Igår hade jag, som så ofta annars, ställt sängkammarfönstret lite på glänt och glömde väl bort det hela ..., och när pv kom hem från jobbet, muttrade han lite (läs: mycket ...) och sa att "tala om att elda för kråkorna".
"Ja, ja, men dörren var i alla fall stängd!" sa jag, liksom till försvar.
Och förresten hade vi inte eldat heller.
Säkert var det därför som han inte eldade under gårdagskvällen .., nej, som bestraffning (helt rättmätigt i och för sig ..) skulle jag väl idag få hämta ved och fixa värme själv.
Så det gjorde jag.
Hej å hå, det var rena eldarevalsen!
"Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!"
Ungefär så var det.
Och så, efter någon timmes tid, börjar såväl den röda pannan som alla ledningar och en stor behållare på golvet att mullra och närapå hoppa omkring .., ja, alla som har haft en vandrande tvättmaskin vet jag menar.
P a n i k!
Och jag kollade alla vred och reglage och det mullrade och stånkade och nu var det inte långt ifrån att pannan började promenera in till köket och jag kollade datorn (hitta.se) och ringde Sturegymnasiets matte-lärarrum och nej, "Thomas har träff med sina elever, dom som han är mentor för ..", sa den vänliga damen som sade sig heta Lena och jag sa att ..."ååå, jag tror att pannan flyger i luften! be honom ringa genast när han blir fri!"
Om jag säger som så, att mtt annars så låga blodtryck vid det laget hade rusat upp i oanade höjder, överdriver jag inte.
Och så, efter kanske en kvart, ringde han.
Lugn och sansad och snäll, som alltid.
"Hmm, få se ... har du satt i den vita kontakten .., den som pumpar vattnet från pannan ..?" frågade han.
Och jag kollade.
Nä.
Det var just det jag inte hade gjort.
Pannan stormkokade!
