Och som ett ....

... brev på posten, kommer förkylningen.

Igår satt jag i våldsamt drag i mittenkassan, då entrédörrarna hakat upp sig och det var full storm rakt in i butiken (läs: till kassorna).

Ont i halsen natten mot idag.

Hosta och förfärlig snuva efter lunch och så exploderar allt bara när jag är på väg hem.

Ååå, vad jag kommer att förlora mycket pengar av lönen i november, men det må vara hänt.

Att stå i kassan med näsdropp och hosta - nätack -.

Nu ska jag krypa under filten.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

.... finns i den grekiska staden Pythagoria eller Pythagorion, som det ibland står i resekatalogerna.

Inte soffan Ektorp ...

Till höger om spegeln sitter ett litet anslag där herr Lefteris meddelar att för 4 euro per dag får man disponera två solbäddar plus ett parasoll.
Om man vill.
Och det vill man.
Åtminstone en av dagarna.

Nej, det här är den grekiska hotellsängen utan namn, med en rejäl ravin mellan de två bäddarna.

Och precis som pensionatsvärden på bilden ligger och läser en bok och bloggmadamen ligger närmast balkongdörren och fibblar med kameran .., precis på det viset har jag legat på soffan Ektorp och inte gjort nånting .., annat än tittat på Mitt i naturen och det här norska programmet som handlar om människor som bor på ödsliga ställen.

Tv 24 är en alldeles underbar kanal!

Och nu blir det sängen.

Min egen.

Herr Sultan från Ikea.

Godnatt alla vänner!

Det är när jag letar efter ...

... kamerasladden, som jag hittar ett nästan sönderläst brev från min mamma.

Brevet är skrivet den femtonde maj 1979 och den som fick brevet är mellandottern.

Och jag lägger mig på soffan Ektorp .., drar ner läsglasögonen över ögonen och börjar att läsa.

"Kära lilla älskade, lilla underbara .., lilla födelsedagsbarn!

Grattis på 3-årsdagen!

Vet du, mormor har tänkt på dig hela dagen och t.om gråtit en skvätt framför alla fotografier av längtan att få krama om er och se er och känna de där små mjuka armarna och allt det där ...

Oj, lilla A om du såge alla dessa fattiga små fina och lortiga trashankar som springer här på campamentet bland högar av skräp, stora och små grisar .., getter och små söta killingar .., får, åsnor, hundar och katter och papegojor, höns och allt vad det nu är, ja, då A lilla .., då gjorde du säkert stora ögon.

Idag var mormor och gav en spruta till fru som skulle föda sitt 9:e barn.
Två är döda, så sex är kvar. Två sängar, det var allt möblemang i rishyddan!
Resten .., 1 gryta, 1 kaffepanna och trasor-trasor-trasor!

Oj, oj, oj som det ser ut i somliga hyddor!

En annan hydda som mormor går till dagligen, där ligger 8 personer på 1 filt och alla sover på golvet. De äter bara fisk och sapaljo, ja, alla gånger jag varit dit har de haft samma maträtt.

Nu ska jag vända på bladet och skriva till mamma.

Krama Maria och så får hon krama dig från mormor! "

Och när jag nu .., trettio år senare har läst det tunna par-avion-brevet och lagt det ifrån mig, ser jag allt suddigt.

Och plötsligt minns jag mamma som hon verkligen var .., innan herr Alzheimer kom in i bilden.

Som en hälsning från mamma blev det.

Kändes det.

Ett eftermiddagsfönster från ....

... södra Frankrike, tänka sig .., att ett sådant kommer susande genom rymden och landar i en dator i Ystad.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Bilden är tagen i den lilla bergsbyn Evenos, strax norr om Toulon.
Byn är nästintill övergiven .., ligger på hänförande höjd med utsikt över Medelhavet och hisnande bergstoppar och sänkor.

Kram från Monet."

Själv håller jag mig till nio gånger åtta ..

Om man sällskapar med en småländsk pensionatsvärd som dessutom är mattelärare, då är det kanske inte så underligt att man måste stanna till vid en byst av herr Pytagoras.

Därtill i staden Pythagoria.



Bloggmadamen har inga som helst problem med multiplikationstabellen eller vanlig huvudräkning, men se när det kommer till sånt här ..., då tackar hon för sig.

Men ta bilder av herr P och pensionatsvärden .., jo, men se det kan hon göra.

Söndagsfönstret ...

Bara en bit utanför lilla byn Pyrgos på den grekiska ön Samos, stannar vi till vid en lika liten kyrkogård.

Vandrar omkring.

Där är torrt och fnöskigt .., och från varje gravplats möts vi av för oss obekanta ansikten.

Kvinnor och män.



Och pojken som bara blev sju år.



Och mannen med det yviga skägget.

Frånsett syrsorna som spelar så ihärdigt och lite fågelkvitter, är där alldeles, alldeles tyst.

Massor av sena kvällsfönster ...

... som speglar sig i motorhuven.

Det hände sig utanför Det Eleganta Hotellet i Athen.

Nån slags insikt eller nåt sånt.

Jaha.

Då har man fått gråta en skvätt.

Stina Lundberg - Dabrowski .., såååå bra!

Eftermiddag ...

Samos.
Det är det där avskavda det handlar om.


Fotboll på tv.

Fisk i ugnen.

På andra sidan gatan kånkar mustaschprydda herrar på kylskåp och frysboxar .., ty nu töms lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år.

Det gestikuleras och pratas hejvilt.

En av männen tycks våldsamt upprörd.

"Snart utbryter nog skottlossning ...?" säger jag till pensionatsvärden som halvligger på soffan Ektorp och lite förstrött hejar på Kalmar FF.

"Jaså ...?" säger han som inte har bloggmadamens livliga fantasi.

Och utanför fönstret viiiiiiiner vinden.

Till Kesu ...

Så här är det.

I mitt barndomshem hängde väggklockan i köket.

Då, på den tiden, låg ett gulnat urklipp i botten på klockan och urklippet var mina systrars mammas dödsannons.

Gunhild Nilsson ..."min kära maka .., Rigmor och Birgittas mamma", stod det.

Gunhild blev trettiotre år.

Jag tittade ofta på urklippet ., och funderade över varför vi aldrig pratade om henne ..?

Jo, där fanns ett fotografi av henne ovanför öppenspisen ., hon log in i kameran .., klädd i en norsk kofta och om huvudet hade hon en slags turban virad .., kanske för att dölja bristen på hår .., ty Gunhild dog på grund av en ilsken hjärntumör.

Så småningom hamnade även pappas dödsannons på klockans botten.

Och nu .., min mammas.

Där ligger också nyckeln.

En gång i veckan; varje söndagkväll .., drar jag upp klockan som en gång hängde i min pappas farbrors hem.

Det är den absolut enda sak som jag inte vill mista, förutom kameran.

Och så här låter den.

Lördagsfönstret ....

... är mitt.

Idag är det oväder i sydöstra Skåne.

Motvinden låg som en vägg mot mig när det var dags att cykla hem från affären!

Och lokalradion varnar skåningarna.

Fredagkväll på Regementsgatan 19 A.

Från köket doftar det av köttfärs till tacon.

Ett fönster står som vanligt öppet.

Och Lasse Berghagen är gäst i Gokväll.

Pling-pling-i-min-mobil !!

"Äntligen fredag.
Bra dag på jobb, ute alla åtta timmarna men skönt nu med ledig helg.
Ska städa, mitt hem förfaller ;-).
Frusen om fötterna, sol i hjärtat.
Kram, kram."

Av sådana ord blir man glad, hälsar bloggmadamen sittandes i sin anorak i ett hem som också har förfallit.

Första arbetsdagen ...

Underbara snabbjobbande och alltid genom-butiken-springande Sanna, då, på den tiden det begav sig.
En arbetskamrat så sprängfylld med energi!

... efter tio dagars ledighet .., går hur bra som helst.

Det är till och med roligt att träffa alla kunderna och många är rara och frågar hur det har varit i Grekland och var vädret fint och hur känns det att ..?

Sånt prat.

Och alla plu-nummer (förutom stjälkselleri och rödbetor i lösvikt) sitter som dom ska.

När klockan är lite över fem och jag cyklar hemåt, känns höstluften frisk och klar.

Solen flödar!

Jag ser två sädesärlor och tänker att hösten är fin den med .., och om några timmar kommer pensionatsvärden på besök och inte ett uns spår av tandvärk har jag haft.

Det är som ett nytt liv.

I alla fall nästan.

För en vecka sedan ....

... promenerade jag i små gränder .., lyssnade till småfågelkvitter .., och hälsade på kattorna som strök förbi.

Nu är det oktober.

Allt är som vanligt igen.

På en krok hänger min röda arbetströja.

I högerfickan väntar sprättkniven.

Och tänk ...., all tandvärk är som bortblåst!

Fredagsfönstret ...

... stod och vilade sig lite någonstans på den grekiska ön Samos.

Insikt nr 158 ...

En vecka i Grekland utan tv och radio och man tänker inte ens på det.

Men så kommer man hem och ligger på soffan Ektorp, slår på tv:n och slukar allt.

Där är Plus med ettrig Sverker .., Mitt i naturen .., där är ett norskt program om livet på landet - "Där ingen skulle tro att någon kunde bo .." - .., och så ett fullkomligt underbart danskt program där barn filmar och berättar om sin vardag; det handlar mycket om skilsmässor ..., och sist av allt ..., Debatt som ikväll handlar om riksdagspolitiker .., ja, rubb som stubb.
(Och jag gillar Stig-Björn Lundgren som debattör, fast han säkert retar livet ur många ..., det är nånting med hans kynne.)

Bäst var detta:

"Där ingen skulle tro att någon kunde bo"

Norsk programserie från 2008. Reportage om människor som valt att bo långt från staden, men nära naturen. På fjällgården Fossdal, på gränsen mellan Møre og Romsdal och Sør-Trøndelag, bor tolv år gamla Anita Martinsen tillsammans med sina föräldrar och gårdens alla djur. Framtidsplanerna har hon redan klara, Anita ska bli författare, veterinär och fjällbonde.

Även i SVT1 4/10, SVT24 4/10 och SVT1 7/10

Av bara farten läser jag även tidningarnas webbsidor.

Hamnar på Aftonbladet som väl vill berätta om Viktiga Saker i vår värld.

Jo, jo.

Jag undrar jag hur många kvinnor som ikväll ligger på rumsgolvet och testar detta.

Själv har jag inte hunnit dammsuga, så det får vara.

Och här kommer fyra, nej, fem .. kvällsfönster.

"Hej Elisabet!

Som lite välkommen hem och plåster på tanden så kommer det två fönster från mig från en dagstur förra lördagen.

En dagstur som bl a gick till vackra Grythyttan.


Fladderfönstret ,-)
Som äntligen kom rätt.

Fönstret med röda väggar runt om är ett fönster på Grythyttans Gästgiveri.... ja just det gästgiveriet som han Carl Jan numera har haft hand om.

Gardinerna som fladdrar lite är så fina tycker jag!


Sen från antikvariatet i samma by ( är det en by... ? )
Tyvärr var det stängt när vi kom förbi.
Fångade fönstret istället för att kanske köpa en bok.



Nu är jag på Loka Brunn och fotar.

Där kan man så klart dricka deras eget riktiga brunnsvatten i just det här rummet med sina pelargonfönster!

Vattnet smakar lite mossa och järn. Men vad gör det om det är nyttigt.

Vattenpaviljongen tror jag rummet heter..... om jag kommer ihåg rätt...?

KvällsHej från mig!

Turtlan."


Ops, nu kom jag på..... det ena fönstret är ju fångat i Lokas egen lilla kyrka.

Så var det ju!

Kvällströtter tror jag visst!

Sylvia Vegas vänstra hand ...

På tåget hem från Köpenhamn hamnar jag intill Sylvia.

Sylvia är kund i affären och frågar så där apropå om jag fortfarande ägnar mig åt att fånga vänsterhänder?

Jo, det gör jag ju .., men kanske inte så ofta som tidigare.

Så jag blir glad och tar fram kamera, penna och papper från ryggsäcken.

Det visar sig att Sylvia är född 1970, är Jungfru och lillasyster.

Hon kommer från Ecuador och varit i Sverige sedan 1994 .., i femton år, alltså.

Var hon arbetar?

Jo, på MAS i Malmö, på sjukhusets neurologavdelning, som läkarsekreterare.

På den där skalan mellan 1 och 10 .., ja, hur tillfreds hon är med sitt liv just nu, säger hon nästan genast ..."nio".

Hon trivs med arbetet och fritiden, med sin familj och inte minst med taxen Piplup.

Ungefär så är det med Sylvia.