Ett annat "ååå, framme!"
Det var i Jämtland, på Kvarnsjöns camping.
Resan från landet Halland till landet Uppland, den kunde ha börjat bättre.
Där är vindrutetorkare som inte fungerar och har fastnat i halvvägs neråtläge .., en handbroms som har avlidit och vänster framlyse som tackat för sig.
Nåja.
Pensionatsvärden fixar säkringsbyte (halleluja!) och plötsligt lägger sig vindrutetorkarna i rätt läge och vattnet som inte har velat sprida sig över rutan, det fixas med hjälp av en synål som rensar i sprutkanalerna ..., handbromsen får åtgärdas på måndag då bilfirman ska ta hand om det som inte fungerar, ja, innan besiktningen på tisdag, så det löser sig.
Och den gamla glödlampan (läs: glödlampehelvetet ...) vägrar att låta sig ruckas på, så det får ordnas senare, i rejält dagsljus och med verktyg.
Borde det inte vara lag på att glödlampefästen i bilar skulle vara
oerhört, oerhört lättåtkomliga och även utan verktyg skulle man kunna byta en trasig lampa i mörker?
Jo, det tycker jag verkligen.
Och så var det sigge nilsson, ja.
Lille Sigge, denne buskatt, han v ä g r a r i sten att åka i kattbur .., alldeles heltokig-galen blir han och klöser och river, allt medan farbror pElle ligger och sover vid bloggmadamens fötter.
Till slut får sigge komma ut i friheten och sitter i mitt knä, - rejält fasthållen -, men det är inte mycket bättre det.
Det blir så att
sigge, i stället för pElle, får stanna i landet Småland där han träffar en förvånad kattmadame vid namn Suna
(fräs-fräs ... men det bryr sig inte sigge så mycket om ..) och pElle åker med oss till hufvudstaden.
Vid trakten av Norrköping ringer pv:s storebror och meddelar att sigge nilsson är en kaxig liten typ som minsann inte är det minsta skraj för vallhunden Sverker (uttalas: sväääker ..., på småländska) och han, sigge alltså, har gått på lådan och allt är okej.
Och pElle är UNDERBAR!
När vi tar rast vid Östgötaporten, tar pv fram kattlådan och ställer den i baksätet .., då går pElle dit och gör sina behov och krafs-krafs ..., och sedan ligger han och sover där nere vid bloggmadamens fötter resten av vägen.
(Ja, alltså ..., kattlådan töms och förflyttas till bagageluckan ..)
Att sedan, utan GPS, hitta till sonens boende på något som heter Nordenflychtsvägen (som visar sig vara avstängd), det är en historia för sig
(men pv fixar det .. han har kört buss i Sthlm en gång i världen har någorlunda hum om var man är ...) och sedan blir det raka spåret längs E4:an norrut och sicken lycka att stiga in i huset på Tidlösavägen och få sträääcka ut och högerknäet är svullet och ömt och citodonpillren blir till en välsignelse och vi sitter i soffan och äldsta dottern bjuder på varma scones med ost och marmelad och det tittas på Wallanderfilm från Ystad och utanför vardagsrumsfönstret är det snöigt och vitt och medan Emma berättar om dagens cupmatcher i fotboll, känner man alldeles tydligt att ååå, nu är vi framme!
Så var det.
Har intresseföreningen noterat?
