Sackeus i trädet.
Figurerna kunde flyttas hur som helst.
Ibland ramlade dom ner på golvet.
Ett otal gånger har bloggvännerna fått veta att jag har vuxit upp sittandes på Filadelfias träbänkar hemma i Malå.
Ja, vuxit upp och vuxit upp .. men som lillflicka gjorde jag ofta mamma sällskap.
Intresset var kanske inte så stort för själva predikningarna .., det var nog mera det här att man kunde sitta där och titta på alla människorna ..., och mamma tycktes alltid så förunderligt glad och lycklig när hon var där .., och inte var hon högljudd heller - hon mer som visk-bad .., "ja, kääääre Jeeeesus" - , sa hon väldigt tyst och om och om igen .., och så fick jag förstås lägga pengar i kollektbössan.
Söndagsskola blev det också.
Där fanns en flanellograf och figurer som fästes på filttavlan, det var ju innan tv:n hade gjort entré i vårt hem och nästan lika spännande var det att se tant Iris plocka upp Sackeus i pappersformat och fästa honom på tavlan.
I trädet.
Min frikyrkliga karriär tog slut vid nio års ålder, men fortfarande kan jag känna en verklig .., tja, samhörighet kanske .., när jag i tv ser gudstjänster från någon Pingstkyrka.
Det är den där glädjen som vissa människor utstrålar, som lockar mig.
Inte många.
Men somliga.
Sångarglädjen.
Och idag hamnar jag hos en madame som verkligen har sångarglädjen inom sig!
Ja, titta här bara!
12 kommentarer:
Åh, du skriver så fint.
Jodå, jag har suttit på dessa träbänkar också! I söndagsskolan och senare också. Men nån glädje minns jag inte att det var där direkt..;)
Men K:s uppträdande med "Hallelujah" gjorde mig jätteglad!
Men så fullkomligt underbart med någon som minns FLANELLOGRAFEN!!
Mina bästa skolminnen kom med dem, jag gick inte ens i söndagsskolan utan vi hade en väldigt religiös Fröken Esther som berättade hela Bibelns sagor på flanellograf.
Det är en evighet mellan detta och dagens tv-spel!
anna of sweden: ,-)
smulan: nej, för mig är det nog bara glädje .., sedan valde jag själv att inte gå dit, ja, jag skämdes rentav för att mamma var pingstvän .-(
monet: kul! När du nu tog upp det .., ja, jag undrar om vi inte hade en sådan i småskolan också?
Oh, vilka minnen. Jag har också suttit framför flanellografen i Filadelfia i Karlskoga. Höjdpunkt var när man fick vara med o välja bild o själv sätta den på tavlan. Och så negersparbössan.
Ha det bra i landet Halland. Här i Ystad är det så fruktansvärt kallt.
Men ljuset kommer, märks på eftermiddagen.
Kram Fru Grå
Fru Grå: så roligt att se dig här!
Ja, jag var så blyg som lillflicka, så jag hade nog dött hellre än gått fram och satt upp någon bild.
Av någon anledning hade mamma en flanellograf hemma .., faktiskt tror jag att det var nånting med Röda Korset att göra .., hon brukade åka ut och hålla första-hjälpen-kurser för gruvarbetare och andra .., kanske fanns det lämpliga bilder till detta ..?
Hälsa Ystad från mig nu! Nästa helg är vi bjudna på personalresa till Tyskland (halva styrkan), så det blir trevligt.
Men vet du vad, precis när jag kom in på din blogg så började Rufus Wainwright sjunga Halleluja på min dator, ha ha ha.
Och flanellografen, vilken underbar grej, skulle man nästan kunna använda i skolan ibland idag också.
Vonkis: haha ...! Se det som ett Tecken .-))
Det finns nya flanellografbilder att köpa med bibelberättelser. Jag vet att de används och är populära
även nu. Ett nytt pedagogoskt grepp för barn som är vana vid snabbheten i datavärlden. Långsamhetens lov! ellem
ellem: ja, det tror jag på! Och hur spännande var det inte att sitta där .. det blev ju nästan som att gå på bio!
Åh flanellograf. Härliga minnen!
Eva: ,-) Ja, visst är det!
Skicka en kommentar