Vårdcentralen i Harplinge.
Inköpslistor kan användas till mycket, inte bara att lägga ut på bloggen.
Man kan t.ex. göra en tavla, där just en inköpslista ingår i rekvisitan.
Halv nio har jag tid hos läkaren. Inte i Getinge, utan i lilla samhället någon mil därifrån .., i en liten pyttig vårdcentral som ligger i ett villaområde där
allt just nu skirar i grönt.
Och själva vårdcentralen känns ombonad, på gränsen till hemtrevlig.
I väntrummet sitter - förutom jag själv - två patienter, varav den ena är kund i affären.
Några tidningar ligger på ett bord .., Allas, Hälsa och en tjock broschyr som handlar om egenvård.
Medan jag väntar hinner jag förkovra mig i sådant som flatlöss, skabb, influensa, allergier, förstoppning, ormbett (det gäller att hålla sig lugn om man blir ormbiten, står det) .., människobett (vilket är ovanligt, skriver författaren) och där finns till och med ett avsnitt som tar upp problemet med metkrokar som fastnat i huden.
Läkaren har jag träffat tidigare; det är en kvinna som snart ska gå i pension och hon påminner mest om en liten krumryggig mormor .., i säkert tio minuters tid letar hon stetoskopet som plötsligt har försvunnit och när vi sitter i hennes rum, skrollar hon sig fram på datorskärmen och letar - så där som efter en nål i en höstack - efter möjliga diagnoser.
Här, hamnar hon nästan först av allt och jag ler och säger att där har jag själv varit.
"Jaså .., då vet du kanske mer än jag själv ...?" säger hon varmt leende.
Och vi går till ett undersökningsrum där det kollas reflexer och hjärtljud och jag får kolla synen (urdåligt på vänster öga) och det konstateras att blodtrycket är helt ljuvligt bra, med en slags ficklampa kollar hon mina ögon och jag får titta åt olika håll och vi pratar prover och jag säger att kolesterolproverna kan dom lägga av med ., jag tänker inte börja med någon medicin som jag mår dåligt av och jag trivs så med livet som det är och är inte beredd att ändra livsstil alltför mycket. ("alltför mycket ...?")
"Elisabet, detta är det bästa med att bli äldre .., att man gör som man vill ...", säger läkaren med pliriga ögon.
Jag tycker om henne.Och så blir det provtagning, nu ska fyra rör fyllas med blod och det är som vanligt .., närapå omöjligt att hitta en bra "källa" .., sköterskan kämpar med såväl höger som vänster arm och till slut blir det vänster
handlov som får träda i tjänst.
Det fungerar det med.
Medan blodet sakta-sakta fyller de små rören, pratar vi om detta att börja ett nytt liv.
Sköterskan, som är ensamseglare och precis lika gammal som jag själv, berättar om oron för en låg pension och om
drömmen att kanske kunna gå ner i arbetstid .., hon berättar om tanken på att bo i kollektiv om det blir väldigt knapert den dagen hon inte har sin jobbinkomst och lite sånt.
En stunds småprat bara.
Från läkarens rum hörs glada skratt .., och någon säger att snart är det dags för kaffe.
Och så är allt klart och rören fyllda med blod och jag får remiss till ögonmottagningen i Halmstad och efteråt, när jag tackat för mig, svänger jag förbi ortens bageri och köper ett nybakat bröd.
Det känns ungefär som om jag har varit på en liten utflykt.
