Och nu blommar rapsfälten och bokskogen skirar i härligt grönt!
Helsingborg är vidunderligt.
Det är första gången jag tänker den tanken.
Mitt emot mig sitter en vacker kvinna och läser en bok.
Läckra läsglasögon.
Och kvinnan har en slags inbyggd stil och klass, jo, sånt syns.
Jag hämtar mod och frågar om vänsterhanden?
Jodå, det går bra.
En medelålders man som sitter intill henne, sneglar försynt åt vårt håll.
"Ja, ja, det finns många olika slags sjukdomar, det här med att fånga händer är en av dem ...", säger jag på filurvis till honom.
Och så börjar vi samtala, kvinnan och jag själv.
Det visar sig att hon precis har kommit hem från Schweiz där hon har passat barnbarn.
Nu ska hon hem till sig, till Arild, den där lilla byn som är som en pärla på den skånska västkusten.
På gränsen till för vackert, ja, för mig.
Och vi pratar om arbetstillfällen .., om händers utseende, om den sena våren .., och snön i Schewiz ..., och om allt möjligt annat.
När kvinnan stiger av i Helsingborg, tar hon min hand i sin och säger leende hejdå.
Hennes hand är alldeles varm.
