Det halländska landskapet är vackert .., kulligt och ofta med dimslingor över åkrarna.
Att bo i ett jordbrukslandskap passar mig som bäst.
Och jag tar moppen och susar iväg till Slöinge för att köpa nybakat bröd, ja, nu när vi har storfrämmande från Jämtland.
Det faller ett stilla och väldigt försiktigt duggregn och dofterna är övermåttan ljuvliga!
Jag passerar ett antal hästar och nästan alla står och kissar .., där är två kossor som ligger i gröngräset och idisslar .., längre bort ser jag får och lamm .., och säden är nu gulaktig och det doftar sensommar i luften.
Vid dikesrenen växer Renfana och Hundkäx och här och där några Blåklockor.
Den här tiden - den fullmogna -, är den allra bästa.
Utanför bageriet.
Regncapen tas av och läggs under sadeln.
Väl framme blir det inköp av bröd som är så nybakat att det inte ens har lämnat bakplåten .., och så vänder jag hemåt igen.
Vid vägskälet till Äskeröd (då har jag hejat på Prickiga Hästen) möter jag en kvinna som är på väg att hämta morgontidningen och vi nickar lite till varandra.
Och från Ugglarp och hem sjunger jag på samma sång .., ni vet den där .., "det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!"
Så kändes det.
6 kommentarer:
Det ska sannerligen vara gôtt att leva! Och gôtt, det är verkligen livet just nu. Har sagt det förr den här sommaren men säger det mer än gärna igen, gillar konceptet semester något ofantligt :-)
Vonkis: nu har jag ju bara en veckas ledighet i den här svängen, sen v.33 .., men det går det med. Jag FÖRSÖKER att inte bli stressad över att det snart är över ,-)
Här hälsas det också på byvägarna när man susar förbi. Och det oavsett om man kommer med cykel eller bil.
De sista veckorna för semestern, när jag pendlade till jobbet mötte jag alltid en äldre man någon dryg mil härifrån. Han var ute på sin cykeltur i solskenet och jag på väg till jobbet. Oftast möttes vi på nästan exakt samma ställe varje morgon. Ute i bland åkrarna vid Börjelslandet.
Han hälsade alltid, när jag kom.
Det roliga är att även unga människor gör samma sak. Ungdomar på moppar, ja de allra flesta.
Hälsar tillbaka gör jag förstås. Det är en viktig social bekräftelse; jag har sett dig.
Fast i stan skulle det bli lätt jobbigt. ;)
Där begränsar jag mig till bekanta och folk i huset och på gården.
Bert: ja, jag tycker om när människor hälsar, även om det så bara är med en liten nick.
Det händer, när sommarturisterna kommer hit vid havet, att dom bara tittar rakt fram eller inte alls hälsar, fy, vilket oskick!
Håller med om att dofterna är härliga nu när det är mer fukt i luften. Det är det bästa med morgnarna.
Hälsa, ja. Här i Saltsjöbaden är man så fin, eller vad det nu kan vara, att man inte hälsar ens på de man träffat tidigare. Det är verkligen ett oskick och otroligt trist. Man tittar bort eller i backen och låtsas att man inte ser den man möter en halv meter i från på trottoaren - fast det bara är jag två personer på kilometers avstånd... En del reagerar inte ens på hunden.
Tycker dina vespaturer låter gudomliga för både själ och kropp! Betydligt roligare än bil.
Oj då. Fast det bara är två personer, ska det vara...
Skicka en kommentar