Det fattades femton kronor.

Och kvinnan, som skulle betala sina varor, rotade i handväskan och i jackfickan, men icket.

"Jag lägger tillbaka glassen .., fast det ju var den jag helst av allt ville ha ...", sa kvinnan och log.

Besöket i affären var inte planerat.

Och jag tog glassen och skulle just lägga tillbaka den i frysen, när kunden bakom tog upp sin plånbok och sa att ..."nej, låt den vara, jag betalar den ...., här får du ..!"

Huvuden sträcktes .., vad var nu detta?

Och så räckte den unga kvinnan mig femton kronor och damen som hade glömt att ta med sig tillräckligt .., protesterade livligt, näää, inte kunde hon ta emot .., nä, aldrig i livet.

Men så blev det.

Kvinnan som var så generös, visade sig vara på besök i landet Halland.

"Vi har hyrt en stuga här i närheten .., det är första gången vi är här", berättade hon och döttrarna stod intill och log varmt och jag sa att "men tack för att du var så vänlig, vilken omtanke ...!"

Det visade sig att hon - den generösa -, kom från Östersund.

Och så här gick det ...

Det var idag pv skulle springa Göteborgsvarvet.

Var det tänkt.

Och igår ...

... hade jag hon Stenbergskan från Rökå i kassan, hon som bor bara några kilometer från det gula huset på kullen.

Men också en kvinna med omisskännlig norrbottensdialekt.

"Jo, jag är från Porjus, men bor i Västerås ...", sa hon och log.

Tänk, att bo i Västerås och ha sommarstuga i Halland!

En annan - ganska ung kvinna - sa: "får jag fråga, är du från Skellefteå?"

"Nej, men ganska nära ändå .., från Malå, det var bra gissat av dig!", svarade jag häpet.

Då berättade hon att hennes mamma var uppvuxen i Varuträsk, inte många mil från Malå.

"Du förstår, jag kände igen dialekten .., jag tycker om den, men det är väl för att det påminner om mormor och morfar och ...", sa kvinnan och log.

Det är väl så det är.

Var gång jag pratar med min moster i Vilhelmina och hon säger ..."men heeeej lilla Eliza!" stockar det sig i min hals.

Det är som att höra mamma.

Lördagmorgon ....


Frukost vid köksbordet .., ytterdörren på vid gavel.

Fågelkvitter.

Mera fågelkvitter.

Och Zoega-kaffe och te .., valnötsbröd .., hemkokt rabarbermarmelad och herrgårdsost.

Där sitter vi, mitt emot varandra - vi som har valt att bo tillsammans -, och pratar om nattens drömmar.

Fragment, bara.

Idag ska pv, tillsammans med två kollegor, springa Göteborgsvarvet och han är fokuserad, men också lite bekymrad - men det erkänner han inte -.

En sträckning eller nånting sånt av vänster lårs baksida har blivit ett litet aber (eller ett stort ...) .., och jag ser hur herr pensionatsvärden streeetchar ute vid traven av det som ska bli ved ..., det är när han är på väg att hämta morgontidningen.

Själv ska jag arbeta.

Johanna (som ska bli mamma och det är hennes område jag fått äran att ta hand om, förutom spel och post som jag vägrar att ha ansvar för) ska gå igenom dagliga postrutiner med mig och sista timmarna är det lugna och trygga Lena och jag själv som kamperar vid kassan.

"Aj, aj, Kapten!" brukar jag säga när Lena ber mig om nånting.

Hon är tryggheten personifierad.

Igår kom min första beställning, den som jag gjort själv.

I flera år har jag beställt hem gröna förfrankerade kuvert/påsar och nu kom en rejäl omgång.

På följesedeln, som ska läggas inne på Bodils kontor, skrev jag:

"Hej Bodil! Ja, nu har vi gröna påsar fram till ungefär år 2014 ...", hälsar Beställerskan.

Hon loooooog.

När klockan är halv åtta ikväll är jag hemma igen - om allt går som det ska - och då väntar två helt lediga dagar.

Två lediga dagar.

Det är nästan så att jag börjar gråta bara vid tanken.

(Gråta kan man också göra, men av tacksamhet, för ett mail som under natten kommit susande till inkorgen. Avsändare var och är en kund. Jag ska spara det i evigheters evighet. Eller i alla fall så länge jag lever.)

Lördagsfönstret ...

.... kommer, precis som gårdagens, från Västergötland.

I alla fall har det kommit genom-rymden-susande därifrån!

Avsändare var den här madamen.

Den allra vackraste musik ...

Kväller.

Den som har varit med här på bloggen, minns hur livat det kunde vara på Regementsgatan i Ystad .., och hur dåvarande mitt-emot-grannen kunde ha dunderfester i dagarna tre .., dag som natt .., och jag höll på att bli galen.

Om jag säger som så ., så är det lite annorlunda här, ute på landet.

Och Mian ..., vad är nu detta för fågel ..?

En Rödhake?

Badsäsongen närmar sig ...

Upphittad i en affär i landet Halland.

Dagens inköpslista ...

Ulrika hittade den på Willys i Ludvika.

Inbokad ...

Idag fick jag hela sommarens schema i min hand.

Det är nog första gången på tjugo år jag har varit med om sådan planering och oj, så skönt det är att nu veta hur det ska bli, ja, nu kan man planera på ett helt annat sätt.

Såväl vecka 29 som vecka 33 har jag semester och till min oerhörda glädje fick jag behålla lediga helgen just innan och det känns som en extrapresent.

Jodå, det har minsann hänt att chefer har lagt in extraarbete just den helgen ., (nästan som en bestraffning för att personalen går på semester .., vore jag chef skulle jag göra tvärtom .., låta personalen som ska gå på ledighet sluta tidigare dagen innan) nu är jag ledig lördag och söndag innan själva semestern börjar .., å, vilken ljuvlighet!

Och jag har berättat för Bodil om mina fot, - och benbekymmer och det känns också bra.

Helt ärlig om den här krångliga situationen ska jag vara.

För fem år sedan ....

... åkte jag baklänges i tiden.

Fredagmorgon ...

Elskåp i Ystad.


Två långa arbetsdagar stundar.

Stumma ben också.

Och fötter som - efter arbetets slut -knappt går att stå på.

Men också: härliga möten med människor.

Mannen som har arbetat i en rörpipfabrik, bland annat.

Han som alltid har ett så varmt leende.

Och han som är så lik Jesus.

Och alla småttingar.

Och rara arbetskamrater.

Carina med sitt nya läppstift, hon som nyss har besökt Prag.

Och Mattias som har en hundvalp.

I charken jobbar Gunilla och Ann-Marie.

Peter har tagit ledigt.

Ute skymtar blå himmel och solsken.

Och i morgon ska pv springa Göteborgsvarvet.

Dagens fönster ...

.... kommer från Marie-Louise.

(Det kom två, det ena kommer här.)

"Hej lilla hon i landet Halland!

Sänder dig två fönster som just nu är så vackra när ljuset silar igenom gardinerna!!

Det är så rogivande att vakna till morgonsolen och avsluta dagen med ett skirt ljus genom vardagsrumsfönstret.

Kram från landet Västergötland!"

Tiden går ...

I sex år har jag bloggat.

Det torde innebära månader av tangentknatter.

Första inlägget såg ut så här.

Redan då ägnade jag mig tydligen åt människokapning.

Enligt önskemål ...

Ulrika, Oxe. Envis.

Igår hade jag ett brev i min inkorg från en för mig okänd Margareta i Ångermanland.
Så här skriver hon, bland annat.

"Snälla Elisabet, kan du inte intervjua eller presentera några av dina bloggvänner, så där som du brukar göra på din sida med vänsterhänder?"

Jo, det kan jag nog göra .., jag vet bara inte vilka som kan tänka sig att ställa upp som "offer".

Men okej, jag börjar med Ulrika .., hon är modig, hon säger nog inte nej .., och tänk, det gör hon inte heller.

"Visst kan jag det!" skriver hon.


1. Om du skulle beskriva dig själv, med för dig typiska egenskaper .., vad skulle det då bli?

Otålig.
Saknar mellanläge - det är allt eller inget. ;-)
Optimist.
Överlevare.
Bra på att leva i nuet.
Påhittig.


Detta är inte Lisa, det är Ulrikas syster Linda.
Ulrika är storayster.

2 .Fråga en vän vad hon/han säger? (vad hon/han tycker är mest typiskt dig).

Ulrika frågade sin vän Lisa.

"Jag tycker du är Äkta.

Du är vad du är och står för det och det är den finaste egenskap jag kan tänka mig. Det gör också att man litar på dig.

Du är inspirerande i att du delar min syn på handarbete som både meditation och som nörd-hobby. Och handarbetandet i sig gör dig till en kategori människa som bjuder in andra.
Du sa när vi först lärde känna varann att du var svår att komma nära - en ärlighet i sig att du sa det rätt ut - men när det sedan klickade visade du också hur glad du var över min vänskap.
Det fick MIG att känna mig värdefull. Det är stort.

Så - äkta, ärlig, öppen om man förtjänar din öppenhet men ärlig även mot de som inte känner dig nära. Kärleksfull, känslostyrd och tydlig."


Ulrika, 14 år.

En västmanländska som inte visste vad som väntade.
Nu tvåbarnsmamma och nyss fyllda fyrtio.


Här var ödet att åka tåg från Ystad till Köpenhamn.
Vad madamen tycker om Ernst, kanske man kan räkna ut.
Men jag tycker att han verkar trevlig.

3. Tror du på ödet?

Nja... Ödet och ödet... Hm. Jag vet faktiskt inte.
Jag tror nog mest att man själv påverkar sitt liv, sina val.
Men kanske är vissa saker menade att hända/komma i ens väg.
Jag ser livet som en stig med massor av små korsningar.
Rätt som det är befinner man sig på en ny stig, lite som när någon grejar med växlarna på en leksakstågbana.
Ibland knuffas man in på en ny stig, ibland väljer man själv att ta det klivet.
Sen är det bara att hålla i sig och "enjoy the ride" så gott man kan. :-)

4. Vilken doft gör dig riktigt lycklig?

Doften av solvarm tallskog en vacker sommardag.

5. En kväll ringer någon från Svenska Spel.
Undret har skett .., du har vunnit 10 miljoner kronor. Vad gör du med dem?

Jag skulle köpa mig en stuga i Arvidsjaurtrakten.
Och resa, massor!
Ta med mina barn och mina vänner ut och uppleva världen tillsammans med dem.
Se till så det fanns nog på banken så jag aldrig skulle behöva oroa mig för pengar mer.
Försöka göra gott för andra som inte har det lika bra.

6. Hur ser din drömsemester ut?

Att resa ut i världen tillsammans med mina barn och liksom bara...resa dit näsan pekar, så att säga. :-)
Men annars har jag små "drömsemestrar" i att hälsa på/få besök av/umgås med vänner och familj och koppla av och prata och ja, bara ha det gott tillsammans.
Det är det allra bästa. Landet Halland, Torpet utanför Alingsås, Landskrona, Örnsköldsvik, Månsträsk osv.
Alla de platserna är drömresmål eftersom underbara vänner finns där och tid tillsammans med familj och vänner är det viktigaste och bästa som finns.

7:e och sista frågan. Hur kom det sig att du började blogga?

Jag ramlade in på din gamla blogg :-) och tänkte "vad kul!".
Som en slags dagbok om allt möjligt. Och ett bra sätt att skriva av sig.
Jag var vääääldigt anonym i början, ja det vet ju du, och visade knappt så mycket som ett finger. Det kändes som att kliva in i en stor sal full med folk och skrika "HEJ!!", haha. :)
Med tiden har både bloggandet och jag själv förändrats, väldigt väldigt mycket.

Det bästa med bloggandet är alla vänner jag fått! Helt klart.
Mitt liv har blivit så oändligt rikt tack vare alla underbara människor jag träffat/träffar via bloggandet.

I skattgömman ...

En liten "dr Böhlander" i sin farmors tjusiga soffa.


Rotar bland alla tusentals bilder.

Dåtid blandas med nutid.



"Vist mamma va ja fn

du är åkså fin."

Hjärtevärmarrader.

För sex år sedan ...

Var rubriken på nittonde-maj-inlägget

"En hård jävel".

Jag minns alltsammans.

Dagens fönster ...

Innergården i Ystad.

Plommonträd och snödroppar .., ovanpågrannen Erik som sitter i sin solstol .., cigarettfimpar .., katter bakom fönsterrutor ., tvättstugan.

Och den röda porten .., dunset när dörren går igen .., kullerstenarna.

Duvkorr .., koltrastsång.

Under sju år blev detta en del av mitt liv.

ont-i-magenframkallande ....


från P4:s trafikinformation klockan 5 på morgonen

får vi veta att en stressad älgko har hamnat på fel sida viltstängslet

det är kring Töre i Norrbotten

och någon annanstans

springer en förskräckt älgkalv

som också hamnat fel

"och hur ska man hitta tillbaka till mamma!!?"

Några kvällsfönster från ...

Tänk, så härligt att sitta där uppe på verandan ..., tänker jag.


.... Västernorrland, kanske?

Det var i alla fall strumpstickerskan med det goda minnet som var i farten med fönsterhåven.

Tack och bock!

"där verkar vara så lugnt och skönt ..."


idag fick jag veta att jag ska få nya

eller rättare sagt

fler arbetsuppgifter

jag ska ta hand om läkemedelsbeställningen

och beställningen av förfrankerade påsar

och frimärken och kartonger

och allt godis som finns runt kassalinjen

och två dagar per vecka är det mejeriorder

och brödbeställning

jag säger bara det

det är liksom ingen risk att man förslappas