Dagens fönster ...

Här ett fönster från Pershyttan.

Från rallymadamen.

Tack Ulrika!

allt är relativt ...

att harry kräktes i bilen

att jag färgar en linnejacka plommonlila

att luften är ljummen och nästan tropisk

att middagen intogs ute på altanen

att sigge nilsson har noshälsat på harry

och att grannens svärsons hund

som för övrigt också heter sigge

har hälsat på harry

- som på alla sätt visade sig underdånig -

allt det

spelar liksom ingen roll

när man tittar på tv-bilder från Oslo

Å, alla kära vänner i Norge - Bente, Heidi, herr Akkurat & Morsomt .., sååå vi känner med er!

Här och nu ...

pElle som sover så hårt så han inte märker att jag står intill med kameran.

Å, det är kämpigt att ha blivit fler i familjen!

Och alla dessa omställningar .., först flytten från landet till stan, pendlandet från Ystad till Stensjö .., flytten från Skåne till Halland .., sommaren hos Gunvor i Steninge, flytten med henne till Ljungby .., tillbaka till Stensjö igen när Gunvor lämnade oss .., några dagar hos Elenor och hunden Dino i Alingsås .., sigge nilsson som kom till familjen och nu: en hund!!!

Inte undra på att en gammal kattherre blir alldeles utmattad.



På sågbocken ligger Harrys fynd från backen.

Djupt inne bland riset hittar han en död krabba och hjälp ..., så roligt att leka med en sån.

Ja, tills matte tar den och lägger den där uppe på sågbocken.


Sen blir det siesta.

Medan Gunnar och pv är ute till havs och fiskar makrill (läs: försöker att få ...), lyssnar jag till "Sommar" i P1 .., ägnar mig åt DN:s nutidstest ... (ett finurligt sätt att få prenumeranter, man vill hela tiden förbättra sig ...) och tittar på Fru Sädesärla och hennes fem ungar som - på ryckigt sädesärlevis -, letar mat på gräsmattan.

En koltrast flöjtar.

Och på soffan Ektorp: en utslagen liten krabat.

Fångsten ...

En kattleksak (som aldrig en enda gång har använts av vare sig sigge eller pElle ..) blir till stor glädje för en liten svart krabat.

Tidig morgon i landet Halland ...

Det halländska landskapet är vackert .., kulligt och ofta med dimslingor över åkrarna.
Att bo i ett jordbrukslandskap passar mig som bäst.

Och jag tar moppen och susar iväg till Slöinge för att köpa nybakat bröd, ja, nu när vi har storfrämmande från Jämtland.

Det faller ett stilla och väldigt försiktigt duggregn och dofterna är övermåttan ljuvliga!

Jag passerar ett antal hästar och nästan alla står och kissar .., där är två kossor som ligger i gröngräset och idisslar .., längre bort ser jag får och lamm .., och säden är nu gulaktig och det doftar sensommar i luften.

Vid dikesrenen växer Renfana och Hundkäx och här och där några Blåklockor.
Den här tiden - den fullmogna -, är den allra bästa.


Utanför bageriet.
Regncapen tas av och läggs under sadeln.

Väl framme blir det inköp av bröd som är så nybakat att det inte ens har lämnat bakplåten .., och så vänder jag hemåt igen.

Vid vägskälet till Äskeröd (då har jag hejat på Prickiga Hästen) möter jag en kvinna som är på väg att hämta morgontidningen och vi nickar lite till varandra.

Och från Ugglarp och hem sjunger jag på samma sång .., ni vet den där .., "det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!"

Så kändes det.

Fredagsfönstret ...

.... kommer från Portugal.

Och ser man på ..., anar man inte en viss fönsterfångerska i bagerifönstret ..?

Kanske ..., är det annannan?

annannan sa...

Man gör minsann det, ja.

Det är en söndagsbild. De runda flätade bröden är en sort som bara finns att köpa på söndagar.

Går man på bageri i Portugal kan man lätt få för sig att det bara finns vitt bröd.

Men det finns fantastiska stenugnsbakade surdegsbröd med råg och ett kavringsliknande bröd som är gjort på råg och majs och vete i blandning.

Köper man på marknaden eller i den lokala affären (som köper på marknaden).

Önskestunden ....

Allt medan pv filéear rödspättor (under överinseende av Gunnar, som säger att han liksom inte känner igen den sortens fisk, annat än den djupfrysta varianten från Konsum eller Ica ..), hojtar jag om önskelåtar.

Vi går i turordning.

Gunnar väljer denna .., med Anita O´Day.

Bloggmadamen kommer ihåg den här (hördes första gången - för mig - 1975 i en Saab, jag var på väg till jobbet och lyssnade till Ring-så-spelar-vi där den melodin önskades och jag föll pladask!), ni vet, - eller vet kanske inte alls -, den snabbspelande klarinettisten Chris Barber.

Nu är det pv:s tur (han har snart filéeat alla fiskarna och jag fixar tillbehören, ja, såsen, sparrisen och det övriga ... Gunnar är ju gäst och behöver inte göra annat än fundera på önskelåtar). Då blir det "Splanky". Vi lyssnar till den just nu.

"Min första livekonsert någonsin var i Stockholm, på konserthuset .., vilket år .., ja, kanske för hundra år sedan ...?" säger Gunnar och skrattar.
Bandet hette Art Blakey and the Jazz Messengers och låten är denna och heter Moanin´.

Året är 1969.
Jag har lämnat Malå och börjat en kontorsutbildning i Lycksele.
Hyr litet rum i en lägenhet på Hanterverkargatan och är förälskad i en kortvuxen ung man från Betsele.
Den unge mannen heter Gunnar och har en hund som heter Laika.
I hyresrummet finns en grammofon och där spelar jag den här låten.
Fönstret i hyresrummet står ofta öppet ., ibland hör jag den unge mannen som kör förbi med sin moped, ja, jag har lärt mig att känna igen den och vet precis hur den låter.

"Den här tyckte jag om när jag var ung ..."säger pv som just har hämtat potatis från landet.
Och nu är det Gunnars tur att fundera på nästa låt ...


Mr Dupree.

Det blir Champion Jack Dupree som spelar "All about blues feeling".
Så här var det: Gunnar och en kompis besökte Köpenhamn någon gång 60-talet och hamnade då på en jazzklubb .., härlig stämning och öl på bordet och när allt var klart och musiken hade tystnat, då, efter en stund, dyker den här mannen Jack Dupree upp och börjar jamma.
"Han var ju en Stor Stjärna då och bara detta att få se honom på riktigt .., oj, oj, oj ...!" säger Gunnar.

Nu är maten snart klar.
Och det är min tur att önska.
Det får bli duetten mellan en sedan länge död far och hans dotter.
Unforgettable.
Nat & Nathalie Cole.

En till hinner pv med.
Det blir Pink Floyd, "Shine on you crazy diamond".
"Hilda och jag var i Falkenberg och lyssnade till coverbandet Shine On som gjorde just den här låten och gjorde den bra ...", säger pv, som just nu steker spättan.

Nej, sparrisen är inte klar ännu, då hinner Gunnar med ett val till.
"Nu byter jag changer helt och hållet .., det här är musik från en kreolsk mässa och jag tycker bara så väldigt mycket om den ...", säger Gunnar och pv håller med.
Själv har jag aldrig hört talas om "Gloria".
Förrän nu.

Och mitt sista val blir detta .., ledmotivet från filmen Schindler´s list.
Ett av de vackraste musikstycken jag vet.

Nu ska vi äta stekt spätta med färskpotatis och god sås och sparris och vin till.

Yummie, yummie!

Regnig torsdag i juli ..

Klockan 9.00 har jag tid för fotvård hos pv:s kusin Maria.

Tar moppen och susar i god tid iväg och upptäcker att jag är där en timme för tidigt .,. så jag kör hemåt igen, pratar lite med Harry och Gunnar .., och så samma väg tillbaka!

Passerar ett stort fält med lin!

Och överallt dessa dofter!

Det är nog tio år sedan jag sist lät mina fötter pysslas om på det här viset och det är inget annat än u n d e r b a r t.

Maria filar och klipper och förvandlar krångliga naglar till något helt annat och medan hon masserar mina fötter pratar vi om sånt som är svårt.

Om hennes storasyster som inte längre finns, bland annat.

Vi pratar om sorg och längtan och om känslan av samvetskval och förebråelser, när man som anhörig förlorar någon som själv har valt att säga nej till livet.

"A var så pass mycket äldre än jag själv och hon var den som lärde mig så mycket .., ja, hon var den allra, allra bästa storasyster man kan tänka sig och jag saknar henne så oändligt mycket", säger Maria och drar ner munskyddet, allt medan hon torkar tårarna som rinner som en liten bäck nerför kinden.

"Och det konstiga är att livet ändå fortsätter .., att solen går upp och ner och att vardagen är sig lik, fast själva tillvaron har tippat så totalt överstyr ...", fortsätter Maria.

Vi pratar också om lille Harry, hur man trivs med sitt arbete och eventuella semesterplaner.

Sånt.

Sorg och glädje om vartannat.

Hullerombullerlivet.

'
Och senare på dagen - då har jag rosalackade tånaglar -, får vi i det gula huset hemifrånbesök, nämligen av Gerd och Kjell från Norsjö.

Just i den stunden när vi dricker kaffe ute på altanen, härjar pv och hans storebror med grunden på Gunvors hus, så dom här händerna tillhör fr.v. Gerd, Kjell, Gunnar och undertecknad.

Det blir en stunds prat om husgrunder och allt möjligt annat.

En promenad förbi Fabrikör Johanssons hus hinns också med.


"Ja, plocka så mycket körsbär ni vill och ta med er!" säger pv som har kommit hem.

Och Kjell plockar och plockar.


"Herregud, vindruvor !!!!" utbrister Gerd häpet.

Knappast någon för Norsjös växtzon.


För tre år sedan träffade vi Gerd och Kjell för första gången - det var på campingplatsen i Ystad -.

Gerd hade då kommenterat lite sporadiskt på min blogg och vi kände inte alls varandra, men blev bjudna på underbar grillmat vid deras husvagn.

Ett år senare körde vi norrut på bilsemester och hälsade då bland annat på i Norsjö.

Och nu snippade dom förbi.

Vi fick träffa hunden Tyson (som en gång blev anfallen av en grannhund och fick magen uppsliten ..., nu mår han bra och är lugn och fin .., men när Harry kommer tassande in i köket och upptäcker honom, kissar han på sig - eller på golvet -, så rädd blir han!) och innan dom åker ber jag Gerd att sträääcka på sig .., hon har snygg byst, det tycker jag verkligen och ja, man kan verkligen tycka att andra kvinnor har snygg byst utan att det är det minsta underligt.

Det är bara så att man sällan säger det till dem.


Mest hela dagen regnar det.

På baksidan av huset växer enorma "Hostor", vilka är fyllda med vattendroppar.

Gerd och Kjell åker vidare .., i rummet sitter Gunnar och knåpar med ett korsord .., pv rensar vinbär.

"Önskemusik, någon ...?" hojtar jag.

Jodå.

Detta är vad Gunnar vill lyssna till.

Och pv önskar detta.

När det är min tur, blir det underbara Cesaria Evora som får stå för fiolerna.

Torsdagmorgon ...

"Regnet är tjugofem mil bort ungefär, det kan man konstatera när man tittar på himlen ...", säger Gunnar, som inte bara berättar livfullt om bin som - till biodlarens förfäran - svärmar och landar i grannens skorsten, utan även om molnformationer.

(En burk med illandes gul honung står nu på arbetsbänken!)

Å, vilket underbart främmande!

Efter fotosessionen tar Gunnar krabborna och återbördar dem till havet.

Och allt är nytt och spännande ...

Tidig morgon blir det inspektion av fiskafångsten.

Torsdagsfönstret ...

Det är flitige fönsterfångaren Guy i Arvidsjaur som var påpassligt framme med håven.

Så här skriver han.

"Fönster från en liten buss i Ayutthaya i Thailand.

Det är ovanligt att se fötter på det här viset i Thailand."

Citat från Resbort.

"Fötterna som anses smutsiga,
även om dina inte är det, skall aldrig användas för att
peka på någonting, stoppa ett rullande mynt, flytta
på något, läggas upp på någon möbel eller ens
placeras mot ryggen på sätet framför dig på en buss
eller ett tåg. Fötterna skall peka mot marken även när
du sitter. Kliv inte över någon - be dem att flytta sig
till och med när de sover på trottoaren..!"

Kväller i landet Halland ..

En alldeles underbar kväll blir det nere vid havet.

Pensionatsvärden och herr Gunnar från Jämtland ger sig ut på fisketur.

Med segelbåten.

Själv blir jag kvar på land.


Och här kommer dom tillbaka ..., nu är nätet på plats i havet.

Har vi tur, blir det färsk fisk till middag i morgonkväll.

Och körsbär är så himla smarrigt!

Det nya livet ...

Räkgryta som puttrar på spisen .., öppna fönster ..., flugor.

Och hjälp, så jobbigt att ha promenerat med husse ner till havet och sett två stora hundar och många människor!

Bäst att ta en tupplur på husses mage.



Och matte undrar verkligen vilken ras som har påverkat mest?

Pappan är en alldeles riktig svart labrador.

Ibland liknar den lille en flatcoated retriever.

Men den alltid viftande svansen med vit svanstipp .., den vet man var den kommer ifrån!

I djurparken ..., del 2.

pElle är van vid katter sedan livet på landet i Skåne.

sigge nilsson är van vid katter, men inte med hundar.

"Men vad är nu detta som har kommit i huset ...!" tycks han tänka.

Vid niotiden tar han dock mod till sig och kommer inskuttande genom det öppna fönstret.

Ströbilder från Bohuslän ..

Världens mest omtänksamma människa, det är Carina, gift med mina barns farbror.

När vi är på Hjällbovallen och tittar på match, kommer hon med fikakorg.


"Titta Emil, Carina har bakat två sorters kakor nu på morgonen, den här var rent jättegod ...!" säger pv lyriskt och pekar på den ena kakan.

Och Emil, han längtar till Ystad!


Och så sitter vid där och tar förmiddagskaffe med mjuka kakor till.



Innan vi återvänder till landet Halland, går vi på indisk restaurant som fått högt betyg i GT.

Den (rest.) heter Bombay och ligger på Södra Vägen, alldeles mitt emot Heden .., där vi hörde och såg fotbollsspelande ungdomar från hela världen!

Jag väljer en lammgryta av det starkare slaget.

Det kan jag ju säga er .., att näsdroppar behövdes inte efter den middagen.



Tidigare på dagen mötte jag en liten och späd Karin Boye .., det var på Avenyn.

Då tänkte jag på Samuel, ni vet, "Det mörka hotet".

Första filmen ....

Vilken glädje!

Eller rättare sagt .., vilken glädjekälla den här lille krabaten med sin viftande svans är! Så mjuk och fin och försiktig och så glad!

Så här såg det ut när han hade gjort pv sällskap till postlådan.

Dagens fönster ...

"Hej!

Nu får det bli skärpning på oss bloggläsare att se till att det fler fönster från sydkusten!

Hunden är min Golden Nino och han vill gärna komma ut till mig i trädgården!

Kram Lena."

Ett alldeles underbart kvällsfönster ...

... från Värmland.

Så här skriver avsändaren.

"Hej Där!

I lördags åkte vi ut med båten till en numera nerlagd fyrplats.

Framåt kvällen blev det ett sånt härligt ljus när solen började gå ner.

Efter god mat lagat på stormköket så blev det en liten fotopromenad på den lilla ön.

Så här kommer ett fönsterbidrag med en virkad gardinen på sned.

Fortsatt fin ledighet från mig snart på resa.

Turtlan."