Tar moppen och kör till Steninge .. - jag avskriver bad nere hos oss, där går man i bakom lilla ön, dvs, om man inte vill gå i från land och det vill jag inte, och ingen ser en .., är ingen annan där nere, känner jag mig ensam och att det är på gränsen till lite pirrigt ... - , här, i Steninge, finns en pir ut och en stege och man har land mitt emot, väl synligt.
Och Göstas café ligger bara en bit bort.
Alldeles ensam är jag.
På en skylt - på väg till stranden - står att man inte bör bada ensam, men det gör jag.
Vattnet är ljummet .., det är så övermåttan ljuvligt att det går inte i ord att beskriva.
Simmar l ä n g e.
Dyker.
Ovanför bryggan ser jag fiskmåsar som intresserar eller irriterar sig omåttligt på min moppehjälm som ligger på bryggan.
Kanske är det det svarta märket som får dem att ilskna till?
Jag dyker .., vänder mig om .., ligger raklång och tittar mot himlen ..., och tänker att detta är som ..., meditation.
Som en slags förlossning.
Det spelar ingen roll hur trött jag är .., hur inutislut på jag är .., får jag bara kliva ner i havet eller i en insjö - vilket som -, blir man som pånyttfödd.
(Nu fattas bara "halleluuuuja!" och att vi sträcker upp våra händer mot skyn ,-)
Efteråt ..., sitter jag en stund och tittar på ett sällskap ejderhonor som simmar i grupp.
Fyra småttingar pinnar på mellan dem.
Så många mammor
Så få barn!
Och som småttingarna simmar!!
Vänder kameran mot piren.
Till vänster där uppe - men inte i bild - ligger vandrarhemmet där vi hade bloggträff för två år sedan.
Vi var ett 20tal .., några sov över .., andra åkte hem sent på kvällen.
Och vi åt räkgryta och sjöng och Perra spelade gitarr och sjöng han också.
Den här sommaren finns han inte med oss.
Så fort går det att tillvaron tar en helt annan vändning.
Just därför struntar jag i skylten om att man inte bör bada ensam.
Just därför simmar jag omkring i ett ljummet hav.
Jag tänker att det handlar om att Ta Vara På.
