Kapten Lintott tittar på tv .., på minneshögtiden till Michael Jacksons ära.
Faktiskt kan han inte förstå varför man inte får se mannen i kistan, det fick man ju i fjol när gammelmormor låg där på det vitrutiga täcket, ja, då när kapten Lintott kände på hennes händer och på hennes panna och häpet sa att "men ååå, vad kall hon är!"
Då, när allt blev så naturligt och enkelt.
När döden inte längre blev farlig.
3 kommentarer:
Tänk så bra, att få vara med om ett sånt fint och naturligt avslut.
Barn är ju så, det blir liksom "äh, jag såg henne och kände på henne och så var det med det" och sen är det inte läskigt mer.
ellis: ja, det tycker jag med .., det var bra för mig med .., jag hade ju fram till dess aldrig sett en död människa, inte ens min pappa.
Jag vågade inte då .., som 22-åring.
Det borde jag ha gjort.
Jag blev tillfrågad om jag ville se mormor men jag sa nej. Det ångrar jag nu. Men just då trodde jag inte mitt hjärta skulle klara av det, att sorgen skulle bli för mycket.
Skicka en kommentar