Lust att hälsa på ...?

Klicka här då.

Det är vännen Gunnar i Jämtland som hittade detta.

(Gunnar har även den här sidan, med webbkameror från hela vårt land och med tusentals besökare per dag!!)

Då förstår ni också varför jag från sekund 1 föll pladask för Ystad.

Och nu håller herr jämtlänning på att vackla .., sen han sett filmen.

Kanske gör han ett besök i Ystad och det tycker jag verkligen att han ska göra!

Dagens fönster ...

... speglar sig i min köksdörr.

Efter några timmar på stranden ...

Ja, jag vet att det är mindre hälsosamt att ligga där med ansiktet vänt mot Moder Sol.

Men jag gör det ändå.

Jag tycker att det är så himla skönt.

Tre dopp i havet blir det.

Tre dyk under ytan.

Kallt vatten mot pannan.

Sedan prat med Sparbankskvinnan som en gång gav mig ett lån.

Hon som nu kommer upp ur vattnet och drar med händerna över höfterna och jag tänker på när
jag var nyskild och rotfyllningarna stod som spön i backen och nu - som var då - satt jag mitt emot henne i det lilla bankrummet och när hon meddelade att det var okej, att lånet var beviljat, rann tårarna nerför mina kinder.

Trots att jag var i totalt underläge, bemötte hon mig med sådan respekt.

Alltid när jag möter henne fylls jag av värme.

Så vi pratar lite.

Mest om hennes nya liv som pensionär.

Hon berättar att hon idag har gjort stuvning på blomkål.

Och så cyklar hon hemåt och jag tar ännu ett dopp.

En slags förunderlig lycka är det.

Faktiskt.

(Och nä, jag har inte klippt mig, bara satt upp håret, som vanligt, men med ett dåligt spänne som gör att håret kasar ner. Tänk, att det kan vara sån skillnad på spännen och spännen.)

Och fönstret står på glänt ...

Det är ledig idag.

Har jag berättat det?

Nån slags avsikt, kanske ...?


"Jaha, ja .., här sitter du och lapar sol Bettan .., ja, det är ju onsdag idag .., då är du ledig, ja ..", säger mannen som dyker upp där jag sitter nere vid hamnen.

Jag sitter på en bänk av trä - utsikt över havet - och kämpar med ett gammalt korsord från DN.

"Kenozoikum" - tre bokstäver.

"Stad i Mesopotanien" - två bokstäver.

Vinden kommer från väster.

Solen mot min kind.

"Ja, just det ., precis ...", säger jag.

Mannen tar i hand och hälsar artigt.

"Hej, hej ...".

Och så frågar han hur det är på jobbet?

Trivs jag?

Är det många turister nu i affären?

Mannen är storvuxen och har gråsprängt hår.

Smårutig skjorta.

Han tycks veta en hel del om bloggmadamen.

Jo, så är det.

Och det är väl det som är nackdelen med att blogga öppet.

Förstås.


// När jag kommer hem kollar jag.
Stad i Mesopotanien på två bokstäver är UR.
Ur och Skur.
Och kenozoikum .., det blir kanske "era".
Då vet man det.

Ett blått fönster från Kambodja ...

... närmare bestämt från Kampot.

Det är den där foto-glade herrn från Norrbotten som har tagit bilden.

Och ända sedan den 21:a juni har fönstret legat och vilat i min inkorg.

Nyordning ...

Sedan mer än ett år tillbaka har jag tillbringat varannan helg i landet Halland.

Eller rättare sagt så här: i tre års tid har jag rest varannan helg till Helsingborg och i snart ett och ett halvt års tid, till landet Halland.

Då har det, såklart, blivit lite si och så med mitt eget boende.

Ingen riktig ordning.

Men nu ska jag vara här i Ystad i minst fem veckor på raken och då blir det genast annorlunda.

Så jag cyklar till Stortorget och köper en vacker rosa Pelargonia och några blå Petunior och det ser inte ut som på bilden, men nästan.

Ännu en kruka ska få komma på plats .., då blir det tre.

Och några vackra stenar och en pinne från stranden.

Och tänka sig .., att där pilen pekar .., där upptäcker jag att Madame Stockros har tittat upp från sandiga jorden!

På två ställen, till och med!!

"Så fiiint! Det ser ut som vid Medelhavet!" säger en stockholmskvinna som passerar här utanför, just som jag vattnar blommorna.

Och så står vi där och surrar en stund.

Mmm.

Det känns bra.

Nån slags sjukdom är det förstås ..

"Det ska gå!" tänker bloggmadamen.

Från underbara vännen Eva på Frösön kommer den här bilden susande genom rymden!

Och jag gapskrattar och fylls av inutivärme!

Just så var det ju.

Solsken och ännu mera solsken och hopplöst att se vad som stod på skärmen och någon var sugen på att blogga eller att läsa andras bloggar.

Då gör man som Kajsa Warg .. man tager vad man haver, det vill säga, linnejackan.

Och vips, försvinner solen!

Ledig dag ...

Nix pix. Ingen Milanokaka.

Nybryggt kaffe ..., möllersbröd .., DN (å, du underbare Rexxie, tack igen!) och ledig dag.

Det kan inte bli bättre.

Och solen strålar också.

För den delen.

Lediga-dags-fönstret ....

"Hej!

..... nu till detta fönster… bilden är tagen på Läckö Slott 27 juni 2009.

En på flera plan underbar dag och helg.

Jag och en vän brukar åka och kolla på slott…. Den helgen var det Läckö som gällde.

Eftersom jag har fantasi så drog den igång, riddare, prinsessor m.m. for fram i mitt huvud, tjänstefolk som balanserade fat m.m. i smala trappor.

Nu fanns ju inte riddare när slottet byggdes men vad gör det i min fantasi…..

En njutningsfull dag fick vi vid slottet.

Hoppas du njuter av fönstret lika mycket som jag.

Hälsningar Monica Stålhandske."

Också en insikt ...

Så duktig och ambitiös hon är, min kusin!

Tänk, om man ägde en tiondel av den tågan.

Själv känner jag mig mer som .., tja, som Pelle.

Dagen innan man är ledig ...

... gör man inte mer än nödvändigt.

Man landar, liksom.

Kollar Allsången och Kommisarie Morse Barnaby.

Pratar i telefonen.

Mumsar på djupfrysta hallon.

Löser DN:s korsord eller försöker i alla fall.

Man ställer inte klockan på ringning.


Mest så bara njuter man.

En slags insikt ...

Kapten Lintott tittar på tv .., på minneshögtiden till Michael Jacksons ära.

Faktiskt kan han inte förstå varför man inte får se mannen i kistan, det fick man ju i fjol när gammelmormor låg där på det vitrutiga täcket, ja, då när kapten Lintott kände på hennes händer och på hennes panna och häpet sa att "men ååå, vad kall hon är!"

Då, när allt blev så naturligt och enkelt.

När döden inte längre blev farlig.

Bara så ni vet ....


Ska ni turista norr om Stockholm .., se till att ha vad som helst, men inte Telenor som mobiloperatör!

Eller: helst ska man tydligen ha Telia där uppe.

Knappt en enda gång kunde vi använda våra mobiler och då bara om vi kom till ett större samhälle eller en stad.

Sedan ..., farväl till mobilprat och sms!

Uppdaterat:

Ja., det är nog telefonen som har fått någon svårartad sjukdom .., sa Jesper på Telenors kundtjänst och med simkortet i min gamla telefon (ära vare den! med stora tangenter!) så kan man ringa eller sms:a mig, så det tycker jag verkligen att ni ska göra ..-)

Ja, numret är detsamma som den senaste tiden.

Så här är det.

Min mobil har fått spader och hjärter och allt på en gång och när jag har laddat den och ska till att kolla om där är några trevliga meddelanden .., så där som ..."å, vad jag saknar dig! hur ska man stå ut i en segelbåt i fyra veckor utan en sån trevlig människa intill sig!?", då får jag hela tiden upp en liten ruta där det står "telefonlås" och så ska jag slå en kod.

Det är bara det att ingen av dom koderna som jag har uppskrivna till den telefonen fungerar.

Då beslutar jag mig för att kontakta www.telenor.se och höra om dom kan hjälpa mig.

På Telenors hemsida arbetar "Emma", en konstgjord människa förstås och jag har ingen större lust att prata med den sortens Emmor och för att då kunna kolla min egen sida, så måste jag skriva in ett lösenord och det lösenordet har jag glömt bort vad det är, men Telenor är vänliga förstås och meddelar att dom kan skicka lösenordet till min mobiltelefon.

Men den kommer jag ju inte åt!

Jag kommer ju inte in i den!

Det är är väl det som kallas för Moment 22.

Dagens fönster ..

... finns i Kalvträsks vackra kyrka, hemma i Västerbotten.

Det är inte kyrkoherden som syns på bilden, utan herr PV.

Fredagkväll hos Jom ...

Nog brukar jag tycka att himlen känns som en ostkupa här i sydöstra Skåne.

Och på Österlen.

Och vid Landskrona.

Men att den var så stor och ostkupeaktig som vid Storavan i Norrbotten .., nä, det trodde jag väl inte.

Om man har lust att krypa in i ostkupan, så klickar man lite försiktigt på bilden.

Så där klick-klick.

(På lördagmorgonen gick jag raka spåret från sängen till vattnet ..., vadade ut .., dök och simmade och kände mig lycklig.)

Stol i Kalvträsk kyrka ...

Ja,för all del. Klicka gärna.

Alla dessa ljuvliga skuggor.

Ljus och mörker.

Allt på en gång.

Möte med Solveig ...

Solveig är 60 år och har figur som en pinuppa.

I Mjällomviken i Ångermanland, där, i ett gult hus som inte alls är det minsta märkvärdigt, där sköter den rara Solveig ruljangsen och tar emot gäster och delar ut rum till resande.

Solveig är så där varm och go som en värdinna ska vara.

"Här är köket och här är tv-rummet och ni kan slå er ner på altanen där ute och titta på utsikten .., ja, här finns lite broschyrer om Höga Kusten och om ni vill så kan jag visa alla motorerna i museet här utanför .., ja, det gör jag så gärna ...", säger Solveig.

På det vandrarhemmet känner man sig hemma.


Solveig är Kräfta .., nr två i syskonskaran (av fyra systrar) och hon har höger tumme upp.

Dessutom är hon ganska nyskild och vi pratar om hur det kan vara och då säger hon att "aldrig mera att hon ska ha nån karl att bo ihop med!"

Nej, åååå, vad hon njuter av all denna friheten!


Ute på altanen sitter Solveig och njuter av solskenet.

Att hon tycker om att lösa korsord, förstår vi rätt snart.

Och så har hon höger tumme upp och säger själv att hon är envis som synden.

Olaf Bergmans vänstra hand ...

En gång i tiden var Olaf nästan heltidsjägare och fiskare.

Det är han ännu, men nu i tanken.

Oavsett vad vi pratar om, kommer han tillbaka till jakt.

"Sextonkalibers .., du vet ...!"

Olaf är yngst av sex syskon.

Kräfta.

Bor i södra Lappland, i Dikanäs och är hårt drabbad av cancer.

En kämpe är han.

Olaf är min morbror och jag tycker så mycket om honom.