Idag .., den 29:e april ..

... skulle min mamma ha fyllt 89 år.

Här är hon t.h. på bilden.



I två års tid har hon varit död.
På bilden sover hon bara.
Hon ser ut som en stolt indiankvinna, precis som dom hon arbetade med.



Jag tänker på henne nästan dagligen.
Mamma.
Gulle-mamma.
Och Anders som leker doktor med mormor.
"Nu du mormor, nu ska jag allt lyssna på hjärtat ditt ...", säger han.



Och jag minns besöket på geriatriska kliniken.

Mamma, som då bott på Ejdern i flera år, skulle nu vara på ger.avd.i en veckas tid för "utredning".

Hon hade då varit deprimerad en längre tid.

Här är första besöket av den unge och så vänlige läkaren .., och mamma har precis fått eget rum och allt är nytt och underligt för henne.

"Du lämnar mig väl inte Eliza ...?" säger hon.

Mamma är då rejält dement, men ååå, så hon försöker att skärpa till sig.

Läkaren frågar henne om tiden i Sydamerika .,. säger att dom ju nästan är eller har varit kollegor ., och han talar med henne med respekt i rösten .., inget barnprat .., han bemöter henne värdigt.

Mamma försöker och försöker .. , hon letar ord och letar förståndet.

Jag sitter på sängen intill och lyssnar.

Som en stor klump har jag i bröstet .., jag anar mammas ångest och rädsla för allt det här nya.

Efteråt, när den vänlige läkaren har tagit henne i hand och tackat och gått sin väg, slår mamma händerna för ansiktet och gråter tyst.

Härmed meddelas ....

... att herr pensionatsvärden i eftermiddag har - med hjälp av motorsågen av märket SANA - kapat en av de två stora tallarna, vilka fälldes förra helgen.

Det gick bra.

Men klicka gärna på bilden och läs instruktionen.

Vi har haft VIP-kväll på jobbet.

Dom tusen mest köptrogna kunderna har bjudits in från klockan 20,00 och där stod chefen i entrén och bjöd på Pommac och salami och annat gott .., och runt om i butiken fanns "stationer" med smakprover av alla de slag .., och det var extrapriser (Zoegas för 15 kronor per paket, bl.a. och karrékotletter 19.90 kilot och lösviktgodis för 3:90 hektot .., plus mycket, mycket mera!) och där var fiskdamm, tipsrundefrågor, där var kasta-ring med fina vinster och kundtillströmningen var långt över förväntan!

Jag steg upp halv sex i morse .., åkte tåg i tre timmar ., började arbeta klockan ett .., stod i kassan till tre .., hade middag ., sen kassa från halv fem till halv tio.

Nu är jag halvdöd, men fylld av glädje.

Mot sängen bakåt marsch!

Ni som var med ...

... på bloggträffen i Steninge, ni minns kanske när pv tog gitarren och plötsligt började sjunga den här sången.

Igår hörde jag den på skiva och jag loooog så här mycket.

Nu blir den för lång att lägga in här, ja, i sin helhet, men ni får en liten snutt.

Den är u n d e r b a r!

(Rubriken kunde lika gärna ha varit: sång till herr Göransson, dvs, pv.)

Vänner ....

Tänk, vilken glädje sigge nilsson och pElle har av varandra!

Ofta ligger dom i var sin guldbrokadfåtölj och vilar middag, men igår hittade jag dem båda två tillsammans, alldeles nära varandra.

Det var pElle som hade hoppat upp till sigge för att få sällskap.

Så här såg det ut.

Och ja, soffan och fåtöljerna är nu inne på sista versen.

Sista versen betyder - sista tio veckorna i vardagsrummet.

Smultronstället ...

Ååå, så själaglad jag blir varje gång jag öppnar mailen och hittar en smultronställebild!

Igårkväll kom den här susande genom rymden!

Ja, fast mycket större förstås.
(Det här är bara ett lockbete).

Från norr till sydväst.

På lördagkväll klockan19.00 är det vernissage, så än finns det tid att vara med.

Hur ser ditt smultronställe ut?

Maila bilden till bisse151@gmail.com, så kommer den med bland de övriga!

Torsdagsfönstret ...

... är mitt.

Och när jag kommer cyklande från järnvägsstationen och parkerar min cykel vid husväggen - just nedanför fönstret - ser jag Anticimexmannen på väg in till Möllers och han vinkar så glatt .., "hej-hej!" och strax efteråt kommer en äldre herre som är kund i affären ., han går där på trottoaren och ser så glad ut och så frågar han om jag har "fyllat år?", ja, han ser ju tulpanbuketten som skymtar i fönstret.

"Nej, den har jag köpt till mig själv ..", säger jag.

I cykelkorgen har jag en påse med två "petit pain" från bageriet och en stor kardemummabulle, inköpt mest bara för att jag känner mig så lycklig.

Summering.


Såja.

Nu är åtta brudspireabuskar planterade och på plats.

Pensionatsvärden grävde och grävde och jag fyllde på med gödsel, ny jord och planterade själva busken.

Underbart!

Det kommer att bli såå fint, ja, hela altanen inramad av dessa buskar som jag tycker så mycket om.

Och mot husväggen finns nu (fanns inte tidigare år) såväl humle, som kaprifol och klematis, ja, två stockrosor också.

Ännu mera humle ska planteras och en Schersmin planterades i fjol .., och så finns där redan sedan förut fläder och vinrankor.

Vänta ni bara .., det ska bli så ombonat och trivsamt där ute!

Sist av allt bakade pensionatsvärden bröd och här sitter jag med ett glas rött vin och lite ost och gläder mig åt att vi får besök i helgen.

Från Uddevalla kommer nämligen hemifrångrannen och vännen Leina!

Hon ska fira Valborg med oss och det är andra besöket här i det gula huset på kullen, ja, för hennes del.

Ååå, så roligt det ska bli!

Apropå översättningar ...


Från Solveig Granström kommer en länk som får mig att falla baklänges!

Kom ihåg att klicka på originallänken längst ner på sidan!

PV har förlorat synen ...

Så här såg det ut när pensionatsvärden cyklade till jobbet i morse.


Och så här när han kom sladdandes hem på uppfarten.
("Femtiofyra minuter!" sa han glatt).

Tror ni att han märkte någon skillnad?

Det tror ni?

Då tror ni fel.

För två år sedan ...

... det var i slutet av april och det hade varit begravning efter mamma och nu var jag i landet Halland och hade handlat i Haverdal och var på väg till pensionatet.

Min högra handled var bruten och gipsad.

Då, medan jag kör hemåt, ser jag på höger sida av vägen hur marken är nästan täckt av vitsippor och jag tänker på mamma som inte längre finns och att hon om någon vecka bara ska vara förvandlad till aska .., jag tänker att aldrig mera ska jag hålla hennes hand i min eller få borsta hennes tageltjocka hår .., aldrig få stryka henne över lena armen och aldrig få komma med en liten bukett vitsippor och sätta i en vas på bordet vid hennes säng.

Allt det hinner jag tänka medan vitsippsdungen försvinner där bakom mig och jag känner hur tårarna rinner nerför kinden och jag inser att aldrig någonsin blir livet detsamma.

Det blir det inte heller.

Men det kan bli bra ändå.

Annorlunda.

Men bra.

Och bilden tog jag till dig, Bente.

(Och förresten läser jag just nu den här boken och den handlar om just detta att förlora en förälder.)

På pensionatet ...

Före.


Och efter.

Lägg därtill kånkande på bräder, pinnar, garderobsdörrar och diverse annat rat.

Är jag trött?

Lite.

Ska jag ta mig en kopp kaffe ute på altanen?

Svar: absolut!

Och om några timmar kommer pensionatsvärden hem.

Rena rama sanningen ...

Hos herr fotograf Hoff (som i sin tur hittat det någon annanstans ..) på Facebook, hittar jag detta.

(Men kan det vara på riktigt ...?)

Smultronställen ...

Samlingen utökas .., nu är det smultronställen från Västerbotten .., Frankrike .., Tyskland .., Norrbotten .., Västergötland .., Skåne ., Ångermanland .., Jämtland .., Dalarna .., Värmland .., ja, ni anar inte så mycket vackert som ligger och väntar på att få visa upp sig!

Gärna flera!

Maila bilden bara till bisse151@gmail.com .., så blir samlingen stor och härlig!

Nu ska jag släppa ut en fluga som springer fram och åter på fönsterrutan.

Dagens goda gärning, kanske.

Det där med översättning ...

Bruksanvisningen för den nyligen inköpta motorsågen av märket SANA, går inte av för hackor.

Hör här bara:

"Kedjesågen få inta anvendas utan öl.

Öl avsedd för kedjesåg fyllas i öl behållaren till den är fyllt up.

Förste gången eller när behållaren var tom få man vänta lita och möjligen efter fylla.

En fyllat öl behållare vil kunna vara ca.1/2 timme.

Se fig.15."

Eller så här:

Skydskärm (se Fig.4) moteras med dom två muttar (4), dom två muttar för inta spännas.

Skruva för pal till att spänna kedjen med göras så att kedjen går på plats i svärdet.
Kedjan stramas så att den max kann lyftas 4 - 5 mm. Se fig.8. Muttar Fig.4 späns."

Ack ja, ack ja.

Dagens fönster ...

.... finns i det gula huset på en kulle i landet Halland.

Morgon i landet Halland ..

En enda ek som har fällts till marken, och det var inte världens äldsta ek heller .., ger hur mycket arbete som helst.

Först att fälla den .., såga i bitar .., kvista .., slänga på släp ., tömma från släp .., fixa vedklyven .., kämpa med klyvningen .., bära till vedboden och slutligen trava och trava.



På gräsmattan ligger d r i v o r med ved.



Och den nyinköpta motorsågen har bruksanvisning på ..., ja, nån slags svenska.
Så här, t.ex.

"Försök aldrig att sågamed ändan av svärdet, risk för att svärdet svängar tillbaka.
När svärdet svängar tillbaka vill vänster hand röra platta för säkerhetsbroms.
Kedjen stoppar genast och ströman brytas. Se fig.15."



Alldeles intill stentrappan där jag, när det är varmt och soligt ute, brukar sitta och dricka kaffe .., där har myntan nu exploderat och jag ångrar bittert att jag inte tänkte på, eller visste .., hur frodig den plantan är och hur den tar över och vill vara värst och bäst och störst.

Nu blir det till att rensa i den lilla rabatten!

Alla Kaprifolerna växer och mår bra . .., humlen också.


Klockan halv fyra.
Då ser det ut så här.

Det kommer att bli fint.

Norröver ...

Tågresa Ystad - Halmstad.

Tre timmar.

Halvsover mest hela tiden.

Lyssnar till två unga mäns prat om jordens energibehov .., och om politik.
Och en kvinna i min ålder som för sin far berättar att hon ska ta mamman till vårdcentralen i morgon och sen kommer dom på besök.
Om och om igen berättar hon samma sak.

Helsingborg är underjorden och Båstad är vitsippor i slänten.

Och så Halmstad.

Beslutar mig för att i n t e t a den vanliga vägen till Sonja och Gösta, utan går åt andra hållet, runt själva kvarteret.

Upptäcker två för mig helt nya hotell .., en liten minilivs, en frisör som har två stora speglar utanför sin entré ..,. en tatuerarsalong .., och så är jag framme.

En koltrast flöjtar.

Sonja bjuder på hembakat bröd och nybryggt kaffe och Göstas fötter är svullna som trädstammar och han har ont och sitter vid köksbordet och skriver dagbok.

Deras lägenhet är den vackraste jag någonsin har varit i.

Ever, ever.

Högt i tak.

Fönster som .., ja, jag har inte ord nog.

Efter en halvtimme dyker pv upp från körsjungandet och det blir ännu mera prat (om dejtingsidor, älskare och husröjning) och sedan åker vi norrut och sigge nilsson kommer springande så snart bilen har parkerats och jag ger honom mat och pussar och kramar och på rumsbordet ligger en motorsåg (ännu inte uppackad) och diverse post och i hallen trängs sånt som är utplockat från sommarhuset i Steninge och på gården ligger två fällda tallar och rester av en stor ek och i morgon ämnar jag plantera spireorna och göra i ordning i tvättstugan och jag tänker att det märks att herr pv har huserat här själv i två veckor.

Det är vad jag tänker.

Tre nya bilder!

Ååå, vad ni är underbara!

Här kommer smultronställebilder från helt okända männinskor!

Och tack ellis, turtlan och betti för att ni bönhörde mig!

Jodå, en lydig kvinna är minsann också en lycklig kvinna ...

Men flera bilder ryms .....

Idag i kassan ....


Jag märker det på en gång .., åååå, så fin hon är idag, den här kvinnan!

Nej, inte fin .., hon är läcker!

Vackra kläder .., vacker i håret .., ja, hon ser alltid bra ut, men idag bättre än någonsin.

Sextio år, max.

Och så kommer hon fram och ska betala och jag säger allt det som jag tänkte och kvinnan tittar på mig och skjuter upp glasögonen i håret och så säger hon att det var precis vad hon ville höra, just idag.

För så är det, att hennes cancer har spridit sig till prick hela kroppen, från bröstet till ryggen, till skelettet och nu till levern och hon går på cytostatika och har idag arbetat tre timmar och nu är hon så totalt slut på, att benen knappt bär henne.

"Ja, jag lever ensam .. jag är inte gift eller så .., och ikväll kommer tre av mina väninnor och lagar mat och fixar och har sig och jag ska bara få ligga på soffan och ta emot all den där värmen och omtänksamheten ., gud, så skönt det ska bli!" säger hon.

"Och vet du Elisabet, jag bestämde mig i morse att idag skulle jag verkligen göra mitt yttersta, jag skulle bli fin ..., och tänk att det märktes ...!"

Och så fumlar hon med icakortet och kommer inte riktigt ihåg koden till visakortet, men det ordnar sig.

Det är som om tröttheten äter upp henne.

Och så tackar hon för sig och går sin väg.