onsdag 18 februari 2009
Snart mars ...
Fastän det är bra länge sedan nu ..., så är det som om det börjar rycka i Pelle när mars månad närmar sig.
En gång i livet var han häradsbetäckare ute på landet.
I veckor var han försvunnen och återvände hem .., sönderriven och ärrad efter slagsmål med andra kattherrar.
Nu är han bara hos matte.
Allt han behöver kråma sig för är kokt fisk.
Men ändå .., plötsligt börjar han sitta vid västerfönstret och titta ut.
I timmar blir han där.
Spanar ut över den lilla del av världen som är hans.
Tänker måhända på tjusiga kattmadamer.
Kommer ihåg.
Visste ni ...?
... att det finns nånting som heter www.gottogram.se?
Det visste inte jag.
Men nu vet jag.
En vecka för sent kom det lilla paketet och brevbäraren knackade på min dörr och loooog stort.
Det gjorde jag med.
Happy End. Eller inte.
Ett annat par, från Norrbotten.
Lyckliga?
Ja, det tror jag.
Det är inte ofta man tänker att ..."åååå, dom där är nog verkligt lyckliga tillsammans!", men kvinnan och mannen som kommer promenerande i sakta mak på trottoaren mitt emot min lägenhet, dom är nog lyckliga?
Tror jag.
En dag möter jag henne i affären; kvinnan.
Och jag berättar för henne om vad jag tror och kvinnan ler och säger att jaa, hon är verkligen lycklig, men det har hon sannerligen inte alltid varit och om hon jämför med förhållandet med sin dotters pappa, mannen som hon lämnade, så är det som natt och dag, det finns helt enkelt inga ord som kan beskriva skillnaden.
Kvinnan är stor och ganska överviktig.
Håret stripigt.
Hon är så långt ifrån damtidningarns omslagsmadamer som man kan tänka sig.
Och mannen .., han ser väl ut som män i allmänhet ser ut.
Alldaglig.
Men när jag alldeles för en liten stund sedan - från min utsiktspunkt här vid slagbordet -,
ser dem komma gående hand-i-hand, då fylls jag av en slags hoppfullhet.
Och en hel drös med inutivärme.
Och alldeles säker är jag på .., att detta verkligen är ett Lyckligt Par.
Då tittar jag på detta och det är hur bra som helst.
"Ella den förtrollade ..."
Amerikansk film från 2004. (Ella Enchanted)
När Ella föddes fick hon av en fe gåvan - och förbannelsen - att alltid lyda minsta tillsägelse. Detta innebär att Ella aldrig kan vägra göra någonting någon ber henne om.
I jakten på att hitta fen och försöka upphäva förtrollningen möter Ella allt ifrån troll och jättar till talande böcker och en vacker prins.
Regi: Tommy O'Haver.
I rollerna: Anne Hathaway, Hugh Dancy, Joanna Lumley, Minnie Driver, Cary Elwes, m.f
Just nu i den lilla ettan ....
Röd pil: stenen.
Från den rara madamen Bente i Norge, kom igår ett paket innehållande diverse smått och gott, däribland en sten, "Pyrrit", som sägs ska befrämja mottagarens intelligens och analytiska förmåga.
Kanske tycker norgemadamen att det är precis vad som behövs för undertecknad, så jag tänkte att här ska stenen minsann komma till användning och nästan genast lade jag den på bordet framför soffan; nära till, alltså.
Men alla vi som har katter, vi vet hur nyfikna dom är och att dom omedelbart upptäcker minsta förändring i tillvaron.
Plötsligt hoppar Pelle upp på bordet och spanar in den lilla stenen som ska förändra mitt liv.
En liten stund sitter han där och begrundar vad detta nu handlar om ....
Och sen: tjopp, bara! hamnar stenen under soffan.
En liten norsk skyddsängel gömde sig också i paketet.
Nu ligger den och begrundar sid öde, tillsammans med herr och fru Prickigt Djur.
Födelsedag ...
Idag fyller världens underbaraste arbetskamrat år, nämligen Maria Hansson.
Maria är snäll, omtänksam, gladlynt, skärpt, känslosam, hetlevrad, ömsint, nästan-alltid-varmt-leende, pratglad, social och lojal.
Dessutom är hon mamma till tre töser.
Nästan alltid när vi arbetar torsdagkväll tillsammans, frågar hon om man vill ha skjuts hem?
"Nja, men det behövs inte .. jag har cykeln ....", säger jag då, men det slutar ofta med att jag sitter intill henne i bilen.
Hon är helt enkelt en sån fin människa.
Stort grattis från bloggmadamen!
"Varsågoda! Maten är serverad ....!"
Alldeles fantastiska Cattis på "Yngre medelåldersbloggen" .., tar upp något oerhört väsentligt på sin sida; detta om vad samhället bjuder barn och äldre på i matväg och så länkar hon vidare.
Man h ä p n a r.
Eller inte.
Jag har bara kopierat innehållsförteckningen.
Läs och förundras vad förskolebarnen bjöds på den 30 januari.
Tortellinigratäng med ost/skinka
Innehåll: Rökt skinka (griskött, koksalt, antitoxidations-medel E325 & E301, druvsocker, maltodextrin, stabiliseringsmedel E450 & E451, konserverignsmedel E250, förtjockningsmedel E407a), tortellini (durumvetemjöl), ägg, ströbröd (vetemjöl, vatten animaliskt fett från gris, salt, jäst), vegetabilisk olja, ost, tomatpulver 3,0procent, salt, örtkrydda 0,3 procent, arom vitlök), mjölk, ostcreme (mjölk, smältost av cheddarost, smör, salt, mjölksyrakultur, konserveringsmedel; sorbinsyra), hollandeisås (skummjölkspulver, modifierad stärkelse, maltodextrin, salt, vegetabiliskt fett, lök, jästextrakt, socker, äggulepulver, stabiliseringsmedel E 450, emulgeringsmedel sojalecitin, surhetsreglerande medel citronsyra & E 262, vasslepulver från mjölk, citronjuicepulver, förtjockningsmedel guarkärnmjöl, vitlök, gurkmeja, arom), snowflake (modifierad majsstärkelse E 1422), margarin (vegetabilisk olja, vatten, vassle, emulgeringsmedel härdad vegetabilisk olja, sojalecitin, salt, konserveringsmedel kaliumsorbat, arom, surhetsreglerande medel citronsyra, A- och D-vitaminer).
I SVT:s morgonsoffa sitter ett antal så kallade kulturexperter och förfasar sig över kulturministerns uttalande om att nedsprayande av tunnelbanevagnar inte är konst.
Sånt ska en minister inte uttala sig om, menar panelen.
"Ja, det påminner om diktaturfasoner ...", säger en av dem, en ung man.
"I dom här små klippen som man ser i tv .., av mannen som sprayar ner tunnelbanevagnen, där tycker jag mig se ett estetiskt värde .., ja, som en slags dans ...", säger samme man.
Jaså.
Tänk, det tror jag inte att huvuddelen av det svenska folket tycker.
(Jag undrar om det skulle anses ha ett estetiskt värde om den sprayande konstfacksmannen utförde grafitti på kulturexperternas bostäder och samtidigt passade på att krossa ett av deras fönster ...).
Hela havet stormar ...!
Dagens elände.
Vore jag i den här madamens kläder, i alla fall i dessa dagar av våldsam turbulens, så tror
jag faktiskt att jag skulle ta mig en titt på den här sidan.
Det är vad jag tror.
Lediga-dagsfönstret ...
tisdag 17 februari 2009
Eftermiddag ...
Ett annat slags fika .., i Malmö tillsammans med Catarina som har bott i Marocko.
"Titta Elisabet, det är läppstift på din kopp, nä, nu får vi säga till servitören, va ..., det är klart att det spelar roll, nä, inte kan du bara ta bort det med servetten heller!" utbrister hon lite förfärat.
... blir strålande sol och glatta trottoarer!
Det gäller att hålla i hatten när man cyklar.
Och jag susar iväg till centrum och uträttar ärenden och får veta att Elkedjans butik visst heter Lindsténs elektriska och inte alls Lindstens som arbetskamraterna talade om för mig, men vad hjälper det, när personalen i affären uttalar det precis som cowboy-maria och Magnus.
Alltså precis som "Lindströms".
Hos "Kultiverat" köper jag svindelvackra rosa ranunklar och jag svänger förbi hos silversmeden som är klar med min ring med tre bokstäver ingraverade och det blev kanske inte som jag hade tänkt mig .. jag ville ha dem rejält separerade .., men i det långa loppet spelar det förstås ingen roll och hur som helst kan jag senare låta gravera in ännu flera bokstäver eller rent av hela ord?
Ringen ska hämtas nästa onsdag, när jag får lön.
Sist av allt posten.
Posten finns inne på Åhléns och i foajén träffar jag kunder som hej-pratar lite och därefter hämtar jag ut ett paket som har kommit ända från Hamar i Norge och när jag en stund senare kommer hem .., upptäcker jag allt möljigt finurligt som gömmer sig i paketet med dom vackra frimärkena ..., det är en liten ängel och en större variant och där är choklad och en sten som sägs ska befrämja intelligens och det logiska tänkandet och avsändaren menar att den nog kan göra nytta .., ja, t.ex. vid bilkörning och när jag läser just den raden, då ler jag.
Tack du rara Bente!
Och nu .., bakar jag bröd.
Sex limpor ligger på tre plåtar.
I morgon är jag helt fri och pensionatvärden ringer och meddelar att han idag har åkt kanske 31 km, ja, han har testat den riktiga vasaloppsbacken och idag var det tungt.
"Jag kände mig helt enkelt sliten efter gårdagens 37 km ...", säger han och slår en tärning .., "ja, vi spelar Fia ...", får jag veta.
Allt känns bra.
Livet är rikt.
Och nu blir det kaffe med mjuk-tunnbrödmacka!
Så är det.
Tisdagsfönstret ...
Bloggvännen Turtlegirl har varit på resande fot, nämligen i Sydafrika!
Och ser man på .., i inkorgen hittar jag plötsligt detta.
"Hej!
Det var alltid ett nöje när något fönster dök upp att fota på resan söderöver till Sydafrika.
Det här dök upp i fashionabla´ staden Knysna.
En stad där de med mer tjocka plånböcker har sina sommarhus vid havet.
Där fanns en tjusig marina med små boutiqer´ men det här fönstret dök upp på väg mot vår buss och det låg en bit ifrån de fina boutiqerna.
Kanske en mer "vanlig affär" som valt att skylta sina varor på ett härligt och lite ovanligt sätt.
Bakom ett gult galler också för säkerhets skull.
Stöldbegärliga varor måhända?
Från Turtlans resa söderöver.
PS: Fler fönster kommer!"
// Stort tack från bloggmadamen!
Allt som det ska vara ...
Regementsgatan i Ystad en dag i somras.
Klockan 06.00 ringer väckarklockan.
Då har jag redan varit vaken i en dryg timmas tid och nu har arbetsbyxor i syntetmaterial fått träda i tjänst och röda icatröjan väntar på sin tur och alldeles strax ska det cyklas till jobbet.
Snö på marken.
Alldeles tyst här utanför.
"Vill du inte ha mina kyssar ?" frågar en staccato-sjungande Björn Skifs.
Och jag kollar mina fickor .., där är sprättkniven .., dörröppnaren .,. läppstiftet Isadora nr 77 .., och pennorna.
Från köket hörs Pelle jama.
Han vill ha frukost.
Nu!
måndag 16 februari 2009
Nedräkningen har börjat ...
Meddelande från träningslägret i Sälen, framför allt till fan-clubsordföranden, madame Bente i Norge, samt till övriga (4 st, tror jag ...) medlemmar i föreningen.
"Hälsa dem att jag överlevde dagens hårda träningspass! Allt är gott och väl!" säger skidåkaren, tillika pensionatsvärden från Halland, med siktet inställt på en framskjuten plats i Vasaloppet.
Nu är det bara tretton dagar kvar till start.
Radio Malmöhus nyhetsuppläsare säger inte "lokaler", utan "bokaler".
Med b.
Ja, det var ju nåt nytt.
Uppdatering: ååå, förlåt mig nyhetsuppläserskan!
Lindalotta berättar i en kommentar att det faktiskt var menat som ett ord .., som en blandning mellan bostäder och lokaler, då blir det bokaler!