lördag 26 december 2009

Annandagen ...


På elskåpet i stan.


Och plötsligt är julen överstökad.

Vi tar sigge nilsson med oss - han får gömma sig under pensionatsvärdens röda jacka .., just vid halsen - och så vi går ner till havet.

Första promenaden dit ner, utan kryckor.

Det går framåt.

Sedan en vecka tillbaka används aldrig kylpåsarna .., kryckorna får för det mesta luta sig mot hallväggen ..., och när jag promenerar på slätt mark, syns det knappt att en ny knäled har gjort debut.

Mellan varven övar jag mig att stå på ett ben.

"Kolla! Nu kan jag!" hojtar jag lyckligt till pensionatsvärden .., då, när jag lyckas stå på högerbenet och samtidigt blunda.

Sådant som man förut tog för givet, förvandlas nu till små vardagsmirakel.

Efter promenaden, när vi kommer till backen vid det gula huset, får sigge nilsson springa som han vill.

Åååå, så spännande det är ...., och han skyndar sig efter matte och husse och när han kommer till altanen smyger han där under och kommer fram på andra sidan och ser man på .., där ju pElle .., ååå, ännu roligare .., men nu vill sigge nilsson komma in och få lägga sig på stolen närmast elementet .., hjälp, vilket äventyr detta har varit!

Och pv och bloggmadamen ägnar sig åt att installera Telia Bredband - med varierande resultat - .., på spisen kokar potatis .., och från cd-spelaren hörs den här musiken.

Det är så vackert så man vill nästan gråta.

5 kommentarer:

Cecilia N sa...

Asså hon bara är för häftig! Jag vill också kunna!

Annas mamma sa...

Underbart både med sången och rehabiliteringen:-)

Elisabet. sa...

Cecilia N: ja, jag utgår ifrån att du menar den norska madamen .-)

Annas mamma: ja, jag tycker att den senaste veckan har det gått väldigt framåt och åååå, så lycklig man blir!

Cecilia N sa...

Rätt tänkt!
Stå på ett ben och blunda tror jag att jag kan ...

Elisabet. sa...

Cecilia N: det kan jag med, med vänster ben .., men ååååå, så svårt, för att inte säga omöjligt, det har varit med höger.

Men nu ..-)