Snabbt tur och retur ....

Plötsligt får pv för sig att vi ska åka till Varberg för att köpa tomatplantor. Ja, han har redan besökt Plantagen i Flygstaden, men blev så besviken .., gängliga och taniga plantor och tämligen dyra. 

Egentligen har jag ingen större lust att följa med, jag känner mig så trött, men tänker att kanske hittar jag några fina pelargonior. 

Det är ynka fem mil till Varberg och nästan alltid hopplöst att hitta en ledig p-plats när man väl är framme. Nu blev det ett väldigt snabbt besök. 

Vips, hade pv hittat och köpt fyra olika tomatsorter (3 för 100:-, frodiga och fina!) och själv fann jag vackra pelargonior (samma sak där, 3 för 100:-), men salladen som friherrinnan gärna ville att vi skulle handla till henne, nej, dom hade inte kommit ännu. 

Tog det en kvart, så var vi klara? Och kallt var det - nordanvind -!

Hade planer (pv hade fixat kaffe i termos och fikabröd) att slå oss ned i Galtabäck för 11-kaffe, men jag orkade inte. Är så vanvettigt förkyld.

Den fina skulpturen heter "Maj" och är gjord av Emil Näsvall. Så fin, så fin! Minns jag rätt, så finns Maj - hon som ser så målmedveten och stark ut, även i Vilhelmina och Söderhamn.

Dagens fönster ...

... i gränderna i San Sebastian, kom en schäfer (?) lugnt ut på balkongen och lade sig. 

Lugnt och skönt ovan gatuvimlet.

Hälsn.

Bert

// Tack Bert! Ett fönster och en hund .., kan det bli bättre?

Och så blev det tisdag .., och Dagens Fönster (bild 2).

Efter att plötsligt ha blivit knalldålig igår - med hemsk hosta, ont i halsen och totalt slut på - däckade jag på soffan, allt medan Sverige vann över Finland i hockeyn. 

"Men den matchen såg du inte mycket av, du sov nog i två timmar minst!" sa pv. 

Jaså, på det viset. 

Sov gott hela natten, behövde inte ta några Vicks tabletter, vaknade halv sex, gick ner och upptäckte att den svarta katten nog varit på besök, ty där fanns inte tillstymmelse till vare sig torrfoder eller frikassé i Sigges skålar. 

Vi kurade tillsammans, Sigge och jag själv här på soffan Ektorp och jag fylldes av sån tacksamhet över att han är så kelig mot mig. 

Ja, kelig och kelig .., han låter mig i alla fall gosa med honom och jag får pussa honom på pannan och stryka  f ö r s i k t i g t  på hans lena mage. 

"Jaa, du är verkligen mattes katt ...", säger pv ibland. 

Jo, så är det, men det beror ju på att det är jag som gullar med honom och är den som ger honom godaste maten.

Idag är det ljuvligt ute och när jag senare på morgonen började känna mig bättre - hostan gav med sig någorlunda - gick jag ut och vattnade i rabatterna, iklädd nattlinnet och min blå sticketröja. 

Nattlinnet inhandlades för ett par år sedan på postorder från Cellbes och är väl något som min mormor gärna hade burit. Bomullstyget är så urtvättat, men så omåttligt mjukt och lent, så det är inte sant! 

Nej, någon sexbomb är det inte han begåvats med, den ärade pensionatsvärden.

Och från Malå kom den här bilden igårkväll vid halvtiotiden. Tänk, att jag kan känna doften ända hit. Ja, jag förstår om ni blir less på alla malåbilder, men det blir inte jag ,-).

Vad händer för övrigt? Jo, pv har sågat ner en hög och stendöd fläderbuske och intill stod en lika eländig syrén och båda hade snärjts in närapå helt och hållet av murgröna! Skönt att lufta upp baksidan lite. 

Konstaterade också att det i fjol planterade plommonträdet, fått besök av antingen högresta harpaltar, men mest troligt rådjur, vilka gnagt av barken nästan helt och hållet på en av de nedre grenarna. Kanske får vi sätta hönsnät runt om, så det inte blir rena frukostbordet för gästerna.

Och för övrigt tycker jag på gränsen till synd om den hastigt avgångne nationelle säkerhetsrådgivaren, Tobias Thyberg. Och jag ångrar att jag nästan raljerade över hur dumt det var med bilderna, att inte tänka sig för! Efteråt kändes det som att slå på en som redan ligger. Förlåt, vill jag säga.

Måndagsbild hemifrån ...

Bilden togs av Maria.

Tjamstaberget till vänster, där slalomsäsongen nu är tillända och där är sjukstugan som ligger så tryggt  nere vid foten av berget. Det var hos mamma i övernattningsrummet på sjukstugan som man kunde lyssna till berguvens hoande.

Jag minns sommardagar på 60-talet när vi tog båten och puttrade iväg över sjön, till Ludvigsudde på andra sidan. Där fanns en liten sandstrand - modell oerhört liten - men ändå, en strand! Och saft och Mariekex och kaffe till pappa och mamma. Jag minns en super 8-film där jag sitter i båten och håller upp en liten docka och pappa ler mot kameran och det var sommar förstås. Ett kort ögonblick i ens liv, men ändå ..., något som etsat sig fast i minnet.

Det slår mig plötsligt, att många av de barndomsminnen som fastnat mer än andra, är från mammas filmer. Kanske har man sett dem så många gånger, ja, att det helt enkelt är därför?

Dagens fönster ...

Från Landskyrkan i Skellefteå kommer den här bilden - samt det outsägligt vackra korfönstret - och det var ellem som hade håven redo! 

Tack ellem!  Det var vänligt av dig!

Från lördag till söndag ...

Kort resumé. När Maja igår givit sig av till väninneträffen i Falkenberg (spa med övernattning), tog vi pojkarna och installerade oss i båten. K a n s k e  att vi skulle övernatta, men helt säkra var vi inte. Pv tog båda gossarna på kämpig promenad upp på det som kallas "Skallen", allt medan jag försökte städa lite där vi skulle sova och i "köket" och toaletten. 

Trötta pojkar kom tillbaka någon timme senare .., då blev det stekta delikatesskötbullar med pastafjärilar till middag och oj, så dom åt! Delikat tillbehör: Felix ketchup! När åt jag detta senast? Eller, när använde jag ketchup till middag senast? Tyckte jag det var gott? Ja, det, tillsammans med pastan, gick bra som hast-middag.

Vid sjutiden kanske somnade den yngste och halv nio gick den äldste i säng. En låg hos pv i akterruffen, den andre hos mig på den breda sängen i "köket". Läste om Måns och Mari om vår, sommar, höst och vinter, men innan vi hann till slutet, så hade min sovkompis däckat. 

Vaknade senare på natten av att jag frös och ibland svettades .., nej, ingen sjukdom, men det blir lätt råfuktigt i båten den här tiden på våren. 

En värmefläkt stod ibland påslagen .., ibland stängdes den av, då det blev på tok för varmt. Och jag ville ju inte att lille Viggo skulle ligga och frysa, då han har en förmåga att slänga av sig sitt täcke - sovandes i båten eller inte -.

Åkte hem och åt frukost, äggröra med bacon eller macka och ett glas juice till den som vet vad han vill. Orkade inte tjafsa om vikten av nyttigheter.

Och så vid halvtolv-tiden kanske, var här tomt och tyst, men bara i några timmar, ty sedan fick vi glatt överraskningsbesök av Sonja, dottern Maria och de två sönerna Elliot och Alfred. 

Trivsamt, som alltid. 

Ständigt nya besök får vi av den svarta katten! När frysen avled, kokade jag bara upp den laxsida som tinat upp och slängde ut bitarna till herr eller fru Kråka. Nej, inte alls .., den som kom först var katten och den tycktes så hungrig! Åååå, detta gör mig tokig av ångest! 

Tittade ut genom rumsfönstret och såg den komma gående vid eken .., den tittade upp på mig och stannade upp ., och jag tänkte att hjälp, om du inte har något hem och går här hungrig! Hittade inte min mobil för att ta en bild och när jag väl hade den i handen, hade katten försvunnit. Ska försöka efterlysa eventuella ägare här i närheten. Sååå skönt det skulle vara om jag i alla fall visste att den inte är utslängd bara.

"Men det är ju bara att sluta att ge fåglar och andra mat ..", sa någon. 

Nej, det är inte så enkelt. Inte vill jag att den katten ska gå hungrig! Inte fåglarna heller. (Ja, jag vet, fåglar hittar mat på andra håll.)

Nu Mästarnas Mästare. Sigge intill mig. Känner mig fylld av glädje.

Lördagsfönstret ...

... fångades i Hjo och jag tycker att det var så vackert!

Vid tretiden på morgonen ...

Tillsammans med Elliot har jag natten mot idag legat i pianorummet, det som en gång kallades för "Gunnars Rum". Hela natten har fönstret stått på glänt och Sigge har varit så jobbig .., "varför ligger du nu plötsligt här matte .., i ett annat rum .., i en annan säng än den vanliga?"

Han har vägrat att gå ut, men hela tiden jamat och haft sig. Förmodligen irriterad över att allt är så annorlunda. När han äntligen hoppar upp i sängen (som nu är som en dubbelsäng), tittar han förvånat på gossen intill mig .., och lägger sig ner en liten stund. 

Utanför fönstret - i syrénbuskaget - har i ett par timmars tid pågått den allra ljuvligaste serenad. Det är gärdsmygen som underhållit och den låter nästan som en kanariefågel! Lämnade sängvärmen, tassade ut på gården i bara nattlinnet och spelade in konserten. Den ska jag lyssna till under kulna vinterdagar.

Nu, när klockan snart är kvart i sex och alla sover (utom Sigge, som sitter i fönstret och tittar mot fröautomaten till ...) har nästan allt fågelkvittret upphört. Allt som hörs är väggklockans tickande och knattret mot tangenterna. Nej, nu hör jag lille Viggo prata uppe i det som är mitt sovrum. 

Just så är det här i gula huset på kullen, den här lördagen .., den tionde maj.

Mors Dag ...

Idag fyller AP fyrtionio år. Det är hon som är till vänster på bilden. Och igårkväll tog hon flyget från Arlanda till Lycksele för en studentåtertäff (30 år sedan ...) och från Malå tog då Maria bilen för att dels hämta lillasystern vid flyget, men därefter delar dom rum på Hotell Lappland i Lycksele. 

Så roligt för dem!

Och stort GRATTIS Anna! (Luggen hade hon klippt själv).

Här en bild från förra helgen och den där rultiga lilla pigan, ja, hon såg ut så här när hon mockade i Tristans box. (Eller heter det kanske spilta?)

Hästintresset har följt med i minst fyrtio år.

Förväntanshelg ...

Bäst av allt: Ikväll kommer Elliot, Viggo och mamma Maja. I morgon ska hon på spa med övernattning någonstans i Halland och vi får ha pojkarna för oss själva lördag till söndag någon gång. 

U n d e r b a r t! 

Men inte bara det .., i morgon fyller AP fyrtionio år (Mors Dag för mig alltså), hockey-VM inleds ikväll (egentligen är jag inte så värst intresserad av hockey, men VM på hemmaplan .., jo, då ska jag titta!) och så Eurovisionsfnalen där jag för första gången på evigheter har en riktig favorit!   Nähäpp, så var det inte alls och det visste han som aldrig tittar på Eurovisionfinalen!! Den visar sig vara nästa helg.

Och så har den nye nationelle säkerthetsrådgivaren tackat för sig, efter knappt ett dygn. i sin nya tjänst, allt på grund av någon bild av personlig/känslig karaktär på en dejtingsida. Jo, jo. 

Jag undrar jag .., säg om tio år .., när dagens ungdomar ska söka viktiga tjänster och har tillbringat stor del av sin fritid på Tiktok och alla andra sidor .., vem ska våga söka en tjänst där ens bakgrund ska kollas upp med lupp? Och hur  k a n  man glömma att berätta såna här saker, när man nu söker en för riket så viktig tjänst? Blir lockelsen alltför stor? Skäms man? Eller har någon före detta flick, - eller pojkvän kontaktat pressen? 

Sånt kan man fundera på, så här en fredag i maj (när jag - otroligt nog - vann över pv i såväl DN:S ordkunskap som i nutidsquizzet, vilket inte händer ofta .., och borde ju därmed köpa en tårta eller något annat smarrigt att fira det hela med!) 

Mindre roligt är att den frysbox som vi fick överta när våra f.d. grannar Gun och Göran flyttade, den som står i garaget .., ja, att den havererat .., och detta upptäcktes igår. Bara att kassera rubbet. 

"Men ..., räven kanske vill ha ...?" höll jag på att säga, men sa det inte.

Dagens fönster och en räv ...

Glädjen var mer än stor .., när jag tidigt på morgonen lämnade sängen och som vanligt ställde mig vid sovrumsfönstret och tittade ut. Skulle där kanske vara något rådjur på gång ..? Kanske en älg? Nej, men RÄVEN! 

Grannen Annelie en bit bort har berättat att hon sett den hos sig och pv mötte den nere vid potatislandet förra veckan och nu stod den och mumsade på kokta och skruttiga majskorn som jag slängt ut till fåglarna. 

En räv som äter majskorn? Jaha, nu ska man få ångest för att räven kanske också är hungrig? 

När Sigge sedan - efter sin frukost - gick ut på tomten, höll han noga koll, ja, t.om klättrade någon meter upp i ett träd och det har jag inte sett honom göra på åratal! Kanske ville han testa sin förmåga att rädda sig?

Och den som undrar vad det är för bula som pv har på ryggen, så är det ett så kallat lipom.

Efteråt .., när Sigge kommit in igen, var det skönt att vila med huvudet på mattes arm.

Manfred ...

Så här såg det ut igår hemma i Malå, då karavanen med - kanske mest ungdomar - men även andra, deltog i manifestationen för att hedra den unge Manfred som tog sitt liv förra helgen. Flera malmbilar (däribland den Manfred själv hade kört å jobbets vägnar) körde i täten och övriga kom efteråt. Så alldeles oerhört fint gjort, tycker jag. 

Nog måste det värma föräldrar, mor,- och farföräldrar, syskon och övrig släkt och alla vänner, att känna att man inte är ensam i allt detta ledsamma.

Krångel att kommentera ....?

Fick igår ett meddelande från Bettan i Lund som berättade att det numera inte går att kommentera här på bloggen. Det är ju himla trist, såväl för den som  v i l l  kommentera och lika tråkigt för mig. Man vill ju inte stänga ute människor.

Tro mig, jag har inte ändrat någonting i inställningarna och förstår bara inte hur det kan bli så här. 

Så länge - ibland löser det sig själv av någon obegriplig anledning - kan den som önskar att säga sin mening skicka det skrivna till antingen min mejl - bisse151@gmail.com - eller på messenger eller som sms. Då lägger jag in kommentaren med avsändarens namn.  

(När detta skrivs har vit rök kommit ut från Vatikanens skorsten .., människor jublar och så perfekt tajmat av SVT:s nyheter som fick berätta om det i direktsändning. Eller det var den i mina ögon suveräna Jennifer Wegerup som berättade det hela.)

Noterar när jag jämför de här två kontaktannonserna, att den 60-åriga"killen" gärna vill träffa någon som är betydligt yngre (25 år yngre, t.ex), medan den snygga, tillika adliga och rökfria konstnärinnan, söker en jämnårig eller äldre herre.

Jag undrar hur det gick för dem.

Och så ett kvällsfönster ....

... från ellem i Skellefteå! 

Tack snälla! säger jag.

Onsdagkväll ....

En utedag blev det. Planterat ännu några lavendelplantor och flyttat två andra växter. Kämpar med ormbunksungdomarna .., vill inte få bort alla, men de flesta. Upptäckte att rödstjärten kommit, i alla fall till vår tomt. Älskar rödstjärten ., denna pigga fågel som darrar så på rumpan och gärna slår sig ned på ett spad-handtag och sitter där och håller koll. Om några dagar är det nog dags för näktergalen. 

För någon timme sedan ringde Maria. Hon var ute på promenad med hundarna och just då kom en till synes evighetslång karavan av bilar, allt för att hedra minnet av den för mig okände Manfred, en ung man från samhället, en ung man som inte längre orkade leva. 

Längst fram i kortegen körde Manfreds pappa och bror lastbilen som denne M hade kört tidigare och med blommor där längst fram

"Jag ser inte ens slutet .., det är hur många bilar som helst!" sa Maria, tydligt berörd.

Redan nu har tydligen Suicide Zero fått in drygt 110 000 kr till Manfreds minne. 

Ibland döljs detta med självmord, man tystar ner, nästan som om det vore skamligt. Jag vet någon som inte berättade för släkten .,. det var så väldigt svårt som förälder att ha förlorat ett barn på det viset. Så många skuldkänslor!

I morgon är det torsdag och det är då som pv ska åka till Vessigebro tillsammans med två andra från SPF-Kvarnen och tävla i länskampen i någon slags quiz. Det är många olika SPF-föreningar som deltar från Halland och vinnande lag går till Riksfinalen. oklart var den går.

Själv tänker jag då köpa en ros som ska sättas i en av de numera rätt skruttiga trätunnorna som står intill rabatten, den mot sydväst. 

Och så här såg det ut nere vid Kärleksstigen i Malå igårkväll. Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... en hel drös faktiskt, fångades i fina trästaden Hjo, ja, det var i söndags. Mannen på bilden plockade upp skräp och någon minut senare upptäcktes en krossad glasflaska med mängder med glasbitar på marken, vilket också åkte i papperskorgen. 

(Vad får människor att känna en sån obetvinglig lust att - efter att ha druckit ur en flaska - krascha densamma? Vad blir det för glädje? Jag fattar det inte.)

Tll Hjo vill jag återvända och då ha gott om tid. 

Här kan man få en känsla av Hjo - åtta korta 1-minutsfilmer - himla finurligt,tycker jag.

Tisdag ....

Bilden: Nu sätter dom små penséerna fart! 

Så är det vardag igen. En tisdag. Ingen körsång för pv:s del, då körledaren är bortrest. Vi äter frukost och tittar på Nyhetsmorgon där Jan Björklund intervjuas om sitt kommande arbete som riksmarskalk. Det blir nog bra, tänker jag. I nästan hela mitt liv har jag röstat på folkpartiet och jag har alltid tyckt att denne herr Björklund verkar så sympatisk. (Ja, jag vet .., det är inte därför man röstar på ett parti, men å andra sidan skulle jag aldrig rösta på ett parti med en till synes osympatisk partiledare.)

Såg en glimt från Agendas partiledardebatt där Centerns nya partiledare Anna-Karin Hatt gav SD-ledaren ett resolut svar-på-tal angående något som hade med EU att göra. Jo, hon kan nog bli bra. Jag tror verkligen att hon kan lyfta Centerpartiet.

Vardag, ja. Tvättmaskinen ska snart få träda i tjänst .., pv sitter och tittar på sin mobil och Sigge, som legat nära mig hela natten, har i snart en timmes tid suttit vid fönstret här bakom soffan och spanat på små ekorrar vilka kalasar på solrosfrön.

"Nej, nu cyklar jag till hamnen och gör klart med stagen och bommen och allt det andra ...!" säger pv. 

Själv utlovar jag 11-kaffe och kanske ett dopp i ett betydligt varmare vatten än Vätterns iskalla fem plusgrader.

Bilden visar ett av träden på torget i Hjo och dom här underbara färgerna fick mig genast att åka baklänges i tidsmaskinen .., ty just de här färgerna fanns i i en ryamatta i mitt barndomshem.  

Det var något så kontemplativt, detta att sitta vid ett bord och trä den böjda nålen med rätt färg på garnet och så knut-efter-knut-efter-knut, enligt ett visst  schema. 

Mattans mönster var designat av Ingrid Skerfe-Nilsson och nog är det underligt att man kan glömma hur mycket som helst från det som hände sextio år tillbaka i tiden, men ryamattans designer, hennes namn kommer man ihåg. 

I minnets arkiv, där är det minsann inte mycket logik, ja, vad beträffar vad som sparas eller inte, i alla fall inte i min hjärna. Barndomskamraternas telefonnummer, jodå, dom sitter ännu som gjutna .., (men jag kan fortfarande inte pv:s mobilnummer!), liksom klasskamraternas alla namn (Elsy Ingrid Gunilla, t.ex) .., och bilarnas registreringnummer (AC 40420) och vilka cigaretter tant Dagny rökte (Bill utan filter). Sånt sitter ännu. Hur tänkte Skaparen där? Det kan man fundera på.

Dagens fönster ...

 

.... fångades utanför Ronny och Jalehs hus i Arboga. 

Om jag fattade det rätt, ska det här vackra - men slitna huset - renoveras och där ska tydligen bli flera lägenheter.

Hårda bud ....

Nej, inte i Mellerud, däremot i Reftele i Jönköpings län, men i Gislaveds kommun. 

Varför stannade vi till där? Jo, pv blev sugen på kaffe och i den här lilla butiken kunde han köpa en pappmugg med kaffe till priset av 26 kronor. Den som driver butiken visade sig vara en tämligen ung man och jag frågade honom hur i all världens dagar en sån liten affär - i ett samhälle med knappt två tusen invånare - kan bära sig?

Det blev en stunds intressant prat. Vi fick veta att det väl är på den så kallade vippen, ja, att få det att gå runt och vi fick också veta hur stor differensen är mellan olika tider på året och var i månaderna människor befinner sig. Veckor med lön eller pension, kan försäljningen fyrdubblas och andra veckor kan det verkligen vara kärvt. 

Jag berättade om min upplevelse att öl, cigaretter och spel hänger ihop och då log han och pekade på stapeln med öl just vid kassan, jo, det säljs tydligen väldigt mycket öl, det är storsäljaren, liksom cigaretter. Nu är det sju år sedan jag gick i pension, men det var inte långt ifrån att jag ramlade baklänges, då ägaren berättade (jag frågade) att en ask gul Blend betingar ett pris av 82 kronor! Och även om det säljs mycket cigaretter, så är vinsten per paket inte mer än 4 kr.

Strongt att hålla ut och försöka driva butiken vidare! Hade det varit min affär, hade jag nog ställt ut några sommarblommor där utanför och gjort lite fint, men nu är det ju inte min affär. 

Och inte visste jag detta om Reftele! Och inte det här heller!

Nu fick ni minsann veta ganska mycket om butiken i Reftele.

Ny bild ...

I alla år (eller i alla fall sedan 2003)  har det på kylskåpsdörren i Upplands Väsby suttit en fotomagnet med en liten sexårig Emma och hennes mormor - som ju är jag -. Vi tog bilden på Centralen i Sthlm, om jag minns rätt. 

Igår - tjugotvå år senare - tog vi en ny bild, hemma i hennes och sambons lägenhet.

Söndag 4:e maj ...

Efter besöket hos Emma, tog vi sikte på Hjo, men som så ofta annars här i livet, skippade jag den planen och frågade pv om han kunde tänka sig att stanna till i Arboga, ja, innan  vi skulle köra vidare?

I Arboga bor nämligen exets ungdomsvän Ronny. Honom träffade jag första gången när jag var sexton år och hade börjat sällskapa med Tommy och oj, så jag tyckte om denne lågmälde unge man (född 1951) med sin underfundiga humor! 

När Maria föddes 1972, då följde Ronny med den nyblivne pappan till Skellefteå BB och när jag - några år tidigare - låg på Umeå lasarett efter bilolyckan, då kom Tommy och Ronny dit tillsammans och hälsade på.

Under en period i livet bodde han hos oss i Sollentuna ., vi har semestrat i Grekland tillsammans och ingen skrev så underbara brev som Ronny! (Minns ännu hans blyertstextade rader från en bussresa på Irland!)

Så småningom flyttade såväl Ronny som vi själva .., nu hade jag inte träffat honom sedan 2003, då, när jag blev ensamseglare. 

Tills igår då. 

Bilden från deras veranda. 

Googlade fram adressen .., aha, nära Arbogaån, men där var ingen hemma. Ingen svarade på mobilen heller, så vi beslöt att vända, men JUST DÅ, kom en svart bil körande och då kände jag ju igen dem! 

Sååå roligt detta var! 

Ronny är ingen som tar plats .., han lämnade it-världen, läste till läkare och har aldrig ångrat sig. Jaleh - hans fru - arbetade som specialistsjuksköterska på KS, men nu är båda pensionärer. Nu är hon dessutom poet och har fått minst en - jag tror två - böcker utgivna.

Så många minnen som kom upp .., och vi berättade om våra liv .., om tro, om krånglande knän .., om att komma till ett annat land med två barn och hamna i Kristineberg utanför Malå .., om att välja bort alkohol .., om våra barn och mycket annat.

På väg därifrån skickade jag ett sms och berättade om hur glad jag kände mig efter besöket och hur mycket det betydde! Ronny är ingen vän av stora ord, han är mer den lågmälda typen. 

Senare på dagen när vi kommit till hotellet, kom detta till min mobil: 

"Stort tack själva, det var verkligen en stor och strålande och omtumlande överraskning. Så roligt att få återuppväcka goda positiva minnen från förr."

När vi sedan lämnat Arboga, då frågade jag pv (denne genomsnälle man!) om han möjligen kunde tänka sig ännu ett litet stopp, nämligen hos mossfolk i Hallsberg? Henne har jag träffat en gång tidigare, när vi hade bloggträff i Steninge, det var i maj 2009.

Jodå, det kunde han tänka sig. 

Så vi körde den korta sträckan till Hallsberg, hittade rätt adress och jag kände igen huset från bilderna från bloggen. Ringde på dörrklockan ., den yngre av pojkarna - H - öppnade dörren och tycktes så omåttligt förvånad när jag frågade om hans mamma var hemma?

Oj, vilken kram hon bjöd på och så roligt även detta var! 

Maken Anders kom ner (ja, mer eller mindre beordrades av hustrun ,-) från övervåningen .., vid köksbordet satt den äldre sonen - N - och vi fick även se en av husets katter, den orangefärgade som spatserade i halltrappen och med rumpan i vädret.

Egentligen hade vi bara tänkt oss att säga hej i all hast, men lite kaffe hann vi med och sen iväg igen. 

Med inte sååå mycket batteri kvar på bilen, kom vi fram till Hjo vid sjutiden. 

Fick vårt rum .., åt god - men ganska dyr mat - i hotellets bistro (övriga matställen stängde tidigt) och när vi väl gick till sängs, var det ungefär som att sövas - tjopp, bara -! 

Med mossfolk är det så, att när jag själv låg svårt sjuk i covid på lasarettet i Halmstad, då åkte hon samtidigt in på sjukhus i .., Örebro, var det väl? Sååå oroliga vi alla blev! Men så här pigg och go ser hon ut numera.

Så var gårdagen. 

En dag fylld av möten. Nästan lika trött har jag varit idag, kanske mest mentalt.

Dagens fönster ..... 

... fångades igår hos Emma och hennes pojkvän, men det var bara Emma som var hemma. 

Å, så fint till dom bodde! Från alla fönster såg man träd eller buskar och inte var det långt till vattnet heller! 

I augusti när pv och Halmstad Kammarkör ska sjunga på Åland ett par dagar, då stannar jag kvar i Stockholm. 

Emma har lovat mig gästrummet.

"Och mormor. det är jättenära till tunnelbanan och Mörby Centrum är ändstation!" förklarade hon. 

Detta var utsikten från köksfönstret.

Spridda skurar från gårdagen och idag ..

Igår, då gjorde vi Anna sällskap till stallet några kilometer härifrån. Åååå, så vackert där var! Ja, landskapet, alltså! 

Stallet i sig var också så fint, en gammal lagård som blivit stall (med stora boxar) och svalbon under taket och prylar och säckar med hö och ungefär som det väl brukar se ut i stall. 

I jättelika hagar gick hästarna och Tristan kamperade med ett sto - Svea - och lär vara så dödligt förälskad i henne, så det var knappt att han ville komma när AP ville bjuda på morötter.

På kvällen fick vi besök av Emma och Emil; då vi skulle fira AP:s fyrtionionde födelsedag en vecka i förväg. Först lite ost och kex och små Fuet-skivor.

Och prat om jobb och allt möjligt. Tänk, att ens barnbarn - första kullen - nu är 28 respektive 26 år gamla. (Emil fyller i juni) Och tänk, att nästa kull är 6 och 3 (ja, den yngste fyller 3 om tre månader). 

Emil och moster AP.

Senast jag åt oxfilé var när vi semestrade i Holland och Tyskland och då vet jag att jag var fullkomligt lyrisk efteråt. 

Det kan jag säga att jag var nu också. 

Micke hade helstekt den och gjort sås på bland annat torkad dragon, äppelcidervinäger, schalottenlök , lite olja, 1.5 dl koncentrerad kycklingfond, 5 dl creme fraiché och 4 msk torkad dragon, plus lite dijonsenap!

Perfekt stekt, dessutom. 

Själv bidrog jag med rotsakerna, dvs, skalade och delade. 

God sallad till också, med fetaost och balsamicovinäger. 

Ja, det var i sanning en höjdarmiddag. 

"Här är såsen!"

Vi satt i deras uterum och katterna anslöt och vi pratade om var vi skulle tänka oss att bo ifall vi nu INTE fick bo där vi redan är skrivna. 

Pv kunde tänka sig att köpa ett hus i Malå för att hyra ut sommartid .., annars i Stensjö, AP tycker att Östermalm i Sthlm är sååå fint .., Emma vill gärna bo på landet och ha växthus ..., Emil trivs att bo nära Råsunda (men gärna sjötomt någonstans) och Micke trivs så bra här med det steninga och kulliga landskapet, men gärna sjötomt för honom också. 

Själv ...? Ja, om jag inte fick bo Stensjö ..? Kanske i Jämtland, eller Ångermanland, men absolut vid något vatten.

På det hela taget blev det en sån trivsam kväll. Till efterrätt tårtan som jag gjort, med jordgubbar, hallon och svenska flaggan på toppen. 

Idag har vi besökt Skogskyrkogården; något jag sååå länge längtat efter, kanske mest för att Eva och hennes Ulf ofta är där och promenerar omkring. 

Skogskyrkogården visade sig vara så underbart vacker, så det var inte sant! Inga kedjor .., inga långa haranger med titlar .., (en "sjöman" var det enda jag såg, men det fanns säkert flera) , mest bara gräs och tallar och andra träd. 

Nu är klockan snart halv fem på eftermiddagen. AP är i stallet, pv ligger utsträääckt på soffan och läser gårdagens DN, Micke fixar med kvällens middag (då vi får besök av Lollo och Charlotte, hästtjejer/kvinnor och kompisar till AP) och här sitter jag och gör detta. 

Mera kyrkogård.

Vattenkaret var i det närmaste tomt och det kanske säger något om hur lite nederbörd vi har haft i vår. 

Å andra sidan var ett annat kar välfyllt, så det jämnar kanske ut sig. 

Vackert var det hur som helst. 

Så har den här lördagen varit. En jättefin Icabutik har vi hunnit besöka också, i Ekerö Centrum! 

Vilken delikatessdisk!! 

I morgon blir det tidigt besök hos Emma i Danderyd, där hon och Fabian lär bo ganska nära vattnet. Det KAN bli ett dopp, innan vi åker vidare till landet Västergötland,

Ajöken, sa fröken.

Gårdagen ...

Ja, jag inser att det här med Skallkroken och båtlivet är måttligt intressant för andra än en själv, men det är ju en dagbok för mig det här och det är ju bara att blunda och fort skutta iväg om det blir för mycket - och det blir det lätt för mig -. 

I alla fall .., för mig är ju detta - ännu - nästan som ett äventyr 

Det var åtta båtar som skulle mastas och vi fick lägga oss fyra i bredd och så fyra till, på samma vis. 

Masterna kånkades ner (och det kan jag säga, att det var TUNGT!!) för att läggas på bockar, så där så dom skulle vara redo när kranbilen skulle komma.

Somliga master är också  r i k t i g t  långa!

Längst uppe på masten är där som en ögla där masten krokas fast och så vinschas den över till båten, där ett sånt här gäng tar emot och alla vet precis vad som ska göras. 

Det är - åtminstone på vår båt - totalt åtta stag som ska fästas och hålla masten på plats och jag tänkte att de som var ombord påminde om myror som sprang hit och dit, men likväl var det så organiserat.

Den unge mannen som är nr 2 från vänster, presenterade sig för oss andra. Han skulle snart ta studenten och därefter väntar militärtjänst i Halmstad. Han var den i särklass yngste av alla och Göran var den äldste.

De fyra båtarna närmast kranbilenfick sina master först (man hade bundit samman båtarna) och när detta var gjort, då skulle vindmätare och annat komma på plats längst upp i masterna och då blev hissfärd till närapå himlen. Korgen är INTE öppen på sidorna, om det ser ut så. 

På bilden är det pv och båtgrannen Göran (med 4 år till nittio ...) som fixar sina masttillbehör. 

Då dessa fyra nu var klara, kopplades båtarna loss och körde iväg till respektive platser. 

De fyra båtar som väntade på sin tur, dom drogs då - i ett samlat svep - närmare kranbilen (den yttersta båten körde sin motor jättesakta och så drog männen från land) och så upprepades proceduren. 

Vi var i andra svepet och det var så intressant att se hur detta gick till. Och alla hjälps åt tills sista båten är på sin plats. (Den fånigt guldiga masten är vår).

Så var det. 

Virtuell medalj till den helt icke intresserade som ändå traskade sig igenom allt detta.

Dagens fönster ....

...  fångades här i landet Uppland hos AP och Micke och deras två katter. 

Detta var utsikten när jag tittade ut genom köksfönstret i morse. 

S o m  jag tycker om moss-grästuvan bland berghällen.

Dagens fönster ...

.... finns i det som ska bli ett vardagsrum vad det lider (och lidit har det gjort i många år .., men jag hyser ändå hopp!)

Hittade den här lilla gullfiguren, inhandlad hos Antjes Blomsterverkstad några kilometer bort. 

Den hängde jag upp igår; vi kan ju säga att det var till kungens ära, han fyllde ju hela sjuttionio år.  

Undrar just vem som satt och knåpade ihop den lilla kycklingen ...?

Vilka tankar rörde sig i den människans huvud?

Sånt kan man fundera på.

På agendan idag ...

Kaffe på altanen .., prat om uppresan till Ekerö, om hotellet i Hjo på hemvägen .., om att hinna besöka en plantskola och lite annat. Och om glädjen i att få träffa delar av familjen. 

Pv ägnar sig åt att rensa hallonlandet på kirskål; det är enorma mängder som trängs med brännässlor. 

Själv har jag stått halvt framåtböjd och med sekatörens hjälp klippt grenar till lagom stora längder för att använda som tändved och det kan jag säga, att i morgon kommer jag att ha ont i rumpan. 

Pv har förberett det sista inför mastningen i morgon .., någon direkt Valborgskänsla har jag inte, men det går ju ändå. 

Så här låg Sigge på trädgårdsbordet och sov när vi fikade. Man kan tro, av färgen att döma, att det är en annan katt, men det är det förstås inte. 

Måste komma ihåg att inhandla två fågelholkar att sätta upp i körsbärsträden mot grannen till. 

Och så här ståtlig är grannens kastanj, den som är mer som ett vårdträd. Synd att ägarna så sällan är på besök i huset (För övrigt det vackraste huset på Ejdervägen, tycker jag). 

I det trädet brukar herr koltrast sitta och flöjta mest hela tiden. I fjol faktiskt vår-sommar-och-höst. Kanske fick han aldrig någon hustru?

Sist av allt: Om det nu ÄR så att polisen i Uppsala hittat den som kallblodigt sköt tre människor, så är jag djupt imponerad!

Men vad får en ung människa att göra detta? Pengar, förstås? Status? Det övergår mitt förstånd. 

Stackars föräldrar till pojkarna som mer eller mindre blev avrättade, men det kan inte heller vara enkelt att vara föräldrar till den som tog livet av dem.