Vänner ....

En keligare katt än sigge nilsson, det har jag nog inte varit med om.

Allra mest tycker han om att kela med husse.

Annorlunda ....

Tar bilen och kör till Haverdal och köper eftermiddagsfika, samt lunchmat till morgondagen.

Vänliga kassörskor sitter på rad.

Försöker mig på att småprata med tre helt obekanta människor, men se det går inte.

1. Vid kylen för sallader. "Oj, här är så mycket att välja på så det är rent svårt att bestämma sig ...", säger jag till dam som är äldre än mig, men inte lastgammal. Om hon svarar? Glöm det.

2. Vid bilen, jag ska packa in varorna. Dam i ungefär samma ålder, öppnar sin bildörr. "Hjälpas, så varmt .., det är som i Afrika när man sätter sig i bilen ...", säger jag. Damen tittar på mig som vore jag från vettet.

3. I affären igen, jag har glömt att köpa smörgåsgurka och får vända tillbaka. Kvinna i min ålder står före mig vid en av de tre öppna kassorna. "Ja, nu gäller det att välja rätt kassa .., få se .., ja, den här kön ser nog kortast ut ...?" Om hon svarar? Nä.

Hade detta varit i Skåne, hade garanterat alla svarat på tilltal.

Nåja, jag tänker inte ge mig.

Och jag vet vad det påminner mig om, jo, när vi hade flyttat från Västerbotten till Skåne, då var Anders sju år och han stod ute på balkongen och tittade i smyyyg ner på barnen som lekte på innergården.

Åååå, så han ville leka med dem!

Men i stället för att gå ner och fråga rakt av, så hukade han sig bakom balkongräcket och så sa han .."hallå!" - "hallå!" och så snart barnen tittade upp, gömde han sig igen.
Och så nya hallåanden.

Det var hans sätt att försöka ansluta sig.

Att få vara med.

Och ungefär så är det med mitt småpratande i landet Halland.

(Jag minns ett besök hos Kent i Växjö .., det var lördagmorgon och vi gick till ett café alldeles vid ett torg och inne i caféet satt massor med människor i alla åldrar och SOM det pratades och skrattades och det byttes leenden och jag vet att jag tänkte att .., ååå, vilka öppna människor, här skulle jag kunna bo och trivas! Hur kan det vara så olika, det undrar jag verkligen. För den delen kanske det är turister jag försöker prata med .., dom kanske inte alls är från bygden?)

Strandliv ..

Fyra timmar på stranden.

Jag sitter i solstolen och läser Elizabeth George som skriver så omständligt och jag kommer på mig med att längta efter det där enkla hos Torgny Lindgren.

Mellan varven svalkar jag mig i havet.

Småbarn skrattar och skriker .., det spelas boll ., ett helt sällskap med ledare och barn kommer från vandrarhemmet bara en bit bort ..., en vithårig man med svart t-shirt med texten MORFAR, kommer gående och håller en liten tös i handen ..., en mormor har tre barnbarn i släptåg och den yngste av dem, Gabriel, har fyllt år och berättar för de övriga vad han har fått i present .., det bästa var en motorbåt som kan köra i vatten!

Jag ler.

Och sonen ringer och meddelar att han - just då - har hållit sitt livs första förhör och jag dricker vatten ur en grön flaska och ser en sädesärla vippa bland ilandfluten tång.

Det är säkert trettio grader varmt och luften känns som i Grekland.

Någon är försvunnen ...

Lördagmorgon utanför en Friggebod ..


Ååå, sicken lycka .., att sitta vid ett rangligt trädgårdsbord och äta frukost .., och solen i ansiktet och fågelkvitter .. och gräs under barfotafötter!

Och sigge nilsson som, likt en panter, klättrar hejvilt i plommonträdet .., eller jagar humlor .., eller små löv .., och sedan:- pang bara! - slänger omkull sig i gröngräset och vilar en stund.

På en stol ligger pElle och sover.

Svansen går av och an.

Alldeles tyst är det .., bara rasslet från löven är vad som hörs.

"Behövs nånting mer här i livet ..? Att få vara frisk ..,. att få sitta ute och äta frukost .., att ha två katter runt benen och ha goda relationer till sina vänner ..? Behövs nånting mera ?" undrar jag.

Vilken oskattbar rikedom!

Lördagsfönstret ...


... finns i en liten vitmålad Friggebod i Steninge, i landet Halland.

Fönstret är spröjsat och står just nu öppet, ja, har gjort det hela natten.

På fönsterbrädan (av trä .., fem smala ribbor) ligger en lång virkad duk och på den står två blå krukor med plastblommor i vitt och rosa .., det var nog Gunvors älsklingfärg, tror jag.

Två blå fåglar i glas står där också.

Och utanför .., till vänster en jättelik rhododendron som nu är överblommad .., till höger en al (växer vid vatten = al .., finns i alla korskord) och på marken: små, små skott av ormbunke.

Kan ni se det framför er?

Bra.

För uppkopplingen här är så lååååångsam, att detta att ladda upp bilder, är inte att tänka på.

Och nu blir det frukost i det gröna! säger pensionatsvärden.

Fredagkväll ...

Och jag tar tåget från Ystad till Malmö, men får byta till buss i Svedala, för en kontaktledning har dråsat i backen och vi är nog ett hundratal resenärer som i Svedala står och väntar på bussen .., och efter en lång stund uppenbarar den sig, men då ryms bara hälften av passagerarna.

Människor är irriterade, men jag tänker att ..., ja, jag har ju alltid drömt om att åka tåg i Indien, där är det säkerligen mycket värre än så här .., och det hela löser sig ändå.

En av dem som kommer med bussen, är bloggmadamen.

Och bussen tar oss till Lund och det är på vippen att jag ska missa Öresundståget, men hinner med ..., och där finns inga lediga platser, inte förrän i Helsingborg.

Jag hamnar intill en man från Turkiet.

Ja, ursprungligen, alltså.

Nu ska han till Västergötland - han har varit i Tyskland ett par dagar - och det blir lite småprat om uppehållstillstånd och identitetshandlingar (har man varit gift med en polis som under ett par år arbetade på utlänningsenheten, känner man till liiiite av vad som kan hända med pass och annat ..) och jag gissar ålder och får inget riktigt svar ..., och mannen berättar om ett krångligt liv .,. om skilsmässan från sin fru (från Mellanöstern) och om de två barnen som har hamnat i fosterhem.

Hans dotter heter Hagar.

"Ja, Hagar var mor till Ibrahim ...", säger han.

Och jag tänker efter .., Hagar ..?

Min klasskamrats syster heter Hagar och döpte sin son till Ibrahim .,. som förstås betyder Abraham ..., jaha, då förstår jag!

Vad pratar vi mer om?

Jo, om arbetstillfällen .., fotboll .., och så får jag se en mobilbild av Hagar, 5 år.

När klockan är sju, är tåget framme i Halmstad.

Och nu sitter jag i pv:s mammas sommarstuga och skriver på pv:s dator .., jag har fått räkgryta och ett glas underbart gott Merlot-vin .., ett flygplan susar förbi här ovanför .., sigge nilsson och pElle sover i var sin trädgårdsstol .., och jag har sex arbetsdagar kvar att arbeta i Ystad.

Min dator är ännu insomnad, men tänk ., det bekom mig inte särskilt.

Livet känns bra.

Så är det.

Idag ....

... för tjugofyra år sedan .., klockan sju på morgonen, kom den här lille charmören till världen.

Per Ivar Anders.

4820 gram och 56 cm lång.

Tjugofyra år av glädje.

Och att komma som lillebror till två storasystrar, det måste väl vara det ultimata .., för sååå älskad som han har varit och är av storasyrrorna .., ja, det går inte att tala om i ord!

Ja, en riktig guldklimp är han, vår Anders.

På bilden ligger han och guppar i ett turkosfärgat Medelhav .., det var i södra Frankrike och var gång Anders knackade på ytterdörren där vi hade hyrt lägenhet, sa vi: lösenordet?" och sonen svarade - med spänning i rösten - "Röd Volvo sjuförti" -.

Det var nämligen den bilen som vi hade då.

Det var då det.

Beroende..

Undrar om jag måste ordinera "data-antabus" till min mor ?

Kollegor och vänner till min mor, meddela gärna om ni ser följande symtom :

• okontrollerade fingerrörelser


• darrande händer


• humörsvängningar


• svettningar vid "data-tider" dvs vid ledig dag= hela dagen,arbetsdag 06.00-06.30, 17.00-00.00


• irrandes på stan på jakt efter internetcafén.
  

Vid akut läge :

• Ta Elisabets visakort


• Ring Elgiganten
  
• Be att få en dator OMG levererad till Regementsgatan!

Dr Böhlander jobbade på Hospice igår och varken där eller i kylrummet fanns mammas dator så den kanske är på bättrings väg ?

Frisörbesök

Dr Böhlander 37 1/2 innan färgningen!

Dr Böhlander har i sin stundande 40-års kris( är dock bara 37 1/2 ) beslutat sig för att återgå till den blonda hårfärgen som hon hade i sin ungdoms glada dagar, detta visade sig inte vara helt enkelt..

Dr Böhlander 21 år

Glad i hågen kom jag till frisören på utsatt tid kl 13.oo. Skulle börja jobba kl 16.00 och till dess skulle vara klara...

Den supertrevliga frisören "Cecillia" förklarade att detta måste göras i etapper, ( alltså inte hälla i Wellas platinablonda blonderingsmedel)..först si och sedan så och sedan dittan & dattan..

Jag såg lönen flyga sin kos, men vad sjutton ,snyggt kommer det bli!

Först börjar hon med att klippa mitt hår,vilket visar sig ta längre tid än vad hon trodde pga hårets tjocklek...

Sedan skulle håret folieslingas vilket tog ännu längre tid då håret delades in i små små slingor.

Under tiden kommer en pappa in med sina två döttrar.

Den yngtsa dottern som visade sig heta Emma och var 5 år sitter och tittar på mig när hon till slut utbrister :

- Varför har du plast i håret ?

-Jo, vi håller på att färga det.

-Jaha, men blir ditt hår grått då ( färgen såg grå ut )

- NEJ!!!

-Jag har klippt min lugg, den är inte jämn....( nej ,det var den inte..)

Sedan vänder sig hon till frisören

-Du,måste man vara fin i håret bara för att man är frisör ?

-Nej,skrattar den trevliga frisören det måste man inte.

-Får ni klippa er gratis ?

-Ja

-Aha,jag var inte så duktig på att klippa...Men jag fyller sex år i höst då bladen på träden är gula,alltså inte på våren..osv osv

Denna härliga femåring bjöd oss på en hel del skratt under hennes besök..

Hur gick det då med färgningen....nja, håret är nu brunt med slingor.

Mina barns kommentarer var "Men det syns ju inte"

Det syns visst,men det ska se naturligt ut,vänta bara efter nästa besök!

Kl 16.00 ringde jag till jobbet och sa att jag blir 1 timme sen....

Hälsningar Dr Böhlander

Avliden...

Elisabets dator har stilla (tillfälligt i alla fall????) avlidit och därför kommer inga inlägg just nu.

Ja, såvida inte dr Böhlander passar på att norpa den tappade pennan.

Madamen hälsar i alla fall till eventuella läsare.

PV

Och torsdagens sommarvärd är ....

... den här mannen.

Torsdagsfönstret ...

Utanför bageriet Söderberg & Sara, upptäcker jag en liten tax som tittar ut genom bilrutan.
(Och ja, jag skulle nog lätt kunna tänka mig att ha en strävhårig tax ...).

Så vi står och tittar på varandra en stund, taxen och jag själv.

Sedan går jag in och köper två dagsfärska bröd; ett till min störstasyster och ett till mig själv.

Brödpåsarna (brunt papper ..) är varma när jag lägger dem i cykelkorgen.

Och så ett kvällsfönster från ...

... Österlen i Skåne.

Från Olof Viktors Café & Bageri.

Onsdagkväll i slutet av juni ...

Kvällspromenad ...

Vi går ut vid sjutiden och kommer hem två timmar senare.
"Här bor barnmorskan ..., du vet ...", säger jag till pv.



Fritidsbaren .., detta kultställe i Ystad.
Här har jag suttit med flera av bloggvännerna.



Tar vägen genom Sandskogen .., går över järnvägen .., ser oss noga för.




"Titta, håll med om att de som planerar grönområden är makalöst duktiga på att få det ombonat och lummigt!" säger jag till pv.



Överallt planteras buskar och blommor i Ystad!

Vid cykelställ .., vid soprum .., vid parkeringsplatser!

Och jag tänker att det verkligen inte behöver vara prunkande blommor, nej, stora sjok med olika buskar gör att det blir sååå lummigt!



Stor daggkåpa .., ååå, så vackert!
En boulebana ..., några bänkar att sitta på medan man väntar på sin tur.

En slags omtänksamhet.



Det blir vila på stranden.

Svalor pilflyger någon decimeter ovanför vattenytan .., fram och åter ..., som projektiler är dom!

Nere på grönområdet grillas det .., många sitter familjevis och har kylväskor och picknickkorgar inom räckhåll.

Och det är precis lagom varmt ute.

Besök ...

På en endaste gång skulle mina döttrar veta vem som är på bilden.
Allt det röda och randiga .., det är hon i ett nötskal.


... av min störstasyster, hon som bor på landet utanför Hörby och ser hästar och föl från sitt matsalsfönster.



Och det blir utflykt till Olof Viktors i Glemminge där vi sitter ute i trädgården och det är soligt och lite lagom vind och under vårt bord sitter en svart katt med rött halsband och mjaaauuuar och efter en stund ger jag henne några bitar av kycklingfilén, den i skivor.



På Olof Viktors är det mackor som gäller.

Jättelika mackor!

Och på gräsmattan kryper en liten tös omkring och vinkar till pv - vink-vink - och det är en sommardag så där som när den är som allra bäst.

Väl hemkomna blir det efterrätt och kaffe och jag letar reda på det där lite blekta fotografiet från januari 1976 och som visar min pappa som sitter i sticketröja vid köksbordet i Malå och mitt emot honom sitter min störstasyster och hennes dotter.

Dom har spelat Yatzy och pappa har precis elva månader kvar att leva.

Kusin Maria ...

... är hon inte fin?

Moster Gunvors yngsta dotter.

Moster Gunvor som var som en solstråle och tyckte om blommor och djur och tänk, när hon dog, skrev en av hennes systerdöttrar en nekrolog som var helt underbar.

Det hela gick ut på att .., hos vem annars fick man ta in en liten killing, bada den i badkaret och sedan ställa den på köksbordet och föna pälsen på den ..., ja, det hände nog bara hos moster Gunvor!

Forts. lediga dagen ....

Och Ystad är så vackert, så vackert ....



Små gatuhus alldeles i närheten av där jag bor.
Och tänk, från ingenstans i marken, ja, utrymmet tycks minimalt, växer rosorna upp!



Robiniaträdet blommar ljuvligt! Luften doftar vanilj!

På Wikipedia läser jag att Robinians blommor lockar till sig bin - och honung, där bin har tillbringat mycken tid i såna här blomklasar och samlat på sig nektar -, kallas för Akaciahonung.
Trädet kallas nämligen också för falsk Akacia.

Nu vet ni det.



Och nästan hemma (då har pv kommit med tåget från Malmö) träffar vi familjen Andersson.

Trogna kunder från lilla kvartersbutiken och nu i den större .,. rara och goa människor!

I bilbarnstolen vilar lille Albin, 3.5 månad ung och med rejäl kalufs .., ja, det är inte långt ifrån att han har lugg.

Idag ska Albin hälsa på hos morfar och mormor och moster Julia.

Det är Julia som står som tvåa från vänster.

Ovanpågrannen ...

Gissa, vem han håller på i fotbolls-VM ...


I tjugo års tid arbetade Erik på en stor boskapsranch i Brasilien.

Och tänk, att i min lägenhet bodde under ett halvår min mamma, som i sin tur hade tillbringat tjugo år i Argentina och Bolivia.

Två frihestslängtande hyresgäster - en uppe och en nere -.

Och nu, en trygghetslängtande madame som tar språnget från Skåne till Halland.

Det är lite skillnad det.

Skriver madamen smajlande.