Annandagen ...

På elskåpet i stan.


Och plötsligt är julen överstökad.

Vi tar sigge nilsson med oss - han får gömma sig under pensionatsvärdens röda jacka .., just vid halsen - och så vi går ner till havet.

Första promenaden dit ner, utan kryckor.

Det går framåt.

Sedan en vecka tillbaka används aldrig kylpåsarna .., kryckorna får för det mesta luta sig mot hallväggen ..., och när jag promenerar på slätt mark, syns det knappt att en ny knäled har gjort debut.

Mellan varven övar jag mig att stå på ett ben.

"Kolla! Nu kan jag!" hojtar jag lyckligt till pensionatsvärden .., då, när jag lyckas stå på högerbenet och samtidigt blunda.

Sådant som man förut tog för givet, förvandlas nu till små vardagsmirakel.

Efter promenaden, när vi kommer till backen vid det gula huset, får sigge nilsson springa som han vill.

Åååå, så spännande det är ...., och han skyndar sig efter matte och husse och när han kommer till altanen smyger han där under och kommer fram på andra sidan och ser man på .., där ju pElle .., ååå, ännu roligare .., men nu vill sigge nilsson komma in och få lägga sig på stolen närmast elementet .., hjälp, vilket äventyr detta har varit!

Och pv och bloggmadamen ägnar sig åt att installera Telia Bredband - med varierande resultat - .., på spisen kokar potatis .., och från cd-spelaren hörs den här musiken.

Det är så vackert så man vill nästan gråta.

Och ...

Fredrik. Kräfta. Har omåttligt håriga armar.


... detta är näst sista kvällen som systersonen från Australien är tillsammans med kusinerna och med sin morbror - kusinernas pappa - som han tycker så mycket om.

I kusinens liv är frisksportande eller en slags frihetskänsla .., nästan det viktigaste av allt.

Mitt i Det Vanliga Livet med karriär och hus och allt sånt, tog han tjänstledigt under ett års tid och gav sig av till Canada där han arbetade vid en skidanläggning.

Och så blev det Mexico (läs: surfande ..) och när tjänstledighetsåret var slut, återvände han till södra Australien.

Nu har han tillbringat ett år på ön Isle of White .., men om man har vuxit upp med sol och perfekta surfvågor .., då blir det eviga regnandet i England en orsak till att vilja vända om.

"Det regnar ju jämt där borta .., till och med på sommaren!" förklarar han.

Så han tar sikte på det som är hans plats på jorden .., på Australien.

Jobbet, som han sade upp, har han fått tillbaka .., nu gäller det att hitta bostad i Portland och börja om igen.

Förra gången jag träffade systersonen och han skulle åka från Ystad till Malmö fvb till Kastrup och iväg .., rann tårarna på honom när vi stod där vid pågatågsstationen.

"Det känns så bra att ha fått en större familj .., och att få träffa kusinerna och så ...", sade han tyst.

Det var säkert inte enklare idag.

Kapten Lintott och hans morbror ...

Man kan göra nästan vad som helst när man är tillsammans och moster .., hon undrar verkligen vad som pågår.

Lägg märke till den blivande konstapelns dialekt.

Endast sju år var han vid flytten från Västerbotten till Skåne och han har hela tiden haft ystadpojkar som lekkamrater .., men hör man någon skånska i hans prat ...?

Inte mycket inte.

För att inte säga ingenting alls.

Småprat ...

Gemenskap.

Man sitter kring ett matbord och det pratas lite här och där.

Hon som är moster frågar systersonen var han vill arbeta, då, när han är färdig konstapel?

Och Kapten Lintotts storasyster, hon tycker att lillbrorsan kan visa sina trollkonster.

Och Lintotten själv, som sitter mitt emot mig ..., ja, vad var det han fick i handen av sin pappa ...?

Så där ..., i smyyyg.

Sigge Retsticka ...

Ingenting är så lajbans som att busa med pElle.

Och pElle .., han tycker egentligen att det är ganska roligt.

Grattis, grattis!

Idag fyller Micke 38 år.

Det är hans hand vid den rosa pilen.

Micke är min svärson, eller "måg", som vi säger hemma i Västerbotten.

Och här har vi suttit med gitarr och övat "ja-må-han-leeeva!" och hoppas nu bara att vi får fatt i födelsedagsbarnet!


// Övriga händer räknat medsols från Mickes hand: en rynkig bloggmadamehand .., den blivande konstapelns vänsterhand .., och så Kapten Lintotts .., Anna-Pannas hand .. och längst nere till vänster: pv:s vänstra hand.

Lördagsfönstret ...

... finns hos min störstasyster, på landet utanför Hörby.

I landet Skåne.

En lång dag ...

Anders och Kapten Lintott vid matbordet.

Först bilresa från landet Halland och rakt söderut .., över Hallandsåsen .., förbi Båstad, Ängelholm .., Helsingborg .., Landskrona .., Malmö .., vidare E65:an mot Ystad .., och hela tiden mycket mera snö än i Halland!

Min lägenhet finns kvar, men den är nästan tom.

Öde.

Dit kommer äldsta dottern, mågen, Kapten Lintott och Emma .., Anders och australiensyrrans son Fredrik som efter ett år på Isle of White nu återvänder till Australien .., men först en tur till släkten i Sverige och därefter Sapporo och snowboardåkande och så hemåt .., till Portland och arbetet som psykolog.

Kramar och mera kramar .., och iväg igen .., nu med Emma och Anders i vår bil och övriga efter oss .., med destination min storasyster och hennes familj på bondvischan nära Hörby.

Kolsvart mörker ute!

Och vi blir bjudna på underbart god tjälaknöl med potatisgratäng och till efterrätt syrrans eviga kladdkaka med glass till och det blir mycket prat och skratt och efter några timmar, återvänder vi alla till Ystad.

I baksätet sitter Emma intill mig.
Jag håller hennes hand i min och vi pratar om moppeturen i Kefalonia.

Sist av allt lämnar vi av våra medresenärer hos mina barns pappa och hans fru, ute på landet.

Och vi blir inbjudna och jag drabbas nästan av migrän, men åååå, det är så underbart trevligt och vi sitter där nästan som vanliga grannar och pensionatsvärden och polisen som aldrig har träffats på riktigt pratar om segelbåtar och det surras om sjösjuka och Listerlandet och antal sjömil per år.

Efteråt, när vi är på väg hemåt, känns det som om vänstra sidan av mitt huvud ska lossna, men det spelar ingen roll .. jag vet ju varför och på det hela taget blev detta en så helt underbar dag och kväll och nu ska jag stuuupa i säng!

Morgon i landet Halland ...

Bild: vid Marinan hemma i Ystad i somras.


Lugnt och fridfullt är det.

Där är radioprat med småländsk programledare som ringer fel nummer när han ska presentera den som har gissat rätt på frågetävlingen.

Han kommer inte fram till Pernilla, utan till en man i Lit, i Jämtland.

Då är klockan sex på morgonen.

Mannen låter trött - men vänlig - och han säger, när programledaren frågar om det finns någon Pernilla där .., att "nej, nu blir det spännande det här ...".

Det visar sig att den av telefonen nyväckte mannen endast har sovit två timmar under natten.

"Ja, sonen är förkyld .., jag somnade vid fyratiden", förklarade han, men låter lika vänlig för det.

Programledaren ber om ursäkt .., ojojoj, inte var det meningen att väcka någon helt oskyldig.

En stund senare,när samtalet är avslutat, får samme programledare ett mail från mannen i Jämtland.

Den mannen vill nu önska alla lyssnare en God Fortsättning på julen och så tackar han familjens alla grannar och vänner som har ställt upp nu när deras son har leukemi och han tackar också sin fru, för att hon har orkat med och inte brutit samman.

Åååå, mannen från Jämtland låter så oerhört vänlig!

Och där ligger vi i pensionatets säng med lille Sigge Nilsson intill oss och ute är det alldeles mörkt .., det blåser friska vindar .., och jag tänker på hur olika ödets lotter faller här i livet och att här går vi omkring och är snuviga och hos någon annan står livet på spel.

Det är väl ungefär vad man tänker.

Och alldeles inutivarm blir man.

Och här ...

... mina damer och herrar .., här ser ni självaste kalendermakerskan i egen hög person!

Tack snälla, rara Monica för alla tjugofyra bilderna, ja, fler än så var det nog .., som kom som en liten krya-på-dig-kalender-present i slutet av november.

Kanske någon av er andra känner igen henne?

Och det är alltså Monica som är annasmamma.

Nu vet vi det.

Juldagsfönstret ...

.... kommer från den här madamen, hon som har fått julsnuva.

Tack snälla och krya nu på dig! säger jag.

Fra Hamar i Norge ...

.... kommer flera små paket med mjukt innehåll.

Ett av dem visar sig innehålla ett rött tovat hjärta som genast hamnar i julgranen.



Och i ett annat paket: vita, virkade snökristaller som samsas bland julänglar.



... och i ännu ett paket: en liten ljusslinga.

"För att jag inte har upptäckt någon sådan i landet Halland ännu ...", skriver avsändaren.

Och i ytterligare ett paket ligger ett par lila-rosa-färgade tumvantar!

Den mest geniala julklappen, den ska ni få se i morgon, när fotoljuset är bättre!

Om man tänker sig att den som förfärdigat den julgåvan är ordförande i pv:s vasalopps-fanclub .., då kan man kanske fundera på om det har nånting med detta att göra?

Det har det.Och bildbevis kommer!

Tack snälla, rara, underbara Bente!

Idag ...

... fyller den här madamen år ...., och Carita Lundmark från Malå .., och Christina Berglund på Gotland och Catharina från Trelleborg!

Stenbockar allesammans, precis som bloggmadamen.

Grattis, grattis!

God Jul ..

... till de allra mest underbara barn och barnbarn som finns på jorden .., (ja, det är alla mammors och mor/farmödrars rättighet att säga så ...) och till alla bloggvännerna .., och alla ni som kommenterar och ni som t-v-e-k-a-r för att det kanske känns som en klubb för bara såna som känner varandra .., ååå, till er alla önskar jag en underbart fin julafton!

Man behöver inte göra det så märkvärdigt.

Här, på pensionatet ser det ut som om det varit jordbävning .., ja, jag säger som Gunvor brukade säga .., "ungefär 8 på Richterskalan".

Vi har slagit in paket och nu ska det bli glögg och lussekatter.

Från vardagsrummet hör jag Jussi Björling pensionatsvärden sjunga "Oh, helga natt!"

Mellan varven har pv strukit blomgardinerna (för ett kort ögonblick blev jag orolig .., han tänkte väl ändå inte sätta upp dem igen ...?, nädå .., dom skulle läggas in i garderoben ..., tala om att vara ordentlig, då hade jag bara slängt (in) dem ....) och så blir det väl tv och lite annat till kvällen.

Kanske rentav lite rehabövningar, ja, det är ju trots allt julafton ...

Största kramen till er alla!!

Nu vet vi ....

Ja, vad som skulle stå på julbordet.

Det visade sig vara allt från bruna bönor (har jag aldrig hört talas om att man äter just till jul, men ni kan ju vara bra människor för det ..-), till den halländska delikatessen (?) långkål .., till finländsk kålrotslåda .., och till dopp-i-gryta, eller "blöta", som vi säger hemma i Västerbotten.

Hur intressant som helst att ta del av var det.

Och tänk, så många olika traditioner som finns!

Eftersom vi idag firar julafton här på pensionatet, blir det hur enkelt som helst.

Det blir lite skinka (pv) och Janssons och sill (bloggmadamen).

Just nånting annat tror jag inte vi bryr oss om.

Och jovisst ja, så här svarade bloggvännerna.

Julafton ...

... och så är vi framme vid den allra sista kalenderluckan!

Tack snälla annasmamma för alla tjugofyra bilderna!

Dagens fönster ...

På en innergård i Halmstad .., det påminner väldigt mycket om hur det ser ut i Ystad hos bloggmadamen, hittar jag en hel svärm med fönster!

Och i ett av husen bor Mymmel, mamma till pensionatvärdens dotter.

Det är henne vi tittar in hos, för att lämna paket till dottern.

Mymmels lägenhet är gammaldags och härlig .. med en fyrkantig hall och därifrån utgår alla de andra rummen.

Mycket 50-tal .., på golvet står några lampor i precis den stilen .., och där är en hel vägg täckt av böcker och där är tavlor som jag tycker så mycket om ., citronmotiv, till exempel.

Och medan pappan och dottern står och pratar i hallen, så pratar Mymmel och jag själv om detta med jul och julångest och allt som singlar omkring i mängder med svenska hem just idag .., detta att alla nu ska vara så omåttligt lyckliga och harmoniska och alla ska fira med sina Familjer .., och Mymmel visar mig en liten tomte inom glas och ram och tomtegubben är helt insörd i tråd.

"Så där kan verkligen julen kännas ...", säger hon leende.

Om allt sånt pratar vi en stund.

Det blir ett trivsamt litet möte.

Från hjärtat ...

... ett jättestort och varmt TACK för alla julhälsningar och paket som har kommit susande till landet Halland!

Tack Torun för överlevnadskittet ..., vi smygsmakade minsann liiiite det goda i förrgårkväll, ja, vi ville ju verkligen överleva.

Tack Bente för paketen som ännu inte är öppnade, men ikväll så ....!

Tack Eva på Frösön för världens vackraste akvarellkalender!

Tack Mimmi i Motala för snällorden som värmde hjärtat så otroligt!

Ja, tack till er alla för att ni har varit så vänliga!

Själv har jag i år slagit personbästa i att inte hinna med julkorten; nu, när jag verkligen borde ha haft hur mycket tid som helst!

Men vänta ni nästa år .., då minsann!

Bara en kortis ....

Vi ska åka in till Halmstad med pv:s dotters julklappar .., sedan ska jag lägga in era julbordsorgier, ni som har kommit till på slutet .-)

Och kalendern och fönstret.

Lite bråttom nu bara.

Jag ringde till Ystad och pratade med barn, barnbarn och "gamm-gubben".

Och då brast allt.

Men nu är det bra igen.

Kring juletid är bloggmadamen blödig likt en amöba.

I knäet hos bäste vännen ...