Precis hela julen ska sonen arbeta och därför tar jag tåget från Halmstad till Malmö, ja, i akt och mening att få träffa honom lite innan helgerna är tillända.
Tåget är en och en halv timme försenat när det lämnar Halmstad.
Och här kommer han promenerande, ättapjötten.
Det blir vinglig promenad längs snömoddiga gator och man kan ju undra hur snöröjning alls ska fungera, när bilarna står parkerade på ömse sidor av vägen?
Och så blir det lunch på "Mando" - jättegod mat och vänliga servitriser som springer benen av sig -, ack, hur högt ska deras blodtryck vara om tio år, tänker jag.
Jag äter sniglar i vitlökssmör. Himmelskt gott!
Mannen i bilen ler .., han förstår nog varför jag hukar framför registreringsskylten.
Inte begriper jag hur handikappade eller "stappelfötta" gamlingar ska ta sig fram här?
Det värsta var att det såg likadant ut nästan överallt!
På Anders innergård ser det ut så här.
Efter glögg och pepparkakor hemma hos sonen, promenerar jag mot Centralen till.
Å, vilket kaos där är!
Tågen är överfulla .., människor får vänta - kommer sig helt enkelt inte in - och i drygt två timmars tid blir jag stående rakt upp och ner, tillsammans med alla andra resenärer.
Inte förrän vi kommer till Helsingborg, lättar trycket.
Arma tågvärdar!
Arma lokförare!
Arma pendlare!
