söndag 28 december 2008

Dagens skörd ...


Klicka gärna på bilden.
Jag undrar om den mannen är gift?
Är han lika noga i allting?
Ja, mig hade han blivit komplett galen på, den saken är säker.
"Kanelbollar ...", det är skånska det.
Inte bullar.
Bollar ..., med o:et som i fot.

Det här med inköpslistorna, det har nog gått mig åt huvudet.

Jo, helt klart.

För när jag ser den äldre mannen som håller i listan här ovanför, då hoppar jag nästan rakt upp av glädje och jag frågar lite diskret om han möjligen vill att jag ska slänga lappen?

"Ja, gärna .., det var snällt av dig!" säger mannen och därmed är min lycka gjord.

Efteråt visar jag arbetskamraterna detta mitt fynd och det ser jag ju helt klart .., att har dom tidigare kanske inbillat sig att bloggmadamen är lite halvgalen, så är det i alla fall nu helt bekräftat.

Maria, den evigt lugna, ler lite plirigt när jag visar henne.

Och vid fikat pratar jag med pensionatsvärden och säger, lyriskt, att ..."men duuuu .., vilken lapp jag har hittat!" och då hör jag att han också inser hur det är fatt, ja, jag funderar allvarligt på att börja besöka andra livsmedelsbutiker här i stan, allt för att leta efter nya listor.



Någon annan har ett lysrör som behöver bytas ut.
"Kvast och skyffel ...", kanske väntar han eller hon på snöfall?

Jag tror att det är en han.



Dom allra flesta lapparna hittar man i kundkorgarna eller i chipshyllan, som ligger nära kassan.

"Ganfort" visar sig vara ögondroppar.

Jaha .. då kanske det är någon sjukvårdsanställd som har handlat krokar, juice, marmelad och mjöl.

Ett eftermiddagsfönster från ...



... den här rara madamen!

Så här skriver hon.

"Hej Elisabet!
Här kommer en bild, som jag tycker blev ganska läcker. Fönstret speglar sig mot väggen mittemot, titta får du se."


Tänk, när jag kommer hem och i min inkorg hittar fönster som har kommit susande genom rymden och landat i mitt vardagsrum .., det finns faktiskt inte ord för hur glad jag blir!

Och i morgon, då kommer ett fönster som visar delar av Kaukasus, bara en sån sak!

Tack till er alla!

Ni är så underbart givmilda och omtänksamma med era fönster!!!

Söndagsfönstret ...



"Hej Elisabet!

Jag kommer hem i nattens mörker, har ett så spännande gammalt fönster som jag vill ge till dig.

Det finns i Ryssland och jag har precis fått det av min kära syster.

Jag tänker på dig och vill önska god fortsättning !

Nattkram från
Inkan."

lördag 27 december 2008

Utflykt ...


Här sitter han, husägaren.
Trött och slut på.

Vid femtiden tar vi lilla hyrbilen och susar norrut; mot Odarslöv utanför Lund.
Där, i ett hus med utsida av eternet och där totalt kaos råder inomhus, hittar vi pensionatvärdens lillebror, - han Peps Persson/De Niro .., han som är musiker -, i full färd med att fixa och dona i det nyligen inköpta huset; det som nog går under benämningen "ett hus för den händige" eller "renoveringsobjekt ...", eller ,. som vissa kreativa mäklare skulle skriva ..."ett hus fyllt av möjligheter ..., med svindlande utsikt över det öppna landskapet".

Lillbrorsan är precis lika målarfläckig som när han ägnade sig åt fönstermålning i Halland och nu är han dödens trött och slut på och visar oss runt .,. först i det som ska bli gäststuga och där han och Ines ska bo i väntan på att själva boningshuset blir beboeligt (i princip allt ska rivas ut ...).

I vardagsrummet har någon rivit av bitar av tapeten och där under döljer sig minst fyra lager av gamla tapeter, plus gulnat tidningspapper från gud-vet-när!



Och på andra ställen syns tegelväggen .., lertegel och lera mellan tegelpannorna!
"Jag tror att huset är från 1900-talets början ...", säger lillbrorsan.


Hunden Frida tar igen sig och pensionatvärden har glömt att knyta skon.
Oj, så mycket som återstår att göra i huset, vars gamla kök går i grönt.


Efteråt kör vi till husägarens lägenhet i Gunnesbo där han bjuder på kaffe och mazariner.

Det blir någon timmes surrande i köket .., om allt .., om svårigheten att sälja bostäder just nu .., om fonder hit och dit och den låga sparräntan .., om lyckan i att ha en son som är rörmokare och brorsöner som är utbildade elektriker och snickare .., och vi pratar om platt-tv och surroundljud och klinkers på köksgolv.

Sånt.

Och sedan åker vi söderut igen.

Duggregn mot bilrutan.

Varning för att viltstängsel upphör.

Och detta hörs från cd-spelaren.

Och så var det dagens skörd ...



Kanske är detta samma inköpare som den som skrivit listan näst längst ner?






Det märks att man bor i Skåne.

"Rökad korv ....".

Brunkål åt jag aldrig hemma i Västerbotten .., nu tycker jag att det är himmelskt gott!

Som efterrätt är förstås "risallamalta" inte så pjåkigt, tycker en del.

Här var det i alla fall ingen särskrivning.



Mina arbetskamrater är bara så helt underbara!

I mitt fack i personalrummet hittar jag dom här lapparna!

Lördagsfönstret ...



... är också mitt.

Liten Emil plockar stenar på stranden och lägger i sin mormors knä.

Till slut är där ett litet röse av vad han kallar "lakritsstenar".

Tavlan sitter på väggen ovanför soffan Ektorp och minner mig om vad som är viktigt här i livet.

fredag 26 december 2008

Ett kvällsfönster från ...



"!Hej, ett julfönster från Hångsdala i Västergötland.

Den lilla Phan spelar med ljusstaken som akompanjatör.

Kram Marie-Louise."

Ett fönster från pensionatvärdens brorsdotter.



"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från pappas nya hus, Räften.
Det ligger vid Odarslöv utanför Lund.

Det är jättefint!!

Men man måste ha visioner säger far, och det stämmer.
Det är lite av ett renoveringsobjekt :-)

Man kan inte konstatera nog vilken tur han har som har en bror som är ingenjör och otroligt intresserad av allt som heter värme och energi, som i sin tur har tre pojkar i familjen med yrkena elektriker, snickare och rörmokare.

Dessutom har han ju en annan bror med massa byggnadsglädje, energi och hjälpsamhet.

Och så har han sig själv och sin egen son och vänner och bekanta som hjälper honom.

Fönstret är från gäststugan som nu inreds så att de kan bo där när de renoverar "riktiga" huset.

Härlig utsikt över riktigt Skånelandskap.

Hoppas du hade en jättetrevlig jul och får en god fortsättning.

Kramar,
Joanna."



Husägaren himself.

Bilden togs när han och sambon Ines i somras målade fönsterkarmarna hos husägarens mamma.
Av nån anledning kom lika mycket färg på andra ställen, däribland på mina svarta byxor .., ja, jag råkade sätta mig på gräsmattan och där var också färg!

// Det är Joannas pappa som är en blandning mellan Peps Person och Robert De Niro.
Det ni. Jag säger inte vem han liknar mest.

Ystad, annandagen ..., kl.14.01.



Jag står vid Fridolfs konditori och väntar på tåget.

Och ja, ni måste bara klicka.

Dagens fönster ..


.... är mitt och speglar sig i en gammal gulnad Vi-affisch bakom glas och ram.

(Om ni klickar på bilden, så blir den lite finare.)
Annandag Jul och vad gör man ....?

  • Skjutsar hem sonen med hyrbilen, ja, den lilla Ford Fiestan ..., jag tar omvägen längs havet bara för att det är så vackert ..., solen flödar ..., lämnar av sonen vid det lilla huset som en gång var mitt hem .., vidare längs lilla slingervägen där jag så många gånger promenerade med vår cocker ..., havet till höger ..., och från cd-spelaren sjunger Sanna, Shirley och Sonja på spår nummer 5 och jag accompanjerar villigt .., höööögt sjunger jag!
  • Jag skurar golvet i farstun - där grannens kompisar nog har tappat en hel drös med drinkar -; alldeles klibbigt är det och äckligt.
  • Handlar ..., det är fullt på parkeringen då Elgiganten har stor-rea och kunderna har släppts in två och två ..., andra har fått köa och vänta på att två som handlat ska komma ut .., och så där har det fortsatt. Jag parkerar på baksidan av butiken och Magnus öppnar åt mig.
  • Kokar fisk till pElle.
  • Tar ut en fläskfilé ur frysen .., det blir gryta till middag.
  • Kollar klockan. Snart ett. En timme kvar tills pensionatsvärden anländer med tåget.
  • Njuter av att vara ledig.
  • En gång till: njuter av att vara l e d i g.

Ännu mera upphittat ...







Livskvalitet ....


Står vid söderfönstret och ser Sven komma promenerande på frostig asfalt.

Tväröppnar fönstret och hojtar ..."God Fortsättning, Sven!"

Och han tittar förvånat upp om och ler så varmt.

"Detsamma till dig gumman!" ropar han och vinkar glatt med handen.


Mer behövs inte.

Grattis Micke!



Vi är tre Stenbockar i den närmaste släkten; min systerdotter, jag själv och så min yngsta dotters man, Micke.

Det är han som sitter där på bilden i min loppisfåtölj.



Micke är lillebror ..., därtill projektledare precis som sin fru (ni kan tro att det projekteras i den familjen ...), han kan fixa det elektriska om det behövs .., håller på med fotboll och är duktig på att laga mat.

Och så är han en jättefin måg!

Det är ju nästan det viktigaste av allt.

Idag fyller den gossen 37 år .., det är inte illa.

Och här kommer ett stort grattis från svärmor!


Kajsa på altanen ute på landet.
Vi satt och drack kaffe när hon plötsligt rusade upp från stolen och sprang likt en hundrameterslöpare nerför vägen ..., och vi hörde henne ropa ett namn och så kom hon tillbaka och med sig hade hon den här trevlige mannen.
Det visade sig att han under ett antal veckor i somras vikarierade som organist i den kyrka där Kajsa brukar spela trumpet (nu senast under midnattsmässan ..) och nu hade han tagit sig en cykeltur för att njuta av omgivningarna, då han plötsligt hörde en kvinna ropa hans namn!
Den cyklande organisten kom något häpen och slog sig ned vid bordet och det blev ett trivsamt surr med denne engelsman.
Som ni ser valde han te.

Buketten får även gå till pensionatvärdens brorsdotter Kajsa som också fyller år idag.

Kajsa bor på landet utanför Ljungby i Småland och är en tuff madame som i fjol gav sig på Vasaloppet, ivrigt påhejad av sin farbror pensionatsvärden .., och i mars är det dags igen.

Grattis till dig också!

Upphittat ...







torsdag 25 december 2008

I väntan på kommisarie Lewis ...



... tar jag en bild som visar utsikten från soffan Ektorp.

Grannen har fest (ny granne, nya fester .,. men den här grannen knackar på och frågar om dom spelar för högt och om dom stör och jag säger "näää, inte alls .. ha så trevligt .. jag är ledig i morgon .., bara ni inte blir osams eller nåt sånt och börjar slåss ...!" och så frågar grannen om han möjligen får låna en stol och det får han ...) och nu börjar programmet och jag känner mig så lycklig.

Så här blev det: världens liv..., polisen som kom .., (inte jag som hade ringt) och krossat glas på gatan.
Jo, jo.

Annas inköpslista ...



Så här är det.

Anna är en sån där kund som man blir glad av.

Hon är alldeles oerhört varmhjärtad, har glittriga ögon och hennes leende tycks äkta.

När hon igår kom in i affären stod jag vid mejeridisken och så brer hon bara ut armarna och säger .., ååå, kom ska jag ge dig en kram och av bara farten får man en kindpuss också!

Då förstår ni.

Anna arbetar också i butik - säljer presenter och sånt hos Sjögrens på gågatan - och hon är född 1970 .., är Våg och lillasyster.

"Ja, du .., ett riktigt sladdbarn är jag!" säger hon och smajlar.

När jag ser en sån här lista och kollar lite närmare ..,då tänker jag ungefär så här:

"Hmmm .., hon förkortar .., destillerat vatten blir dest v ..., och ladda mobilen blir "ladda mob" .., ja, prinskorven blir "prinsk" .., så antingen är hon förfärligt trött och slut på .., eller så är hon en rationell madame som inte klottrar i onödan.

Av min systerdotter Rita ...



..., Stenbock som sin moster, fick jag en sån fin julklapp .., tänk er en ståltråd som är kanske en meter lång med en liten krok längst uppe och längs tråden viras tre små glaskoppar ..,. (ja, titta på bilden så förstår ni kanske ...) och mellan varje kopp finns en eller två pärlor .., och så sätter man värmeljus i dom små glasen och ni skulle bara se så jättefint det blev i mitt djupa och höga fönster!



Så här.

Visst blev det fint?

En av dem är min .....













Nobelpris ...



Om det funnes ett nobelpris för konsten att göra sevärda dokumentärer, då borde filmaren Nina Hedenius få ett sådant.

Av en händelse råkar jag hamna rakt in i det här programmet när jag kommer hem från arbetet och jag fylls av en sådan otrolig glädje och tacksamhet över att det finns människor som tycker att en bondes liv faktiskt är något att bevara för eftervärlden.

Här föds små kalvar och killingar .., här sover bonden själv på kökssoffan med hunden på magen .., ja, det är så underbara bilder så det är inte sant!

Det var samma Nina Hedenius som gjorde filmen "Gubben i stugan".

Upplägget är likadant här .., ingen speaker .., ingen musik .., bara naturen som den är.

Går programmet i repris, så missa det inte!!!


Lite senare: när jag såg det här programmet blev jag så totalt uppfylld av glädje och jag ville att alla som jag känner också skulle titta och förundras!

Så jag ringde till Emma och sa ..."åååå, Emma .., det är ett jättebra program på tv .., det är en massa djur och sånt .., åååå, du skulle se det!", men hon satt just då vid datorn och jag sa att ..."ja, men vi kan kolla det på webben senare."

Sen tänkte jag på yngsta dottern och att jag önskade att hon med skulle titta.

"Fast nää, hon tycker nog bara att jag är fånig ...?" tänkte jag och ringde aldrig.

Men det gjorde jag nu, för att tacka för julklapparna.

Och så berättar jag om programmet och jag hinner inte säga mer än några ord, så utbrister hon: "ja, men åååå, visst var det helt otroligt!! man blev ju bara så l y c k l i g och g l a d och tänk vilken tur att det finns människor som bevarar det sättet att leva på och såg du ...?"

Sååå lite känner man sina barn.

Och såååå glad blir man när man får dela glädjen till något.