till Miljö och Markdomstolen; det gäller sophanteringen förstås och krånglet att få till en bra vändplats för Vivab. (Pv har skrivit texten -  han är bra på sånt -! Jag lovade att ta bilderna).

Gamla, rangliga björkar på väg att dråsa över vägen borde få tas ner och all sly mot slänten till, tycker Vägföreningen. 

Pv stegar och mäter upp; jag håller i måttbandet. 

På hemvägen ber jag att vi tar en tur upp till det som i folkmun kallas för  "Guds gröna ängar", bara några kilometer hemifrån.

Grusvägen är smal och går rakt upp till himlen. På ömse sidor liknar det en djungel .., där är små tjärnar, nedfallna träd och pv berättar att på våren brukar där vimla av grodor. Inte idag. På ena sidan, nästan på toppen, växer mängder med blåbärsris. 

En ganska stor parkering finns där vägen tar slut. Där finns även en soptunna och en anslagstavla. 

Det står att hundar ska hållas kopplade.

Hela tiden hörs fågelkvitter, men ingen näktergal. 

Beslutar mig för att tidigt, tidigt i morgonbitti åka dit och bara lyssna. 

Kanske ta med termoskaffe, sätta mig på en sten och  t a   in. 

Kommer då att tänka på  Nils-Erik Eriksson hemma i Malå som dog häromdagen. 

Nils-Erik gick i min parallellklass i högstadiet, bodde i Adak och var en av dom där pojkarna som alltid var så snäll ., som aldrig drog upp ens tröja för att kolla om man fått bröst. Jag tycks minnas att han var fräknig. 

Hans pappa kallades Stinus, var storvuxen och körde taxi. 

Men nu är Nils-Erik död. 

Han tog alltid så fina naturbilder hemifrån. 

Som den här, till exempel. "Två fiskare vid Avan", skrev han som bildtext. 

Foto: Nils-Erik Eriksson.

Eller den här. Också hans bild. 

Nils-Erik arbetade under många år åt Vattenfall och körde en ENORM grävmaskin som gick under namnet Marion. Jag minns att pappa och jag själv åkte och tittade på maskinen; det var som om den kommit från yttre rymden. Vid en olycka i jobbet skadade Nils-Erik foten och sen blev det arbete på återvinningscentralen i Malå - kanske något annat också - något som jag har glömt? 

Jag tänkte ofta när jag såg hans bilder, att han hade sådant sinne för det som var vackert. 

Han pratade grov norrländska, väldigt mycket dialekt och de gånger han ringde upp för att höra hur jag hade det, hörde man inom loppet av en tiondels sekund vem det var. 

"Ja, hej .., hä ä en Nils-Erik ...", sa han. 

Men nu är det slut med sådana samtal och det var länge sedan sist. Nils-Erik har varit sjuk och eländig och någon gång tar det förstås slut. Jag minns honom som en så snäll och omtänksam människa och när jag läser vad andra har skrivit på hans sida, särskilt kvinnor, handlar det ofta om just den egenskapen. (Han var aldrig gift och levde, så vitt jag vet, ensam).

Han pratade om tiden när han var ung och frisk och hur mycket han älskade att dansa! Och han var så generös med att ge komplimanger. Ibland sa han "ja, du vet, ja tyckt ju sä mycket om dig, men jag var ju sä jävla blyg då i högstadiet ..!" Man kunde höra leendet genom luren. 

Så var det.

Dagens fönster ... 

Så här skriver fönsterfångerskan som är Maja i Tyresö: 

"Stjärnfönster på förfallet metodist-kapell i Björneborg utanför Kristinehamn! Pratade med en farbror som bodde intill som berättade att hans fru gått i kyrkans barntimmar där, men att det nu är sålt till något samfund som rivit ut all inredning och låtit det förfalla. Tyvärr… där borde någon bo som älskar varsam renovering… men han sa att det inte fick vara bostadshus, vet inte varför."

// Tack Maja! säger jag.

Återbördade ... 

... till landet Halland, efter en resa genom ett land så vackert, så där så man nästan dånade. 

Skir grönska .., enorma ängar översållade med maskrosor .., kor och kalvar .., och paus vid Stavsjö i Östergötland (norr om Norrköping). 

Där var så fint, så fint och när jag nu ser på bilden, förstår jag varför det genast kändes som "hemma" och då menar jag inte hemma här, utan hemma-hemma. I Malå. 

Precis så här ser det ju ut nedanför det som en gång var vårt hus! Nja, inte riktigt .., vi hade några meter sandstrand och bland sälgbuskarna växte Kung Karls Spira , vilken för övrigt är Västerbottens landskapsblomma. Jag tyckte aldrig att den var särskilt vacker. 

Men här satt vi alltså och drack elvakaffe. En bit ut i sjön fanns en mindre ö och där var det ett evigt tjatter från fiskmåsar och kanske andra fåglar också? 

Tankade el i Ödeshög och åt lunch .., den torraste panerade rödspätta jag smakat, aj, aj, varför valde jag inte soppan gjord på fänkål, den som såg så god ut!? Lyssnade på Storytel i timmar och denne Björn Ferry har så många kloka tankar! Ordet "skogsavverkning" förekommer flitigt hos herr Ferry. Det ordet fanns ofta med i min barndom och hade med pappas arbete att göra. Fler ord som väcker minnen när vi lyssnar: stämpling, hyggesbränning, skogsplantering. Kommer ihåg telefonnumret till Domänverket hemma: 30 (som så småningom blev 10030). Aina Lundmark, mamma till min klasskamrat Gunnar som hade så läcker namnteckning och kom att arbeta som sjukgymnast i Helsingborg) svarade oftast i telefonen. 

Vi såg mängder med överkörda grävlingar - modell yngre - längs E4:an och det var inte långt ifrån att  pv körde på en ekorre. Ett rådjurskid hade hamnat på fel sida av viltstängslet och jag undrar om det kidet lever när detta skrivs? Mil efter mil med viltstängsel .., oj, det blir nog svårt att klara av! 

Mellan Jönköping och Gränna kunde vi i norra körfältet konstatera att där var milslånga köer och vi tänkte att det kanske hänt en svår olycka? Nej, det visade sig vara vägarbete på gång. 

Bäst av allt på hemresan: blommande hägg vid vattnet! 

Finns det någonting som doftar så gott? Inte ens poppelns blad när det har regnat, men den kommer i alla fall som god 2:a. 

Trevligt att vara på besök hos sina barn och trevligt att komma hem igen. 

Den Äldsta ringde när vi var nästan hemma och berättade hur lycklig hon känner sig hemmavid. I Malå. 

"Allt är så enkelt och det tar ingen tid alls att ta sig någonstans!" sa hon lyriskt. 

Även hon har, liksom pv, drabbats av heshet och förkylning och lät enbarmlig på rösten. 

Sonen är å jobbets vägnar i USA och AP hade planterat blommor och tränat. Så var det.

Dagens fönster ...

... fångades i Varberg av den värmländska madamen Turtlan. 

Oj, vilket härligt tegel (särskilt det övre) och tänk, så skickliga murare det fanns - och kanske finns ännu -!

(Det är väl bara det att numera finns inte tid eller pengar att lägga på såna här utsmyckningar. Nu är det helt andra ideal som gäller.)

Tack Turtlan för att du tog dig tid att ta fram håven, under resan söderut!