I januari år 2008 tillbringade jag en weekend i Köpenhamn.
Jag bodde på Frälsningsarméns hotell, beläget alldeles vid järnvägsstationen.
Ett hotell som inte är vinstdrivande, men där eventuellt överskott går till hjälpverksamhet för hemlösa.
Tänk, att sånt finns!
Blir man inte glad, så säg!
Några meter utanför hotelldörren stod galanta damer från världens alla hörn och erbjöd sina tjänster och lite längre upp längs gatan fanns den ena butiken efter den tredje och alla sålde dom attiraljer för att ..., så att säga .., pigga upp kärlekslivet.
(Där bodde jag även med en sjuårig kapten Lintott .. jag kan lova er att vi promenerade väldigt raskt i omgivningarna, men den lille gossen, han hoppade och skuttade så lyckligt på trottaren och brydde sig föga i vad som visades i skyltfönstren.)
Om jag säger som så .., så kände jag mig aningen bortkommen.
Nåja, hotellet i sig var trivsamt, även om enkelrummet mest liknande en garderob.
På lördagen blev det till att promenera hit och dit .., mest dit.
Ett av utflyktsmålen var det relativt nya och helt sanslöst vackra Operahuset.
Det är där jag står och tar bilden, in mot foajén och med vattnet bakom mig.
//Arkitekt var Henning Larsen och den här fantastiska byggnaden invigdes för övrigt på min födelsedag, den 15:e januari, ja, år 2005.
Jag hoppas att intresseföreningen har noterat allt detta ,-)
