onsdag 7 oktober 2009

Från rehabcentret ...



... meddelas att det har hostats precis hela natten.

Och det är skillnad på vården förr och nu.

I fjol, då vaknade den vårdansvarige så snart patienten hostade det minsta lilla.

I år, gäller egenvård.

Så den ihärdigt hostande madamen har i nattens mörker smugit sig nerför trappan och till köket, där hon stampat lite extra för att skrämma iväg små möss vilka möjligen har letat sig in för att få lite värme ..., och det har letats efter honung och Alvedon (fanns i ryggsäcken) och sedan knatats upp igen .., till den så gott sovande vårdpersonalen.

Dagen ska tillbringas helt och hållet på centret "nä, ta bilen du, jag orkar ändå inte ...".

Snart vankas frukost.

Det blir valnötsbröd, ost, plommonmarmelad och gott kaffe.

Kanske kan patienten uppsöka dagrummet och titta lite på tv?

Därefter blir det nog sängläge i salen.

Ja, patienten ligger på en 2-sal; herrar och damer delar rum på det här rehabcentret.

Ajöken, sa fröken.

Litet ps: ja, detta med egenvård är nog bra och hälsosamt och man får betänka att personalen ändå gör sitt yttersta.
På hur många rehabcenter utdelas kindpussar och de allra mjukaste snällord av personalen?
Nä, just det.
Detta är något alldeles extra.

tisdag 6 oktober 2009

Sjukresa eller nåt sånt ...


När jag letar en bild, hittar jag den här och blir så glad.
Det är ju min mormor, Anna Fransiska Elisabet längst nere till höger.
Till vänster om henne sitter systern Gerda.
Och hatten var han tvungen att ta av sig, mannen längst till höger.
Jo, den ligger nere vid stolsbenet.
Hur länge som helst kan jag bli sittande och titta på såna små detaljer!


Vid sextiden tar jag tåget till Malmö och sedan byte till ett väldigt försenat Öresundståg norrut.

Till landet Halland.

Där är mer än fullt och jag får byta plats, då två pratglada män från Göteborg kliver på och visar sig ha sittplatsbiljett - det har nästan ingen av de vana resenärerna, ty vi vet att i Lund kliver första omgången av .., det är alla studenterna, sedan ny sväng i Landskrona och efter Helsingborg är det som regel gott om plats i tåget - och vem vill betala extra för säker sittplats den korta biten?

Bakom mig sitter en kvinna i min ålder och hennes barnbarn, kanske ..?

Kvinnan är på gränsen till berusad och nyss hemkommen från Spanien och stackars tonåriga flickan i hennes sällskap skäms så det är inte sant.

Kvinnan pratar HÖGT och har en utpräglad stockholmsdialekt som låter breeeekig och göteborgsherrarna ler lite när damen pratar i sin mobil och låter oss alla ta del av semesteräventyret.

"Ja, all-inclusive är ju himla bra, men jag trodde kanske att man fick fritt med vin också .., men så var det inte .., det var bara maten ...", säger hon puttrigt.

Tio minuter försenade anländer tåget till Halmstad.

I sin röda Volvo sitter pensionatsvärden och väntar .., nu har han fått ont i halsen och är på gränsen till snuvig .., jo, så kan det gå.

Och nu ska här kureras meddelst på-landet-vistelse och jag ha med mig en bok av en av mina favoritförfattare, Peter Robinson .., det ska bli min nattlektyr.

Och med den berömda Tankens Kraft ska här tillfrisknas.

Äjmen.

"Houston calling ...!"


Lilla Sally.

Hej Elisabeth,

Jag lämnade just en kommentar på din blogg om min katt Sally.

Cecilia i Houston sa...(och bloggmadamen har inte hämtat å, ä och ö-prickarna som med den övriga texten .. men ni läsare är ju så begåvade; många av er är minsann akademiskt skolade ., så ni förstår allt ändå. Ja, vilket smicker ...).

Min Sally ser nastan ut sa har! Hennes fargfalt ar lite mindre bara. Hennes pals har en jattefin kvalite, alldeles supermjuk. Vad fargstallningen kallas vet jag inte (brunranding? :-)), skoldpaddsfarg tror jag ar svart, rott/orange, kanske vitt och brunt i falt, snarare an rander.
Nar jag bodde i New York tog vi hand om en vacker katthona som var "dilute tortoise", hon var gra, kaffe-med-mjolk och vit i falt. Valdigt fin och snall men hennes agare ville ha tillbaka henne... Saknaden var svar och nu har vi tva alldeles egna missar."

När det pratas katter lockas jag att lämna kommentarer när jag läst mest i det tysta!

Andra skickar bilder på händer och fönster till dig, jag tänker skicka en bild på min Sally och på Alice (på mattan) som var var lånekatt i New York (hon som är en diluted tortoise såvitt jag förstår).


Katten Alice.

Tack för en fin blogg!

Hälsar Cecilia i Houston.


/ Tack själv, du rara Cecilia! säger bloggmadamen.

Alla ni som skickar bilder av fönster eller vad det vara månde .., ååå, vad jag tycker att ni är vänliga och generösa!

Träningsdagbok dag 1.


Soffan Ektorp.

Idag har bloggmadamen tränat inför Den Stundande Operationen.

Det har blivit benlyft och knäböj och strääääck-ut och lite sånt.

Eftersom bloggmadamen ideligen hemsöks av allehanda sjukdomar - är det inte tandvärk, så är det förkylning eller "världens-värsta-yrsel" - tar hon det ändå ganska lugnt med sin träning.

Man måste vara rädd om sin lekamen, utan att för den skulle tappa stinget alldeles helt och hållet.

Sålunda har en löpslinga upprättats mellan soffan Ektorp och de inre regionerna i köket, främst då i trakten av kylskåpet.

Ett flertal gånger har bloggmadamen sprungit fram och tillbaka längs den sträckan, för att sedan pusta ut på den tidigare nämnda soffan.

Såväl vätske, - som matkontroll finns i köksregionerna och det tackar bloggmadamen alldeles särskilt för .. ja, det är faktiskt som i Evertsberg eller Hökberg.

Två gånger har rundan förflyttats till ytterdörren (hämta tidningen och kolla posten ..) och sedan raskt tillbaka till utgångsläget.

Sist av allt blev det en dusch i badrummet, beläget mellan kök och vardagsrum.

Den rundan är inte den kortaste.

Bloggmadamen anser att detta har utvecklat sig till en bra träningsdag och ser med förväntan fram emot nya löprundor.

Liten kisse på Samos.


Om man klickar på bilden, ser man ännu tydligare hur underbara tassarna är.


Åååå, alla dessa katter som kommer smygande och sätter sig vid bordet när det är dags för mat.

Och snabbt lär dom sig vem som kan vara tänkbar matutdelare .., det är oftast dom kvinnliga matgästerna.

Uppe i bergen, i lilla byn Manolates, upptäcker jag den här lilla krabaten.

Hoppsan .., där är det minsann kattmat på burk som blir till delikat lunch.

En jordemors vänstra hand ..



Granne med oss på lilla pensionat Lefteris, är Gunn-Britt och Stein fra Norge.

Från Elverum.

Ungefär samtidigt varje morgon äter vi frukost på balkongen och då blir det lite småprat eller mycket .., och Gunn-Britt berättar om livet som barnmorska och hur det har förändrats och vilken oerhörd stress där är och vilka besparingar som sjukhusets direktörer har beslutat om och hur svårt det har varit att klara av, allra helst som barnmorskorna också skulle ha hand om gyn-patienterna.

"Och det kan vara svårt sjuka kvinnor, verkligen svårt sjuka och vad gör jag om jag står med en förlösande kvinna och blir kallad till en gynpatient som behöver omedelbar hjälp ...?" säger Gunn-Britt och suckar.

"Dom styrande säger att vi ska titta på Sverige ., titta hur dom har centraliserat och löst det hela .. men det fungerar ju inte heller så bra!" fortsätter hon.

Nu, när den här pratglada barnmorskan är i mitten av de femtio, säger hon sig ha tänkt över sitt liv.

Hon vill leva annorlunda.

Bort med all hemsk stress och mer av vila och komma sig i form.

Att ta hand om sig själv, helt enkelt.

"Ja, inget vet man om framtiden ..., det är här och nu som gäller", säger hon.



En gång i livet, under väldigt många år, var Gunn-Britt gift med en man från Torsby i Värmland.

"Det var väl inte Svennis ...?" säger vi och skrattar gott.

"Nä, inte alls ...!" svarar hon och ler vänligt.

Gunn-Britt är Fisk och har vänster tumme upp och den hurtige Stein (som liksom pv kämpar på med Vasaloppsåkande och gör det med den äran .... och orienterar gör han också!) är Våg, om jag minns rätt.

Sista kvällen på Samos, knackar det på vår dörr.

Där står det glada paret från Norge och ger oss var sin liten present, så där så vi ska få en trevlig hemresa och kanske kan det gälla även som smärtlindring vid tandvärk ..?

Ja, se det var några rara människor det.

I brevkorgen ...


... hittar jag ett vykort från Salta i norra Argentina.

Året är 1979.

Min mamma är avsändare och mottagare en treårig liten fröken.


Och jag ler åt hur påhittig mamma var.

"Här sitter pussen".

Just där.

Dagens fönster ...



Först ut är en rar kund i affären, Madame Grå, som brukar kommentera här på sidan.

Alldeles nyligen hemkommen är hon och maken från en resa till Schweiz där dom bland annat har vågat sig på att åka med Glaciärexpressen.

Och så kommer några bilder susande längs Regementsgatan och sladdar in genom mitt lite öppna fönster.

"Bilden är från Zermatt och visar ett antal fönster med joddlarpelargonior på alla balkonger", skriver Madame Grå.


Nästa bild har färdats lite längre genom rymden .., nämligen från den östra delen av Småland.

Det är nyblivne 40-årigen och magistern ., herr Tomas, som är avsändare.

Så här skriver han:

"Hej Elisabet!

Hoppas att du hämtat dig efter tandvärk och att din resa på det hela ändå var till belåtenhet.

(Jodå, den var helt underbar!! hälsar bloggmadamen.)

På bifogad länk finns ett fönster, eller snarast skuggan från ett fönster, på en bild jag tog i morse, och som du får använda som dagens fönster.


Det är mitt hemmakontor med fönster i söderläge som nu när solen står lite lägre dekorerar väggarna på egen hand.


När jag kliver in i denna miljö så väcks mina estetiska gener till liv och det rycker till lite
i armarna efter kameran som ligger på skrivbordet.

Nu efter några veckor kan jag dessutom rapportera att det är riktigt kul att vara fyrtio!

Jag känner mig faktiskt lite mer vuxen. /tomas
."



Den här bilden, av ett källarfönster fångat i flykten, kommer från Kerstin i Trelleborg.

Precis som bloggmadamen och Bettankax .., ligger hon också däckad hemma, eller har gjort det i ett par dagars tid.

Det är väl något datavirus som har spridit sig, förstås.

Och just när jag sitter vid slagbordet och skriver detta, ser jag tretton svanar komma flygande från öster i > formation .... och ååå, så vackert det är och nu ska jag ta mig kaffe och några Strrrrong Pills, ja, ja, så stronga är dom inte .., det är mer den vanliga sorten.

måndag 5 oktober 2009

Och som ett ....



... brev på posten, kommer förkylningen.

Igår satt jag i våldsamt drag i mittenkassan, då entrédörrarna hakat upp sig och det var full storm rakt in i butiken (läs: till kassorna).

Ont i halsen natten mot idag.

Hosta och förfärlig snuva efter lunch och så exploderar allt bara när jag är på väg hem.

Ååå, vad jag kommer att förlora mycket pengar av lönen i november, men det må vara hänt.

Att stå i kassan med näsdropp och hosta - nätack -.

Nu ska jag krypa under filten.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...



.... finns i den grekiska staden Pythagoria eller Pythagorion, som det ibland står i resekatalogerna.

söndag 4 oktober 2009

Inte soffan Ektorp ...


Till höger om spegeln sitter ett litet anslag där herr Lefteris meddelar att för 4 euro per dag får man disponera två solbäddar plus ett parasoll.
Om man vill.
Och det vill man.
Åtminstone en av dagarna.

Nej, det här är den grekiska hotellsängen utan namn, med en rejäl ravin mellan de två bäddarna.

Och precis som pensionatsvärden på bilden ligger och läser en bok och bloggmadamen ligger närmast balkongdörren och fibblar med kameran .., precis på det viset har jag legat på soffan Ektorp och inte gjort nånting .., annat än tittat på Mitt i naturen och det här norska programmet som handlar om människor som bor på ödsliga ställen.

Tv 24 är en alldeles underbar kanal!

Och nu blir det sängen.

Min egen.

Herr Sultan från Ikea.

Godnatt alla vänner!

Det är när jag letar efter ...



... kamerasladden, som jag hittar ett nästan sönderläst brev från min mamma.

Brevet är skrivet den femtonde maj 1979 och den som fick brevet är mellandottern.

Och jag lägger mig på soffan Ektorp .., drar ner läsglasögonen över ögonen och börjar att läsa.

"Kära lilla älskade, lilla underbara .., lilla födelsedagsbarn!

Grattis på 3-årsdagen!

Vet du, mormor har tänkt på dig hela dagen och t.om gråtit en skvätt framför alla fotografier av längtan att få krama om er och se er och känna de där små mjuka armarna och allt det där ...


Oj, lilla A om du såge alla dessa fattiga små fina och lortiga trashankar som springer här på campamentet bland högar av skräp, stora och små grisar .., getter och små söta killingar .., får, åsnor, hundar och katter och papegojor, höns och allt vad det nu är, ja, då A lilla .., då gjorde du säkert stora ögon.

Idag var mormor och gav en spruta till fru som skulle föda sitt 9:e barn.
Två är döda, så sex är kvar. Två sängar, det var allt möblemang i rishyddan!
Resten .., 1 gryta, 1 kaffepanna och trasor-trasor-trasor!


Oj, oj, oj som det ser ut i somliga hyddor!

En annan hydda som mormor går till dagligen, där ligger 8 personer på 1 filt och alla sover på golvet. De äter bara fisk och sapaljo, ja, alla gånger jag varit dit har de haft samma maträtt.


Nu ska jag vända på bladet och skriva till mamma.

Krama Maria och så får hon krama dig från mormor! "


Och när jag nu .., trettio år senare har läst det tunna par-avion-brevet och lagt det ifrån mig, ser jag allt suddigt.

Och plötsligt minns jag mamma som hon verkligen var .., innan herr Alzheimer kom in i bilden.

Som en hälsning från mamma blev det.

Kändes det.

Ett eftermiddagsfönster från ....


... södra Frankrike, tänka sig .., att ett sådant kommer susande genom rymden och landar i en dator i Ystad.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Bilden är tagen i den lilla bergsbyn Evenos, strax norr om Toulon.
Byn är nästintill övergiven .., ligger på hänförande höjd med utsikt över Medelhavet och hisnande bergstoppar och sänkor.

Kram från Monet."

Själv håller jag mig till nio gånger åtta ..



Om man sällskapar med en småländsk pensionatsvärd som dessutom är mattelärare, då är det kanske inte så underligt att man måste stanna till vid en byst av herr Pytagoras.

Därtill i staden Pythagoria.



Bloggmadamen har inga som helst problem med multiplikationstabellen eller vanlig huvudräkning, men se när det kommer till sånt här ..., då tackar hon för sig.

Men ta bilder av herr P och pensionatsvärden .., jo, men se det kan hon göra.

Söndagsfönstret ...



Bara en bit utanför lilla byn Pyrgos på den grekiska ön Samos, stannar vi till vid en lika liten kyrkogård.

Vandrar omkring.

Där är torrt och fnöskigt .., och från varje gravplats möts vi av för oss obekanta ansikten.

Kvinnor och män.



Och pojken som bara blev sju år.



Och mannen med det yviga skägget.

Frånsett syrsorna som spelar så ihärdigt och lite fågelkvitter, är där alldeles, alldeles tyst.

lördag 3 oktober 2009

Massor av sena kvällsfönster ...



... som speglar sig i motorhuven.

Det hände sig utanför Det Eleganta Hotellet i Athen.
Nån slags insikt eller nåt sånt.

Jaha.

Då har man fått gråta en skvätt.

Stina Lundberg - Dabrowski .., såååå bra!

Eftermiddag ...


Samos.
Det är det där avskavda det handlar om.


Fotboll på tv.

Fisk i ugnen.

På andra sidan gatan kånkar mustaschprydda herrar på kylskåp och frysboxar .., ty nu töms lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år.

Det gestikuleras och pratas hejvilt.

En av männen tycks våldsamt upprörd.

"Snart utbryter nog skottlossning ...?" säger jag till pensionatsvärden som halvligger på soffan Ektorp och lite förstrött hejar på Kalmar FF.

"Jaså ...?" säger han som inte har bloggmadamens livliga fantasi.

Och utanför fönstret viiiiiiiner vinden.

Till Kesu ...



Så här är det.

I mitt barndomshem hängde väggklockan i köket.

Då, på den tiden, låg ett gulnat urklipp i botten på klockan och urklippet var mina systrars mammas dödsannons.

Gunhild Nilsson ..."min kära maka .., Rigmor och Birgittas mamma", stod det.

Gunhild blev trettiotre år.

Jag tittade ofta på urklippet ., och funderade över varför vi aldrig pratade om henne ..?

Jo, där fanns ett fotografi av henne ovanför öppenspisen ., hon log in i kameran .., klädd i en norsk kofta och om huvudet hade hon en slags turban virad .., kanske för att dölja bristen på hår .., ty Gunhild dog på grund av en ilsken hjärntumör.

Så småningom hamnade även pappas dödsannons på klockans botten.

Och nu .., min mammas.

Där ligger också nyckeln.

En gång i veckan; varje söndagkväll .., drar jag upp klockan som en gång hängde i min pappas farbrors hem.

Det är den absolut enda sak som jag inte vill mista, förutom kameran.

Och så här låter den.

Lördagsfönstret ....



... är mitt.

Idag är det oväder i sydöstra Skåne.

Motvinden låg som en vägg mot mig när det var dags att cykla hem från affären!

Och lokalradion varnar skåningarna.