Fredagsfönstret ...

.... kommer från den rara ellem i Skellefteå.

Och jag som älskar humle .., ja, jag bara njuter.

Håll med om att det är hur vackert som helst!

Då och nu ...

Paketet från Berit.


Och det blir kväll och jag klickar in på mig hitta.se och hittar telefonnumret och efter ett bra tag svarar hon i telefonen.

Det är Berit, hemifrån-Berit, hon som skickade den där helt underbara boken om den siste bonden i Tämmesboda.

Berit, ett år äldre än min äldsta dotter och före detta arbetskamrat till mig.

Det är evigheter sedan vi surrades vid, kanske femton år?

Men så förunderligt är det ju, att med vissa människor är det bara att ta upp tråden och fortsätta samtalet, ungefär som om man bara har gått tagit ett glas vatten under tiden.

"Vet du, jag brukar tänka på dig ibland Elisabet, hur du lärde upp mig på Ica i Malå (det har jag inget minne av alls ...lärde jag upp ungdomar där?), ja, du sa att hur viktigt det var att ha ögonkontakt med kunderna och sånt ...", säger hon och då blir jag så full i skratt och kommer ihåg hur töserna på Ica i Ystad brukar skoja om samma sak .., så där hur jag hela tiden brukade förhöra dem när dom var nya i affären, ja, om vi satt mitt emot varandra .., och hur jag då om och om igen frågade vilket plu-nummer Athena Citron 6-pack hade eller Athena naturell halvliters .., eller pappersbalen eller en hel back läsk.

Berit låter lika glad som förut och det blir mycket skrattprat och jag frågar hur det är med hennes bror, han som var så trevlig, och jag frågar också om hennes föräldrar är i livet?

"Jodå, det är dom",

"Få se .., vad heter din pappa nu ..., säg bara första bokstaven .., fast vänta, han heter Kurt, va?"säger jag.

"Nä, men det är nära .., Hans heter han ...", svarar Berit och hur man kan tycka att Kurt och Hans påminner om varandra förstår jag inte, men Berit säger att det är ju fyra bokstäver i båda namnen och lite lika är dom allt.

Och vi pratar om människor som inte längre finns kvar i livet och såna som man tyckte så mycket om och en av dem är Carl-Olof Sjölund.

Och det blir prat om hur det kändes att komma hem, då .., i fjolsomras ., och hur livet är här nere i landet Halland och om hennes tillvaro, med eget företag och politiska uppdrag.

Sånt.

Ett härligt samtal blir det.

Efteråt är jag alldeles sprittig.

Och kom ihåg .....

.... A day in life .., Turtlegirl, alltså ..., har lagt ner sin blogg.

Men hon återuppstår snart.

Promenad till posten ...

Nu står även mitt namn på postlådan.
Elisabet Nilsson.
Ja, det känns bra.

Idag kom med posten ännu-en-gång-ifyllda-arbetsgivarintygspapper från f.d. chefen i landet Skåne.

Åååå, så glad jag blev och ååå, så snabb han var med svaret!

Att det är krångligt med a-kassehandlingar när man - som anställd -har varit sjukskriven, det är en sak, men frågan är om det inte är snäppet värre att vara arbetsgivare?

Oj, oj, oj vilka uppgifter som han eller hon ska plocka fram!

Nu bifogade jag ett brev till a-kassedamen i Jämtland där jag berättade om känslan när man får myndighetsbrev som påminner om tonen, ja, den där barska, som fröken Hedvig hade i småskolan.

Har man, i hela sitt vuxna liv, troget betalat sin a-kasseavgift, så tycker jag att man borde bli bemött med vänlighet, rent av med respekt.

Det borde finnas ett annat tonläge när brev skickas till sökande.

Känslan är att man står med mössan i handen och bockar och ber.

Så tycker jag inte att det ska vara.


Och grannens vackra spaljé som blåste sönder för en tid sedan, den är nu reparerad.
Helt övertygad är jag att herr och fru Granne är södra Sveriges mest energiska människor.

På väg ner till postlådan kände jag värmen från solen och även om det blåser friskt, är det som ett annat liv när det är högtryck.


Grannens tomt.
Gräsmattan är som en golfbana.

Regn och grå himmel, skickar i alla fall mig, rakt ner i backen.

Bodde jag i ett land med regnperiod, då hamnade jag nog på psyket.

Nu ska jag sjunga vidare med dom schangdobla herrarna.

Sånt gör mig glad.

Lycklig, rent av.

Och jag tänker på Anna som på mormors begravning, när vi hade sjungit "De komma från öst och väst" - bara för mamma - gullbad ...,"kan vi inte ta den en gång till?!"

Det var precis vad vi gjorde.

Vi sjöng den en gång till .., ännu högre!

Och nu ska jag sjunga med här.

Ni från Malå som tittar in här och läser, tycker ni inte att mannen näst längst till höger av sångarna. påminner om den rare Greger Lycksell?

Vi som var med ....

Nån slags bakvänd ålderstrappa får den här bilden illustrera.

Och tack Agnetha som skickade detta!

Jag har skrattat gott och härmed förlängt livet med minst ett år.


Det är andra tider nu ....

1960- talet

2010- talet

Ville ha en BMW

Vill ha ett hyggligt
BMI

Slog runt i en hippiekula

Behöver en ny höftkula

Rolling Stones

Njurstenar

Blev kallad till rektorsexpeditionen

Ringer till
rektorsexpeditionen

Klarade körkortstestet

Klarar syntestet

Rökte gräs

Rensar ogräs

Krossa systemet!

Uppgraderar datasystemet

Hårdrock

Hård mage

Fri sex

Sexfritt

Trimmade bilen

Får allt fler bilringar

Surt godis

Sura uppstötningar

Sjöng protestvisor

Behöver tandproteser

Vaken till 5

Vaknar 4

Hår på bröstet

Hår i näsborrarna

Hängde på disco

Det mesta på kroppen
hänger

Kollade 'Den sista färden'

Ringer efter färdtjänst

Rockband

Bråckband

Solade naken

Ligger påklädd under
parasollen

Brände flaggor

Bränner CD skivor

Ute och röjde

Hemorrojder

Rödstrumpor

Stödstrumpor

Ville resa till alla jordens kontinenter

Vill ha hjälpmedel mot
inkontinensen

Fick recept på p-piller

Får recept på sömnpiller

Känns livet trist?

Skutta hit.

Nästan som asiaten ...
(För yngre bloggvänner som inte känner vid "asiaten" .., finns förklaring här.)


Utbrottet hade sin början i Södermanland.

I Stockholm.

I lördags hade epidemin susat iväg söderut och ett klart utbrott kunde skönjas i norra Skåne.

Och nu, nu har sjukan spridit sig till Västmanland, ja, till Nora.

Vill ni gå på bröllop?


Vill ni titta på bilder så vackra och sinnliga så man nästan inte tror att det är sant?

Det vill ni?

Ja, men klicka då här.


(Ps. Kom ihåg att bloggvännen Turtlegirl har lagt ner sin blogg i en liten ask. Hon kommer snart igång med en ny en. Ds.)

Igårkväll ...

... när jag surfade runt och letade efter nånting helt annat, ramlade jag på detta.

Och jag klickade så där lite förstrött och satt sedan här och loooog.

Det här skulle min mamma ha älskat, tänkte jag.

Och jag kom ihåg när mamma bodde på Ejdern och var bortom all räddning och så kom några rara människor och spelade och sjöng andliga sånger för dom boende .., och när jag tittade på mamma, såg jag hur tårarna rann likt en liten bäck nerför hennes kinder.

Alla hennes ord och möjligheter att uttrycka sig var som bortblåsta, men musiken väckte känslor till liv inom henne.

Det var vad jag tänkte på när dom här schangdobla och bredaxlade herrarna började sjunga.

Och till dig mamma, om du kan läsa det här: här skulle du minsann ha tyckt om att sitta och klappa i händerna!

Och det här!

Ja, det skulle förresten jag med ha gjort.

Tyckt att det hade varit trevligt, alltså.

(Och jag sitter och funderar vad det är som gör att jag blir så lycklig av sån här musik?
Undrar just om herrarna är från Rumänien .., ja, vad vet jag?)

Flyttanmälan ...

Bara så ni vet .., så har Turtlegirl (A day in life) lagt ner sin blogg, men ..., likt Jesus kommer hon att återuppstå, om än inte på tredje dagen.

Hon lovar att höra av sig så snart allt är klappat och klart.

Det tackar vi för.

Torsdagsfönstret ...

Ett enda svep med fönsterhåven och där vimlar av härliga fönster!

Det var Ulrika som höll i den - håven -.

Efter middagen ..

... frågar pv om jag vill göra honom sällskap ner till båten, den som ligger i lilla hamnen inte långt härifrån.

Jodå, det vill jag gärna.

"Jag tänker nämligen provköra motorn och se hur den funkar ..", säger den vane sjömannen.

Men se motorn, den gör som den vill och det blåser förfärligt och ute i gattet slår vågorna mot klipporna.

Aldrig i livet att jag tänker följa med ut!

Ja, om han nu alls kommer sig ut, vill säga.

Och det gör han ...., inte.



Så här såg det ut just utanför själva hamninloppet.

Och ja, jag har jätterespekt för havet.

sigge nilsson ...

Musfångaren.

Vid postlådan ....


... träffar jag Ecke.

Ecke är född och uppvuxen i Ystad och pratar därefter.

Det lilla gula huset är hans.

Nu pratar vi om posten och om jobb och inte jobb och om hösten och allt sånt.

Småprat.

Sånt som gör hjärtat glatt.

Och så är det ju hans dialekt, förstås.

Och så plötsligt: strålande sol!



Det doftar höst.

Jag går lillrundan.

En budbil passerar och längre fram möter jag en kvinna som rastar sin hund.

Allt är annorlunda mot för Regementsgatan i Ystad.

Stubbade sädesfält.

Runt-omkring-berg.

Och där är lärkan!

Vårljud samsas med höstdoft.

Svalorna är som bortblåsta och jag undrar hur långt dom har kommit på hemresan.



Och så ... hemma igen.

Ett gult hus på en kulle.

Prassliga eklöv på marken.

Vid syrénbusken sitter sigge nilsson.

Han har fångat en liten mus och är alldeles till sig av stolthet.

Kråååmar sig och har sig .., buffar lite med nosen på den döda musen.

Vill visa.

"Åååå, så duktig du är!" säger jag.

På altanen - i en solstråle -, ligger pElle och sover.

Förmiddag ...

disk
p1-prat
surrogatmammor
feminism
slutsatser
RFSL
hallands nyheter
politiker
rörelsen
diskbänk
fönster
spegelbild

I landet Halland ....


"Femtitvåfyrtioen", säger pv lyckligt.

"110/69 ....", svarar jag.

Och äntligen har regnet upphört.

Dagens fönster ...

"Detalj av fönster i Klenhyttan", skriver Guy.

Kväller ...


Åker in och handlar på Ica Maxi.

Småpratar med trevlig personal; först kvinnan i förbutiken och sedan med ung kassörska.

Tänk, så mycket ett vänligt leende betyder!

Därefter väntan på pv som har körsångsövning.

Jag ligger raklång på soffan hos Sonja och Gösta - men Sonja är på utflykt - så vi underhåller oss själva, herrn i familjen och jag själv.

På stor platt-tv visas hur den amerikanska skådespelerskan Lisa Kudrow söker sina rötter.

Det blir prat om förföljelse och avrättning av hennes judiska släktingar.

"Kanske skulle vi titta på nånting trevligare .., det här är ju rent sorgligt ..?" säger Gösta och bläddrar lite mellan kanalerna, men där är det mest reklam, så vi vänder åter till Vitryssland och madame Kudrow och det är jag glad för ..., och jag tänker - mitt i all bedrövelsen över hur grymma vi människor kan vara - att husen där ute på den vitryska landsbygden är så ofattbart vackra i all sin enkelhet.

Alltid känner jag denna dragning till det ryska.

Till det ickeglättiga.

Och utanför fönstret hos Gösta faller mörkret.

Och regnet.

Alldeles becksvart är det.

Skulle jag vilja ...

... äta frukost på en sån här veranda?

Svar: ja, jag tror det.