Pelle väntar på kokt fisk ...

Då ligger han som en kung uppe på lilla loppisbordet och bara väntar och väntar.

Inte det minsta upplagd för skämt är han.

Vid röda pilen .., skymtar en "åååå-så-härligt-det-var-den-dagen-bild", tagen av den här madamen.

Tre dagar kvar ...

Kefalonia med Emma Elisabet.


.... sen har jag semester och blir ledig i åtta hela dagar!

Det är ju inte klokt så underbart det ska bli!

På torsdag seglar jag iväg med flyget till Bromma och dottern har ordnat med tågbiljett hem igen på måndag, ankomst Ystad vid fem .., och om jag orkar .., tar jag Pelle i buren och hoppar på tåget norrut en timme senare, till pensionatsvärden .., och blir där till onsdagkväll.

Jag planerar och l ä n g t a r.

Längtar till att få krama Emma och Emil och att få se yngsta dotterns nya lägenhet och till vårsalongen på Liljevalchs och att Göra Nånting Annat.

Det är väl mest det.

Det behöver inte vara nånting märkvärdigt .., bara detta att byta ut vardagen en stund.

Och på jobbet upptäckte jag en gul post-it-lapp med ett "Ok" från chefen.

Jag hade bett om ledigt fredagen den 22:a maj och det var okej.

Härligt!


På söndag kommer sonen hem; han den ende .., den så älskade!
Det längtar jag också till.

Och till dig som just nu sitter och tänker att ..., "ja, inte lever hon särskilt mycket i nuet inte!" så vill jag bara säga att ..."jepp,du har helt rätt!"

Å andra sidan har jag himla trevligt med all denna längtan.

Dagens fynd ....

Lördagsfönstret ...

... får, tills jag kommer hem från jobbet idag, bli detta.

Repris, jo, jag vet.

Fönstret finns i en toalett i det lilla Storm P - museet i Köpenhamn.

Här nedan ett exempel på tecknarens finurlighet.



– Emil, du pratade i sömnen i natt!
– Oj då, då får du ursäkta att jag avbröt dig!

"Bara en enda gång till Eliza ...!"

Kvällen innan mamma dör.
Hennes hand i min.
Vilken tur att jag har med mig kameran!


När klockan är tjugo minuter i två natten mot idag, vaknar jag och har våldsam hicka.

Det är en sån där hicka som gör ont och den vill liksom inte upphöra.

Då, plötsligt, åker jag baklänges i tiden.

Jag är sex, sju år och står i köket hemma i Malå .., och vid diskbänken står mamma.

Hon har på sig sitt förkläde som knäpps bakom halsen och nu hör hon att jag hickar .., - det gör jag ofta som lillflicka - och mamma slutar plötligt att diska .., hon vänder sig om mot mig och lyfter högerhanden .., viftar lite med pekfingret.

"Eliza ...! Eliza! Hicka EN ENDA GÅNG TILL ., bara en enda gång till .., ja, hicka nu ...! En enda gång till, så ska du få en krona .., titta på mig nu ..., nåå ... hicka nu ...!" säger hon och tittar på mig allvarlig blick.

Och jag tittar på henne och försöker verkligen att hicka, men inte!

Den har försvunnit!

Och nu är jag femtiofem år och ligger i min säng och hör och ser min mamma och hon viftar med fingret och säger att "Eliza .., hicka bara en enda gång till!" och jag försöker och försöker ... och tänk .., det fungerar den här gången också!

Hickan försvinner!

Och mamma ler emot mig och jag tänker att det är omöjligt, hon är ju död, men hon står där och ler så varmt och så plötsigt bara .., är hon borta!

Och jag sätter mig upp i sängen och tittar mig omkring ., det är som om mamma har varit i rummet .., som om hon har varit alldeles, alldeles nära!

Det är som om hon har stått intill sängen!

När jag drar täcket om mig en stund senare .., upptäcker jag att kinden är våt av tårar.

Vilket möte det blev!

Mot sängen bakåt marsch!

Pelle hälsar nog till bloggvännernas alla kattmadamer.

Om man ska stiga upp klockan 6.00 på lördagmorgon .., då kanske man borde gå och lägga sig när klockan närmar sig 22.30 på fredagkväll ...?

Tror jag.

Och så kan jag berätta att den blivande vasaloppsåkaren idag har åkt endast 10 km längdskidåkning, men det beror på att en i sällskapet insjuknat och så blev det lite krumelurigt.

Kl. 22.51.

Men nu råkar jag upptäcka en av mina favoritskådisar i SVT 1 .. nämligen den här mannen.

Ska man verkligen gå i säng då ...?

Robert DeNiro ... eller Trummisbrorsan ..

Pensionatvärden är nummer 2 av 3 bröder.

Hans lillebror är en av de absolut roligaste människor jag någonsin har träffat .., han är musiker på heltid .., spelar trummor och har sig.

I somras när jag träffade honom och hans rara sambo Ines, då sa han mer som på skoj att .."ja, jag lär vara en blandning av Peps Persson och Robert DeNiro" och jag gapskrattade, men sen .., efter en stund .., tänkte jag att .., ja, faktiskt.

Och idag hade jag ett mail från trummisens dotter Joanna, hon som bor i Dublin.

Ett brev med några bilder, där hon verkligen visar att det nog stämmer lite det där med likheten, även om hennes pappa är mycket smalare i ansiktet numera och då ännu mera lik herr Skådisen.

Så här skriver hon:

"Hej!

Visst är likheten slående??

Ville mest hjälpa pappa på traven och visa att han faktiskt har en poäng. Han har ju så mycket annat att tänka på med huset och allt att han inte riktigt har tid med att vara lik Robert DeNiro.

Eller bevisa likheten kanske jag ska säga.

Här är det kallare idag, fast det har varit runt 10-13 under dagen hela veckan! Fantastiskt.

Nästa gång jag kommer hem är 9 april, onsdag kväll, till måndag kväll (13 april).


Vi ses snart!!

Massa kärlek,

/J"

Halleluja-moment ....!


Det absolut godaste jag vet i matväg, det är stekt lever i bitar .., och så lite hackad lök som fräst med i pannan .., och massor med grädde i detta .., och så får det puttra nån halvtimme eller mera på spisen.

Kokt potatis och lingonsylt till.

Mera behövs inte.

Äter man detta en fredagkväll, finns uppenbar risk för svimningsläge.

(Som nummer två på godaste-listan kommer pensionatvärdens stekta "tåsk").

"Du har plats 85 i kön ......"

Bilden kommer från Vilhelmina kommuns fotoarkiv.
Med lite god vilja .., kan den kanske beskriva nån slags trångboddhet.

Om man är väldigt känslig och tycker att att alla som skriver ska använda punkt, komma och versaler .., och om man anser att man borde hålla inne med vad man tycker och tänker, ja, att man måste tänka sig för och inte skriva när känslorna svallar som mest .., om man tycker allt det, då ska man inte läsa vad Hannes har skrivit.

Hannes är son till pensionatvärdens musikant-lillebror.

Jag tycker, helt ärligt, att han skriver så det går rakt in under skinnet på mig.

Det var det ärligaste jag har läst på en blogg på evigheter.

Det var känslorna på bordet.

Rakt av.

På agendan.

På Spåret.

Skavlan.

Lika med superduperhärlig fredagkväll!

Rosa ranunkel i fikarummet ...

Och snart har vi ätit upp tårtan som Emelie har bjudit på och vi som har lunch samtidigt pratar om Antikrundan ("igår var det inget vidare ...", säger Hanna E ...) och om engelsk fotboll (Håkansson) ...., bröstförstoring .., fest i Kristianstad (Rickard och hans kompisar ..) ..., besök av svåger och svägerska och sällskapsspel (Lasse .., som berättar om ett spel som heter Hund och Katt...) .., och det pratas också om Vasalopp och helgjobb (bloggmadamen).

En helt vanlig lunch i fikarummet.

Efteråt diskar jag.

Upphittat ...

Ystad, fredagmorgon vid sjutiden ...

Då ser det ut så här utanför min port.

Ovant .., är ordet.



När jag korsar Fridhemsgatan - Regementsgatan och vänder blicken söderut, mot havet, upptäcker jag att ljuset är så där härligt mjukt blått som det är hemma.

Ett ljus som är som ..,. nån slags själslig fetvadd.

Två fredagsfönster från Sydafrika ...

"Hej Elisabet!

Så här i vintertid när det snöat hela dagen i Solastaden så kommer det två fönster till Dig i Ystad.

Dels ett fönster med GRÖNSKA och sen ett fönster med härliga blomkrukor fotade en dag när regnet strilade ner under min Sydafrikaresa.

En dag med många mil i bussen och med ett lunchstopp hemma hos ett par som öppnat matställe i trädgården.



När de andra drack kaffe så smet jag ut och fotade. ( .... svepte min kaffekopp först )

Jag tror att regndropparna syns om Ni klickar på bilden.

Psst... Å självklart är det här lite smygreklam för min egen blogg om Ni vill läsa mer om resan.... ;-)) ;-))

Snökram från Turtlan."

Rättelse ...

Bloggmadamen i älsklingshalsduken.
Det är vinter i Skåne just nu.

Hela dagen faller snön över Ystad.

Det är som ett julkort.

Och det blir tyst och lugnt utanför mina fönster.

Inga mopeder som rusar fram och tillbaka .., inga bilar som tutar.

Alldeles tyst är det.

Efter jobbet får jag skjuts hem av Maria och Pelle möter mig i dörren och jaaaamar och vill ha kokt fisk och det på stubinen!

När det tar tid .., det tar ju faktiskt lite tid att koka fisken .., blir han irriterad och slänger ut en klo mot min fot när jag passerar.

"Fy på dig! Att du inte skäms!" säger jag upprört och hör att jag låter precis som min pappa gjorde när någon av stövarna hade varit på rymmen.

Nästan hela kvällen ligger jag på soffan och tittar på Antikrundan och sedan Plus med Sverker och det är sms-pling och telefonsamtal.

Sist av alla ringer skidåkaren.

Det bästa med den mannen, det är att han nästan alltid är glad.

Och han säger att apropå dom där tio orden och tre punkterna, så var dom minsann inte alls skrivna under påverkan av vare sig rött eller vitt vin, möjligen, men bara möjligen, av ett halvt glas öl och jag tänker att jag längtar efter honom.

Sen blir det godnatt.

Det här är ett oromantiskt par som bara säger .. "ja, men hejdå .., sov gott!"

Och jag har nedräkning.

Fem arbetsdagar kvar.

Sportnytts kvällssändning.

Så här lyder ett mail som alldeles nyss har anlänt till Ystad.

"Avventer dagens rapport fra treningsleiren i Sälen.

Bente
Ordföande i fan-klubben."


Då kan jag berätta följande, efter att nyss ha samtalat med den blivande vasaloppsåkaren.

* Antal kilometer idag: 21.

Pensionatsvärden säger att han hade kunnat åka längre, men nu känner han sig så vältränad, så ... nja, det fick räcka.

Dagen till ära förlades träningen i Tandådalen. '

Och så vill pv meddela att den första dagen åkte han faktiskt 39 km.

Det är viktigt.

Jag hade nog skrivit 31 eller nåt sånt.

Trettionio, ska det vara.

Och sportnytts reporter tackar för ikväll.


Bente säger:

Takk for info

Viktig og holde seg oppdatert

Ordförande i fan-klubben

Turtlegirl säger ....

Jag såg på ett program om Sven Plex Pettersson nyss, gjort av goa´ Jens Lind.

Vi kanske ska tipsa honom eller de båda om PV:s träninsgläger i fjällvärlden inför Vasaloppet....?

PS: Var längs spåret ska jag bevaka?

Har någon i fan klubben lagt upp en placeringsordning inför den stora söndagen?

Hej Svejs :-)

Eva på Frösön sa...

Vi borde ju ha en fanclubbuss där i Dalarna. Åka omkring med megafon och heja: PV,PV,PV.....och hemgjord blåbärssoppa med extra energitillskott i.

Och massage efteråt. och....Det får bli nästa år.

Tänk på att ta med Djungelolja ...!

Det är Fridass matte som nu får sitta i skuggan.

Väninnan från Halmstad har gjort sitt livs resa och är nu i Thailand på semester.

Som hon har längtat efter detta!

Tänk er själva.

Turkosfärgat hav .., ljumma vindar.

Solen.

Men så händer det sig att väninnan blir rejält biten av ohyra, tvingas uppsöka läkare .., får medicin och sträng ordination.

"Så här är det madame .., inga bad i turkosfärgat hav. Inget solande! Ajabaja!" säger doktorn.

Det är väl sånt man kan kalla otur.

Ojdå, kära nån!

På morgonen pratar jag med väninnan som snart ska fylla fyrtio.

Hon har varit på besök hos gynekologen.

"Men ååå, vilka ungdomliga och fina slemhinnor du har!" utbrister herr Gynekologen, då när han undersöker henne som bäst.

Jaså?

Jaha, ja.

Så kan man också se på saken.

Men väninnan låter väldigt lycklig.

Tio ord och tre punkter.

Bilden tog bloggmadamen på stranden i Råå.
Det var ett tag sedan nu.


Igårkväll klockan 22.26, plingade det till i min mobil.

Just då satt jag vid datorn och surfade runt lite .., men så klickade jag på "Inkomna" och läste det lilla meddelandet.

Det var inte långt.

Tio ord bara.

Tre punkter.

Inget mera.

När jag två timmar senare kröp ner under täcket och puttade undan Pelle lite .., så tittade jag på meddelandet en sista gång.

Jag tänkte, smajlande för mig själv, att det nog var skrivet under påverkan av ett eller flera glas rött vin.

Men ändå.

Och så lade jag ifrån mig den lilla mobilen.

Alldeles mörkt var det i rummet.

Och tyst.

Om en pappa och hans son ..., och om kärlek.

Hos hemifrån-Ingela läser jag om något som griper tag så man blir alldeles MATT.

Det blev Ingela också.

Och nu norpar jag länken rakt av .., för det här måste ni bara se!

Tack du underbara Ingela som tipsade!

En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?” Pappan svarar: ”Ja” och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”Ja, min son”.
En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen ”Ja”.