När man blir piggig på armen ...

När Leina och jag själv igår satt och väntade och väntade på pensionatsvärden som övade adventssånger tillsammans med andra medlemmar i Halmstad Kammarkör .,. då nästan föll jag baklänges, så vackert var det!

Jo, nog hade jag väl förväntat mig att det skulle vara fint .. men inte sååå fint!

Och jag kände en slags ...., ja, en slags stolthet att sitta där och veta att en av männen där framme, han som stod där med läsglasögonen på nästippen och levde sig in i sången så alldeles omåttligt .., tänk, att det var pensionatsvärden!

Så var det.

Och här finns ett prov på musiken.

Klicka på Hosianna, så får ni höra nåt vackert.

Leinas vänstra hand ...

... och lite av den högra också.

Leina .., hemifrångrannen.

Hur ofta har vi inte suttit tillsammans vid deras södervägg och druckit kaffe och kalasat på ännu ljumma kanelbullar?

Nu bor hon i Uddevalla och jag själv längst i söder.

Leina ...., som är Vädur .., stark .. känslig .., bildlärare .., lång .., pratglad .. och en mycket god vän.

Ett kvällsfönster ...

Ja, klicka gärna.

Så är det .., att den skånska himlen ofta tycks oändlig.

Som en ostkupa.

Det är nog det jag tycker bäst om.

På tåget ...

Genom kupéfönstret skymtar jag stranden i Helsingborg.

Där är flanörer .., barnfamiljer .., och en man som rastar en hund.

Det skymmer där ute .., men över Danmark, på andra sidan sundet - landet där människorna har lägre genomsnittlig levnadsålder, men påstår sig vara lyckligast i världen -, där strålar solen.

Förstås.

Litet brev från pElle

"Hej alla kattvänner!

Nu är jag i landet Halland igen och ååå, vad jag har det bra!

Först blev det den där hemska buren som man nödvändigtvis måste åka i när det vankas resor ..., och jag rev matte på högerhanden och hon blev väldigt arg (man tror det kanske inte, men hon har ett häftigt temperament ibland ..), .., ja, hon nöp mig i nackskinnet så där som min egen mamma gjorde och jag fräste och jamade, men det hjälpte inte alls .., till slut hamnade jag i bureländet.

Så snart vi är framme i Halmstad och pensionatvärden har hämtat oss med sin bil, då får jag komma loss och då sitter jag i mattes knä och tittar ut genom bilrutan och jag vet precis när vi är hemma vid pensionatet och då hoppar jag ut som en panter ur bilen och så kollar jag lite om allt är som det ska och det brukar det vara.

I höstas sågade pensionatvärden och hans storebror ner några träd på tomten och jag trodde kanske att allt det ratet skulle tas bort, men pensionatvärden tycker nog att sånt är fint, så det ligger kvar i olika högar på gräsmattan.

Matte brukar snegla lite på alla kvistar och pinnar, men hon säger inget, för hon är väluppfostrad.

Vad har jag gjort sedan jag kom hit?

Tjaaa ..., mest spankulerar jag lite ut och in och jag spanar efter Rödhakar och andra småfåglar, men det är ganska tomt nu .., inget kvitter alls.

På nätterna ligger jag på en soffa.

I vanliga fall, när inte matte är här, kryper jag nära, nära pensionatvärden, men det går inte nu, för nu är ju matte där och trängs, så jag tar soffan som står några meter bort och sover där i stället.

Fast allra mest den här helgen, har jag legat på Leinas mage.

Leina har stora, härliga bröst också och ibland försöker jag få komma mellan dom behagen .., dom är mycket bättre än mattes som mest är platta.

På bilden ser ni hur det ser ut just när jag har det skönt hos Leina.

Precis som pensionatvärden är Leina lärare, fast i ämnet bild.

Igårkväll satt matte, pv och Leina och pratade om bra chefer och hur såna ska vara, (raka och tydliga, sa dom, det vet jag inte vad det betyder ...) och då sa Leina att hennes bästa chef nånsin, det var en som heter Egon Ebbeståhl.

"Men han bor ju här i närheten, han bor Laholm!" sa matte då.

Och så pratade dom om jobb och sånt och det var inte det minsta intressant.

Nu ska jag äta frukost!

Jam-jam från er vän pElle."

Ps. Matte hälsar också! Ds.

Inför Vasaloppet ...

Så här ser det ut på morgonen när den idoge pensionatsvärden tränar inför vad som komma skall .., ja, ni vet .,. Evertsberg, Mångsbodarna och målet i Mora.


Tidningsurklipp som pv fått av sin dotter Hilda.
"Till pappa", står det längst uppe till höger.

Träningsredskapet är en slags minimal skivstång och så ligger värden på mage och rullar fram och tillbaka på golvet (se bilden) och att det tycks vara rätt så kämpigt (läs: djävulskt jobbigt ...) , därom råder inga tvivel.

Tanken är väl att stärka magmusklerna och ryggen och armarna.

Jag sitter intill på en stol, surfar runt lite bland bloggarna .., och ler lite för mig själv åt pensionatvädens stönanden.

"Ja, pröva själv du!" säger han när bloggmadamen inte uppvisar den rätta entusiasmen inför denna hans sysselsättning.

Så det gör hon.

Testar.

När han inte är där.

Hur det gick?

Ja, ja .., det är inte så noga med den saken och nu är det förresten frukost.

Dagens fönster ...

... finns i Nicolaikyrkan i Halmstad.

Och bor ni i närheten och vill komma nästan till himlen, då tycker jag att ni ska ta sikte på den kyrkan på söndag, för då kommer Halmstad Kammarkör att sjunga och det var ju igår som Leina och jag själv satt där längst bak och lyssnade när kören övade och det var så vackert och gick så rakt in i hjärtat, att ni kan bara inte ana!

På lördag klockan 10.00 är det också nån slags konsert.

Bara så ni vet.

Matteus Evangelium ..

Före och efter middagen, som för övrigt är delikat, (Leina lagar citronkyckling med klyftpotatis och god sås ..,. recpet kommer senare ... och precis som min mamma, hade hon kunnat vara tillsammans med Jesus när det delades ut bröd och fiskar, för middagen har säkert räckt till ett helt fotbollslag ...), jo, före och efter middagen, spelar vi Trivial.

Pensionatsvärden får superenkla pluppfrågor, så där som "vad kallas det när havet drar sig tillbaka?" och han svarar ebb och får en grön trekant och jag nästan dånar av förtrytelse.

Men så kan han svara på nånting som har med Matteus Evangelium att göra och nästan rätt kapitel kan han också och då tänker jag att han är så himla smart och att jag tycker att han är världens härligaste man!

(Men se Appendix, det vet han minsann inte vad det är och jag, som har gått en vårdbiträdesutbildning, jag vet minsann .., och även vad pancreas är, men den frågan kommer förstås inte upp och alltså får jag inte briljera.)

Pelle, han bara gottar sig .., ligger i Leinas knä och får Friskies kattmat på burk, men inte samtidigt.

Lördag ...

Halmstad är annorlunda.
Större.
Inte så många korsvirkeshus, men fint ändå.
Mycket vatten.
Ett bibliotek så vackert så man får andnöd.

Vi går på stan och tittar in i Skånska Chokladfabriken och köper fikabröd till kvällen och på Olssons Skafferi där det finns små, runda bord att sitta kring, där serveras buffé för 89:- och jag skulle ge mycket för en timme där inne bland alla ostar och delikatesser ..., men där är fullt och mer än så och förresten ska Leina bjuda på citronkyckling senare under dagen.

I flera timmar promenerar vi omkring och på sluttampen tittar vi in i stora kyrkan där pensionatsvärden övar adventssånger tillsammans med andra kör-vänner i Halmstad Kammarkör.

"Å, vi sätter oss långt bak!" gullber jag Leina och hon ler och det gör vi och ännu längre bak, i skymundan, sitter en luggsliten man och sover.

Kören övar och övar och pensionatsvärden står längst bak bland andra män och dom sjunger så vackert så det är minsann andnöd här med och Leina och jag själv sitter alldeles tysta och lyssnar och jag har min rosa stickehalsduk i knäet och jag tänker på den eländige mannen som sitter där bakom och jag tänker på hur iskallt det är där ute i novemberaftonen och att man borde vara miljonär gånger fem och kunna driva ett härbärge för utslagna människor .., tänk, att kunna servera en säng och ett varmt mål mat till någon som annars ska sova ute i den här kylan!

När jag åkte till Kefalonia funderade jag länge på att upplåta min lägenhet till en hemlös kvinna i min egen ålder, en som bor i Ystad, eller "bor och bor" .., hon sover i trapphus eller ute i det fria om det är sommar.

Å, vad jag tänkte och undrade, men inte lät jag henne sova på min säng i två veckors tid inte, för tänk .., om hon skulle ställa till något elände!

Det är det som är skillnaden mellan människor.

Somliga gör nånting åt eländet.

Andra .., som jag själv .., bara tänker.

På pensionatet ...

pianoklink och sångövning
nybryggt kaffe
promenad längs havet
isvindar
mjaaau
mjaaau ..
sportradio
notletande
frost
gifflar
ångest
oro
disk
glädje
soffa
bok
blodtryck
vänskap



bild: leina på soffan .., läsandes en bok.

På tåget ....

Jag sitter i lågvagnen .., elva sittplatser mitt emot varandra.

Vid ena långsidan sitter två tonårsflickor.

Sexton, sjutton år kanske?

Troligen syskon.

Mörka, mörka ögon.

Svart hår.

Vackra.

Och självsäkra.

I en och en halv timmes tid blir det skratt och fniss och prat på ömsom svenska, ömsom något språk från forna Jugoslavien och det blir mobilprat och ännu mera hejdlöst skratt och "då sa ja ba .. ja, du vet ...typ ... ba".

En av flickorna lägger sig raklång över tre säten och blottar en slät mage.

Då hörs från högtalaren tågvärdens röst som på invandrarsvenska meddelar att tåget är försenat och han hoppas att vi alla ska ha överseende med den saken.

Flickorna gapskrattar!

"Hörde do .., en jävla blatte som pratar i högtalaren ... hahahha, fy faaan, en jävla blatte!" säger en av dem och nu vrider dom sig av skratt och härmar mannens prat.

Det är ungefär då som vi passerar järnvägsstationen i Laholm.

Så var det.

Meddelande till intresseföreningen ...

Världens suraste katt befinner sig just nu i en blå kattbur.

Kattens matte har färska rivsår på högerhanden.

Och nu stundar resa till landet Halland.

Ett fredagsfönster från Indien ..

Från pv:s brorsdotter som bor i Dublin, kommer den här bilden.

"Hej Elisabet!

Jag tänkte skicka dig ett fönster jag hittade när jag tittade igenom lite gamla bilder från Indien.

Den är tagen på vår första tågresa.
Bänkarna som man ser, där sover man.
Den männen sitter på, där fäller man liksom ner en sits och så ligger man där också.
Inga gardiner eller dörrar, ingenting!
Man kan köpa lakan och filt för natten om man vill.

Vi landade i Mumbai efter att ha flygit hela natten och detta var natttåget till Goa, så vi somnade gott trots hårda britsar och stirrande människor.

Tror biljetten för denna tiotimmars-resa gick på sådär 30 SEK!

Lev väl, Joanna."


// Fler bilder från Joannas äventyr i Indien finns här .., det kanske är nånting för dig hemifrån-ann-sofie-från-Bjurholm, som snart ska åka till Bangladesh?
Så här skriver Ann-Sofie i en tidigare kommentar:

Tänkte på dig i veckan när eleverna läste att Elisabeth hade namnsdag den 19:e.
Ser att du har det rätt så bra och att du har något att längta till. Själv ska jag göra mitt livs resa. Jag ska åka med 24 andra västerbottningar till Bangladesh. Vi ska på en studieresa som anordnas av den Globala skolan och Sida. Så jag lär nog ha mycket att förtälja när jag kommer hem. Vi ska under 10 dagar bo i olika familjer och leva och äta som de. Så julen torde nog kännas lite annorlunda för mig när jag kommer hem den 14 december till Umeå.
Ha det så bra!
Kraaaam från ett kyligt Västerbotten med några centimeter snö./Fia.

Christina vill ha kylskåpsdörrbilder!

Jo, jo.

Nu är det bara att ta fram kameran ....

L ängtan ...

Det här längtar jag efter:

• pensionatvärdens varma händer (aldrig har jag mött en människa som alltid har så varma händer!)

• härlig frukost tillsammans med pv och vännen Leina som också kommer till Halland!

• och kanske Trivial på kvällen ...

• och räkgryta

• pelle som får gå ut och in som han vill och möjlighet att vässa klorna på en trädstam och bli kvar i en hel vecka ...

• och ligga nära-nära-nära och känna att man har en flock på savannen som man tillhör och någon som håller ett öga på elden och man känner sig trygg och alldeles lugn ..

• ungefär så .... och nu ska jag boka biljett den sista biten, från Båstad till Halmstad ...
  

Ett sent kvällsfönster från .....

"Här kommer en fönsterbild som visar hur man spenderar 1200 kr på en minut...

En bil som går i baklås.

Inga extranycklar.

En bägare bärgare som fixar saken lätt som en liten, men dyr, plätt...

(Jo, jag ska putsa fönstren. Nån dag. Kanske t.o.m. vattna blommorna. ;) )"


Tack snälla rara Ellis! säger jag.

Underligheter eller inte ...?

Precis mitt mellan mina ögonbryn får jag ett rött sårigt märke när jag blir trött och lite stressad.

Under mina tretton-dagar-på-raken-på-jobbet blev det där märket allt mer tydligt.

Många kunder frågade vad som hade hänt?

Det blev som en liten själslig trötthetsbarometer.

Men igår, då var jag helt ledig.

Gjorde ingenting av vikt.

Läste tidningar och löste korsord.

Drack te.

Handlade färskt bröd på Möllers.

Telefonsurrade.

Idag är märket i pannan som bortblåst.

Kanske hjärta - smärta ..?

Inte kan jag tala franska .., men man förstår ju ändå.

Det handlar säkert om kärlek.

Och vackert är det.

Så där som gardinfladder i vinden.

Apropå Matador ...

Vill ni se på storartat danskt skådespeleri .., framför allt av Githa Norby.

Titta här då!

Ett klipp från danska tv-serien Matador.

(Mads Skjaern har upptäckt att sonen inte är som pappan anser att han borde vara ...).

Ibland häpnar man ....

Det är första gången jag får den frågan.

Och Hasse i Ö-vik .., jag sade "ja".


Lite senare: jag har nu hastigt och lustigt ringt till Hasse som sa .."ja, det är inga problem, det får han gärna!"

Tänk, att jag visste det.

Gulle-Hasse!