I väntan på den sjungande pensionatsvärden, går jag till Sonja och Gösta och väntar där.
Sonja brukar bjuda på kaffe och en smörgås och så sitter vi i stora vardagsrummet med utsikt över Nissan och allt möjligt hinner vi surra om.
"Å,vad jag älskar den här lägenheten!" säger jag nästan varje gång.
Jo, den är förvisso vacker .., men Sonja, hon saknar detta att kunna påta i rabatterna och hon saknar påskliljorna som kommer upp var vår och hon saknar småpratet med grannarna.
Sånt.
Gösta däremot, han tycker sig ha hamnat i paradiset.
Nyslaget gräs är för mig barndom och slåtter hos pappas kusin i Kalvträsk.
Apotekets vårtmedel doftar eter och eter doftar Malå sjukstuga och mamma som tar en bomullstuss och duttar mot bruna glasflaskan fylld med just eter och jag är kanske sju år och tycker att detta, att få vara hos mamma på sjukstugan, är hur spännande som helst.
Blommande hägg, eller doften av den, betyder sommarlov.
"Och tänk .., en gång .., det var flera år före skilsmässan ., stod jag och strök min makes skjorta och plötsligt kände jag doften av hans rakvatten .., den fanns förstås i skjortan och frigjordes av värmen från strykjärnet och där stod jag vid strykbrädan och fylldes av kärlek till honom ...", säger kvinnan som är min vän och som nu inte längre stryker någon herrskjorta.
''Min älskade älskade fröken i andra och tredje klass, hon som var ung och vacker och mörkhårig och smal och hade kläder i så vackra färger, hon använde Yves Saint Laurents parfym Opium.
Det visste jag ju inte då, men när jag blev vuxen nog att möta parfymen på annat håll visste jag direkt."
Jag är väldigt känslig för dofter, när jag sitter i en buss kan jag nästan känna hur alla doftar(och luktar) Det är rätt jobbigt.
Jag var tillsammans med en tjej när jag var 19 år och hon hade ett speciellt schampo som jag för alltid förknippar med henne. Ibland när jag kommer gående på gatan kan jag fortfarande möta kvinnor med samma schampo... och vips faller jag 36 år bakåt i tiden.
Det är när pågatåget närmar sig Ystad .., korsningen in till Ruuthsbo.
Då är man nästan hemma.
Otaliga gånger har jag promenerat där med herr Cocker, då, i det andra livet.
Allén till Ruuthsbo som är mer som ett gods, består av stora kastanjer ..., och när Emma och Emil var små och jag skjutsade dem till havet, då låtsades jag att det hängde småspöken i träden och jag tvärbromsade och tutade och från baksätet hördes skrik av förfäran/glädje/rädsla/skräck och lycka!
Ett är att sätta sig på en bänk alldeles vid Nissan och där sitter jag i solskenet och vänder ansiktet mot solen och snett till höger om mig fikar en ung familj i sin segelbåt och lillpojken kastar brödbitar i vattnet, till fiskmåsarnas skrikglädje.
Alldeles helt underbart är det.
Och mycket vatten var det ...
Missade du Gunnars, Mians, Fru Grås, Ingelas, Leinas, Bettis, Ellis, Joms, Helenas, pElles, min, Eva på Frösöns, Svens, Anitas, Turtlegirls, Monets, kusin Barbros, pv:s, Tuvstarrs, Margareta och Evas smultronställen?
Det bästa med mitt liv i landet Halland, det är det här med stillheten.
En slags rofylldhet.
Och när det är lördagkväll går Leina, pv, jag själv och så pElle, på promenad ner till havet.
I vanliga fall ...., vågar inte pElle gå så långt hemifrån, nä, han brukar stanna vid det stora elskåpet .. men just den här kvällen, då gör han oss sällskap.
Oftast en bit bakom oss .., lite lagom lullande efteråt .., stolt .., lite rädd .., men med en vilja att följa med. Att våga.
Och tänk, han följer oss nästan ner till kurvan där vägen svänger, men där tar modet slut .,. nu vill han inte gå en meter längre och vi går mot stranden, men pElle, han sitter där uppe i buskaget och väntar och håller koll.
När vi sedan åter går hemåt igen, då har pElle bråttom! Och alldeles totalt slut på är han efter det här äventyret och liksom ramlar ihop i en hög på altanen. Ni noterar väl svansen i uppåtläge? Här gäller det att intala sig att man är modig.
Och hela omgivningen är så ljuvlig, så man bara öppnar hjärtedörren och all glädje får strömma rakt in.
Och det blir söndag.
Pv tar motorsågen och ägnar någon timme åt att såga trädstammar .., och han knipsar av tjocka grenar ., bygger på altanens innertak .., allt sånt.
"Vill du ha kaffe och gifflar?" ropar jag till honom.
Jodå.
Och där sitter vi tillsammans med hemifrån-uddevalla-främmandet och det sätts upp en spaljé och jag planterar blommor och röjer lite inomhus.
Söndageftermiddag skjutsar jag in Leina till Halmstad. Utanför biblioteket, som ligger nära busstationen, ser det ut så här. I gröngräset ligger ungdomar och gonar sig.
Och vid Swebus hållplats där Leina väntar på buss 820, hör jag någon hojta. Å, det är Anders klasskamrat och hennes syster och här är dom båda två, så goa och glada. Pernilla t.v. ska åka till Göteborg där hon läser media och kommunikation och Sofie, som är klasskamraten, pluggar på högskolan i Halmstad. Hon säger att jag säkert kommer att trivas i landet Halland.
När Leina har åkt återstår mer än en timmes väntan för mig, ja, innan det är dags för tågresa till Malmö.
Jag parkerar nedanför Sonja och Göstas lägenhet .., sätter mig sedan på en bänk och tittar ut över vattnet .., och på andra sidan skymtar slottet och där kommer en segelbåt och jag hör fiskmåseskrik och allt känns mer än bra.
Just nu ...
Kaffe ute i solskenet.
En pelargonia på bordet.
Blommor planterade.
Och pv kämpar med dom två nedsågade tallarna.
På antennen sitter herr Koltrast .., ivrigt lockande på en hustru.
Hemkommen efter några dagars utfärd till, från skånskt perspektiv norrligt belägna städer, har jag i dag suttit och tittat på de bilder som fick följa med mig hem.
Med din fascination för fönster i tankarna kunde jag inte låta bli fotografera några av de vackra fönster som fångade mina blickar.
Båda fönstren fann jag i den charmerande staden Lidköping vid Vänern, som det står skrivet på de skyltar som välkomnar vid infarterna.
Hörde att stadens styrande en gång ansökt om att få tillägget "vid Vänern" officiellt godkänt, för att inte förväxlas med staden Linköping. Avslag blev det, med motiveringen att det i Sverige inte finns någon tradition att i stadsnamn ha tillägg som vid / i / på.
Jag har egentligen tre smultronställen, eller fyra om jag räknar hemma. De två första är avlånga och heter Malån och Vindelälven. Det tredje är tämligen oavgränsat och heter skogen.
De här bilderna kommer alla från platser mellan Strömfors och samhället. Jag väljer att visa några bilder från just Malån.
Den ån, som vår by ligger invid, är en viktig anledning till att leva just här. Att få bo vid strömmande vatten (även om det är ganska spakt just genom byn) är en förmån. Jag är glad att det aldrig blev något av den utbyggnad för kraftproduktion (fel uttryck förresten, kraft kan inte produceras, bara utvinnas) som planerades på åttiotalet. Jag tror inte att vi hade haft fler jobb eller en annan utveckling av bygden om det hade blivit av, mycket marginellt i så fall och endast under själva byggperioden.
Jag och min familj älskar att vara vid eller på ån. Fiska, bada eller bara finnas, som i söndags till exempel då vi bara satt med vårt fika i en solig backe och spejade efter vårfåglar.
Det är bara sommarbilder, kanske någon tidig höstbild, men ån är lika härlig alla årstider.
"Vad då smultronställen ...?" säger pElle och sigge nilsson unisont.
Och jag förklarar.
"Jaha .. , men det är ju lätt .., fåtöljerna ute på den inglasade altanen, dom tycker vi himla mycket om att ligga i, ja, sigge också ...", förklarar pElle.
Här ligger dom tillsammans.
Stolarna är vända mot solen.
Utanför Fjällbacka i det fagra Bohuslän, där finns en ö som heter Trinisla.
"Det är nog mitt smultronställe ..., fast hela skärgården utanför Fjällbacka är fin ...", säger pensionatsvärden när jag ber honom komma med förslag.
Och när pv nu har röjt lite på vinden, då hittar han tre loggböcker.
En slags dagböcker över seglatserna.
Typ så här.
"Hej och tack för din inspirerande lilla aktivitet för oss flitiga läsare.
Jag har mina bilder i en enda röra, men tänkte ändå att jag skulle hitta någonting som gör vårt underbara Vitemölla rättvisa.
Och det blev bingo på en gång!
Den bifogade bilden (som säljs både mer och mindre dyrt på sajten Österlenbilder, där jag hittade den) visar just våra badbyxor och handdukar och ger en underbar vink om vad vi sysselsätter oss med allra mest, flera gånger om dagen:-)
Helena."
"Här kommer en bild från mitt smultronställe, köksbordet i stugan i Ryssbält. Med utsikt över Törefjärden.
"Det här är mitt smultronställe, sommarstugan vid Laisälven.
Hälsningar från Anita i Sorsele."
"Fortfarande ligger isen tjock på Storavan och så torde den göra nästan en månad till.
Vi brukar kunna göra första resan till stugan sista veckan i maj.
Bilden jag skickar är därför tagen under sommartid och visar en solnedgång i augusti.
Hälsningar Jom."
"Det där med smultronställe var inte lätt.
Men här kommer två bilder från ett av mina.
Katten Cayenne har sitt eget smultronställe bredvid mitt, som är uteplatsen vid vårt förra hus i skärgården på ön Yxlan.
Där har vi tillbringat många trevliga stunder med goda måltider med familj och vänner.
Hej från Monet."
Utanför Burvik i Västerbotten finns där här vyn.Min alldeles egna klippa i havetHälsningar från Betti i Västerbotten."Och ja, detta är Västerbotten! hälsar bloggmadamen.
"Ett av många smultronställen, det var svårt att välja!Bränntjärnstorpet i södra Dalarna. Byggt av Dan Anderssons farmors farfar, Mats Pålsson, 1793.
En plats med väldigt speciell atmosfär som betyder väldigt mycket för mig.Hälsningar Ulrika."
"Jag behövde inte fundera så länge på vilket som skulle bli mitt smultronställe.
Utan tvekan blir det "under taket" på sommarstugan.
Under taket....?
Jo stugan har ett tak som går ut från huset. Inte ett sånt där platt med korrugerat plasttak utan med fullhöjd ända upp till nocken ( Heter det så? Säger man så? )
Robusta stockar i Falu rödfärg som bär upp det hela.
Där under taket har vi ett stabilt bord och en väggfast bänk.
Där på bänken sitter jag så gärna och njuter av sommaren.
Sjön ligger bara 10-15 m bort och man har en närapå 180 graders vy ut över den.
Men tänka sig, jag hittar inte en endaste bild på hela Under taket. Jag hittade ett och annat med middagsätande gäster men inget som visar just taket!
Istället kommer en bild på en del av vyn ut över sjön som man har där under taket. Väst-Nordväst är riktningen, så på sommaren har vi första parkett över solnedgången.
Hittade också en bild på en del av de stockar som bär upp taket så kanske det ger en liten bild av mitt Smultronställe.
"Hej Elisabet. Jag satsar på inomhusmys. Jag kan tyvärr inte vara med på bild så vår stornalle får representera mig, fru Grå. Dett är en plats för avkoppling. Bara sitta tyst. Lyssna på talbok i iPoden, lägg märke till att Nalle har lånat min. Läsa tidningar eller böcker. En dörr att stänga om jag vill vara alldeles ensam. Kram Fru Grå."
"Här kommer mitt smultronställe.
Det är stranden på Malmön där vi tillbringar många sköna timmar under sommarhalvåret. Bilden är från midsommaren, då vi alltid steker hamburgare till lunch, vilket är uppskattat av både stora och små människor.
Förresten nu ljög jag, då vi förra årets midsommardag i stället åkte med Andreas båt till Ulvön där vi åt pizza på Almagränd.
1. Min säng i mitt lilla rum i stugan. Där kan jag ligga och få svalka under heta sommardagar. Där sover jag gott om nätterna, omsluten av fågelsång.
2. Altanen vid stugan. Under vackra vårvinterdagar sitter vi där, omgiven av snö, och njuter av de första värmande solstrålarna. Lika snabbt varje år så försvinner snön och altanen kan oljas in och trädgårdsmöbler ställas ut. Då sitter vi där med kikaren och tittar på alla fåglar som återvänder. Och på det lilla bofinksparet som flyttar in i det lilla gröna huset på väggen. Sommaren lång äter vi alla våra måltider på altanen, om det inte spöregnar. Om hettan blir allför tärande sitter jag under den stora blå parasollen.
När hösten återvänder plockar vi undan möblerna, då blir altanen som ett dansgolv. Det känns alltid tomt och trist, för då vet jag, det kommer att bli en lång väntan fram till vårvintern.
"Jag har så många och många nya har jag fått här i Bohuslän...
Men häromdagen pratade vi om hur det var att bo i Malå.
Jag saknar inte att bo i Malå, inte det minsta... Men jag saknar människorna och jag saknar något så banalt som vår av humle omgärdade lilla minialtan på framsidan..
Där kunde man sitta i skuggan med en kaffekopp en varm sommardag och bara vara...
Här kan man ha roligt med vänner, eller ensam mysa vid elden, man kan grilla och äta, man kan sova över på mjuka renskinn eller bara sitta och läsa en bok.
De vackraste stunderna är när snöstormen blåser runt taket, istappar hänger framför fönstren, det doftar kokkaffe och grillkorv och man hör elden knistra och vildgässen skrika när de flyger över tomten.
Och lyckan är ännu en bit större, när Silvester ligger ihoprullad i en hörna.
Det här är en liten plats där vi kan stänga ute vardagen och tanka nya krafter.
Här kommer min favoritplats just nu. Jag har tagit från stolen, så den kom inte med på bild. Skönt att sitta i solen och se ut mot blommorna. När det blåser lite sitter jag i dörrhålet så dörren ger mig lite lä.
Andra dagar blir det längre ut förbi dörren. Det luktar gott både av presentliljan och scillan utanför. Fåglarna tjoar och mitt humör blir bra. Hälsningar Margareta."
"Hej Elisabet
Min favvohörna är i torpet.
Här kan man sitta och fika, spana på fåglar, läsa eller bara slöa i största allmänhet.
Och här är mitt eget smultronställe: restaurang Marinan nere vid hamnen i Ystad.Här tillbringade jag många sommarkvällar, den där första sommaren som ensamseglare.Jag hade ont om pengar, men lyxade ibland till det och beställde dagens fisksoppa som var himmelsk .., med hela musslor i och potatis och fisk förstås .., och så ett glas vin, bröd och sallad. Det kostade kring hundralappen och så satt jag där i ett par timmar och tittade ut över hamnen där seglare lade till och ibland slog jag mig ner en bit bort, på stranden .., låg där och tänkte p livet och tillvaron.
Bara några minuter kvar ....
Snart öppnar jag dörren till smultronställe-vernissagen!
Vid bordet till höger står pv och serverar lite skumpa med tilltugg.
Leina sätter vitsippor i en vas.
Och ser man på .., där utanför står nån enstaka besökare.
Varmt välkomna .., nu ska jag hämta nyckeln till dörren!
Med sig från Uddevalla har Leina tagit en helt underbar film!
Den tittar vi på tillsammans, allt medan sigge nilsson hoppar upp och lägger sig mellan gästens utsträckta ben och när filmen är nästan slut får gästen våldsam kramp i benet och bloggmadamen får agera sjuksyster och beordras omgående att trycka tillbaka den krampande foten.
Och sigge som puttas därifrån förstår ingenting och ovetande om allt detta kämpar pensionatsvärden med innertaket på altanen och snart ska det bli "tåsk" till middag och från cd:n hörs Leila Pinheiro sjunga så vackert.
Och har ni inte sett filmen och vill se nånting riktigt romantiskt, så hyr den!
(Förresten blev jag stoppad av polisen idag. Nykterhetskontroll. Om jag klarade mig? Absolut.)
Och vi tar bilen in till stan och tvärtittar in till Sonja och Gösta - det är därifrån bilden är tagen - och jag säger till Leina ..."är den inte underbar, tänk dig ..!" och Sonja berättar att lägenheten är 3.50 i takhöjd och så står vi där och beundrar utsikten över Nissan som flyter lugnt och stilla på andra sidan av vägen, där borta vid slottet.
Om man tror att det känns som vår i landet Halland, denna första maj, så tror man fel.
Allt är dessutom stängt.
Det borde vi ha tänkt på.
På torget står några hängivna s-supporters och fixar med skyltar inför demonstrationståget och dom erbjuder oss glatt att göra dem sällskap, men det gör vi inte.
"Ja, ja, det är aldrig för sent att ändra sig!" säger en av männen och ler vänligt.
Och nu är vi hemma igen och jag har planterat humle och ännu mera humle och pv ser förskräckt ut .., "det behöver väl nödvändigtvis inte bli humle överallt ...?" säger han och jag lovar dyrt och heligt att näää, näää.
Men ett humle-BB finns nu under tvättstugefönstret och på ömse sidor om ytterdörren (tänk er själva .., det blir ju som att träda in eller ut i Edens Lustgård ...) och något lugnad tycks pv, men bara något.
