På rehabcentret ...

... blir det promenad ute i vintervädret.

En runda.

Och tänk, så mycket trevligare det är att gå en runda, mot för att behöva vända om och ta samma väg tillbaka!

Nästan hemma passerar jag den här skylten.

På höger sida om stenmuren finns två hus och längre fram: en jättelik lagård - dessvärre tom och öde -.

Det är där som jag möter en man med två små hundar i släptåg.

Tisdagsfönstret ...

Och Ellis, behöver du stryka duken .., så behöver jag ...


... finns i ett gult hus på en kulle, ja, i landet Halland.

Och i det landet är det idag nio minusgrader och rimfrost på träden.

På en pall intill det varma elementet, ligger pElle och sover så gott.

Apropå dialekter ...

Nyhetssändning, idag tisdagmorgon kl.07.00.


Ofta (läs: alltid) när jag lyssnar till min egen röst på små filmer, beslutar jag mig för att: "näää, aldrig mera .., fy, så hemskt det låter!"

Och glöm ..., att man skulle komma ifråga som nyhetsuppläsare!

Tror man, alltså ...

Halleluuuuja!

Sackeus i trädet.
Figurerna kunde flyttas hur som helst.
Ibland ramlade dom ner på golvet.


Ett otal gånger har bloggvännerna fått veta att jag har vuxit upp sittandes på Filadelfias träbänkar hemma i Malå.

Ja, vuxit upp och vuxit upp .. men som lillflicka gjorde jag ofta mamma sällskap.

Intresset var kanske inte så stort för själva predikningarna .., det var nog mera det här att man kunde sitta där och titta på alla människorna ..., och mamma tycktes alltid så förunderligt glad och lycklig när hon var där .., och inte var hon högljudd heller - hon mer som visk-bad .., "ja, kääääre Jeeeesus" - , sa hon väldigt tyst och om och om igen .., och så fick jag förstås lägga pengar i kollektbössan.

Söndagsskola blev det också.

Där fanns en flanellograf och figurer som fästes på filttavlan, det var ju innan tv:n hade gjort entré i vårt hem och nästan lika spännande var det att se tant Iris plocka upp Sackeus i pappersformat och fästa honom på tavlan.

I trädet.

Min frikyrkliga karriär tog slut vid nio års ålder, men fortfarande kan jag känna en verklig .., tja, samhörighet kanske .., när jag i tv ser gudstjänster från någon Pingstkyrka.

Det är den där glädjen som vissa människor utstrålar, som lockar mig.

Inte många.

Men somliga.

Sångarglädjen.

Och idag hamnar jag hos en madame som verkligen har sångarglädjen inom sig!

Ja, titta här bara!

Inspektion ...

Kan det möjligen ha något samband ....


... att pensionatsvärden har farit fram med dammsugaren i pannrummet ....


... just den dagen som sotaren kommer på besök?

Det kan det nog.

Och bloggmadamen har helt klart tappat formen.

Eller modet.

Ingen vänsterhand blev infångad.

Forts. på pinsamheter ...

Åja, dom kommer nog inte att anfalla, herr och fru Prickigt Djur.
Liiite orolig tycks hon, madame Kax.

bettankax sa...

Och min mamma hade en lila basker i sammetsvelour, som lyste över hela byn.

Inte kul när hon mötte mig vid bussen och vinkade och var glad när jag kom från skolan.

Ännu en pinsam förälder ...

Äldsta dottern ombord på pensionatvärdens eleganta segelbåt.
Den utan namn.
Här under kan ni läsa om hennes traumatiska tonårsupplevelse.

"Dr Böhlander" sa ...

..och jag har en mamma som kl 03.00 på natten kom och hämtade mig hos en kompis endast iklädd i nattlinne!!

Till saken hör att vi var med ett killgäng som var tre år äldre än oss och hade precis lärt känna dom... ( och om mamma försöker försvara sig så hade jag lov att vara hos Malin, bara jag ringde hem! )

Att gå in på Ica-affären där mamma jobbade var inte helt lätt för en tonåring... ofta hörde man mammas röst så fort man öppnat dörren "Nämen, vilket stjärntecken är du född i ? Du måste vara tvilling ! "

Det mest pinsamma var nog när 32-åriga mamman blev gravid!!

Alla kunde ju se att mina "gamla" föräldrar hade gjort DET!!!! ( jag var 13 då).

Puss Mamma!

Dr Böhlander."

Mamman svarar: ja, så här var det .., det drog ut väldeliga på tiden och inte fick dottern vara ute hur länge som helst, fast man visste vem dom var hos .., nej, så till slut satte jag mig i vår gamla Mercedes, och jo, mycket riktigt iklädd nattskjortan .., hahaha .., och körde runt på byn tills jag hittade dottern och jag låtsades väl mer som att jag var ute och "finkörde" lite mitt i natten .. och sen var det bara för dottern att hoppa in i bilen och följa med hem!

Jag tycker det vittnar om en handlingskraftig mamma, jag ..-))


Mellanbarnet, hon som "aldrig har skämts för sin mamma".
Ja, Alzheimer kan komma tidigt.

AP sa...

Jag kan inte komma ihåg att jag skämts för dig en endaste gång.

Däremot blivit trött på att du alltid skulle prata med allt och alla, men inte skämts.

Så det så.

Kram kram.

// Mamma säger: ja, här ska nog ändras lite i mitt testamente ser jag ..,. vad har du för kontonummer, Anna?

Badpremiär .....


På Öckerö i Bohuslän.

Klicka er fram till 2.17 ... så ska ni få se på tuffingar!

Oooops!


Idag på morgonen diskuteras känslan av kyla i lokalradion.

Meteorologen Pär Holmgren, han med det långa eller numera korta håret, menar att detta med att människor säger att .."ja, tio minusgrader i Skåne är/känns minsann mycket kallare än motsvarande temperatur i Västerbotten!", det är bara en myt.

Så är det inte.

Säger Herr Meteorologen.

Och det har inte det minsta med luftfuktigheten att göra heller, fortsätter han.

Det är i den stunden jag lämnar sängvärmen .., knatar nerför trappan .., sätter mig vid datorn iklädd bara nattlinnet och så skriver jag ett mail till Radio Halland och berättar hur det är .., ja, att som västerbottning upplever jag det minsann just så .., tio minusgrader hemma i Malå känns som töväder .., här, är det som arktisk kyla.

Efter någon timmes tid läser programlederskan upp brevet.

Mitt brev.

Åååå, jag går omkring i köket ., lyssnar och ler lite väldigt förnöjsamt.

Såja.

Äntligen ett expertutlåtande som heter duga!

Tänker jag.

Insikt nr 204 ....


Igår lärde jag mig (det var i Landet Runt) att om man smetar ut lite smör eller leverpastej på trädstammarna, så blir i alla fall lilla Rödhaken överlycklig.

Ja, nu när det är kallt ute.

Så det är vad jag har gjort nu.

Smetat ut Milda Margarin på ekens stam.

Och nu är det full fart i restaurangen, må ni tro!

Om pinsamma föräldrar ...

Pensionatvärdens lillebror Uffe.
En filurmänniska.
Rolig, utan att veta om det.
Så här såg han ut i fjolsomras när han och Ines hjälpte Gunvor med fönstermålning.
Det mesta av färgen tycktes ha hamnat på herr målarmästaren.
Uffe är musiker - trummis - och underhåller även på äldreboenden.
Han spelar gitarr och piano och säkert något fler instrument.
Och så har han ett hjärta av guld.
Joanna är Uffes dotter.

Joanna sa...

Hahaha Elisabet du kan ju lista ut hur många gånger jag fått skämmas över min far.. ett tydligt minne:

Vi står på café Ariman i Lund, numera ett "trendigt" hippiecafé där mina kompisar alltid hänger, men på den tiden umgicks pappa mycket med folk där, på den tiden han var singel och så.

Vi står i kön, det är säkert tio, femton personer runtom oss..

Plötsligt börjar pappa liksom klia sig något ofantligt på benet..

Jag inser att något jobbigt kommer hända och ber honom sluta, men nej, han fortsätter, inte och diskret heller..

Folk börjar stirra och undrar var den långhårige mannen håller på med.

Han njuter såklart lite av uppmärksamheten och säger saker som "nämen oj gud vad det känns konstigt här.. det är något i mina byxor.." efter flera minuters ihärdigt kliande/klämmande på byxbenen så slinker något ut där nere vid fotändan.

Inte alls generad drar pappa up det i luften och skriker ut "NÄMEN TITTA BARN! GÅRDAGENS KALSONGER!!"

Kan du förstå att man som 13-åring ville sjunka genom jorden?

Sådär håller han på fortfarande, senast vi var i blomsteraffären och skulle köpa blommor åt hans tjej låtsades han att jag var tjejen (!).. nu tycker jag dock att det är roligt.

För det mesta :-)

Måndagsfönstret ...

... blir ett reprisfönster, mest beroende på att jag inte hade med mig fönsterhåven när vi senast var på vift inne i stan.

Det var Hasse från Ö-vik, numera Burträskhållet, som hade håven redo.

Honom minns ni väl?

Han med alla underbara naturbilder!

Insikt nr 203 ....,tror jag.


Å, så ofta mina döttrar skämdes för mig, då, när dom var i den åldern!

"Mamma, nu får du absolut inte prata med främmande människor, såna som du inte känner!" sade en av dem och promenerade minst tio meter före den pratglada mamman när vi gick på stan.

Själv förbjöd jag min egen mamma att besöka badhuset hemma i Malå.

Ja, som tonåring ansåg jag att hon hade alldeles för stor stjärt, nej, hon kunde allt hålla sig hemma.

Och pappa, som var bra mycket äldre än alla andras pappor, (han var hela 44 år när sladdbarnet/bloggmadamen föddes, å, rent oanständigt var det ju att ha ägnat sig åt barnalstring i den höga åldern, ja, på gränsen till snuskigt!, tyckte jag ..) han fick på inga villkor visa sig när det var dags för åhörardag.

En enda gång hade han varit där och inte nog med att han var så förfärligt gammal, ja, minst femtiofem år .., dessutom snöt han sig ljudligt - trumpetsnöt sig - så pojkarna i klassen drabbades av fnissanfall och själv ville jag bara dö.

Nej, aldrig mera!

Men så ramlar jag in på en blogg skriven av en trettonårig fröken - som skriver sååå bra - och då inser man att .., ja, ja .., det där händer alla.

Att föräldrar gör bort sig, alltså.

Idag ....

Det var då det. En liten pojke och hans mamma.


... har ättapjötten flyttat för tredje gången sedan han kom till Hufvudstaden.

Först var det lägenhet alldeles vid Råsunda .., därefter ett rum på Kungsholmen och idag .., med hjälp av snäll svåger, har flyttlasset gått till Söder.

Stor glädje!

Och billigare hyra!

Man kan ju undra ....


... hur många vanetittare som satte kaffet i vrångstrupen, ja, när den nya versionen av Landet Runt visades ikväll?

Det var nog många.

Det var mycket som var annorlunda.

Inget mys-pys längre.

Programledaren, ja, han har varit min store favorit i Västnytt.

(Fast liiite saknar jag den förra programledarinnan. Nej, nu ljuger jag. Jag saknar henne jättemycket! Och jag saknar även detta hur programmet var förr, men man kanske vänjer sig.)

sigge nilsson tar siesta ..

På mattes magar. Åååå, sicken skön bädd!


Lilla Sigge .., som idag har varit ute i det fria längre än vanligt.

Reviret vidgas.

Och matte blir orolig.

Sen, när han kommer inskuttande i raketfart, tar orken slut.

Tjopp, bara!

Och rena rama ....


.... skräckläsningen är ju detta!

Och tänka sig att det verkligen har hänt!

Till ellis ....

Pensionatsvärden letade efter ett inlägg och hittade en kommentar från dig.

Och så log han och läste högt .....

En film med handling ...

Söndag förmiddag.

På soffan Ektorp ligger en bloggmadame och bläddrar i boken "Nu och då - Konst i Halmstad", författad av Mymmel Blomberg, mor till pensionatsvärdens dotter.

På sidan 67 faller jag pladask för Sven X:et Erixssons målning "Irma, Sahlins och blåsten" från 1946.

Inte det minsta bryr sig sigge nilsson i konstböcker.

Han bara sover och sover.

Ps. För den som inte vet det, klagade pensionatsvärden i somras på att mina små filmer saknade handling. Själv filmade han en broöppning i Motala och tyckte att denna (filmen, alltså) var nog en av de bästa kortfilmer som gjorts ..., ja, faktiskt borde den renderat i minst Guldpalmen!

(Vid närmare eftertanke var det bloggmadamen som filmade och pv tyckte att "äääääntligen, en film med handling!" ty, jag hade tidigare filmat människor som vandrade fram och tillbaka på järnvägsstationen i Helsingborg, och allt man såg var benen .. - något så innovativt och spännande, tyckte jag själv! -, men det föll inte alls herr pv i smaken. Broöppningen däremot ...! Det var nåt att hänga i granen!)

Idag tar denne man alltså klivet från mattelärare till kortfilmsregissör!

Och gardinskrattet .., det är din förtjänst Love, literature!
Varenda gång jag tittar på pv:s gardiner med OMTAG, tänker jag på dig och ler för mig själv.
Love, literature and gardening menade nämligen i en kommentar att det var det värsta av allt! Ds.

Från ...

.....piteå-barbro-hon-som-bor-i Uppsala ..., kommer två bilder susande genom rymden.

Och just i det ögonblicket som jag öppnar altandörren för att släppa in sigge nilsson, svischar det till ...., och där är fönstret och lilla posthuset som tar sig in och utan bekymmer hittar vägen förbi pyttelilla hallen, vidare in mot köket .., upptäcker datorn som står på matbordet och då är ju allt klappat och klart.



Så .. när jag har agerat hjälpreda till den tapetserande pensionatsvärden och som av en händelse råkar slå mig ner vid bordet framför datorn .., då .., upptäcker jag bilderna som har kommit!

Stor gläjde!

Och så här skriver avsänderskan:

"Hej !

Här kommer fönster från vårt posthus på ön. Där inne finns massor av postlådor.
Posthuset var även samlingspunkt för ungdomarna på ön.

Här har vi en strålande vinterdag -10° och sol.

Ha det så gott!

Babsan."