Pst ....

Liten påminnelse, bara .....

(Det första smultronstället har anlänt. Och den här gången visar jag alla samtidigt.)

En glimt av glädje ...

Ibland behövs det så lite, så lite för att göra en människa glad.

Hemvärnet som marscherar längs gågatan, ja, det gör mig glad.

Och mannen som går i täten .., före musikanterna .,. titta på den mannens leende!

Sånt .., gör mig jätteglad.

Hjärtat blir varmt.

Lite mänsklig värme så där under några ögonblick bara.

(Ja, nu ser jag, att som uppladdad film syns det nästan inte .. men mannen upptäckte mitt filmande och loooog så varmt.)

Lördagsfönstret ...

... finns på gågatan i Ystad.

I blomsteraffären "Kronan på verket."

Ett slags vernissage igen ...


För någon tid sedan visade bloggvännerna sina favorittavlor.

Hur skulle skulle det vara om ni nu tog en bild av er favorithörna där ni bor?


Utsikten från min hörna.
En riktig bild kommer vad det lider.

Kanske vid köksbordet .., kanske i älsklingsfåtöljen?

Eller i soffan?

Om ni har lust alltså.

Ta i så fall en bild .., berätta gärna varför ni tycker så mycket om att sitta just där .. och så mailar ni den till bisse151@gmail. com, så ska jag lägga upp dem här på sidan så där kanske på måndag eller tisdag nästa helg.
Då är jag ledig och hinner gott och väl.


(Någon undrade vad det där 151 i mail-adressen står för? Jo. Enkelt. Det är mitt födelsedatum.)

Morgon i landet Skåne ...

Och jag känner mig förfärligt otrogen när jag bara går raka spåret förbi mitt "gamla" bageri, ja, det är nästan så att jag vill ta en omväg.

Det känns så där som om man plötsligt struntar i en bästa-kamrat, för att man har hittat nån annan som är mycket trevligare och bättre.

Men så tänker jag .., ånä, under vårt första år här i stan var jag ytterst trogen stamkund på Möllers .., och i ytterligare sju år (sedan jag återvände till stan, från landet ...) har jag varit en såå trogen kund, nu kan gott någon annan få ta del av mina pengar.

Såja, då känns det genast lite bättre.



Och längs gatan är det vid tio i åtta som en ström av frukostsugna människor och somliga parkerar utanför Möllers och andra vid Söderberg & Sara och alla vill vi ha färskt bröd till frukosten.

Jag köper mina vanliga .., "Petit Pain" för 8 kronor stycket, plus deras överjordiskt goda kavring som är avlång och rund och smakar kummin.

Sen går jag hemåt.

L y c k l i g.

(Och nä, just det. LCHF kommer aldrig att bli ett alternativ för mig. Jag ÄLSKAR bröd.)

På agendan ....


Egentligen har jag ledig-helg, men nu ska jag arbeta för Karina, och blir på så sätt fri två helger på raken, vilket känns som ett mindre mirakel.

(Det finns andra som mer än gärna tar extrapass .., Rickard, jämnårig med min Anders, ska arbeta sex helger i rad!)

I vanliga fall arbetar jag sju till halv två på lördagar.

Så icke i morgon.

Då är det halv två till åtta som gäller.

Åååå, vilken lycka!

Då ska jag ha en skön morgon med Ring-så-spelar-vi .., och nya bageriet med sitt goda bröd och kanske en tidning ..., och bara ha det bra.

Det är tanken.

Från landet Halland meddelas att där klyvs det ved.

Ni kanske kommer ihåg den där eken i Steninge som fälldes till marken, det är den som nu ska tas om hand .., ja, den ska förvandlas till lagom stora vedträn.

Kväller ....

Idag har himlen varit blå.

Och mellan varven har det regnat, haglat, solen har flödat och det har blåst.

Kort sagt: det är väl detta som kallas för aprilväder.

Absolut en åsikt ...


Finns det ett bättre program i SVT, ja, i hela tv-världen, än "Så ska det låta"?

Och vilken publik ikväll!

Men vem är denne Magnus?

Jag tycker mig aldrig ha sett honom tidigare.

Nästan hemma ...

... kommer en ung flicka susande förbi mig.

Hon står på en skateboard och bara puttar iväg sig med ena foten.

Ååå, sicken frihetskänsla! tänker jag.

Efter jobbet ...

Anslagstavlan på Österporttorg.


... blir det liten promenad på stan.

På gågatan.

Så sällan går jag där, att det nästan varje gång har tillkommit nya butiker.

Andra har försvunnit eller är på väg att tacka för sig.

Det blir en kort runda.

Inköp av örhängen - dom gamla vanliga - vita pärlor.



Och ett besök i blomsteraffären.

Inga tulpaner, men ett väl vackert fågelbad.

Köpte jag det?

Njet.

Den här månaden är kärv.


"Det är jag som är hunden.
Tänk, att man nu har hamnat på en blogg!
Tycker ni inte att jag är rätt snygg?"

Nästan längst ner på gågatan - härifrån sett - finns nu affären "Kronan på verket".

"Har ni alldeles nyligen flyttat in?" frågar jag häpet.

"Nä, inte alls .., det var i augusti, tror jag ..?" säger expediten.

Jahaja .., på det viset.

Och där blir det inköp av en underbar tulpanbukett och en vacker murgröna på båge.

Till min förvåning upptäcker jag en livs levande liten hund i affärens skyltfönster.

En liten stund småpratar vi .., sen går jag hemåt, snuvig och eländig.

Fredagsfönstret ....

... finns på lilla tvärgatan här intill.

Och aldrig i mitt liv har jag skådat en större pelargonia, än den som stod där bakom fönstret.

Ojdå, kära nån ..!

På innergården står en liten samling med cyklar.

Några av dem används inte särskilt ofta och i en av dem, i cykelkorgen, där har Fru Koltrast inrett en liten lägenhet.

En BB-avdelning, kan man säga.

Inte alldeles enkelt ....


I kväll hade jag två tyska män framför mig i kassan.

Två sportfiskare.

Och jag frågade var dom kom ifrån?

Jo, från Tyskland.

Från "Black Forrest", svarade dom och jag fattade ingenting.

"Black forrest?" det låter ju mer som ett engelskt fotbollslag.

Och så tänkte jag att det kanske var nån sån fisk som dom fångat.

Svartskogsfisken?

Precis när dom hade gått sin väg, förstod jag ju.

Aha!

Dom var från Schwarzwald!

Så säger vi ju i Sverige också.

Jag har haft andra tyska kunder som berättat att dom kommer från Bawaria och det var samma sak där .., det tog tid några sekunder innan jag förstod att dom menade Bayern.

Vid vattenhålet ...

Raklång i sanden.

Sommarljud.

Skolbarn som leker "Under hökens vingar".

Vågskvalp.

Glädje.

Ännu flera rumpor!


Litet klipp tillägnat madame Hedgrenskan, apropå vad vi pratade om igår.

Och här ett klipp till alla vi som - egentligen - tycker att det här med kungahus hit och dit ju är totalt förlegat, men ändå sitter som klistrade vid tv-apparaten när sånt här visas.

Det handlar förstås om någon slags personlighetsstörning.

Ja, hos oss, alltså.

Klippet är aningen inaktuellt, men rätt trivsamt ändå, tycker jag.

När man går bakvägen ...

Bakom planket.

Det här att veta om att man snart ska lämna nånting - nånting som står ens hjärta nära -, det kanske blir lite som när en människa får ett besked att hennes dagar är räknade, ja, jag menar detta att man plötsligt börjar se allting med nya ögon.

Eller ..., man ser det på ett annat sätt.

Så när jag går hem från bageriet, tar jag inte - som i vanliga fall - Regementsgatan, utan väljer den lilla, smala gatan just bakom.

Där finns gatuhus gömda bakom höga träplank och plötsligt sträcker jag på mig och riktar kameran bakom planket.

Nu minsann, ska här väl uppenbaras!



Förutom rishögen på den övre bilden, ser det ut så här.
Jag står en stund och tittar på kameradisplayen.

Här har jag stuckit in kameran genom en glipa i planket.



Men när jag kommer en bit ifrån, upptäcker jag för allra första gången det stora trädet!

I sju års tid har jag bott alldeles här i närheten .., jag har kommit cyklande från järnvägsstationen hur många gånger som helst - på väg hem -, och aldrig, inte en enda gång, har jag reflekterat över det här vackra trädet!

Av min tid i Ystad återstår elva veckor.

Det känns som en spännande tid .., här ska samlas bilder!

Här ska minsann upptäckas!

Morgon på min gata i stan ..

Och jag tar en promenad till det nya bageriet och köper tre små bröd.

Sen hemåt, men en annan väg.

Bakvägen.

Min lägenhet ligger alltså i det röda huset till höger, på andra sidan vägen.

I hörnan.

Och just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret vid lämna-företräde-skylten.

Torsdagsfönstret ...

Om man känner sig hängig och inte går på långa promenader och inte tar tåget utomlands, till landet Halland, till exempel, blir allt det som är nära viktigt.

Och för övrigt det enda som man får fatt i.

Alltså blir innergården min egen djungel.

Min savann.

Mitt lilla rike.

Och det är där fönstret finns.

Öppet fönster mot Mariagatan ..

Mörker.

Och hundratals människor som passerar mitt öppna fönster, alla på väg från ÖP-hallen.

"Hur gick det?" frågar jag en i högen som just går förbi.

"Förlust ...", svarar han och skyndar vidare.

I Ystad är handboll religion.

Sen stänger jag fönstret och tar mig en sked flytande honung.

Kvällssol på bakgården ...

Man kan klicka upp bilden.
Om man vill.