söndag 24 juli 2011
Tre underbara skånska fönster ..
"... som hör ihop.
Vi stannar till i Vikens hamn när regnet öser ner och havet har vita gäss.
Ingen uteväder alls. Möllan har öppet när vi passerar så vi tittar in.
Spännande hur man malde sitt mjöl.
Första gången malde man 1838 fram till 1940 hör jag någon säga.
Eller om det var till 1991...
Samma fönster två gånger.
En gång när vingarna passerar i dagens blåst.
En utan vingar där man ser blåsten och regnet utanför hoppas jag.
En liten besökande hoppar upp på en pall och tittar ut på vingarna som ökar i hastighet.
Snabbt upp med telefonen och fångade det hela.
Telefonbilder Turtlan i nordvästra Skåne idag.."
//Och det kan jag ju säga .., att fönstret längst ner .., det kommer att bli ett av alla mina favoritfönster! hälsar Elisabet.
Främmandeglädje ...
Från Jämtland har Gunnar tagit med sig honung från sina egna bin.
Nyslungad och med den allra ljufvligaste färg och smak!
Och etiketten har han designat och gjort alldeles själv!!
Present från västgötarna.
"Nu minsann kan ni lära er allt om fågelläten ...!" säger Mian leende.
En present som kommer att bli till s t o r glädje!
Nu ska har lyssnas och läras.
Och pElle, han trivs i Gunnars knä ....
"Drar publik, tolv bokstäver ..."
Lördagsbilder ...
Å, så roligt med bloggbesök!
Här är fågel, - och blomexperten Jan .., alltid stillsamt och filurigt leende.
"Nä, men vilken mage!" utbrister Jan när han ser bilden.
"Nå, herr kock, är rödspättan klar snart ...?!" undrar Gunnar.
Där inne står pv och steker fisk på löpande band.
(Och hans sambo har ordnat med broccoli, blomkål, sparris och zucchini som ligger i ugnen och väntar på att läggas på fat .., potatisen är kokt .., såsen fixad = leina, vi älskar den såsen!).
Senare på kvällen ska Mian och pv ge sig ut på segeltur.
Islandshästarna kommer springande längs havet ... domp-domp-domp!
Och efter en stunds seglats vräker regnet ner och kaffet och gifflarna som vi har med oss - "så trevligt med kvällsfika vid havet!" - ..., tas med hem igen.
Men kul tyckte hon att det var, ja, tills regnet kom.
Hemma på kullen igen.
Mian och Harry.
Den alltid så glade och svansviftande Harry.
Och Mian som väntar på "uppklarnande väder".
Dagens fönster ...
... kommer från Monet.
Fönstret finns på hennes f.d. svågers gård i nordvästra Skåne.
"Idylliskt till med stall, katter och lusthus", skriver Monet.
lördag 23 juli 2011
Ett fönster från Ystad så här på lördagen ...
Livet som bloggare är spännande!
Först kommer Gunnar från Jämtland på visit ..., så ansluter Mian och Jan (alla tre är nu på promenad och inspekterar Fabrikör Johanssons nybygge och lite annat) och vips, så kommer ett mail med en bild från Ystad och favoritbageriet Söderberg & Sara, jominsann, det är Turtlan som är på skånskt besök och kommer ihåg vem som tyckte om det brödet!
Härligt, härligt!
L i v e t ...
En liten svart krabat ligger utslagen på soffan Ektorp.
En jämte läser DN.
En smålänning eldar för att få varmvatten (3:e gången sen i april).
En sekund senare: en liten svart krabat har förvånat dråsat ner från soffan.
Ett fönster står öppet.
Vind i träden.
Och från SVT får vi ta del av de allra mest fasansfulla nyheter från Norge.
Dagens middag ...
Lördagmorgon i landet Halland.
Och nyheterna rullar vidare .., nu vet vi att det är en ung norrman som har avrättat så många ungdomar och när överlevande vittnar om skräcken och om förvirringen på ön .., om "polismannen" som skjuter mot dem .., så är det inte så svårt att förstå att detta måste vara värre än alla skräckfilmer man bara kan tänka sig.
Arma människor!
Och i landet Halland regnar det.
Två män är ute och vittjar nät.
En hundvalp leker med en boll.
Och nyheterna rullar vidare .., nu vet vi att det är en ung norrman som har avrättat så många ungdomar och när överlevande vittnar om skräcken och om förvirringen på ön .., om "polismannen" som skjuter mot dem .., så är det inte så svårt att förstå att detta måste vara värre än alla skräckfilmer man bara kan tänka sig.
Arma människor!
Och i landet Halland regnar det.
Två män är ute och vittjar nät.
En hundvalp leker med en boll.
fredag 22 juli 2011
allt är relativt ...
att harry kräktes i bilen
att jag färgar en linnejacka plommonlila
att luften är ljummen och nästan tropisk
att middagen intogs ute på altanen
att sigge nilsson har noshälsat på harry
och att grannens svärsons hund
som för övrigt också heter sigge
har hälsat på harry
- som på alla sätt visade sig underdånig -
allt det
spelar liksom ingen roll
när man tittar på tv-bilder från Oslo
att harry kräktes i bilen
att jag färgar en linnejacka plommonlila
att luften är ljummen och nästan tropisk
att middagen intogs ute på altanen
att sigge nilsson har noshälsat på harry
och att grannens svärsons hund
som för övrigt också heter sigge
har hälsat på harry
- som på alla sätt visade sig underdånig -
allt det
spelar liksom ingen roll
när man tittar på tv-bilder från Oslo
Här och nu ...
pElle som sover så hårt så han inte märker att jag står intill med kameran.
Å, det är kämpigt att ha blivit fler i familjen!
Och alla dessa omställningar .., först flytten från landet till stan, pendlandet från Ystad till Stensjö .., flytten från Skåne till Halland .., sommaren hos Gunvor i Steninge, flytten med henne till Ljungby .., tillbaka till Stensjö igen när Gunvor lämnade oss .., några dagar hos Elenor och hunden Dino i Alingsås .., sigge nilsson som kom till familjen och nu: en hund!!!
Inte undra på att en gammal kattherre blir alldeles utmattad.
På sågbocken ligger Harrys fynd från backen.
Djupt inne bland riset hittar han en död krabba och hjälp ..., så roligt att leka med en sån.
Ja, tills matte tar den och lägger den där uppe på sågbocken.
Sen blir det siesta.
Medan Gunnar och pv är ute till havs och fiskar makrill (läs: försöker att få ...), lyssnar jag till "Sommar" i P1 .., ägnar mig åt DN:s nutidstest ... (ett finurligt sätt att få prenumeranter, man vill hela tiden förbättra sig ...) och tittar på Fru Sädesärla och hennes fem ungar som - på ryckigt sädesärlevis -, letar mat på gräsmattan.
En koltrast flöjtar.
Och på soffan Ektorp: en utslagen liten krabat.
Fångsten ...
En kattleksak (som aldrig en enda gång har använts av vare sig sigge eller pElle ..) blir till stor glädje för en liten svart krabat.
Tidig morgon i landet Halland ...
Det halländska landskapet är vackert .., kulligt och ofta med dimslingor över åkrarna.
Att bo i ett jordbrukslandskap passar mig som bäst.
Och jag tar moppen och susar iväg till Slöinge för att köpa nybakat bröd, ja, nu när vi har storfrämmande från Jämtland.
Det faller ett stilla och väldigt försiktigt duggregn och dofterna är övermåttan ljuvliga!
Jag passerar ett antal hästar och nästan alla står och kissar .., där är två kossor som ligger i gröngräset och idisslar .., längre bort ser jag får och lamm .., och säden är nu gulaktig och det doftar sensommar i luften.
Vid dikesrenen växer Renfana och Hundkäx och här och där några Blåklockor.
Den här tiden - den fullmogna -, är den allra bästa.
Utanför bageriet.
Regncapen tas av och läggs under sadeln.
Väl framme blir det inköp av bröd som är så nybakat att det inte ens har lämnat bakplåten .., och så vänder jag hemåt igen.
Vid vägskälet till Äskeröd (då har jag hejat på Prickiga Hästen) möter jag en kvinna som är på väg att hämta morgontidningen och vi nickar lite till varandra.
Och från Ugglarp och hem sjunger jag på samma sång .., ni vet den där .., "det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!"
Så kändes det.
Fredagsfönstret ...
.... kommer från Portugal.
Och ser man på ..., anar man inte en viss fönsterfångerska i bagerifönstret ..?
Kanske ..., är det annannan?
annannan sa...
Man gör minsann det, ja.
Det är en söndagsbild. De runda flätade bröden är en sort som bara finns att köpa på söndagar.
Går man på bageri i Portugal kan man lätt få för sig att det bara finns vitt bröd.
Men det finns fantastiska stenugnsbakade surdegsbröd med råg och ett kavringsliknande bröd som är gjort på råg och majs och vete i blandning.
Köper man på marknaden eller i den lokala affären (som köper på marknaden).
torsdag 21 juli 2011
Önskestunden ....
Allt medan pv filéear rödspättor (under överinseende av Gunnar, som säger att han liksom inte känner igen den sortens fisk, annat än den djupfrysta varianten från Konsum eller Ica ..), hojtar jag om önskelåtar.
Vi går i turordning.
Gunnar väljer denna .., med Anita O´Day.
Bloggmadamen kommer ihåg den här (hördes första gången - för mig - 1975 i en Saab, jag var på väg till jobbet och lyssnade till Ring-så-spelar-vi där den melodin önskades och jag föll pladask!), ni vet, - eller vet kanske inte alls -, den snabbspelande klarinettisten Chris Barber.
Nu är det pv:s tur (han har snart filéeat alla fiskarna och jag fixar tillbehören, ja, såsen, sparrisen och det övriga ... Gunnar är ju gäst och behöver inte göra annat än fundera på önskelåtar). Då blir det "Splanky". Vi lyssnar till den just nu.
"Min första livekonsert någonsin var i Stockholm, på konserthuset .., vilket år .., ja, kanske för hundra år sedan ...?" säger Gunnar och skrattar.
Bandet hette Art Blakey and the Jazz Messengers och låten är denna och heter Moanin´.
Året är 1969.
Jag har lämnat Malå och börjat en kontorsutbildning i Lycksele.
Hyr litet rum i en lägenhet på Hanterverkargatan och är förälskad i en kortvuxen ung man från Betsele.
Den unge mannen heter Gunnar och har en hund som heter Laika.
I hyresrummet finns en grammofon och där spelar jag den här låten.
Fönstret i hyresrummet står ofta öppet ., ibland hör jag den unge mannen som kör förbi med sin moped, ja, jag har lärt mig att känna igen den och vet precis hur den låter.
"Den här tyckte jag om när jag var ung ..."säger pv som just har hämtat potatis från landet.
Och nu är det Gunnars tur att fundera på nästa låt ...
Mr Dupree.
Det blir Champion Jack Dupree som spelar "All about blues feeling".
Så här var det: Gunnar och en kompis besökte Köpenhamn någon gång 60-talet och hamnade då på en jazzklubb .., härlig stämning och öl på bordet och när allt var klart och musiken hade tystnat, då, efter en stund, dyker den här mannen Jack Dupree upp och börjar jamma.
"Han var ju en Stor Stjärna då och bara detta att få se honom på riktigt .., oj, oj, oj ...!" säger Gunnar.
Nu är maten snart klar.
Och det är min tur att önska.
Det får bli duetten mellan en sedan länge död far och hans dotter.
Unforgettable.
Nat & Nathalie Cole.
En till hinner pv med.
Det blir Pink Floyd, "Shine on you crazy diamond".
"Hilda och jag var i Falkenberg och lyssnade till coverbandet Shine On som gjorde just den här låten och gjorde den bra ...", säger pv, som just nu steker spättan.
Nej, sparrisen är inte klar ännu, då hinner Gunnar med ett val till.
"Nu byter jag changer helt och hållet .., det här är musik från en kreolsk mässa och jag tycker bara så väldigt mycket om den ...", säger Gunnar och pv håller med.
Själv har jag aldrig hört talas om "Gloria".
Förrän nu.
Och mitt sista val blir detta .., ledmotivet från filmen Schindler´s list.
Ett av de vackraste musikstycken jag vet.
Nu ska vi äta stekt spätta med färskpotatis och god sås och sparris och vin till.
Yummie, yummie!
Regnig torsdag i juli ..
Klockan 9.00 har jag tid för fotvård hos pv:s kusin Maria.
Tar moppen och susar i god tid iväg och upptäcker att jag är där en timme för tidigt .,. så jag kör hemåt igen, pratar lite med Harry och Gunnar .., och så samma väg tillbaka!
Passerar ett stort fält med lin!
Och överallt dessa dofter!
Det är nog tio år sedan jag sist lät mina fötter pysslas om på det här viset och det är inget annat än u n d e r b a r t.
Maria filar och klipper och förvandlar krångliga naglar till något helt annat och medan hon masserar mina fötter pratar vi om sånt som är svårt.
Om hennes storasyster som inte längre finns, bland annat.
Vi pratar om sorg och längtan och om känslan av samvetskval och förebråelser, när man som anhörig förlorar någon som själv har valt att säga nej till livet.
"A var så pass mycket äldre än jag själv och hon var den som lärde mig så mycket .., ja, hon var den allra, allra bästa storasyster man kan tänka sig och jag saknar henne så oändligt mycket", säger Maria och drar ner munskyddet, allt medan hon torkar tårarna som rinner som en liten bäck nerför kinden.
"Och det konstiga är att livet ändå fortsätter .., att solen går upp och ner och att vardagen är sig lik, fast själva tillvaron har tippat så totalt överstyr ...", fortsätter Maria.
Vi pratar också om lille Harry, hur man trivs med sitt arbete och eventuella semesterplaner.
Sånt.
Sorg och glädje om vartannat.
Hullerombullerlivet.
'
Och senare på dagen - då har jag rosalackade tånaglar -, får vi i det gula huset hemifrånbesök, nämligen av Gerd och Kjell från Norsjö.
Just i den stunden när vi dricker kaffe ute på altanen, härjar pv och hans storebror med grunden på Gunvors hus, så dom här händerna tillhör fr.v. Gerd, Kjell, Gunnar och undertecknad.
Det blir en stunds prat om husgrunder och allt möjligt annat.
En promenad förbi Fabrikör Johanssons hus hinns också med.
"Ja, plocka så mycket körsbär ni vill och ta med er!" säger pv som har kommit hem.
Och Kjell plockar och plockar.
"Herregud, vindruvor !!!!" utbrister Gerd häpet.
Knappast någon för Norsjös växtzon.
För tre år sedan träffade vi Gerd och Kjell för första gången - det var på campingplatsen i Ystad -.
Gerd hade då kommenterat lite sporadiskt på min blogg och vi kände inte alls varandra, men blev bjudna på underbar grillmat vid deras husvagn.
Ett år senare körde vi norrut på bilsemester och hälsade då bland annat på i Norsjö.
Och nu snippade dom förbi.
Vi fick träffa hunden Tyson (som en gång blev anfallen av en grannhund och fick magen uppsliten ..., nu mår han bra och är lugn och fin .., men när Harry kommer tassande in i köket och upptäcker honom, kissar han på sig - eller på golvet -, så rädd blir han!) och innan dom åker ber jag Gerd att sträääcka på sig .., hon har snygg byst, det tycker jag verkligen och ja, man kan verkligen tycka att andra kvinnor har snygg byst utan att det är det minsta underligt.
Det är bara så att man sällan säger det till dem.
Mest hela dagen regnar det.
På baksidan av huset växer enorma "Hostor", vilka är fyllda med vattendroppar.
Gerd och Kjell åker vidare .., i rummet sitter Gunnar och knåpar med ett korsord .., pv rensar vinbär.
"Önskemusik, någon ...?" hojtar jag.
Jodå.
Detta är vad Gunnar vill lyssna till.
Och pv önskar detta.
När det är min tur, blir det underbara Cesaria Evora som får stå för fiolerna.
Torsdagmorgon ...
"Regnet är tjugofem mil bort ungefär, det kan man konstatera när man tittar på himlen ...", säger Gunnar, som inte bara berättar livfullt om bin som - till biodlarens förfäran - svärmar och landar i grannens skorsten, utan även om molnformationer.
(En burk med illandes gul honung står nu på arbetsbänken!)
Å, vilket underbart främmande!
Efter fotosessionen tar Gunnar krabborna och återbördar dem till havet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)