Vid tiotiden ringer telefonen.Det visar sig vara en man som jag inte har pratat med på säkert tre år.
En från dejtingsidan.
Och nu har mannen - som jag aldrig har träffat, utan kanske bara telefonpratat med två, tre gånger - ja, han har tänkt på våren som stundar och på Valborg och grillkvällar och männniskor som går omkring och ser så lyckliga ut ..., och det är då han hittar mitt telefonnummer, ja, det är nedskrivet på ett papper som sitter i en pärm och det är den pärmen han har rensat och då blev det som det blev, säger han.
Det var då han beslutade sig för att ringa.
Och han frågar hur läget är och jag berättar om mitt liv och om avhoppet från dejtingsidan och att det faktiskt var pElles förtjänst ., ja, att jag då kände att livet inte hänger på om jag har en man vid min sida eller inte och jag berättar om pensionatsvärden i Halland och att jag tänker flytta och hela den biten.
"Jahaja, på det viset ..?" säger mannen.
I säkert fyrtiofem minuter går pratet hit och dit.
Mest dit.
Mannen berättar att han, jodå,
visst har träffat kvinnor under dom här åren, men det är så svårt allting och inte vill dom flytta söderut heller och
skulle det visa sig fungera, ja, då har dom katter och han är ju pälsdjursallgergiker.
Ett enda elände är det.
Och han berättar om sitt stora hus och om renoveringen av fönsterna och lagården och han berättar om sitt arbete och om barnbarnet som fyller år i dagarna och lite får jag veta om kvinnorna som han har mött och jag ligger på soffan Ektorp och sneglar lite på tv-bilden utan ljud och säger "ojdå ..." och "ja, det är inte lätt här i världen".
Och medan manner pratar och pratar tänker jag att det är så det är här i livet ., all denna längtan vi människor bär inom oss ..,
denna ständiga längtan att Höra Till .., att vara en del i en flock .., att få känna oss älskade och behövda och jo, när våren kommer kan det kännas
än mer påtagligt och hur väl som helst minns jag första sommaren som ensamseglare .., ååå, jag tyckte att grillkvällar utomhus borde förbjudas och aldrig hade jag väl sett så många människor som gick hand i hand som just dessa vår, - och försommarkvällar!
Det är vad jag tänker på medan mannen fortsätter att berätta om sitt liv och sin ensamhet.
Och all denna hans längtan.
