Idag får det här ljuset ..., - tack annasmamma - brinna hela dagen.

För Gunvor.

Och för alla andra som har förlorat sina anhöriga nu i juletid.

Idag ...

... är det begravning av Thomas mamma, den alltid så rara Gunvor.


Klockan 11.00 i kapellet i Ljungby


Och helt ofattbart är det.

Och allra sista gången tillsammans med henne.

Oj, oj, oj ....!


Det händer sannerligen saker i den här familjen.

I fjol dog min mamma i början av april.

En vecka efter hennes begravning halkade jag och bröt handleden.

Ytterligare en vecka senare dråsar min australiensyrra i marken när hon ska beskära ett träd, och ligger medvetslös på neurologen och det är ovisst om hon ska klara sig.

Det gör hon.

För knappt två veckor sedan dog pv:s mamma, Gunvor.

I morgon är det begravning.

Och igår hände detta hos min australiensyrra.

(Och jag ler när jag läser ABC-news text ..., det där om "elderly couple ...."

Utanför på biblioteket .., på marken.

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarens trapp och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,

var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,

du barfotabarn i livet.


Nils Ferlin, Barfotabarn, 1933


(Den här dikten citerade mamma ofta för mig, då, när jag som lillflicka hade glömt vad som skulle handlas hem från Karlssons Livs. Men mamma lade till några småord ..., t.ex "du barfotabarn här i livet ...".
Hon tyckte nog att det blev bättre så ,-)

Insikt nr 178 ....


Längtar efter vanlighet.

Testar att ta på mig mina svarta jeans, dom som jag tycker så mycket om.

Jodå.

Trots en ytterst stillsam tillvaro är det ingen fara upptill - tvärtom -.

Men knäet ...., nix.

Inte en chans i världen.

Som ett ålskinn smiiiiiiter tyget om runt det ännu så svullna knäeländet.

Jahapp.

Så får det bli kalasbyxor ännu en tid.

Pling i min inkorg!

"Hej Bettan!

Ser att du fått tillökning i familjen.

Skickar två bilder på min grannes katter som gärna tillbringar sin tid hos mig när hon är borta. Jag är övertygad om att det enbart handlar om tillgången på mat.

Men för min del är det trevligt med lite sällskap när jag är arbetslös och hemma hela dagarna.

Skickar två bilder till din blogg.

När jag satt vid skrivbordet så låg de på mattan in till mitt kontor med ryggarna mot varandra och såg ut som om de satt ihop.

Upptäckte när jag tog en bild på dem att dörrposten in till toaletten gör att bilden ser hopsatt ut.

Så därför gick jag runt och tog en bild från hallen också.



Den lilla röda katten, som fortfarande är som en kattunge, undrade ju naturligtvis vad jag sprang runt om.

Den lite äldre grå katten nöjde sig med att snegla lite på mig innan han sov vidare.

Kram/tomas."



// Helt UNDERBARA bilder, Tomas!! Tack! hälsar Sigge Nilssons matte. Och pElles.

Morgon på pensionatet ...

Sex minusgrader .., nästan storm .., och ett hus nära havet.

Som isvindar känns det när jag öppnar dörren och släpper ut pElle.

Och jag eldar i pannan .., känner doften av ved och ..., nånting ursprungligt.

En stenåldersdoft kanske, som gör mig trygg.

Eller doften av min pappa när han kom hem från skogen?

Från arbetet ..., eller från harjakten?

Pappas ryggsäck på hallgolvet.

Geväret som hängdes upp i älgkronan.

Eld-och-rökdoften.

Och nu ett annat slags liv.

Stilla frukost vid ett köksbord på pensionatet.

En liten kattunge på stolen intill.

Och så DN som väntar på sin tur.

En slags stilla nåd är det.

Och i morgon ...., begravning.

Torsdag ..-)

"Livet levs framlänges ..., men förstås baklänges."

Antonia Axelsson Johnson.



//Bilden kommer från annasmamma.
"En av Sheffields sju kullar" .., stod som bildbeskrivning.
Och Anna, hon visar idag upp sin köttbulletillverkning.

Dagens fönster ...

Från Jom i Arvidsjaur kommer dagens fönster.

Mer att läsa om dem finns här.

Lycka är ....


.... att pElle och Sigge Nilsson har börjat leka med varandra.

Tänka sig, att pElle l e k e r ....!

Sigge gömde sig bakom gitarren som står lutad i hörnet och där framför satt pElle och spanade på lillkissen och viftade med tassen, men snällt.

Och pElle har lekt med en låtsasmus och slängt den i luften och fångat den igen.

Det är knappt man tror sina ögon.

Litet äventyr. Eller stort.

Utsikt från bussfönstret.
Det är nästan ännu vackrare nu, när snön har kommit.

Min pappa brukade ofta skoja med mamma, ja, på den tiden när hon arbetade på sjukstugan, han sa att hon skulle skynda sig iväg ..., och då var det oftast någon timme - minst -, tills hennes arbetstid egentligen skulle börja.

Hon ville alltid vara på jobbet i god tid.

"Det är perfekt, då hinner jag göra medicinbrickorna klara och allt sånt ...", sa hon smajlande och gav sig iväg.

Jag är precis likadan.

Om jag har arbetstid från halv åtta, är jag oftast i affären vid sjutiden.

Helt obetald är den förstås den där extra-halvtimmen, men för mig spelar det ingen roll .., nej, det är så ljuvligt att slippa stressa och jag vill ha god tid på mig och ändå tycker jag inte att jag är den långsamma typen av människa.

Så idag ..., när jag ska ta bussen från Stensjö till Halmstad, den som går 13.33, så är jag förstås framme vid busskuren alldeles på tok för tidigt!

Åååå, som jag får vänta!!!

Efter trettio minuter när jag har vankat av och an .., då dyker den upp, den så hett efterlängtade bussen.

Sextio kronor kostar det att ta sig in till stan.

Jag hoppar av vid busstationen och går sedan ner till torget ..., köper läppstift och nya läsglasögon och så ut i friska luften.

Och precis som förra gången, så tar orken slut på exakt samma ställe.

Vid Scandic hotell är det som om högerbenet inte bär längre .., det är som om en stålpinne sitter på höger sida om knäet och jag tar sikte på Räddaren i Nöden - på det vackra biblioteket - och kryckar mig dit och dråsar ner i en halvcirkelformad fåtölj.

Pustar ut.

Så småningom kommer pv och hämtar upp och vi åker till Ica Maxi och handlar två kassar fyllda med matvaror och Sigge är överlycklig när vi kommer hem och han och pElle hälsar kärvänligt på varandra och vi bara gapar.

Ännu mera gapar vi när vi öppnar posten.

"Det är inte sant .., titta här .., ett julkort från södra Frankrike ..., det är ju från Monet!!" utbrister jag häpet.

Men t a c k snälla, vilken överraskning!!

Och så .., ska ni inte glömma att titta på SVT 1 i kväll .., det är nämligen Military Tattoo-programmet som visas, ja, från Ystad, bara någon minuts promenad från min lilla 1:a.

Klockan 20.00 - pip - visas filmen

På agendan ...

Idag blir det debut för bloggmadamen när det gäller att ta bussen från landet, in till stan.

Buss 350 .., från Stensjö till Halmstad.

Till Centralorten.

Först ska jag krycka mig till hållplatsen som ligger en bit längs vägen och så blir det en åktur på kanske fyrtiofem minuter .. men sedan ska vi vara framme vid stora torget, alldeles mitt i stan.

Som ett äventyr är det.

Känns det.

På hemvägen blir det lift med pensionatsvärden.

Och pElle och Sigge Nilsson ska vara ensamma alldeles själva och jag är inte alls orolig .., nu hälsar dom på varandra och även om pElle fräser till mellan varven, så går det bra.

Sigge vet var gränsen går.

Mest ligger dom för sig själva och sover .., den äldre uppe i sängkammaren i korgstolen ..., och Sigge på soffan Ektorp .., eller på stolen i köket .., eller i pannrummet där det är så ljuvligt varmt och skönt.

Och ute ligger snön ännu kvar.

Onsdag ...

Ojdå, Agnetha påpekar i en kommentar att det minsann är den sextonde idag!
Ja, det är det säkerligen .., men går man hemma blir man lätt "dagavill".

Ni får låtsas att det står sexton på lilla bilden.


"Dubbelmoral är bra, förlorar man den ena har man den andra kvar."


Henrik Tikkanen/

Annorlunda ...

Igår.

Gröna gräsmattor.

Och regn.



Idag.

Helt annorlunda.

Onsdagsfönstret ...

... kommer från Norrbotten, från Arvidsjaur och vännen ellis.

Idag är hon på väg söderut, till Storskogen i Västmanland.

Om Sigge Nilsson ...


Ååå, sicken liten ljusglimt den krabaten är!

När jag i eftermiddag har legat ihopkrupen på soffan Ektorp .., gissa, vem som har legat vid mina fötter!

Och när pElle kom in från några timmars uteliv .., stod de båda herrarna och noooosade på varandra en stund .., u t a n att Kung Pelle fräste och hade sig.

Det gjorde han däremot lite senare, när den lille ville äta jämsides med den äldre.

Nån måtta får det vara .. men .., det går framåt.

Djur har en fantastisk förmåga att på ett högst påtagligt sätt visa var gränsen går.

Och vi gullar förstås lite extra med Kung pElle .., så där så han inte ska känna sig bortglömd.

Sigge Nilsson .., han bara finns till och tycks så nöjd med tillvaron.

Verkligen en insikt ....nr 177.

Ibland kan man fundera över hur krumelurig tillvaron är.

Den som har varit med här på sidan under ett antal år, vet att jag under mitt snart 56-åriga liv har haft endast (ja, numera är det ju "endast" ...) tre längre förhållanden.

Att bloggmadamen (lillasyster/sladdbarn med två systrar ..) är enjängd så det räcker och blir över, det kan man förstå när man läser följande:

• Den förste mannen, med vilken madamen har tre barn, heter Tommy, är Jungfru och mellanbarn, ja, nummer två i syskonskaran. (en syster och två bröder).

• Den andre hette och heter förmodligen ännu ... just det ... Tommy, han är såklart Jungfru och nummer två i syskonskaran (har två bröder). Tillsammans med denne man besökte jag hans farföräldrars grav i Småland, närmare bestämt på kyrkogården i Ljungby.

• Den tredje - och hopefully siste i raden -, heter inte alls Tommy, nej, här slog madamen till med något helt nytt; han heter Thomas. (Å andra sidan heter hans storebror ..., jepp: Tommy.)Om denne den tredje är Jungfru? Självklart! Om han är nummer två i syskonskaran och har två bröder? Absolut! Och om han kommer från Ljungby i Småland? Jajamen!

Ja, men håll med om att det är ganska ..., otroligt!

På rehabcentret ...

... finns en arbetsterapi, må ni tro.

Där har bloggmadamen idag förfärdigat julgodis.

Mandelmassa .., en liten pyttebit nougat .., och detta överdraget med mörk choklad.

På toppen en valnötsbit.

Jiiiisus, så gott detta ska bli!

Ännu en insikt ....


Förra veckan hade Fråga-doktorn-doktorn, ni vet, hon i SVT, en väldigt urringad historia på sig.

En tjusig historia, rent av, ja, man kunde rentav tro att doktorn var på väg till fest.

Och sällan har herr pensionatsvärden varit mer intresserad av det programmet.

Oj, så han tittade!
(4.05 in i programmet tittade han till första gången och sedan fann han programmet ytterst sevärt ,-)

Jo, minsann.

I går var dock ordningen återställd.

Men så brydde han sig inte i att titta heller.

Nä.

Han ägnade sig åt att leta efter domkraften.

Brev från pElle till alla vännerna ..

Sigge Nilsson i soffan.

"Hej, det är pElle som skriver.

Nu ska jag berätta vad som har hänt här i det gula huset i landet Halland: hit har kommit en kattunge som heter Sigge Nilsson.

Jo, det är sant.

Matte och pv kom med honom i söndags och jag blev alldeles häpen, ja, jag har ju varit ensam hos dem i flera veckor och före det hade jag det sååå lugnt och skönt hos Gunvor (jag förstår inte var Gunvor har tagit vägen ..?? Bara borta är hon!!) och nu är det slut med friden .., ni kan inte ana hur här blivit!

Sigge Nilsson är alldeles omåttligt vild och mest av allt älskar han att hålla sig i närheten av mig, men inte f ö r nära, nä, jag har fräst och givit honom minst tre lusingar, så han smyyyyger mest någon meter bakom mig eller håller sig vid sidan av väggen och det är skönt, det tycker jag.

Ibland går jag fram och nosar på honom, utan att ge honom en lusing, då blir pv och matte så glada och säger ..."sååååja pElle .., nu var du duktig!"

Det har hänt att jag har haft lust att leka lite med Sigge Nilsson, men ..., ja, det känns lite fånigt .., jag är trots allt är distingerad gentlemannakatt och det var länge sedan jag lekte .. men det ser ganska kul ut när Sigge gömmer sig under mattan eller hoppar upp i en kartong och ligger där och sprattlar och tittar upp när man går förbi .., ja, då får jag också lust att göra sånt där, men det gör jag inte.

På nätterna ligger Sigge hos pv.

Bara hos honom.

Det får inte jag göra ..., och det tycker jag är himla orättvist, så jag hoppar upp i korgstolen som är min och sover där.

Och på morgnarna, då leker matte med Sigge .., då gömmer hon sin hand under täcket och låtsas att handen är en liten mus och Sigge, han hoppar och skuttar och försöker fånga den där musen och matte verkar tycka att det är precis lika roligt som Sigge.

Ganska barnsligt, om man får säga det själv.

Men Sigge är också ganska fin, ja, faktiskt är han det ..., och det kan ju hända att vi blir vänner ändå.

Man vet inte så noga.

Nu ska jag lägga mig i korgstolen innan Sigge hoppar upp och tar den också i från mig, ja, han äter ur min matskål, f a s t han har en egen!

Hälsningar från er vän, pElle."