Klart ...!

Inte det minsta kan jag koncentrera mig på nånting här hemma, så jag cyklar iväg till sjukhuset och sätter mig i väntrummet när det är mer än en halvtimme kvar innan det är dags.

Patienter kommer och går.

Det bläddras i veckotidningar.

Amelia, Året Runt och inte att förglömma: gårdagens Ystads Allehanda med en artikel som berättar om slarv på Ystads sjukhus vilket har orsakat några patienters död.

Jaha, på det viset.

Halv tio är det min tur.

Jag får lägga mig på en smal brits och sköterskan är kund från affären, så vi känner ju varandra sedan förut .., och det blir lite småprat om alla turister som nu börjar anlända till Ystad och även röntgenavdelningen märker ökningen.

Röntgenapparaten är ny och sköterskorna (dom är två) har inte riktigt bekantat sig med den här mojängen, så jag åker fram och tillbaka på det allra mest ryckiga vis och till slut bestämmer jag mig för att blunda; ja, för att undvika åksjuka.

Det skrattas och pratas.

Som vanligt är det hopplöst att hitta ett kärl i min arm .., det får bli på handloven och så sprutas kontrastvätska in och jag får omedelbart en metallisk känsla i munnen och underlivet blir alldeles hett, men detta har sköterskan redan förvarnat om, så det är okej.

I tjugo minuter kanske, blir jag liggande på britsen.

Det är kallt i rummet.

När allt är klart får jag gå ut i väntrummet och slå mig ner, för nu ska läkaren titta på bilderna och är dom helt okej, så får jag cykla hem.


Å, alla dessa leende människor!
Mem en minut efter att detta togs, börjar Linus må illa och vill kräkas.
Han är nervös, precis som jag själv var.
Paret intill har sommarhus i Skipås, inte långt från där PV bor.

Under tiden kommer nya patienter .., å, där är ju Jonas som en gång sällskapade med Marie i lilla kvartersbutiken och han har med sig sonen Linus, - det är Linus som ska röntgas - och där kommer även det äldre paret som pv och jag träffade i Laxbutiken i Heberg och det blir kramar och gapskratt åt hur liten världen är och plötsligt kommer en blond och vacker sjuksköterska och säger ..."dig känner jag igen .. få se, var var du ifrån nu ..?" och jag säger "från Malå. och du .., från Boden ?"

Nej, hon är från Piteå och ser så himmelens rar ut!

Alla andra som är röntgade får gå hem, men inte bloggmadamen, nej, det ska tas flera bilder och jag får knata in i rummet och lägga mig på samma brits igen och nu kommer en läkare i min ålder och säger att det ser lite knepigt ut .., det k a n vara en sten som ligger där och gömmer sig .., ja, han vill kolla lite närmare och ovanför mitt huvud finns en datorskärm, där tittar han och pekar .. "det är svårt det här .. ,jag vill inte fria .., vi får allt titta närmare jag och en kollega", men så länge är det bra och jag har ju inte ont just nu och det blir nog bra och han lovar att höra av sig till min läkare, tack och adjö.

Sen cyklar jag hemåt.

Glad och lycklig!

Och snart tar jag tåget till landet Halland.

Vad jag har gjort i natt ...?

Tjaaa.

Vid tretiden satt jag i det som ellis kallar för Det Lilla Rummet .., och bläddrade i en bok om italiensk mat.

"Pasta med limekokta skaldjur" ..., det var vad som frestade bloggmadamen.

Sen gick jag och lade mig under det blommiga täcket igen.

En stund.

Fredagsfönstret ...

.... kommer även det från Helsingör.

Hemifrån-anitha tog bilden.

3.47.08

Efter jobbet har pensionatsvärden testat detta med att cykla "lite längre" än de vanliga två-och-en-halv-milen enkel väg till jobbet och lika mycket hem igen.

Nu ..., tog han tio mil efter jobbet.

Tio mil.

Tiden?

Tre-fyrtiosju-nollåtta.

Får han tag i en "biljett" till Vätternrundan, så säger han att det blir cykla av.

Tycker jag att han är ..., tja, envis och målmedveten ...?

(Läs: tycker jag att han gör det bra?)

Jepp.

(Nu förstår jag plötsligt hans strategi på dejtingsidan. Andra män gick ut hårt ..., sen var det nån smålänning som gnetade på och tog det piano .., men uthållig var han. Jo, jo.)

Nyheter på tv4 ...

Vad är det för ett eländigt samhälle vi lever i, när man sätter en svårt Parkinsonsjuk man till Nigeria, för att avvisa samme man?

Jo, jag inser att Migrationsverket har lagar att följa, men var i lagen finns ordet Medmänsklighet inkrivet?

Det undrar jag.

(Och så ska jag länka till nyhetsprogrammet, men där är mest annonser för Bonde söker fru och Robinson. Jag ger upp och går till SR)

I väntan på .....

Nu har jag legat på soffan Ektorp och sett hela dokumentärfilmen, den som jag föll pladask för.

Vilken film!

Och nu, ska jag maila till Hilde Skofteland och strö guldord över henne.

Mariagatan kl. 15.20

Och ja, jag har lekt med bildprogrammet lite.

(Jag vet vad jag tyckte om sånt Christer, men man kan ju ändra sig ,-)

Släktdrag ...

Kapten Lintott spelar såväl ishockey som fotboll.

Och så är han ungefär lika dålig förlorare som sin mormor.

Så här hade han skrivit i fotbollslagets gästbok efter matchen mot Spånga.

"Emil 3 juni 2009 - 07:53

Hej!

jag tycker vi var betre än sponga

vi var värda att vinna/Emil"

Rena bantningskuren ...


Nu stundar Den Sista Måltiden på ett dygn.

Och sedan ...?

"Kl.12.00

2 tabletter Toilax sväljes hela med klar, kall dryck.
Håll er i närheten av en toalett, då flera tarmtömningar förväntas!

Ingen fast föda efter klockan 12.00 om ni har tid för njurröntgen nästföljande förmiddag.

Kl. 22.00
2 tabletter Toilax sväljes hela med kall, klar dryck."


Ja, jysses vilken härlig dag det här blir!

Och jag väljer ....


.... Bregott.

Sen kan hon trumma via telefonen ...

"Nä, inte ligger Torsby där inte! Det där är ju Portugal!"


Och tänka sig .., vännen Bente i Norge, hon ska i helgen susa iväg till Torsby i Värmland!

Jaha, och göra vad då? tänker man.

Hälsa på bekanta, kanske?

Nä.

Hon ska gå på trumkurs.

Lära sig att tillverka en trumma.

Det kan man också göra en alldeles vanlig helg.

(Här är en annan som kan spela trummor, men det är inte sånt Bente ska ägna sig åt. Det är mera mystiska-trumman ...)

Andäktigt, på nåt vis ...

En enda gång i mitt liv har jag tagit nattvarden.

Jag var kanske närmare trettio år och egentligen får jag väl inte, jag som inte är döpt?

Det var en oerhörd mäktig känsla och jag kan omöjligen förklara varför .., bara att jag liksom översköljdes av nån slags ...., ja .., jag kan verkligen inte förklara den känslan.

Ungefär så känner jag det var gång jag röstar.


pv förstår sig inte på såna här korta små filmsnuttar.
"Det är ju ingen handling!" säger han.
Men för mig är det just det.
Det är ett tvärsnitt av ett ögonblick.
Förstår ni?

Och idag .., blev det så.

En gammal finklädd tant med käpp .., en man som är kund i affären .., ett äldre par .., och så jag själv .., vi står i kön i röstlokalen och väntar på vår tur.

Vilken ynnest att få leva i en demokrati!

Det är nästan så att jag får svälja, så rörd blir jag.

Litet möte eller stort.

Plötsligt, på väg hem från röstlokalen ..., upptäcker jag Jonna.

Blir man lycklig?

Svar: ja.

Ska jag någon gång i livet bli matte till en Golden?

Svar: bombsäkert!

(Visst ser ni att vi är gamla bekanta, Jonna och jag ...)

Sommar, sommar, sommar ....!


Ögnar igenom listan av årets sommarpratare.

Torsdagen den 23:e juli, då arbetar jag från 11 - 20.

Men på kvällen .., tänker jag lägga mig raklång under blommiga täcket och sedan bara lyssna.

På henne.


Och är man glömsk av sig och det är man ju ..., finns detta att ta till.

I stället för lyckopiller ...


Ibland snavar man över en bild som får en att sitta och smajla framför datorskärmen och efteråt känner man sig alldeles inutivarm och glad och lycklig!

En sån bild tittade jag på nyss.

Vill du också bli glad?

Glöm inte att klicka på bilden, bara!

Torsdagsfönstret ...

Hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik, dom som har varit på sitt livs äventyr, passar på att besöka underbara Helsingör, nu, medan tid är.

För ett fönsterfreak är Helsingör ungefär som att hamna i paradiset.

Ja, titta bara, vad Anitha har förevigat!

Love Story ...

Röd stol. Dock inte från det stora varuhuset.

Alltså, jag erkänner villigt att jag tillhör den där skaran av människor som älskar Ikea.

Jepp.

Och när min australiensyrra berättar om invigningen av ovan nämnda varuhus i Adelaide, då tycker jag att det är för härligt.

Vilka pr-människor det företaget har!

(Minns när Ikea i Washington låtsasleverade möbler till Vita Huset ., nu när Obama flyttade in ... och fick sån reklam!)

Jo, i alla fall, då fick alla svenskar i området inbjudan till invigningen och bara dom tog med sig sitt svenska pass (det var kvällen innan själva stora invigningen) så fick de som handlade tjugo procents rabatt, plus småpresenter, typ Dajm.

Sånt tycker jag är så himla finurligt.

Och gissa om jag ska lyssna på den allra första Sommarprataren i år .. nämligen Ikeagrundaren Ingvar Kamprad!

(Hon berättar också att på invigningsdagen var det fullständigt kaos .., vägarna till flygplatsen - som tydligen ligger nära varuhuset - korkades igen av alla kunder på väg att förnya sitt hem och Ikea fick sätta in nån slags extrabussar för att lätta upp det hela!)

Inför Vätternrundan .., om den nu blir av ...


.... så testar pensionatsvärden att cykla sex mil på en gång.

Det går bra.

Lite över två timmar.

Jo, han låter nöjd och belåten.

Trettio mil på cykel ska han kanske klara av?

Tillsammans ...

Australiensyrran berättar om mellanlandningen på Heathrow i England.
Och om den vänliga kvinnan från något asiatiskt land som hjälpte dem med incheckningen.


Från landet utanför Hörby, kommer mina båda storasystrar på besök.

Jag bjuder på lunch; kokt kyckling med ris och currysås, broccoli och kokta morötter .., och till efterrätt blir det nybakad citronkaka med jordgubbar och vispad grädde.

Så där sitter vi runt slagbordet och pratar om allt möjligt.

Vi brukar inte vara direkt öppna med varandra om känslor .., men idag blir det ovanligt mycket av den varan.

Inte några våldsamt djupa samtal, men ändå.

Mer än vanligt.

Och jag sitter där och undrar när vi senast satt tillsammans, bara vi tre?

Rollerna är sig lika.

Hon som är störstasyster är som vanligt ordentlig och förutseende, så när vi går på promenad på stan och regnet vräker ner, fäller hon helt enkelt upp kapuschongen på sin jacka.

Mellansystern, hon som alltid har varit så flärdfull men kanske inte längre är det, har midjekort skinnjacka och tänker mest på frisyren som nu ska falla ihop som en inte-längre-så-luftig-sufflé.

Och hon som är lillasyster är minst klädd av oss tre och virar sjalen runt huvudet och ser ut som en kvinna från något muslimskt land.

Ungefär så var det.

Också en slags insikt ...

Bloggmadamen på racercykeln av märket Mustang.
Totaltid från Regementsgatan till arbetsplatsen: max 3 minuter.
I medvind kring 2 minuter.
Vännen Eva på Frösön målade.


"45.28!" utbrister pensionatsvärden lyriskt.

Han har cyklat hemifrån och till jobbet i Halmstad och nu ringer han och meddelar sluttiden.

Det visar sig att detta är den näst bästa tiden någonsin för honom, ja, på den sträckan alltså.

I november var han nere på 44 minuter och några sekunder och det är ju för retligt .., ajajaj .., åååå, jag hör hur han våndas.

"Ja, ja, men nu ska jag äta frukost ..", säger bloggmadamen som inte bryr sig så värst i sånt här med cykeltider, hon tycker faktiskt att det italienska lantbrödet är aningen mer intressant.

Medan jag häller upp kaffe i älsklingskoppen .., tänker jag att den där ihärdige cyklisten/motionären borde ha valt en kvinna som är lite mer .., tja, låt oss säga .., beundrande.