Mamma.
Ikväll läste jag följande rader: ".... och hur det kommer sig att jag, 43 år efter min morfars bortgång, tänker på honom så gott som dagligdags."
Det är festfixaren Micael Bindefeld som berättar om vad hans sommarprogram bland annat ska handla om.
Och då tänkte jag på dig och på pappa.
Jag tänkte att ..., ikväll cyklade jag förbi kyrkogården där askan av dig ligger under jord och jag känner inte att alls att du är där ., det var vad jag tänkte när jag cyklade förbi.
Men jag känner det som om du är här.
Liten Ann-Gerd med allvarsam blick.
Du ska veta att jag inte har glömt dig.
Den kvällen när mina barns pappa gifter sig med Karin, blir min mamma svårt sjuk.
Till sjukhuset kommer alla tre barnen - finklädda - från sin pappas bröllopsfest.
Och mormor blir ompysslad hela kvällen.
Det är som med herr Bindefeld .., och nu när du har varit död i två år, så tänker jag på dig nästan varje dag.
Och snart ska jag flytta från Ystad.
Dagar då det har känts ångestfyllt att lämna allt som jag håller så kär - det här vardagliga -, så brukar jag tänka på dig och hur du susade iväg och blev borta i tjugo år och det till en annan kontinent.
Jag har sagt till pv att jag ska göra som en liten egen minneslund i landet Halland, där på kullen.
Kanske gräver jag ner din tröja och så får det bli en liten grav och jag kan tända ljus och göra fint när jag vill tänka på dig.
Vad tror du om det?
Hälsningar från mig.
Eliza.
