Vid tiotiden ringer telefonen.
Det visar sig vara en man som jag inte har pratat med på säkert tre år.
En från dejtingsidan.
Och nu har mannen - som jag aldrig har träffat, utan kanske bara telefonpratat med två, tre gånger - ja, han har tänkt på våren som stundar och på Valborg och grillkvällar och männniskor som går omkring och ser så lyckliga ut ..., och det är då han hittar mitt telefonnummer, ja, det är nedskrivet på ett papper som sitter i en pärm och det är den pärmen han har rensat och då blev det som det blev, säger han.
Det var då han beslutade sig för att ringa.
Och han frågar hur läget är och jag berättar om mitt liv och om avhoppet från dejtingsidan och att det faktiskt var pElles förtjänst ., ja, att jag då kände att livet inte hänger på om jag har en man vid min sida eller inte och jag berättar om pensionatsvärden i Halland och att jag tänker flytta och hela den biten.
"Jahaja, på det viset ..?" säger mannen.
I säkert fyrtiofem minuter går pratet hit och dit.
Mest dit.
Mannen berättar att han, jodå, visst har träffat kvinnor under dom här åren, men det är så svårt allting och inte vill dom flytta söderut heller och skulle det visa sig fungera, ja, då har dom katter och han är ju pälsdjursallgergiker.
Ett enda elände är det.
Och han berättar om sitt stora hus och om renoveringen av fönsterna och lagården och han berättar om sitt arbete och om barnbarnet som fyller år i dagarna och lite får jag veta om kvinnorna som han har mött och jag ligger på soffan Ektorp och sneglar lite på tv-bilden utan ljud och säger "ojdå ..." och "ja, det är inte lätt här i världen".
Och medan manner pratar och pratar tänker jag att det är så det är här i livet ., all denna längtan vi människor bär inom oss .., denna ständiga längtan att Höra Till .., att vara en del i en flock .., att få känna oss älskade och behövda och jo, när våren kommer kan det kännas än mer påtagligt och hur väl som helst minns jag första sommaren som ensamseglare .., ååå, jag tyckte att grillkvällar utomhus borde förbjudas och aldrig hade jag väl sett så många människor som gick hand i hand som just dessa vår, - och försommarkvällar!
Det är vad jag tänker på medan mannen fortsätter att berätta om sitt liv och sin ensamhet.
Och all denna hans längtan.
5 kommentarer:
Är det din telefon på bilden? (Så fin! Ja jag märker att det var en okänslig fråga efter det långa inlägget om den stackars ensamme bonden.) Mina 21åriga söner vet inte ens hur man ringer på en telefon med nummerskiva! Visst är det helt galet!
Fin berättelse om denna ständiga längtan efter kärlek, som den här mannen visar så öppet genom att hitta lappen och ringa dig, efter så lång tid. Har aldrig tänkt på hur grillkvällarna upplevs av de som är singel, men så är det naturligtvis.
Det är typiskt egentligen, det vi inte har, det längtar vi efter. Men det vi har, blir lätt en vanesak som vi inte uppmärksammar.
Å jag blir berörd. Nästan tårögd!
Så rätt så, den här längtan få höra till en flock.
Man känner sig så ensam såna fina kvällar om man inte har en flock.
Det kan vara en ren pest!!!
Jag vet sommarkvällar när jag blev glad över kasst väder så det var ok vara hemma.
Under mina "ensamma" år så hade jag tjejgänget som en flock. De har alltid funnits där och kommer alltid att finnas där oavsett om man har en "egen" flock eller inte.
Men så tror jag inte alltid det är för män?
Jag tror att vi kvinnor mer behåller våra gäng mer än vad män kanske gör efter tex en skilsmässa eller liknande.
Män har kompisar men då mer ytligt.
Jag kanske har fel men tänker jag och hört att så är det.
Jag tycker han var stark som lyfte den där luren och ringde Dig!
Sånt vågar man inte alltid!
Sen att det finns någon som lyssnar där i andra änden! Det är också viktigt.
Hoppas hoppas det dyker upp en djurfri dam till honom.
Love, literature : nej, det är min störstsysters telefon .-)
Och den var inte alls okänslig, frågan.
Sven: ibland hör män av sig .., från dejtingsidan. Då tänker man och så är det ofta, att ett förhållande har tagit slut .., och nu gäller det att rota i den där högen bland möten som inte blev av .., dom som man aldrig hann träffa av en eller annan anledning .-)
Turtlegirl: ja, hjälp så mycket ensamhet det finns! Och jag hoppas också att han hittar någon utan katt .-)
Människan är ju ett flockdjur som vill ha en tillhörighet av något slag, annars blir de flesta vilsna.
Men att leva för sig själv behöver inte alltid betyda att man känner sig ensam. När man trivs med sig själv o friheten känner man sig inte ensam. Men om man inte riktigt trivs med sig själv o ensamheten inte är frivillig, då mar man dåligt. Därför finns det så många människor på alla möjliga dejtingsidor. Även jag har gjort mina försök. Klen framgång dock
Skicka en kommentar