Eftermiddag och kalas ..

Syrran .., nästan alltid klädd i rött.
Jungfru och före detta dialyssköterska.
En hejare på att lösa svåra korsord och då menar jag SVÅRA.
I hennes jackficka finns - det är är hundraprocentigt säkert - pappersnäsdukar.

Som ett litet, litet kalas blir det ändå när min störstasyster och hennes dotter kommer på besök från landet utanför Hörby, rakt norrut, härifrån sett.

Räkgrytan gör succé .., och tårtan (made by bloggmadamen ., med nötkakebotten/mosad banan/hallonsylt mellan bottnarna ..) och kaffet värmer lite i höstrusket.


Tårtan .., min tårta .., som har sett likadan ut genom alla tider nästan.
Med eller utan strössel.


Pv som idag har cyklat till Kåseberga i skyfallsliknande regn och sedan fixat räkgrytan.
Fyller år på samma datum som min syster; den 1:a september.
Har varma händer.

Och det blir prat om Trivial Persuit .., om kortspel och När och Fjärran (min systerdotters kompis är spelutvecklare hos Alga och hon tror att det är han som har kommit på detta med När och Fjärran ...) och om böcker och filmer och resor och att vara En Dålig Förlorare.
(är vi två stycken som är .., systerdottern är den ena ...)


Systerdottern, som brukar delta i Quizkvällar i Lund.
Stenbock, som sin moster.
Tycker om att gå i högklackade skor.
Har självlockigt hår och samiskt påbrå.

Under en vecka i Oxford, köpte systerdottern dom blå asietterna till sin moster som är jag.

"Å, det stod ju Bisse på dem ...,!" förklarade hon efteråt.

Inte en enda asiett har gått sönder och jag ä l s k a r dem.

Det blir en trevlig stund tillsammans med mycket skratt och .., ja, det kändes så bra.

Efteråt säger jag till pv..."men du .., vi kan väl bjuda dem till pensionatet nån helg ..?"

Nu ..., nu vankas fotbollstittande kvarterskrogen här på gatan i soffan Ektorp.

Efter jobbet ...

... tårttillverkning .., räkgryta .., dammsugning ...(min störstasyster kommer på middag ...) .., bortplockning .., pelargonieblad på golvet .. (hösttecken ...) .., karinaprat .., pv:s våta kläder (cykeltur till Kåseberga är lika med SKYFALL ...) ..., skvalradio .., läsglasögon .., Frank mcCourt .., medicin .., hårborste .,. plommonmarmelad och backafallshonung (presenter) .., cykellås .., Dagens Nyheter .., disk .., räkskalning .., överkastet Indira från Ikea och annan färg?

Ungefär nåt sånt.

Lördagsfönstret ...

... finns även det på Ven.

Och i sydöstra Skåne ösregnar det nu när klockan är halv 7 på morgonen och jag ska cykla till jobbet.

I sängen ligger en pensionatsvärd och håller takten med ena handen till någon slag musik från radion .., och utanför mitt fönster är det grått och ännu mera grått.

Oj, vad hösten kom plötsligt!

På BB-avdelningen ..


Hoppsan .., här finns en nyfödd liten blogg.

"Och inga kommentarer har man fått heller .., det är för bedrövligt!" utbrister blogginnehavaren indignerat.

Tre saker som gjorde mig extraglad idag ...

1. Jo, det var när underbara Emelie kom och löste av mig - bara så där - och sa ..."Bettan, nu kan du gå upp en stund .. jag sitter till klockan tre .." och jag gick raka spåret och tog mig en mugg eftermiddagskaffe, plus en tårtbit som Englund generöst bjöd på .., han slutar nämligen idag.
Det var som att få ett extraliv.
Sedan gick det hur bra som helst att sitta dom där sista två timmarna.

2. Och så lilla Hedda, kanske fyra - fem år .., som kom och handlade med sin mormor och som visade mig att hon idag hade fått nya, rosa skor. Egentligen var dom nog inte nya, men däremot kanske framplockade som höstskor.
Där stod hon framför mig, Hedda, och jag böjde mig över kassan och tittade och sa ..."men åååå, så fina dom är!" och Hedda, som har jättelockigt hår och påminner om min Anna-Panna när hon var i samma ålder, log som solen.

3. Sist av allt: att pv kommer med tåget klockan sju ikväll.

Fredagsfönstret ...

På kvinnornas duschavdelning på Vens camping, (där finns även skötbord .. jag undrar, bara så där rent allmänt, om det också finns på herrarnas avdelning...?) där sitter i alla fall det här lilla fönstret.

Torsdagkvällsfönstret .....

Vem som tog bilden ...?

Jo ...., m.

Kväller ....

Bild: från Nämndemansgården på Ven ...

... ösregn .., eller skyfall.

Mörker.

Alldeles mörkt.

Som vinter nästan.

Levande ljus.

Mitt i naturen .., och Plus.

Prat med Halland.

Om man i två nätter har legat nära en annan människa i livets flock, blir det tomt och öde att sova ensam .

Nu får man locka på vännerna ute på Savannen .., strosa omkring lite .., se skenet från elden .., höra småpratet .., lägga sig nära och känna tryggheten.

På Savannen är det uppehållsväder.

Om namn hit och dit ...

När jag, efter något år som ensamseglare, hittade till en chattsida, gällde det att välja användarnamn.

Enjängd som jag är .., blev det ofta mina döttrars namn .., Anna1 eller Maria22.

Nåt sånt.

Likadant när det gäller hotmail-namn .., då tog jag vad min storasyster alltid har kallat mig .,. Bisse.

Inte särskilt påhittigt.

Desto roligare tycker jag att det är när människor visar prov på krumelurfantasi.

En trevlig norrbottning skickade brev via hotmail och han hade registrerat sig som "Förnamn Efternamn", just så, ja, som avsändare.

Och på den här sidan .,. som Hedgren (läs hennes inlägg ...., det manar till eftertanke ...) tipsat mig om, upptäcker jag ungefär nånting liknande.

Människan i fråga har som sitt för, - och efternamn skrivit in sig som "Ställbart Munstycke".

Kan man gissa att det är en man det handlar om ...?


(Där finns även "Mahatma Svensson" , "Ensam Själ" .., "Maja Gräddnos" och "Janne Wängman" ....).

Ännu mera på tåget ...

Mitt emot mig, en så vacker kvinna från ett land som inte ligger alldeles intill Sverige.

Mörkt, jättelockigt hår.

Pepparkaksbruna ögon.

Jeansjacka och jeans .., ett silverkors i kedja runt halsen.

Vid hennes sida sitter sonen .., kanske sju, åtta år?

Prick hela tiden pratar han.

Åååå, han kan rabbla upp alla stationer från Halmstad till Malmö och i rätt ordning, det är ungefär som bloggmadamen och Isaks tolv söner.

Den unge gossen, som nästan oavbrutet pillrar på sin vaxformade lugg, pratar en utpräglad skånska.

"Miior ..., de eee inte lååångt till Maaalmö, men det ee loouåååångsamt ...", säger han.

Som ett slags konstaterande.

Det är väl ungefär vad jag också tycker.

Insikt nr 154 ....

På tåget hem ....

Ung kvinna sitter snett mitt emot mig och samtalar med en en lika ung man.

Ålder ? Tjugo år, kanske?

"Ja,så här är det .., jag har liksom bestämt mig för ett slags valspråk när det gäller mitt liv .. och det är varför inte ..?" säger den unga kvinnan.

Länge efteråt tänker jag på hennes ord.

Ja.

Just det.

Varför inte?

Till fru Ordförande ...

Vännen Bente fra Hamar i Norge, hon är som kanske några av er kommer ihåg, ordförande i pv:s vasaloppsfanclub.

Nu är det ju så att ordföranden med största säkerhet vill se att träningen efterlevs inför stundande tävling.

Och jodå, här är det allra första träningspasset förevigat.

Drygt tre mil blev det.

Pelle på kusinträff ...?

Och Gunvor berättar att det enda hon inte tycker om, det är när Pelle river henne på foten. Jo, så gör han när maten inte passar honom. Ers Höghet Pelle vill ju helst ha torsk.

Till en början är det ju tänkt att Pelle ska åka med mig hem till Ystad, ja, pv har skojat och sagt att "du förstår mojan, han ska på kusinträff ...".

Så blir det nu inte.

Pelle är kvar i landet Halland.

Han är hos Gunvor och blir där nästan hela september ut.

Men det vet vi inte när den här lilla pjuttfilmen spelas in.

Vi sitter på inglasade altanen.

Pelle ligger under bordet .., Gunvor sitter mitt emot mig.

Torsdagsfönstret ...

... finns också på Ven.

Tillbakablick ...

Vi sitter på Gunvors inglasade altan.

På bordet ligger hennes dagböcker .., en dagsfärsk "Smålänningen" med hemifrånnyheter .., där är läsglasögon och ett närapå sönderläst brev från 40-talet ..., och så, just den här dagen, ett fotografi på Gunvor och hennes sedan några år bortgångne man, Viking.

Medan jag kämpar med ett korsord, sitter Gunvor och tittar på fotografiet.

Hon ler varmt.

"Elisabet .., Elisabet .., visst ser Viking allt lite förälskad ut när han tittar på mig ...?" säger hon på sin mjuka småländska.

"Jo, verkligen ..", svarar jag sanningsenligt.


På bordet ligger även en gammal sparbanksbok.

Postens.

Åååå, vad den väcker minnen hos bloggmadamen!



"Ja, titta här ..,. det var inte mycket pengar vi hade råd att spara ...", säger Gunvor.

Dansbanan ...

När pv fyllde femtio år, byggde han en stor dansbanealtan på sydostsidan av huset.

Det har, fram till i våras, varit en helt slät altan med trädgårdsmöbler i ena hörnet och ett vindskydd mot söder.

Sen kom en bloggmadame från Ystad och föreslog ett altanräcke.

Eller nåt sånt.

Och pensionatsvärden kom med förslag, han med.

Det blev nånting mitt emellan.

Och så här fint är det här just nu.

Nu är det nämligen så här ...

På Gunvors inglasade altan tidigare idag.
Under bordet ligger Pelle och strääääcker på sig.

... att pv:s mamma som har haft hand om pElle i mer än två månader .., hon har ingen lust att lämna igen honom.

Tanken var att Pelle skulle göra mig sällskap till Ystad i morgon och bli kvar tills på söndag och sedan tillbringa tiden fram till Greklandsresan på pensionatet och först därefter få åka till landet Småland, närmare bestämt till Ljungby, till pv:s mamma Gunvor, snart 82 år.

Men se Gunvor .., hon har vant sig att ha en kattherre hos sig och hon tycker att det är helt galet att Pelle ska åka till Ystad och om hon nu ändrar sig och inte åker i morgon, så där som hon hade tänkt, utan på söndag .., ja, men då kan ju pv skjutsa såväl henne som Pelle och då kan han, Pelle, vara hos henne i tre veckor i stället!

"Vi har ju så trevligt Pelle och jag och vi pratar med varandra på dagarna, ja, i alla fall pratar jag med honom och ibland hoppar han upp i min säng på nätterna och ja .., jag tror faktiskt att han trivs här ..!" säger Gunvor leende.

Så blev det med den saken.

Det torde väl sluta med att Pelle blir smålänning, förmodar jag.

På den lediga dagen ....


.... norpar jag plommon direkt från trädet och duschar evighetslänge i solfångaruppvärmt vatten .., jag plockar mynta/salvia/lavendelkvistar och hänger upp i badrummet ... pratar med rar vän i telefonen .., jag sitter ute på den inglasade altanen bland alla blommande kaktusar och lutar mig bakåt i solstolen medan pratet susar av och an ..., jag letar fram hårtorken och försöker få styr på lockarna .., läser lite i den där älsklingsboken som pv fick i present .., och jag tänker att det inte enbart är själva rytmen i författarens skrivande .., det är även hans självironi och humor som fångar mig eller som får mig på fall.

Jag önskar att jag finge träffa honom.

Jag önskar att jag hade fått träffa honom.

Kanske fånga hans vänsterhand?

Men se det går inte.

Och det gör mig uppriktigt sorgsen.

Lediga-dags-fönstret ...

... hittar man på ön Ven.

Nej, absolut inte ...

... påstår jag att det måste vara någon högre makt som står bakom skapelsen .., och visst kan det, helt slumpmässigt, utvecklas alldeles oerhört vackra blommor bara så där för att det har blivit så .., men det hjälps ju liksom inte .., när jag tittar in på pv:s altan och upptäcker kaktusarna som i vanliga fall står där taggiga och ganska alldagliga .., och så ser jag dem nu blomma .., då blir jag nästan .., ställd.

Från att ha burit på några gråsvarta ulltussar ...



... så dyker detta upp.

Och bara något dygn står sig blomman, sen är det färdigt.

Några timmar per år av blomstring; det är vad kaktusen får.

Några få timmar av fulländning.