Vänliga människor ...

Så kom dom åter till Skallkroken, det danska paret som lade till inte långt ifrån där jag satt och njöt av sol och blå himmel, kanske var det förra helgen? 

Nu hade dom seglat norrut, till Bohuslän, kom till Marstrand, men såg sig tvungna att vända åter till Själland av olika anledningar. 

Tröjorna, som jag tycker är så fina, hade Sara stickat och om jag fattade jag det rätt, var det bara två år sedan hon hade lärt sig den konsten. Å, jag älskar raglanskurna tröjor!

Skickade med dem färskt bröd, några kanelbullar och stora ägg till frukosten och pv fick en hävert av skepparen himself, vilket han (pv) planerat att köpa i morgon. Nu löste det sig!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet. "I hortensiornas tid skickar jag dig en bild från en liten by i Bretagne som vi besökte med husbilen för 10 år sen. Fönstren är också vackra!"

//Elisabet skriver: Tack Monet! Ja, jag minns när vi körde från Malå till Bretagne, det var på hösten 2002 och vi hade hyrt ett hus i närheten av Atlanten och med underbar trädgård som hörde till. I den lilla byn vars namn jag totalt glömt bort, överallt där växte enorma buskage med blommande hortensia, ja, det påminde om häckar! Så vackert!

Helgdag en torsdag ....

Inte för att det (röda dagar) spelar någon roll när man är pensionär, men ändå. Lite skönt är det ju. 

Och jag undrar hur stor den är, den delen av den yrkesarbetande befolkningen som inte alls berörs av eventuella röda dagar? 

Sjukvårdspersonal, alla inom kollektivtrafiken, taxichaufförer, butikspersonal, räddningstjänsten, väktare, poliser, ja, det finns ju hur många som helst! 

Själva åker vi till Skallkroken där jag tänker ta ett dopp, men det är nordvästlig vind och havet är grumligt. Nej, det får vara.

Pratar med båtgrannen som diagnostiserats med Parkinssons sjukdom .., tänker att han ändå tycks så pigg. Han pysslar med sin båt och säger att det är värst när han sitter ner, det är då det skakar som mest. Konstaterar att nio av tio ställplatser är upptagna. Två av dem (husbilarna) är tyskregistrerade. Många har hund med sig. Ofta små hundar.

Ute på piren ser jag en fiskmås som kämpar med att knäcka några blåmusslor och intill står en kråka och väntar på sin tur. 

Tänker på det danska paret som lade till i hamnen för en vecka sedan och som tagit sig upp till Bohuslän .., ja, nu vänder dom åter och Sara skriver att hon hoppas att de ska kunna nå Skallkroken i morgon. 

I alla fall idag är vindarna perfekta, säger pv. 

Sen hemåt. Pv är trött, lägger sig på soffan och tittar på allsvensk fotboll. 

Jag klipper gräset och eftersvettas nåt hemskt. Nu .., hade det suttit bra med ett dopp. Kanske nere hos oss?  Här och där på gräsmattan växer små  sällskap av Svartkämpar och jag tycker att de ibland liknar satelliter på en pinne. 

När jag ställt ifrån mig gräsklipparen, ser jag i ögonvrån hur herr koltrast inspekterar det nyklippta gräset .., han står där med huvdet på sned och tycks lyssna .., drar upp någon daggmask eller två och flyger därefter in till boet, det i vedskjulet.

 Och så ett födelsedagsfönster ....

Ännu ett fönster? Ja, det tycker jag och fönstret fångades av den skånska madamen, hon som fyller 1 år från 70 just idag, nämligen hedgrenskan. 

Stort grattis till dig Kerstin! 

Så här skriver hon: "Ett olivträd och ett fönster på Rungsted gaard på Själland". Där firas födelsedagen med två övernattningar. 

Ja, men det låter ju som allra bäst!  

Tack Kerstin!

Boken ....

(Bilden visar en annan kocka någonstans i Västerbottens inland. Älskar bilden.)

Igår, allt medan pv låg på soffan med en grön filt över sig och kände sig eländig, läste jag ut "Hjortronmyren", den bok jag reserverat och såå längtat att få ta del av. 

Boken handlar om den unga Siv, uppvuxen i Västerbottens inland och som vid sjutton års ålder mer eller mindre tvingas att lämna hemmet och arbeta som kokerska (allmänt kallad "kocka") bland tio skogshuggare. Alla boendes i en och samma skogskoja, ingen har eget rum och i mitten av 30-talet, kan man ju tänka sig hur oerhört hårt hennes arbete måste ha varit. 

Inget riktigt kök ..,ingen dusch, ingen toalett (utedass),  ingen frys (skogsavverkningen pågick vintertid i ofta sträng kyla), inget kylskåp, ingen tvättmaskin. 

Men boken handlar också om Eva (då är det nutid), ensamstående varannanveckas-mamma, anställd av ett skogsbolag och denna medietränade Eva sänds av ledningen upp till Västerbotten, där ett antal ungdomar protesterar mot vad de anser vara skövlingen av värdefull skog. Eva har delvis vuxit upp på samma plats, men bor nu i södra Sverige och det kanske inte är så svårt att förstå att hennes och Sivs vägar på något sätt ska korsas. Varannat kapitel befinner man sig i 30-talet, varannat i nutid. Mellan varven får vi också ta del av komplexiteten vad gäller renbetesland kontra skogsbolag/nybyggare. En vacker same dyker också upp i handlingen.

Jag tyckte väldigt mycket om "Siv-delen"; den som skildrade det hårda arbetet i skogskojan och att få se hur hennes självkänsla växte allt eftersom. Hur stark hon blev! Däremot var det annat som skavde. Det kändes ungefär som om författaren tänkt: "Ja, ja, men vi måste ha med lite romantik som lockar, (det darras av åtrå ...) men det räcker inte, spänning också, intriger .., och en vag olustkänsla om våld", och så pytsas dessa händelser in med jämna mellanrum och just den biten, den förstörde lite för mig. Det blev helt för mycket av det goda; särskilt när det skulle bli spänning i handlingen. Då kändes det som om jag hamnat i en deckare.

Men allt som handlade om Siv, tyckte jag väldigt mycket om. Och ja, jag inser att det kanske hade varit svårt att enbart berätta om henne, men så kände jag det. En fortsättning lär ska vara på väg. 

Här kan man ta del av andras åsikter om boken. 

Dagens fönster ...

"Hej!

Det är väl ett slags fönster även om det är gjort av plast? Ett kapellfönster på vår båt som kom i sjön idag.

Nu första lilla turen från inläggningsbryggan till vår bryggplats. En tur på sådär 10 minuter knappt.

Hälsningar!

Annica/Turtlan."

//Tack Annica! Så vänligt av dig! hälsar E.

Inne i cykelskjulet ....

... på en hylla nära plasttaket, har koltrasten byggt sitt bo. Det händer att jag försiktigt smyger mig in för att om möjligt upptäcka några småttingar, men där är alltid så tyst. 

Så snart vi går in, eller som nu, när jag kört till affären och hämtat ut vår nya Teliabox (vilket mest troligt kommer att innebära att vi inte kan titta på tv ikväll eller i morgon ...), då passar herr koltrast på att spatsera omkring på gräsmattan. Ibland ser jag honom hitta någon daggmask, men inte ofta. 

Och när jag lämnat Edjervägen och kör upp mot garaget, då flaxar mängder med små sparvar eller finkar iväg och sätter sig på grannens tak. Pyttesmå är dom, säkert vårens ungar.

Det är då jag tänker att andra varelser också delar boende med oss. Att det är lika mycket deras, ja, för dem, är vi väl just såna som bara dyker upp, om än oftare. Såna som stör. 

För övrigt?

Hittade en död ekorre under köksbordet i morse. Den låg på sidan på den röda trasmattan och var så fin, så fin. Sigge, förstås. 

Och på min telefon kom idag ett meddelande att 150 meter från där jag då befann mig (i köket hemma) hade det skett en trafikolycka med flera bilar inblandade. På kustvägen, alltså. Friherrinnan som kommit strax efteråt, kunde berätta att personbilen var silvrig till kulören och då sneglade pv ner mot grannen Birgittas parkering .., nej, hennes bil stod på sin plats. 

Det visade sig ha varit en kollision mellan en buss och en personbil. Huruvida någon blev skadad, förtäljer inte historien, i alla fall inte ännu. Man kan ju hoppas att det hela avlöpte bra.

Ännu mera för övrigt är nu pv krasslig, vilket hur många som helst i vår omgivning tydligen är. Själv mår jag bra.

I dagens mejl från Australien berättar min syster om förfärliga översvämningar och kängurur som simmar iväg i panik från översvämmade ängar och efter ovädret i förrgår, med förfärlig åska, blåst och nederbörd, ligger nedfallna palmgrenar och annan bråte på min systers gräsmatta.

Här, hos oss, har solen strålat. Åtminstone halva dagen.

Onsdagsfönstret ...

"Nä, jag vet inte heller förklaringen till det här. Skyltfönster till en tapetserarverkstad", skriver den här madamen. 

Fönstret finns i Porto. 

Tack! säger jag.

Tidigare ikväll ....

S o m   jag tycker om dessa vindpinade och ibland av höststormar delvis raserade tallar! Det är ingen konst att se varifrån vinden oftast kommer, 

Där uppe i slänten brukar jag se råbocken. Han står ofta alldeles stilla och spanar ner mot vår tomt, tycks inte alltför rädd av sig .., vi kan titta på varandra en bra stund, innan han försvinner in i skogen.

Kväller, vid kvart i elva. 

Har nu tittat på den 3:e delen av SVT-serien "Sverige och kriget". Det är så alldeles oerhört intressant och vi har ikväll reprissett de två första delarna och pv som ska upp i  ottan och köra bilen till service i Halmstad, skippade avsnitt 3 och får väl titta på detta i morgon. 

Fascinerande också hur många modiga människor det fanns i vårt "neutrala" land; människor som - med risk för livet - hjälpte danska och norska judar och motståndsmän att ta sig över till Sverige .., och vi får genom filmklipp ta del av andra rakryggade människor som vågade gå emot samlingsregeringen och som inte böjde rygg för Tyskland.

Men lika skrämmande: så många som var tyskvänliga! 

Unisont konstaterade vi att i mångt och mycket påminner det om hur det ser ut i världen just nu; det här krypandet, ja, rent av fjäskandet för den amerikanske presidenten .., detta att det gäller hålla sig på god fot med den som hotar mest. 

Två avsnitt återstår. Och för mig är det verkligen alla dessa vanliga människors berättelser som griper tag. 

Här en recension från Uppsala Nya Tidning.

Och så här tyckte Expressens recensent.

Dagens fönster ...

... fångades när vi besökte Emma nu i början av maj. 

Ett hörnfönster är det och där trivdes tydligen monsteran alldeles ypperligt. 

Tänk, när pv tillsammans med kören besöker Åland för att ge konsert i någon kyrka, då ska jag få bo hos Emma och hennes pojkvän! 

Det är nära till tunnelbana eller pendeltåg (vet inte vilket) och när pv sedan kommer åter, då kör vi norrut! Helst så långt norrut som jag aldrig har varit, det vill säga, upp mot finska gränsen!

Å, så roligt det ska bli!

Att arbeta som "kocka" ....

Apropå boken "Hjortronmyren" som jag lånade igår och som handlar om den sjuttonåriga Siv hemma i Västerbotten som hamnar (ofrivilligt, det var hennes far som ordnade jobbet) som kokerska hos ett antal skogshuggare vilka delar boende i en skogskoja. 

Den här bilden visar just något liknande, men från Kittelfjäll, min mammas hemtrakter. 

Ser jag inte fel, så håller kokerskan i en skjuten fågel, som väl ska bli till middag kanske?

Men t ä n k ..., vilken tillvaro för en ung kvinna att dela bostad med ett sällskap skogshuggare, enkelt boende .., enkla köksredskap och ingen affär i närheten att gå och handla mat i!

Lunch i uterummet ....

Steg upp halv sex och var så pigg, men vid 11-tiden, när jag dukat och förberett det mesta inför lunchen, såg det ut så här. 

I nästan fyra timmar inne blev vi sittande där ute - eller där inne -. 

Det var Eva och hennes man och så vi då och inte att förglömma Sigge, som snurrade runt våra ben och nog tyckte att det var ett oskick att alla trädgårdsstolar var upptagna av oss andra, nåja, han hoppade till sist upp på soffan Ektorp, men så snart gästerna tackat för sig och vi plockat bort, då ..., kurade han ihop sig på en av stolarna.

Vi kalasade på  ugnsstekt laxsida med Philadelphiaost (örter och vitlök) ovanpå, sparris, färskpotatis, gröna ärtor, romsås och såklart vanlig sallad. Underbart gott. Plötsligt bara svärmade det av flugor - modell spyflugor - ungefär som när man äter surströmming! Hu!

Allt möjligt diskuterades. SVT-serien om andra världskriget i vårt land, där Ulf och jag själv hade helt olika åsikter. Att det är vanliga svenskar som skickat in sina filmer eller bilder, tycker jag är hur intressant som helst och det är nog minst lika mycket just den biten jag vill ta del av, medan Ulf saknade mer fördjupning i det hela. 

Vi pratade även om svårigheten att sälja ett hus i södra Frankrike (god vän till dem i en vacker stad mellan Marseille och Nice, efter trettio år utomlands ...), om elpriser, vindkraftverk, solceller, lägenhetsförsäljning i Halmstad respektive Partille, dieseltanken i segelbåten, barnböcker (Eva är expert på att hitta bra barnböcker på loppisar!, böcker som jag får och skickar vidare) .., ja, det var surr om allt möjligt. 

Efteråt började pv känna sig dålig och när han "känner sig dålig", då är det verkligen sängläge som gäller. Blir han förkyld eller får ont i halsen, då ångar det om honom. Vi får väl se vad det blir av det hela.

Hann även med en sväng till biblioteket i Harplinge vid sjutiden. 

Två reserverade böcker väntade på mig; den ena handlar om Bruno Liljefors, den andra har titeln "Hjortronmyren" - jag minns inte vem som rekommenderade den, men den ska jag börja med. 

Här berättar författarinnan Ulrika Lagerlöf om sitt alster som fått så fina recensioner. 

Bilden från den förstnämnda boken. Så fantastiskt fint han fångat rävarna och naturen.

Mindre roligt ....

Å, jag älskar Sigge, men avskyr när han plötsligt förvandlas till jägare. Nu på morgonen hördes det stressade varningsropet från koltrasthonan som - vid det här laget - kanske har ungarna ute? Och ju mer hon varnar, desto roligare verkar det vara för Sigge. 

Så vi tar in honom. Punkt slut och under högljudda protester. 

Nu ligger han på soffan och surar. 

Och ja, vem är jag att förfasas över att djur tar andra djur? Är jag vegan? Nej. Äter jag kyckling, nötkött eller fisk? Ja. Hur många kor, lamm, kycklingar och fiskar har jag själv ätit upp under mina dryga sjuttio år på jorden? 

Sånt kan man fundera på.

Måndagsfönstret ...

Ingen katt, men väl en äldre herre på restaurang! 

Ögonblicket fångades av annannan och jag säger  t a c k  snälla!

Evenemang sommaren 2025 i Halmstad ...

2/7  Albin Meldau                              Tylösand

9/7  Meja Ivarsson & Melody Club   Tylösand

16/7  Johnossi                                      - " - 

22/7  Sting 3:0                                    Brottet

23/7  Ellen Kraus                                   - " -

26/7 Roxette                                         Brottet, Halmstad

27/7 Roxette                                         Brottet, Halmstad

30/7  Oskar Linnros                              Tylösand

Bara att packa väskan och komma till landet Halland i sommar, alltså!

Tremastarblomman ...

Glädje är det över den här lilla skönheten - Tremastarblomma heter den - och sån tur att jag inte ryckte upp bladen tidigare i vår, ty jag hade helt glömt att den fanns. 

Dessutom fick jag den som liten planta av alltid så rara grannen Birgitta, då är det ju ännu roligare! 

Nu är den frodig och fin ., bladen har ingen ordning alls på hur dom växer, men det gör inget. Det är ungefär som när pappa ständigt klagade över att jag var så rufsig i håret, då när jag var mindre. Ja, ja, men här får den rufsa sig bäst den kan och vill.

Vi har tillbringat någon dryg timme hos friherrinnan, där pv varit henne behjälplig med att sätta upp andra gardinstänger och vackra linnegardiner. A-M:s stora svarta plastbox (där hon ställer in sin rullator när det regnar) som blåste iväg för någon tid sedan och där ena dörren tappat sitt fäste i underkanten, den kom också på plats och lagades. 

Efteråt bjöds vi på jättegoda rabarbermuffins med glass och kaffe. 

Det är förunderligt hur olika man uppfattar kyla, respektive värme. Friherrinnan gick omkring barmärmad och jag satt i klänning och sticketröja och frös om tårna. 

"Hjälp, vad du har golvkallt!" sa jag och det höll hon med om, men se om armar och händer var hon hur varm som helst. 

Nu är vi hemma och tittar på dels fotboll och dels sändningen från Elitloppet på Solvalla. Det är inte mycket som slår Elitloppssändningen. Vilket tempo! Vilken känsla! Så himla mäktigt, hälsar hon som aldrig spelar på hästar, men tycker detta är gåshudsframkallande.

Ösregn ute. Och blåst.

Dagens fönster ...

.... fångades i fredagskväll när jag satt i soffan och råkade slänga en blick ut mot grannens insynsskydd och då såg det så vackra ljuset! Regnet var på ingång, det märktes på himlen.

Minnesruna om en gladlynt man.

"Under militärtjänsen i Boden utbildade han sig till stridsvagnsförare och träffade sin livskamrat Marianne. De gifte sig och fick fem barn. 1973 övertog Anders Essomacken i Malå. Första dagens dagskassa var inte större än pengarna han hade i fickan, men genom hårt arbete och stor företagsamhet byggde han upp en blomstrande verksamhet. Hans motto var att pengar kommer inte utan hårt jobb, något som inspirerat många i familjen att starta sina egna företag. Han sålde allt, ifrån båtar till motorsågar, reste i affärer till bland annat Japan och byggde ett entreprenadbolag vid sidan av. 

Anders var också känd för sin humor. Han skrämde ungdomar med en flaska med en orm i från Japan, öppnade barnbarnens julklappar i smyg och låtsades ha en romans med Lotta Engberg. Språkförbistringar ledde till att han skickade turister till fel ort, och försöket att beställa potatismos i USA är numera familjehistoria. 

Trots sin arbetsamhet fanns Anders alltid där för sina nära. Han lärde döttrarna åka skidor (även om ingen gör det idag), låtsades vara fiskare i fjällstugan och åt upp alla chokladbollar i huset. 

Med sin caterpillartraktor bidrog han till samhällsbyggen i Malå, från scenbyggen till vägar. Hundar följde honom hela livet och på slutet var han daghusse åt Bosse, ett uppdrag han tog på största allvar."

// Detta var skrivet av ett av barnbarnen och fanns på hemtidningens avdelning för minnesrunor. Jag läste och log och kom ihåg denne lite korpulente och brett leende man .., minns när jag själv hälsade på honom och hustrun i deras då så moderna suterränghus vid sidan av Tjamstaberget, ja, tillsammans med min kompis som var släkt med Anders. Kanske var vi barnvakter åt något av de fem barnen?

Men nu finns denne lite korpulente och gladlynte Anders inte längre. När vi i december i fjol var i Malå, besökte vi ett åldringsboende och där, vid kortsidan av ett bord, satt Anders. Nu finns han inte mera. Så har då ännu en profil lämnat samhället. Hoppas att det finns gott om chokladbollar, var han nu befinner sig. 

Dagens fönster och lite till ...

Fönstret fångades av annannan som har någon slags katt-radar installerad i sin hjärna, eller så är det helt enkelt så att många människor har sina katter inomhus i Porto?

Här ligger i alla fall en gråspräcklig krabat och tar det lugnt. Vad tänker den på?  (Om den alls funderar på någonting?)

Grunnar den på när matte eller husse ska komma hem från jobbet, eller spanar den på grannens katt, eller möjligen någon hund? 

Jag kan ju ha fel, men det verkar vara en till åren kommen katt.

Och rubrikens "lite till", vad handlar det om?

Jo, att jag har städat i uterummet inför lunchen med Sonja. 

På golvet kan man hitta det mesta; torra ben av insekter, en död spindel, flugor som kämpat för att ta sig ut genom något stängt fönster och som sedan avlidit, förmodligen av törst. 

Man kan också finna mängder med små frön vilka blåst in, när vinden legat på. 

En hundleksak i form av en bäver gömde sig under soffan ., jag bytte överdrag på soffan ., satte fram den finaste vasen - den med fyra rör på rad - och där finns nu förgätmigej och blåregn.(Bilden är från förra hösten, men det är den vasen jag menade). 

Tänkte att jag borde köpa några fina, gröna kuddar i rätt nyans. Torkade av lite i fönstret där den vita kartongen med Harrys aska ännu står kvar. 

"Ska vi inte strö ut askan ...?" frågar pv ibland. 

Nej, jag kan inte förmå mig att sprida den för vinden och absolut inte att gräva ned den; det är ju värre. Jag skulle vilja ha den i glasskål med lock och det kan man ju ha. 

För övrigt kan meddelas att det idag har varit skyfallsliknande regn, sen kom solen fram .., och nu är det mulet. Det går det med. Har bokat tid för klippning vecka 26 och pv sågar ved. Det är väl det hela.

Regn, sol, regn, blåst .., och sol på slutet ...

Längs den smala, smala  vägen från parkeringen i hamnen, den vägen som går längst ut på piren och som endast används när man har något tungt som ska lastas in i någon båt - och jag vägrar att backa bilen (ingen vändplats) .., där står ett sedan länge vissnat kungsljus, men två meter därifrån, där finns detta. Och det ska väl ändå bli ett tjusigt kungsljus, det också, vad det lider?

Pv har tillbringat en stor del av dagen i Småland och jag har varit totalt utan ork och inte gjort många knop. Jag förstår inte vad som händer.

Men, men .., i morgon ska jag hämta Sonja som igår fyllde 93 år. Hon älskar pv:s stekta lever med mycket sås, så det ska hon få och så rabarberpaj till efterrätt. 

På väg till Sonja tänker jag slinka in på biblioteket och återlämna den bok av Tove Jansson som jag läste ut igår och se om jag hittar något annat läsvärt. Att hålla i en bok som man tycker om, en bok där man trivs med sättet den är skriven på och själva melodin .., eller kanske mera: själva rytmen .., ja, men finns det något ljuvligare?

Och just nu handboll från SR-play, Hammarby mot Ystad If. Vinner Yif, så blir dom svenska mästare. Konstigt att det inte visas hos SVT eller någon annan kanal som många människor har, nej, här ska man använda sig av Handbollskanalen. 

För övrigt ...? Pv hade full pott på DN:s vad gäller veckans nyhets-quiz, men det kan jag säga att det hade inte jag. Till råga på allt fick jag dessutom pisk på ordquizzet, så det var ingen höjdardag kunskapsmässigt, i alla fall för mig. Nå, bara att ta nya tag. 

I Ystad såg det ut så här i morse. Hagel! Tommy tog bilden. 

Och på Ringvägen i Malå såg det ut så här.  Den som var uppe först av alla på morgonen (frånsett mamman som varit ute med hundarna vid 6-tiden och därefter kröp ner under täcket), norpar såklart bästa platsen i soffan. 

Men vilken glädje för dem att få träffas! 

Nu, klockan 19:43 .., strålar solen och Sigge sitter på fönsterbrädan och tittar ut över den lilla plutt av världen som han tror sig vara kung över. Så kan det också vara. 

Den 23:e maj för tolv år sedan .... 

... såg det ut  så här på grusvägen inte långt härifrån. 

Ingen av de fyrbenta är längre i livet. 

Och Harry var tre år, hade ännu svansen i behåll och var såå beundrad av den prickiga dalmatinern.

Fredagsfönstret ...

... sitter i dörren till Retro Design i Varberg. 

Det såg så tomt och öde ut och var desutom stängt när vi var där. Nåja det var relativt tidigt på dagen, vilket ju kan vara en förklaring. 

I den butiken köpte jag för många år sedan en underbar äggklocka ...

... nämligen den här. Tyvärr har den fallit i golvet ett antal gånger och är nu lite skruttigt lagad med silvertejp. Ååå, vad jag tyckte om den!

En vanlig dag ...

Gråkallt på morgonen. Eldar i vedpannan och kör ut värme på elementen. Åå, så ljuvligt! 

Lite längre fram på dagen visar sig solen och eldningen får vara. 

Friherrinnan ringer och säger att det kan bli rejält kyligt natten mot i morgon. Alltså får alla pelargonior övernatta i uterummet, kanske med lite-lite-lite värme på elementet. 

Jag läser ut boken "Sommarboken" av Tove Jansson, utgiven 1972. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Hennes satsmelodi hörs via bokstäverna, eller så är det jag själv som inbillar mig det hela. 

"Sommarboken handlar om tre människor på en ö i Finska viken: Sophia, hennes pappa och hennes farmor. Det är mest av allt en bok om vänskapen melln en mycket gammal kvinna och en mycket liten flicka", står det på bokens baksida. Tack för tipset, annannan!

Pv snickrar ihop en prototyp till den nya - betydligt mindre dieseltanken -, men den visar sig inte fungera måttmässigt. Då gör han en ny, med annan modell och har nu åkt till hamnen för att se om den här modellen fungerar. I så fall kör han till Ljungby till någon god vän som har en mekanisk verkstad och kan svetsa och så tillverkas/svetsas en riktig dieseltank, i samma mått som den pv gjort.Ytterligare två eller tre båtägare i hamnen har eller ska i vår byta dieseltank. 

Klockan är 18.00 nu och jag är så trött så jag tror att jag däckar rakt av.

Dagens fönster ...

.... och se där, en katt som nästan tycks ha hamnat på en svävande kudde eller möjligen ett täcke.  Allt i landet Portugal och fångat av annannan. 

Tack! säger jag, som älskar svartvita katter.

Lågtryck ...

Mulet, 12 plusgrader på förmiddagen och resten av dagen också. Duggregn. Gladdes åt att solfångarna producerat så mycket varmvatten de senaste dagarna, alltså skickade jag ut värme i elementen. Att gå in i badrummet känns därefter som en dröm. 

Pv har ägnat mesta delen av dagen åt att fixa med båten, det är krångel med dieseln som är i tanken. Nå, det får ta den tid det tar. 

Och det danska paret som övernattade i Skallkroken - hon som hade så fin sticketröja - nådde igårkväll hamnen i Varberg. Hoppas att regnet håller sig borta. 

Och själv? Jo, jag besökte biblioteket i Söndrum idag och hämtade ut den bok som var utlånad i såväl stora biblioteket i Halmstad som i Harplinge. Men i Söndrum fanns det enda exemplaret inne. 

Å, det är så vackert där inne bland alla hyllor, påminner om hur det ser ut i Ystad på "biblan". Och bibliotekarien hälsade glatt när man kom in.

Entrén är densamma till biblioteket och Folktandvården. Tandvården till vänster och boklåning till höger. 

Jag kan säga att det kändes underbart att slippa välja den vänstra sidan. 

En stor läsesal eller vad man ska kalla det .., med dagstidningar och annan lektyr, finns innan man kommer in i själva biblioteket. Ser ni blåregnet där utanför? En man och en kvinna satt och läste i var sin hörna av rummet. 

Och det här anslaget satt på väggen där inne. Jo, det passade ju perfekt till mig, även om mitt nästan-på-gränsen-till-att-åka-dit-på-bedrägeriet, gällde ett lån. 

Nu får man passa sig för bedragare även av den här sorten. 

Kan säga att jag idag mer än en gång funderade på vilka straff som kunde vara lämpliga, ja, vad gäller såna här banditer. Det handlade i alla fall inte om 1 års fängelse, utan långt mycket mera. 

Åtta, nio år kanske. Har bedragaren tömt bankkontot hos någon äldre kvinna eller man som därefter är bankrutt och livslånga besparingar försvunna till bedragarens konto, borde straffet bli femton års fängelse.

Skampåle kunde också få förekomma.

Höll jag på att bli bedragen ...?

Så här är det. För någon halvtimme sedan får jag ett sms där följande står att läsa: Du är beviljad! Inom kort levereras ditt kort. Var detta inte du kontakta oss direkt på +46727034396  Hälsningar lendo."

Redan där borde jag ha dragit öronen åt mig. Det är klumpigt skrivet. Men det tänkte jag inte på, utan blev alldeles kallsvettig och ringde genast upp telefonnumret. Jag säger då att jag absolut inte har ansökt om något lån hos Lendo och hur det har gått till, det begriper jag inte. 

"Men kanske någon anhörig .?" säger mannen.

"Aldrig i livet att dom skulle göra så bakom min rygg!" svarar jag.

Då säger mannen, som pratar bruten svenska, att ja, ja, men då ska han genast makulera det hela och han frågar vilken bank jag använder mig av.

"Swedbank", svarar jag.

Jag frågar vad han heter (inser att han kan hitta på vad som helst) och han svarar "Andreas" och sitter i Sthlm på Gubbegatan eller nånting sånt. 

Så säger han att självklart ska jag inte vara orolig .., han ska genast koppla mig till bankens spärrservice. 

Då blir jag  b o m b s ä k e r på att detta är rent påhitt.

"Det behöver du inte alls göra, det gör jag själv och dessutom är jag gift med en polis, jag kan polisanmäla det hela via honom,  (ja, pv fick nytt jobb idag) och vet du vad jag tror, jag tror att du försöker bluffa mig .., få mig till att prata med någon påhittad spärrservice och där uppge mitt bankid-nummer, men det kan du glömma!" säger jag och känner hur blodtrycket börjar närma sig "irriterad-på-Trump-nivå". 

Då tackar "Andreas" för sig. 

Jag är fortfarande arg.

Uppdatering: Googlar Lendo+bedrägeri. Får upp detta.

Om känslor ....

Ibland undrar jag hur långt känslan av avsky kan nå, innan man själv blir galen? Donald Trump ska kommentera Joe Bidens cancerdiagnos och tror ni inte att herr Trump då börjar tala om vilka fantastiska värden han själv hade, såväl kroppsligt som mentalt vid senaste undersökningen, ja, han anser faktiskt att alla presidentkandidater borde undersökas .., "ja, ja, se på mig, vilken toppenpresident ni har fått!"

Och så får han (D.T) höra att Bruce Sprinsteen talat om vad han anser om presidenten och det kan ni ju ana vad det handlade om. Oj, oj, oj, så arg nu D.T blivit! Han meddelar att han aldrig någonsin har tyckt om denne Bruce, en så simpel och usel artist och hur vågar han smutskasta sin egen president!? Nu ska B.S. minsann kollas upp, "var det inte så att Kamala Harris i sin presidentkampanj anlitade detta avskum till artist och hur blev det betalt ..?"  Samma sak med Taylor Swift. 

Man (jag) tror hela tiden att nu, nu är väl ändå måttet rågat .., nu kan det väl helt enkelt ändå inte bli värre, men det blir det! Den mannen överträffar sig själv nästan dagligen vad beträffar konsten att vara korkad. Så lättkränkt! Så barnslig! 

Och när jag ändå är igång, kan jag meddela att enligt min åsikt ingår Nethanyahu i Israel och Putin i Ryssland, i samma banditband.

För övrigt? Strånde fint väder, även idag. För att stilla min vrede över den amerikanske presidenten .., över det totalt förfärliga tillståndet för människor i Gaza, samt den ryske depsoten, ska jag idag titta på något som Eva i Tyresö rekommenderade, nämligen detta.  (Och vilken kvinna det handlade om!! Vilken utstrålning! Så mycket värme!) Och igårkväll råkade vi se reprisen av underbara, underbara dokumentären Kvartersdoktorn!  Rekommenderas å det varmaste! 

Väldigt intressant - för att inte säga lärorikt - är även serien "Sverige och kriget".

Dagens fönster ...

... fångades av madamen i Porto och ska jag säga att det var inte förrän idag som jag upptäckte att det sitter en katt nere till vänster!

Eller .., är det en katt?

Tack annannan och är det inte vad jag nu tror, så är det ju en fin gardin i alla fall.

Måndag ...

Idag fick jag träffa Mymmels väldigt gode vän Sten, som jag hört så mycket gott om. 

Denne skönlockige man som är hallänning .., har arbetat som distriktssköterska, kan spela munspel, har katt.,  och tycks lugn och stabil, ja, men sååå bra dom passade ihop! 

De hade parkerat bilen i Glassvik några kilometer härifrån, promenerat hit och tog nu en liten paus här på kullen. 

Så trevligt detta var! 

Att det var Mymmels födelsedag, nej, det hade jag noll koll på. Sten är fyra år äldre än henne, har två år kvar till danska "firs", vilket man inte kunde tro. 

Bilden: Så snyggt med det röda kapellet och allt som matchar! Båten tillhör ett ungt par, tämligen nya vad gäller segling. Modigt, tycker jag. 

Idag när pv tänkte sig att tömma båtens tank på diesel, stod den (båten) vid hamnkranen närmare föreningsstugan. När han - inte var klar, men klar för dagen - skulle jag hoppa ombord och hjälpa till när vi skulle lägga till vid vår egen plats. 

Pv brukar alltid gå in med aktern före, mycket för Harrys skull - det var enklare för honom att då ta sig på bryggan och enklare även för oss kortväxta -, men se idag blåste det så rejält, så där så vi fick alltför mycket sidvind mot båten, så det blev till att lägga till med fören mot land. 

Björn och Kerstin satt och njöt av sol och värme på sin båt, men lämnade den genast och tog emot oss. För mig blev det till att kasta över den långa tampen som jag rullat ihop och jag tog sats och den hamnade perfekt hos Björn! Hurra! Hurra!

"Bra Elisabet!" hojtade pv och gissa, hur glad jag blev. Mer behövs inte.

 På ett sätt känns det bättre att inte ha aktern mot land,  tycker jag, Då känns det mer som att man befinner sig på en scen .., människor passerar mest hela tiden och .., ja, det blir mer privat så här. 

Förkylningen fortsätter. Var såååå skruttig tidigare idag, rent darrrrig när jag vattnade i rabatterna, tappade plötsligt all kraft, hjärtat dunkade! Någon timme senare, efter ett hastigt dopp i havet, kändes deg bättre. Och räven har varit på besök (kom vid 21-tiden) , men Sigge sover tryggt och gott, ihopkurad här på soffan.  

Over and out!

Dagens fönster ...

.... finns i vårt växthus, det som inhandlades för många år sedan, efter att vi fallit pladask hos någon byggfirma som byggt upp ett likadant växthus och där var fin matta där inne och en ljuskrona och vi såg oss själva sitta där inne och ta ett glas vin och ha det trevligt. 

Så värst mycket av den varan blev det inte. Det blev myrornas krig .., kirskålen tog sig in .., och Sigge tycker att jorden i växthuset är världens bästa toalett! 

Ibland ligger Sigge där längst inne .., utsträäckt i jorden och det är hundra grader varmt tycker man, men han verkar njuta.

Några fönster har dråsat i backen när höststormarna härjat som värst, men för övrigt har det hållit ihop. 

Så är det med växthuset.

Det där blåregnet ...

... som påminner så mycket om Ystad .., och allra mest om "Det engelska bokcaféet", då beläget i ena delen av en fyrlängad innergård och på vars tak just blåregnet formligen vällde ut över takkanten, så där .., likt en kaskad i blått!

Året var 2003, det var min första sommar som ensamseglare. Det hände att jag brukade äta soppa på caféet och aldrig hade jag väl kunnat drömma om att en gång i mitt liv skulle jag själv ha detta ljuvliga! Blåregnet, alltså. 

Bokcaféet lades ner, precis som så mycket annat i centrum. 

Den alltid så rara innehavaren hette Alina, kom från Polen och påminde till utseendet om min mamma. Det kanske också bidrog.

Så här kunde det se ut när man passerade caféet.

Hög igenkänning ...

 

Besökte biblioteket i Harplinge idag och det är ju så praktiskt, detta att man med hjälp av bibliotekskortet kan öppna ytterdörren och detta att låna eller återlämna, det sköts ju såklart via en dator.

Idag var där ingen bemanning, däremot en kvinna (möjligen mamma, men kanske lika gärna en mormor eller farmor) som hade två småttingar i sällskap, en flicka och en pojke. 

Jag stod och väntade på min tur vid datorn, när flickan tittade på mig en stund, log och plötsligt frågade vad jag hette och därefter om jag hade några barn eller barnbarn. Det var sannerligen inte vad jag hade förväntat mig (om jag nu förväntat mig nånting  alls och jag tänkte, skulle Elliot ställa den frågan, just om barnbarn ...?), men jag svarade att jodå, såväl barn som barnbarn och så var det ju namnet, Elisabet alltså.

Men hur många barn hade jag? Tre, svarade jag och fyra barnbarn. 

Och flickan fortsatte och frågade om det var flickor eller pojkar och var dom bodde, kanske någon bodde i Harplinge och vad hette dom egentligen?

"En bor i närheten av Stockholm, en bor i Malå långt norrut i landet och den yngste - han som är lillebror - han bor i Skåne", svarade jag och flickan tycktes nöjd med svaret. 

Hennes bror, som jag trodde var betydligt yngre, sa just inte ett pip, utan gick mest omkring och letade efter något läsbart. 

Vi lämnade biblioteket samtidigt och jag log inombords och tänkte att den tösen påminde så mycket om .., ja, inte om en yngre version av mig själv - i den åldern var jag rätt blyg - mera som jag är nu. Och jag tänkte på alla vänsterhänder och allt som människor berättat när jag ställt frågor och jag tänkte också på hur oförvägen hon var.

Så fick jag veta att hon hade fyllt sex år och det hade hennes lillebror också gjort, aha .., dom var alltså tvillingar!  Och så sade dom hejdå, hon vinkade glatt .., och jag körde hemåt. Alldeles varm i hjärtat var jag.

 Dagens fönster ...., eller Dagens Räv.

"Nu är räven här igen!" ropade pv lyckligt igårkväll, det var väl vid niotiden. 

Å, detta är så vanvettigt roligt! 

I säkert en halvtimmes tid stod räven där och knaprade på solrosfrön (!!!) och jag öppnade fönstret och slängde ut några köttbullar, men se, det begrep inte räven .., nej, nu på morgonen såg jag hur kråkan  norpade sig av detta goda och flög iväg med två köttbullar i näbben.

Hur vi gör med Sigge när räven är här? Ja, han får hålla sig inomhus. Vid halv 5 i morse ville han gå ut och då fick han göra det, men kom in så snart han kissat .., jag stod och väntade på honom.

Apropå räven ..., jag har flera gånger sagt till pv att det på vissa ställen längs vår uppfart luktar räv. "Hur vet du hur räv luktar ..?" har han svarat och det har varit omöjligt att säga varför. Då kom jag ihåg att när jag var sex, sju år år kanske, kom pappa hem med en rävunge och i ett par dagars följde den lilla räven mig tätt i hasorna, även när jag gick till grannpojken (han som jag gifte mig med vid åtta års ålder) och kanske doftade den räven på något visst sätt .., och måhända fastnade den doften i någon del av minnets doftarkiv .., så där tillsammans med nyslaget hö hos mormor i Dikanäs och doften av min pappas rakvatten? 

Kanske kan det vara så.

Prat och mera prat ...

Idag skulle pv:s pappa - eller "far" som pv själv säger - ha fyllt 103 år, om han fått vara i livet. 

Det är han, Viking, som syns på bilden som sitter på kylskåpsdörren, alldeles intill en lycklig Elliot som, när bilden togs, precis tänkt sig att fånga en krabba.

"Om du skulle beskriva din pappa ..., vad skulle du då säga ..?" frågar jag pv. 

"Tjaaa du, vad ska man säga .., han var väldigt musikalisk, spelade mandolin, piano, gitarr, dragspel och banjo, helt oskolad .., duktig på att bygga och snickra var han också .., ganska social när det var fester och sånt, men tämligen tystlåten för övrigt (ungefär som pv, tänker jag).

Viking var född i Bjärlöv i Skåne, men tillbringade mesta delen av sitt liv i Småland.I tre år hade Viking varit död när jag själv kom in i bilden, men jag har hört mycket talas om honom. Och nu sitter han alltså på kylskåpsdörren här i Stensjö. Teckningen under Viking, är gjord av en ung Karin (numera tonåring) och barnbarn till Eva och Ulf. Titeln hade kanske kunnat vara "En dag på stranden" och jag tycker att det är så fascinerande hur mycket denna tös fick med av så kallat strandliv. 

Har idag haft besök av Eva från Tyresö och hennes make - han, den halvlånge -. Vi satt nog ute i säkert två timmar och jysses, så mycket vi hann gå igenom. 

Den avhoppade diplomaten .., UD .., och diplomaten som plötsligt dog, läkemedelskostnader, stomiproblem, teknikintresse, könsroller i vår uppväxt (Evas pappa ville helst inte att hans fru skulle arbeta, min egen pappa hade alltid bästa platsen vid matbordet ..), dåligt vägunderhåll på Kreta, resor till Japan, fåglar - mest kråkor och så kärrsångaren - , Donald Trump, grannens fina säng som havererat, ja, det tog liksom aldrig slut! 

Det var nära ögat att det börjat regna ., jag tyckte att jag kände några få droppar på handen, men mer än så blev det inte. 

Ikväll besök och övernattning av pv:s bror Tommy som kommer från Småland. Han och hustrun har lämnat Fallnaveka och bor nu i Rataryd i ett vackert gammalt hus med punschveranda och med stooora kastanjer på tomten .., och där fanns gott om uthus och andra utrymmen! Tidigt i morgon åker de båda herrarna till Kungsbacka för årsmöte i vindkraftsföreningen. 

Ikväll final i Eurovision Song Contest. Aldrig att jag orkar titta på hela sändningen, men håller tummarna att KAJ vinner. Fågelsångsnatten i P1 - natten mot idag - lyssnade jag till lite nu och då; det är väl ungefär som Melodifestivalen .., nånting att samlas kring för intresserade. En slags virtuell eller mental "lägereld". 

Eftersom jag inte kunde sova, tittade jag även på GVFÖ och förundrades storligen över hur öppna deltagarna är om nästan allting, även om sitt sexliv - eller brist på sexliv -. Emellanåt blir jag så generad, så jag vänder bort blicken och jag känner mig som vore jag född på 1800-talet.

Dagens fönster ...

En hel svärm med kattfönster kom ikväll från Porto och från madamen som skymtar i fönstret. Det hade  n ä s t a n  kunnat vara Sigge som satt där och tittade ut, men Sigge är sååå mycket smalare. 

Tack annannan! säger jag.

Fredag ...

En solig dag, som så många andra numera. Inte en droppe regn på evigheter. 

Än så länge har vi inte belagts med bevattningsförbud, så jag vattnar och tar del av tips på nätet på hur man kan hålla växterna vid liv, ja, när man själv inte är hemma.

Vid 6-tiden i morse cyklade pv iväg till skolan i Getinge. Det blev undervisning för åttor och nior - handlade om lag och rätt - och hinduism och buddhism. 

Själv ägnade jag mig åt att klippa ner torra grenar från den jättelika - men numera nersågade flädern - till småkvistar lämpliga till kaminen. 

Den stora plasttunnan som rymmer sextio liter och som vi i vanliga fall samlar regnvatten i (men nu inte har haft en droppe vatten i sig) fylldes med kvistarna och det blir perfekt för så där lite "små-eldning". Men minst ännu en omgång med sekatören återstår.

Resultatet av sekatörarbetet, ja, det visar sig väl i natt när jag kommer att vakna med helt avdomnad högerhand, så där så att det känns som om den håller på att explodera och snart ska flyga ut genom fönstret. Men om jag tar två Alvedon någon timme  i n n a n   läggdags, då kanske det hjälper?

Klippte sedan gräset. Jag tycker verkligen OM att gå med gräsklipparen, även om det är ganska bökigt när man har en evighetslång sladd med sig. Fast .., man vänjer sig. Och än så länge har jag inte råkat klippa av sladden. 

Ännu en fläder ska nog tas ner .., ser ni den? Uppe till höger i bilden. Den är helt övervuxen av murgröna och tar sådan plats!

Åkte och handlade (även till friherrinnan) och mötte pv i Skallkroken. Tanken var ett eftermiddagsdopp, men det blåste kuling .., nej, vi skippade det hela. 

Blommande blåregn = lycka! 

Den köptes på Åbergs Handelsträdgård i Ystad för flera år sedan och jag blir lika glad var vår när den blommar. 

För övrigt? 

Hela havet stormar tycks råda på UD. Först detta med Tobias Thyberg, idag får vi veta att en hög diplomat, samme man som greps igår, nu är död!

Och ikväll kommer meddelanden om att  journalisten Joakim Medin som suttit fängslad i Turkiet, sitter på ett plan hem till Sverige. Så skönt för hans familj och hans fru!

Att underbara skådespelerskan Meta Velander avlidit i en ålder av 100 år, får vi också veta.

Tala om turbulenta dagar!

Ps. Var ju omåttligt glad när jag vann över pv i såväl nutidsquizzet (DN) som det med orden, det var väl någon eller några veckor sedan. Idag gick det desto sämre. 6 av 10 rätt på Nutidsvarianten. Där vann han, om än knappt. På orddelen hade vi 10 av 12 båda två och fel på samma ord. Så kan det gå när man mopsar sig. Ds. 

 Nästan som mindfulness ....

Såna här filmer är nästan det bästa jag vet! 

Så alldeles omåttligt intressant att se hur andra människor lever. Ska se om den idag när pv ändå hoppar in som vikarie i Getinge. Filmen var i sig var så vilsam, så jag somnade igårkväll, ja, innan den var tillända.

Dagens fönster ....

... fångades av mig själv, det var på biblioteket i förrgår. 

På ett bord i den ganska stora entrén, fanns det här Muminhuset. Tänk, att när man inom sig uttalar ordet Mumin, hör jag inom mig Birgitta Ulfsons härliga röst. 

Kommer plötsligt ihåg att Birgitta Ulfson uppträdde på biblioteket i Ystad och riktigt vad det handlade om, det minns jag inte, men hon tycktes så himla sympatisk!

Så här såg det ut. När jag googlade på B.U kom jag till detta! Det har inte direkt med B.U att göra, men är ju så finurligt, jag menar, ljudfilerna! 

Och så här. 

Tänkte mig att låna någon bok, men till detta räckte inte orken, eller .., jag hittade inget som lockade. Får ta mig an någon av de jag har i bokhyllan. Torgny Lindgrens alster kan jag läsa om och om igen, om det bara får gå några år mellan varven.

Ortsnamn hemma och borta ...

Hemmaorden först som jag minns dem. Adak (många klasskamrater, där bodde även Nisse, trogen vän på Facebook, död sedan något eller några år tillbaka), Kokträsk (Johannes Renström, stort original, kompis till min pappa), Släppträsk (tunnbrödet, förstås!), Malå, Rentjärn, Åmliden, Björksele, Kristineberg (gruvan!), Sorsele, Gargnäs (där bodde exets mormor och morfar, Anna och Villehard Lindberg), Fårberg, Fårträsk (min klasskamrat Martin, den förste som dog av klasskamraterna), Svedjan (Kerstin och Carl-Olof), Arvidsjaur (där bodde min faster Anna-Maria och min syster Rigmor), Medle, Myckle (såg jag blommande äppelträd för första gången i mitt liv),  Kalvträsk (pappas uppväxt), Norsjö (vacker kyrka), Springliden, Talliden (där bodde mina systrars morbror Oliver - uttalas som oliver i en burk, med långt iii - med sin fru Erna), Lillholmträsk, Ruskträsk, Rusksele, Vormsele (hemslöjdsutställning varje sommar), Lossmen, Husbondliden, (stort pingstvänsmöte sommartid)  Risliden, (Sigurd och hans fru Rut, morbror och moster till mina systrar) och en hel hop med andra namn. 

Namn på vägskyltar på väg till Sthlm, de flesta mellan Falkenberg och Torup: Sletås, Hälsoböke, Eften, Drängsered, Glöshult, Måsared, Bästhult, Kammarebo, Kvinja, Bökhult, Käringanäs.

Dessa namn var vad pv skrev upp, allt eftersom jag styrde mot målet. Sen bytte vi chaufför och jag var för trött för att anteckna alla namnen. Det visade sig att han hade kvar dem i sin mobil. Nu är dom här.

Ännu mera Emil Näsvall ...

I Björkhagen finns detta ljuvliga, med ovan nämnde konstnär som upphovsman. Vilket arbete han måtte ha lagt ner på alla figurer! Här kan man läsa mera om detta krumeluriga! 

Och om jämtlänningen herr Näsvall, född 1908, kan man få veta mera om man klickar in sig på den här länken. Till exempel att när Emil redan i tidig ålder visade goda anlag för konst och skulptur, fick han ekonomisk hjälp av sina grannar för att kunna studera. Vilka underbara grannar!

Och så här såg han ut, Emil Näsvall, som om han hade fått leva i nio dagar ytterligare, hade kunnat fira sin 57:e födelsedag. 

Han ser ut som en trevlig man, tycker jag.