Underbart är kort!
(Fast det har jag inte lärt mig ...).

Här.

Dagens fönster ...

.... hittar man i södra Frankrike och där hade man förstås gärna spatserat omkring den här söndagen, i stället för att arbeta i en livsmedelsaffär från åtta till halv två.

Fönsterfångare var madame Lantluft.

Debut ...

Här sitter de finländska männen.
Vid bordet ännu längre till höger satt ett stort sällskap ungdomar.
Jag tror att alla åt hamnburgare, med n.


.... blev det ikväll för att avnjuta middag nere vid Marinan.

Underbart!

Vi ringde vid sjutiden och försökte boka bord, men se då var det fullsatt .., en timme senare fanns det några enstaka platser och ingen enda trotsade gråvädret och satt ute och som alltid var det surrigt och skrattigt och god mat.

Intill oss satt två pensionärer från grannlandet Suomi.

Dessa herrar (vilka hade valt lammfilé med rösti till middag .., åh, vad jag ångrade att jag inte tog samma sak ...!) hade seglat från hemlandet och var nu på väg till Lofoften och åter igen i hemmahamnen i oktober någon gång.

Jag frågade vad "lycka till" heter på finska och fick veta det, så till mannen från Finlands inland som inte kunde svenska, ja, till honom sade jag lycka till när vi tackade för oss, men jag har redan glömt ordet. (ja, det var ett enda).

Och vi såg den stora finska segelbåten ligga en bit bort från restaurangen och nu väller dimman in från havet och tack-tack-tack till pv som bjöd på middagen och nu är det Rosa Pantern på fyran, men det är inget för mig, däremot för pensionatsvärden som skrattar gott.

Ajöken, sa Fröken.

(Och maten? Jotack. Jag valde grillspett på fläskkött, men man hade lindat bacon runt filéerna och det smakade alldeles för mycket rökt kött .., i Skåne är det oerhört populärt med rökt fläskfilé och även rökt julskinka. Njet. Nästa gång blir det lamm.)

På hemväg ...

... från f.d. malåborna Gösta & Birgitta som bor helt ljuvligt till ute på Österlen, upptäcker jag Glemminge Antik och pv förstår precis när jag säger ..."men å, där var ju antikaffären, den kanske är öppen ...?", vilket betyder ..."stanna, helst omgående!"

Så han bara vänder i korsningen och så tittar vi in.

Åååå, det är ju helt underbart där inne!

Där är massor med textilier och gamla vävda kuddvar, tjusiga fåtöljer, silverskedar .., och där är en trumpet och ett vackert dragspel som pv testar ("Jag har hört om en stad ovan mooooolnen ...!") och själv faller jag pladask för en tavla som hänger där på väggen.



"Upplysning" heter den och konstnärens namn är Gert Aspelin.

Ett tryck förstås, nr 19/75.



Egentligen har jag inte råd med oförutsedda utgifter den här månaden, men nu är tavlan min.

Om den var dyr?

Nej, inte alls: 300 kronor.


Och så här ser ju tavlan ut som jag, mer som av en händelse, upptäckte på övervåningen i pensionatet.

Med all önskvärd tydlighet ser jag ju att det är detta jag tycker om.

Det enkla.

Inte så mycket färg.

Och det som sätter min fantasi i rörelse.

För så är det med den övre tavlan, att jag funderar över vad flickorna tänker på .., och på den undre tavlan .., så ser jag för min inre syn vad som pågår omkring fiskarstugan på bilden.

Lördag ..

Även idag full fart i alla kassorna och vi säger unisont att det måste bero på att Willys - som ska nyöppna nästa vecka - har tömt sitt lager.

Massor av kunder är helt nya bekantskaper och fingrarna flyger över kassatangenterna ., och det ska tas undan varukorgar och fyllas på med kvällstidningar och rastavlösas och hela tiden växer köerna.

Den som är ute på "golvet" har det inte lättare.

Färskvarorna som kom igårkväll ska fyllas in och det spelar ingen roll, man hinner knappt ut från lagret så kommer tanter eller farbröder och frågar var senapen ligger eller ättikan och framför allt majonäsen .., och kan man kanske följa och visa och finns det ingen mer filé och var hittar men elproppar och gräddglassen, är den slut?

Att arbeta i lugn och ro, det är en absolut omöjlighet om man är affärsanställd, men så är det förstås för många andra yrkesgrupper också.

När klockan är halv två, tackar jag för mig.

Då har pv kommit och han har lastat min cykel på bilen och nu är det kaffedags med bröd från Söderberg & Sara ("men det var värst så dyrt brödet är ..., man skulle lära sig att baka surdegsbröd, det kan väl inte vara så svårt ...?" säger pv som är snålänning ...) och sedan stundas liten bilutflykt på Österlen.

Och även om det ösregnar ute, är livet härligt att leva.

Lördagsfönstret ...

... finns i det fagra Bohuslän, närmare bestämt i Fiskebäckskil.

Det var vännen Leina som hämtade fönsterhåven när hon, häromsistens, var där tillsammans med några kollegor.

(Titta bara här, så vackert!)

Man tager vad man hafver ...


Ska man till att kalasa på färska havskräftor en fredagkväll ..,

är det rätt bra att ha nån slags tång tillhands, ja, att knäcka klorna med.

Det hade vi inte.

Någon tång, alltså.

Jag tog hammaren.

Apropå på starkt kryddad mat ...


Jag undrar om dom alls behöver använda Nezeril i Indien?

(Ja, vi har ikväll ätit indisk mat ...)

Och så ett eftermiddagsfönster ....

... från leg. fönsterfångerskan, ja, madamen med alla n:en, nämligen annannan.

Så här skriver hon:

"Det sista fotot i den här leveransen är utsikten från en restaurang där vi åt god fisk som avsked till staden, medan skymningen föll utanför.

Snabbt, som den faller här där närsta anhalt söderut är Marocko."

Jag utgår ifrån att även det här fönstret kommer från Tavira i södra Portugal.

(Och detta är långt ifrån den sista bilden .., vänta ni bara!)

Ja, där skulle man nog kunna bosätta sig ....


Och på den där turkosfärgade bänken, där skulle jag kunna tänka mig att slå mig ner.

Absolut.

En som kommer att bli glad ...


Kommer ni ihåg Team Taurus?

Inte?

Jo, men stafettlaget till nästa års Vasaloppsvecka, med PV, Dr Böhlander, Anna, Micke och Anders som medlemmar.

"Nå, har dom börjat träna ..?" har PV frågat mig flera gånger.

"Njaa .. men det är väl inte så viktigt .., det viktiga är väl att delta ..", har jag svarat och om jag säger att herr Vasaloppsåkaren då har himlat med ögonen, så är det en lätt underdrift.

Men nu, nu kommer han att bli lycklig.

Nu har nämligen Anna och Micke införskaffat rullskidor!

Nu minsann ska träningen ta sin början.

Ja,liiite skillnad var det nog ...

Faster Elenor - som alltid har varit så rar mot sina syskonbarn -, Anna-Panna (som var som en extramamma till sin lillebror) och Underverket ...
Den som har bra syn, upptäcker nog mina hembakade gifflar.
Det här var den helgen som Anders döptes.


När ättapjötten kom till världen, tio, respektive fjorton år efter sina systrarnas ankomst, visste pappans glädje liksom inga gränser.

Sonen föddes på Skellefteå BB och dit är det tolv mil enkel väg från Malå.

Tre dagar på raken körde den nyblivne pappan från Malå till Skellefteå, allt för att titta på underverket, denne hans ättelägg.

"Ja, tro inte att det är för att det är en pojke, nej, inte alls!" sa pappan lyckligt smajlande.

Nää, det trodde vi förstås inte.

När jag själv föddes, som tredje dottern på raken till min pappa, blev han djupt besviken.

I nio månaders tid hade han drömt om en blivande jägarkompis ., en pojke som skulle växa upp och följa pappa på såväl har, - som älgjakt och säkerligen skulle den gossen även bli en duktig skidåkare och kanske världsmästare på 5000 meter löpning.

Och så kom den tredje dottern!

Allt detta tänker jag på - smajlande för mig själv - när jag läser den här artikeln i hemtidningen.

Skribent är Åke Lundgren, författare från Västerbotten - boendes i Malå -, och som jag verkligen kan rekommendera, särskilt hans bok "Spanskans år".

Den finns garanterat på biblioteket.

Ikväll ....

... blir det indisk middag när pv kommer susande från landet Småland.

Jag ä l s k a r indisk mat och någon gång i mitt liv tänker jag besöka Indien.

Dagens rätt inhandlas på restaurangen här på gatan.

Där inne sitter, när man än tittar in, ett sällskap män och endast någon enstaka kvinna.

Männen sitter uppflugna på galonklädda barstolar och alla har dom var sin öl framför sig.

Ljudnivån mitt på dagen är tämligen dämpad, det är liksom ingen som hojtar och hälsar .., många tittar i stället bort.

Men nu, på eftermiddagen, är det annorlunda.

Nu har säkerligen en hel del öl hunnit svepas och karlarna, som alla är i 45-årsåldern, är fräcka i munnen och gastar och har sig.

En av dem berättar den ena fräcka historien efter den andra och alla handlar dom om porr och invandrare och jag tänker på mannen som driver restaurangen och som står bakom disken, liksom icke-hörande - han är från Pakistan - och jag skäms ögonen ur mig för hur historieberättaren uppför sig, men säger inget.

Alldeles tyst sitter jag.

"Höhöhö!" skrattar några av de övriga, men P som brukar handla i affären, tittar åt mitt håll och liksom ber om ursäkt för den andres skull.

Dessutom är P van att arbeta med människor från andra kulturer.

Han arbetar på båt och är borta i sexveckorsperioder, därefter hemma lika länge och vi har ofta pratat om hans arbete och sist berättade P att asiater var dom allra trevligaste arbetskamraterna.

Men nu sitter jag där tyst och väntar på maten och alldeles förbi av trötthet är jag, ja, det har varit en makalöst stressig dag i affären och inte ett pip säger jag om den historieberättande mannens humor eller totala brist på respekt.

Det är väl tröttheten ..,. och så en slags feghet, förstås.

Mest det senare.

Och jag skäms över mig själv.

Dagens fönster ....

... kommer från Tyskland.

Och när jag klistrar in texten från fönsterfångerskan, så syns den inte!

Helt obegripligt.

Nåja, då länkar jag i stället till madame Tuvstarr, så kan ni läsa om bilden/klostret där.

Efteråt ....

Efter en våldsamt hektisk eftermiddag och kväll på jobbet, blir det soffan Ektorp och hockey.

Från landet Halland ringer pv.

"Ja, jag och min kompis Pelle, vi firar Folknykterhetens Dag ...", säger herr pensionatsvärden och utbringar en skål.

Jodå, dom verkar ha det trevligt.

Själv är jag intill döden trött och har ont i handleden, den som bröts, och ska nu ta ett täcke och lägga mig på Ektorp igen.

Från Emmas mamma kommer ett sms, där hon säger att Emma inte vågar fråga sin mormor om hon får ta med sig en kamrat till Grekland och jag skriver till Emma att det går hur bra som helst.

Det är väl det mest logiska när man är fjorton år, det.

Och för övrigt planeras för en gemensam middag på Marinan innan jag slutar, - ja, tillsammans med arbetskamraterna -.

En fredagkväll när vår grupp har ledig helg .., ååå, det ska bli roligt!

Jag åt en tårtbit på jobbet ...

Från Anita Nilssons bok som jag har glömt namnet på.

Jo, den heter "All denna pussbrist".

På loppis ...

... någonstans utanför Helsingborg - det var flera år sedan - upptäcker jag det här fatet och faller pladask.

Mest för den vackra glasyren.

På undersidan står det Höganäs och så SO eller OS.

Jag tror att jag betalade 15 kronor för fatet.

Tänk er en limefrukt och någon citron som ligger där ...

Om att leva i nuet. Ja, ja.

Kefalonia.

Det är inte mycket här i livet som har berett mig sådan glädje, som att resa tillsammans med Emma och Emil.

En anledning är förstås att dom alls har kunnat t ä n k a sig att vara tillsammans bara med mormor.

Några vandrarhemsnätter de första åren då min ekonomi var skral .., och så småningom ..., resor till Kreta, Samos och Kefalonia .., först med Emma, sedan Emil och så Emma igen.


Samos. Fika på balkongen. Emil och hans mormor.

Den här sommaren blir det ingen resa, i alla fall inte med mormor, nu är det annat på gång, tillsammans med mamma och pappa.

Men nästa ....

Och alldeles nyss hörde Emma av sig via Facebook och meddelade att nu, nu hade hon bestämt var hon gärna vill åka, då sommaren 2011.

Då blir det annorlunda, nu ska hon spara ihop till sin del alldeles själv.

Vad hon önskade?

Jo, sommaren 2011, om allt är som det ska, då vill Emma Elisabet återigen resa till Grekland med sin mormor, och hon som är mormor, hon blir så lycklig över ynnesten att en trettonårig tös alls kan t ä n k a sig att resa med en snart 60-årig mormor .., så det är inte långt ifrån att mungiporna (mina, alltså ...) möts i nacken!

Sååå roligt ska det bli!

(PV? Ja, men han ska säkert ut och segla och då passar det ju som bäst att jag susar iväg med Emma och man behöver inte göra allting i livet tillsammans. Han ringde precis och jag berättade för honom om äventyret med Emma. "Och jag får inte följa med?" sade han. "Nä, det här är bara för Emma och hennes mormor", svarade jag. Ja, det är hårda bud i Mellerud.)

Ps. Det är det bästa med PV, att man kan vara sig själv. Att han inte surar över att jag verkligen VILL åka med Emma, att jag inte alltid vill vara i bara tvåsamhet. Ds.

Till frukosten ....


Via fönsterfångerskan i Portugal .., via en länk hos henne och nedslag hos en vidunderligt vackert skrivande man i Viby .., hittar jag detta.

Lilla Fridolf och Fado.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Kristi Himmelsfärdsdag ....


Regnet har upphört ....

Kaffebryggaren sörplar ...

Och SVT visar långfilmen "Fridolf sticker upp!"

Om jag tittar?

Svar: absolut!

Säger detta något om min höga intellektuella/kulturella bildning?

Svar: garanterat, men när kamraterna läste MAD, prenumerade jag på Lilla Fridolf.

I love him!