Andäktigt, på nåt vis ...

En enda gång i mitt liv har jag tagit nattvarden.

Jag var kanske närmare trettio år och egentligen får jag väl inte, jag som inte är döpt?

Det var en oerhörd mäktig känsla och jag kan omöjligen förklara varför .., bara att jag liksom översköljdes av nån slags ...., ja .., jag kan verkligen inte förklara den känslan.

Ungefär så känner jag det var gång jag röstar.


pv förstår sig inte på såna här korta små filmsnuttar.
"Det är ju ingen handling!" säger han.
Men för mig är det just det.
Det är ett tvärsnitt av ett ögonblick.
Förstår ni?

Och idag .., blev det så.

En gammal finklädd tant med käpp .., en man som är kund i affären .., ett äldre par .., och så jag själv .., vi står i kön i röstlokalen och väntar på vår tur.

Vilken ynnest att få leva i en demokrati!

Det är nästan så att jag får svälja, så rörd blir jag.

Litet möte eller stort.

Plötsligt, på väg hem från röstlokalen ..., upptäcker jag Jonna.

Blir man lycklig?

Svar: ja.

Ska jag någon gång i livet bli matte till en Golden?

Svar: bombsäkert!

(Visst ser ni att vi är gamla bekanta, Jonna och jag ...)

Sommar, sommar, sommar ....!


Ögnar igenom listan av årets sommarpratare.

Torsdagen den 23:e juli, då arbetar jag från 11 - 20.

Men på kvällen .., tänker jag lägga mig raklång under blommiga täcket och sedan bara lyssna.

På henne.


Och är man glömsk av sig och det är man ju ..., finns detta att ta till.

I stället för lyckopiller ...


Ibland snavar man över en bild som får en att sitta och smajla framför datorskärmen och efteråt känner man sig alldeles inutivarm och glad och lycklig!

En sån bild tittade jag på nyss.

Vill du också bli glad?

Glöm inte att klicka på bilden, bara!

Torsdagsfönstret ...

Hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik, dom som har varit på sitt livs äventyr, passar på att besöka underbara Helsingör, nu, medan tid är.

För ett fönsterfreak är Helsingör ungefär som att hamna i paradiset.

Ja, titta bara, vad Anitha har förevigat!

Love Story ...

Röd stol. Dock inte från det stora varuhuset.

Alltså, jag erkänner villigt att jag tillhör den där skaran av människor som älskar Ikea.

Jepp.

Och när min australiensyrra berättar om invigningen av ovan nämnda varuhus i Adelaide, då tycker jag att det är för härligt.

Vilka pr-människor det företaget har!

(Minns när Ikea i Washington låtsasleverade möbler till Vita Huset ., nu när Obama flyttade in ... och fick sån reklam!)

Jo, i alla fall, då fick alla svenskar i området inbjudan till invigningen och bara dom tog med sig sitt svenska pass (det var kvällen innan själva stora invigningen) så fick de som handlade tjugo procents rabatt, plus småpresenter, typ Dajm.

Sånt tycker jag är så himla finurligt.

Och gissa om jag ska lyssna på den allra första Sommarprataren i år .. nämligen Ikeagrundaren Ingvar Kamprad!

(Hon berättar också att på invigningsdagen var det fullständigt kaos .., vägarna till flygplatsen - som tydligen ligger nära varuhuset - korkades igen av alla kunder på väg att förnya sitt hem och Ikea fick sätta in nån slags extrabussar för att lätta upp det hela!)

Inför Vätternrundan .., om den nu blir av ...


.... så testar pensionatsvärden att cykla sex mil på en gång.

Det går bra.

Lite över två timmar.

Jo, han låter nöjd och belåten.

Trettio mil på cykel ska han kanske klara av?

Tillsammans ...

Australiensyrran berättar om mellanlandningen på Heathrow i England.
Och om den vänliga kvinnan från något asiatiskt land som hjälpte dem med incheckningen.


Från landet utanför Hörby, kommer mina båda storasystrar på besök.

Jag bjuder på lunch; kokt kyckling med ris och currysås, broccoli och kokta morötter .., och till efterrätt blir det nybakad citronkaka med jordgubbar och vispad grädde.

Så där sitter vi runt slagbordet och pratar om allt möjligt.

Vi brukar inte vara direkt öppna med varandra om känslor .., men idag blir det ovanligt mycket av den varan.

Inte några våldsamt djupa samtal, men ändå.

Mer än vanligt.

Och jag sitter där och undrar när vi senast satt tillsammans, bara vi tre?

Rollerna är sig lika.

Hon som är störstasyster är som vanligt ordentlig och förutseende, så när vi går på promenad på stan och regnet vräker ner, fäller hon helt enkelt upp kapuschongen på sin jacka.

Mellansystern, hon som alltid har varit så flärdfull men kanske inte längre är det, har midjekort skinnjacka och tänker mest på frisyren som nu ska falla ihop som en inte-längre-så-luftig-sufflé.

Och hon som är lillasyster är minst klädd av oss tre och virar sjalen runt huvudet och ser ut som en kvinna från något muslimskt land.

Ungefär så var det.

Också en slags insikt ...

Bloggmadamen på racercykeln av märket Mustang.
Totaltid från Regementsgatan till arbetsplatsen: max 3 minuter.
I medvind kring 2 minuter.
Vännen Eva på Frösön målade.


"45.28!" utbrister pensionatsvärden lyriskt.

Han har cyklat hemifrån och till jobbet i Halmstad och nu ringer han och meddelar sluttiden.

Det visar sig att detta är den näst bästa tiden någonsin för honom, ja, på den sträckan alltså.

I november var han nere på 44 minuter och några sekunder och det är ju för retligt .., ajajaj .., åååå, jag hör hur han våndas.

"Ja, ja, men nu ska jag äta frukost ..", säger bloggmadamen som inte bryr sig så värst i sånt här med cykeltider, hon tycker faktiskt att det italienska lantbrödet är aningen mer intressant.

Medan jag häller upp kaffe i älsklingskoppen .., tänker jag att den där ihärdige cyklisten/motionären borde ha valt en kvinna som är lite mer .., tja, låt oss säga .., beundrande.

Frukost...

När klockan är nio, går jag till bageriet och köper Italienskt lantbröd.

Ett underbart bröd med lite salta korn ovanpå.

Pefekt till morgonkaffet.

Och så här välfyllt är det på hyllorna nu.


(Och pv lär ska anmäla sig till Vätternrundan om två veckor.)

En slags frihet ....

Saga visar vad klockan är. Annikas Saga, ni vet.


Onsdag är lika med ledig dag.

Armbandsur bär jag aldrig, men ändå .., inga tider att passa.

Inget regn.

Ännu.

Och behån har åkt av och åker inte på förrän på måndag.

Det är lycka det.

Och så Tamara igen.

Och öppet fönster.

Onsdagsfönstret ...

"God morgon, Elisabet!

Iförrgår var jag med på en rundtur i Västmanland och hittade ett vackert sommarfönster på slottet Strömsholm.

Var så god!

Ha det så bra

Önskar Maggan."

Under det blommiga täcket ..

Det bästa med att ha en eller flera lediga dagar framför sig, det är att man kan ligga under blommiga täcket och lyssna till Karlavagnen och Anja Kontor, denna gudabenådade programledare.

Ikväll har det handlat om allt från flygolyckor till en ljuvlig love story där en ung man från Knutby, via internet, kommer i kontakt med en kvinna utanför New York .., ja, deras kontakt handlar om musik, det är inte någon dejtingsida.

Och efter några månaders pratande via mejl och skype, åker knutbymannen till Amerika och sen susar det bara till ., och nu är dom gifta med varandra och han ska flytta till New York.

När jag ligger i sängen och lyssnar till detta, blir jag alldeles rörd.

Det är mannens mamma som ringer och berättar och hon låter så glad och lycklig.

Programmet avslutas med en helt ljuvlig sång och jag blir nåt så otroligt danssugen, så jag kliver upp från sängen .., googlar på youtube och hittar sångerskan och låten.

Och minns.

Under min tid som gift, hände det sig att jag en natt drömde att jag var på en danstillställning och där kom en för mig helt obekant man och bjöd upp mig och vi dansade nära-nära-varandra och jag vilade min kind mot mannens och tänkte att "ååååå, det är alltså så här det kan vara!"

Jag tror verkligen att den drömmen kom att påverka resten av mitt liv.

När jag vaknade var jag alldeles rödgråten av nån slags sorg.

Och också .., en slags insikt.

Det är vad jag tänker på när jag ikväll, efter programmets slut, lyssnar till låten som avslutade programmet, nämligen denna.

För ovanlighetens skull ...

... blir jag kvar hemma i Ystad den här tisdagen.

Mest för att jag vill komma ifatt mig själv.

Mycket blir gjort.

Tvättstugan är bokad .., jag dammsuger och torkar golv och slänger drivor med dagstidningar.

Och ligger på soffan Ektorp och läser älsklingstidningen från första till sista sidan.

Tänder ljus.

Tittar på SVT-dokumentär via webben, ni vet, den där norska filmen som jag ramlade rakt in i.

Telefonen ringer.

Det blir prat med pensionatsvärden som ringer från landet Halland och låtsas att han är en ny bekant från dejtingsidan och nu undrar han om vi kan träffas, ja, förresten, kan vi inte gifta oss med en gång .,. han tycker att damen på bilden verkar trevlig och jag säger att det kan vi väl, ty damen i fråga är dödens less på dejtingsidor och nu tar hon vad som bjuds, jodå, det går bra med mannen från Halland, ja, hur ser han ut, förresten?

"Tja, han har håret blåst rakt uppåt och så har han inget skägg ...", svarar dejtingmannen från landet Halland.

"Jahapp, ja, då får det vara ...", säger jag.

Och sen frågar jag hur det är med Pelle?

"Jo, han ligger och sover ute på altanen .,. han sover ju nästan jämt", säger pensionatsvärden som är i färd med att ta sig pannkakor.

Jahaja.

"Menar du plättar eller pannkakor ., typ ugnspannka?" frågar jag.

Han menar pannkakor.

Stora pannkakor.

Alltså plättar.

Kväller ...

På väg hem från storasystrarna på landet, utanför Hörby.

Det är då jag ser trädet.

Mandalaya ....

Helt ärligt vet jag nästan ingen som tar så läckra bilder som den här madamen.

En alldeles egen stil har hon.

Den går rakt in i mitt hjärta.

Just på pricken så.

Trettiofem steg från min port ...

På väg till Möllers Bageri.

Och hyllorna gapar tomma så här vid femtiden på eftermiddagen.

Ååå, ni skulle se hur härligt välfyllt där är på morgnarna!



Från och med i morgon får jag inte äta vad som helst, ja, det är inför det som ska hända på fredag: nämligen njurröntgen.

Nej, då blir det bara kokt kyckling och ris och ingenting av det som jag tycker sätter guldkant på tillvaron.

Alltså .., gäller det att passa på.

Och det gör jag.

Prick nu.

(Och lite kom hon ju med på bild. Eller mycket. Men det är nog okay.)

Små konstverk. Eller stora.

Så här vacker är man (bilden ovanför) när Emma har tovat och sytt.
Om ni inte känner igen bloggmadamen, så är det jag.
Just det.
Mormor.



Och så här elegant är Emmas morfar.
Eftersom han är alldeles silverhårig (det skulle, om sanningen ska fram, Emmas mormor också vara, om det nu inte vore så att det finns botemedel mot grått hår ...) , så behövs inte så mycket garn där på toppen.



Och här är hela familjen.

Pappa och mamma längst uppe och Emma och kapten Lintott på nedre raden.



Och farfar Berra och farmor Maggan blir också avbildade.

Faktiskt tycker jag att farfar är väldigt lik sig.

Tisdagsfönstret ...

..... speglar sig i den lilla vita tavlan, den som minner om den där övermåttan ljuvliga sommardagen .., då, när en sjuårig kapten lintott och hans mormor tillbringade en dag på stranden och mormors knä fylldes av "lakritsstenar".

Det är lintotten som skymtar i en gul fotbollströja vid vattenbrynet.

Och detta hände sig år 2006.

Kväller ...

öppna fönster

småprat utanför

tvättstugetidbokning

telefonprat

hemifrånvänskap - grattis agnetha en dag i förskott -!

och kävlingevänskap

och pv som har cyklat hem i motvind och glömt tidtagaruret - ack och ve -!


nio arbetsdagar kvar för min del

sen s e m e s t e r



bilden: mellan Helsingborg och Landskrona och landskapet är böljande och bara sååå mjukt! klicka gärna.