Dagar i ett hundliv ...

Å, så mycket som händer och sker när man är en liten valp och byter miljö!

Först - så där hux flux - flyttar man från en bondgård i Tvååker utanför Falkenberg till Stensjö nära havet.

Och man får träffa Gunnar från Jämtland och Jan och Mian från Västergötland!

Sen kommer Kjell och Gerd från Norsjö och har med sig hunden Tyson och vid åsynen av den hunden blir Harry nästan vettskrämd och pinkar på köksgolvet av bara förfäran.

Igår blev det möte med släkten och där var jack russel-madamen Alice och det blev bus i flera timmar och hur kul som helst!

Och han har mött flera hundar på väg till stranden och börjar nu - lite förväntansfullt - att vifta på svansen och bli glad när han ser dem.

Idag kom Mylta från Småland på besök.

Alla tre bröderna Göransson pysslar med sin mammas sommarhus och där ute på gården låg två totalt utslagna valpar (Mylta är 1 månad äldre) när jag svängde förbi med kaffe och mackor.

Sen blev det ett våldsamt busande och visande av tänder och skäll och morr och ännu mera lek och jag antar att det är en trött liten valp som kommer hem i eftermiddag.

Det var när jag just hade kommit körande och parkerat moppen, som jag tog bilden.

Båda två låg då och sov så gott i skuggan.

Från början ville pv att att vi skulle ta ett kullsyskon till Mylta - som är en mix av beagle, vallhund och smålandsstövare -.

"Aldrig i livet! Det är för mycket jakt i dom valparna!" sa och tänkte jag.

Nu ser vi att dom är helt olika!

Harry är nästan helt brunsvart, medan Mylta verkligen är beaglelik.

Lite grövre bara.

Såja, det var dagens hundbetraktelse.

Har intresseföreningen noterat ...?

Och plötsligt ...

... blev livet helt annorlunda!

För lite drygt ett år sedan bodde jag i en liten underbar 1:a i Ystad.

Det var pElle och jag själv och fram och tillbaka åkte vi till landet Halland.

Så tillkom sigge nilsson, denne egensinnige lille kattkrabat som gör mig så glad!

(Ja, han tillkom egentligen i december 2009, då, när jag som nyopererad tillbringade 4 månader i det gula huset).


"Tjena pElle .., ligger du här ..?" kanske han tänker, husets egen tiger - sigge nilsson -.
Lite längre bort sitter pv och småpratar med Harry.

Och plötsligt finns även en hund i familjen - Harry -.

Harry Nilsson - så hette min pappas kusin -, han i Kalvträsk.

Och äntligen vågar sigge sig hem igen och han kommer insmyyygande i köket och låter sig gosas med och det är inte långt ifrån att han spinner och Harry håller sig lugn.

Som ett nytt liv.

Ett annorlundaliv.

Två katter och en hund och det är precis så jag vill ha det - med djur runt omkring mig -!

Tidigt på morgonen går vi ner till havet och havet är ljummet och vi är nästan ensamma.

Det är en alldeles underbar sensommarmorgon!

Det är en sån där morgon som man vet att man kommer att minnas.

Jag minns en annan gång .., det var under tiden i Ystad och jag hade ännu inte påbörjat ensamseglingen på livets hav och jag tog herr cocker med mig till Mossby - det var bara vi på hela stranden - och det var september månad och jag simmade under vattnet och kände svalkan mot pannan och herr cocker satt på stranden och tittade på och jag visste att den stunden skulle jag aldrig glömma.

Nu är det ett annat liv och vi möter två hundar och nu vet den glatt svansviftande hundvalpen att många hundar är snälla och han kryyyyper inte längre, men visar sig liten och underdånig, viftar på svansen och är så glad.

Och just nu återstår fyra timmar innan det är dags att ställa sig bakom kassan och jag ska ta vara på varenda minut och mitt blodtryck har av någon anledning gått upp och jag känner en slags underlig ångest inombords som jag inte begriper var den kommer ifrån, men det vet man väl kanske inte alltid, och nu ska jag lägga mig i solskenet och bara njuta av ledig tid.

Ungefär så.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag är det födelsedag för Eva på Frösön.

Det var hon som gjorde den här fina lilla tavlon, den som alltid gör mig så glad.

Ni ser väl pElle där till höger ...?

Och min lägenhet i Ystad finns med också ..,. och alla pelargoniorna!

Och min lila linnejacka!

Här Eva, kommer en stor och varm grattiskram från oss i landet Halland!!

Dagens fönster ...

Ibland blir man ju alldeles till sig av glädje, när man upptäcker ett fönster.

Det här är ett sånt.

Bergstrands Skor i Ystad .., beläget på Hamngatan och snett mitt emot gamla posten .., å, där, i skoaffären arbetade Ingrid som var kund i lilla kvartersbutiken och som bor i ett litet Hans-och-Greta-hus med massor av lavendel på gården!

Och intill skoaffären ligger Lindéns Elektriska och där arbetar min före detta arbetskamrat, den alltid så rara och vänliga Åse Andersson!



Fönsterfångerska - som såklart visste hur glad jag skulle bli -, var Turtlan.

T a c k! säger jag.

"And they lied to you .., all the time ..."-

Så här kunde det låta vid pratet tidigare ikväll.

Den som pratar mest är Roger från England.

Han som är så samhällsengagerad.

Jag frågar om han alltid varit så ..., på hugget, när det gäller sånt här?

Och om det pratades mycket politik i barndomshemmet?

Nja, kanske inte på det viset, säger han .., mera att han som vuxen kom att resa mycket å jobbets vägnar och då började ifrågasätta det som alltid varit En Sanning, såväl i uppväxten som i samhället i stort.

Typ IRA, t.ex, förklarar han, ja, att det alltid finns en orsak till det som händer och att det för honom var viktigt att liksom vända på myntet .., att försöka få klarhet i historien.

Till politiker och makthavare har Roger i alla fall inte särskilt stort förtroende, den saken är rätt uppenbar.

I flera timmar ...

Det blir till att sitta inomhus (regnet vräker ner!!!) när främmandet (som inte är nåt "främmande" i den bemärkelsen ...) kommer och det blir flera timmar av ihärdigt pratande.

Kring bordet sitter två bröder från södra England, där är Sonja och Gösta och deras son och dotter med man och barn och så vi själva.

Och Harry och Alice (som är en Jack Russel och liknar Nelly).

Allt surras det om!

Det är prat om vad som hände i Norge och hur och varför ..,det blir livligt surr om våldsamma tv-spel och om sådana påverkar .., det är prat om islam och kristendom .., om tolerans och icke-tolerans och om politiker som luras och om Rubert Murdoch och avlyssning och det pratas om vad någon så småningom vill arbeta med ("advokat", säger han som ska börja nionde klass) och om hunduppfostran och starka korvar.

Allra mest pratar Roger från England, men boende i Harplinge, inte långt härifrån.

Han är nummer två av fyra syskon och säger hela tiden vad han tycker, utan att först hålla upp fingret och kolla vad andra har för åsikter .., och vi försöker diskutera så gott det går - att föra livliga diskussioner på engelska är lättare sagt än gjort, ja, prat om väder och vind går väl an, men när det kommer till viktigheter blir det knepigare - och jag frågar om han alltid har varit så oerhört samhällsintresserad (han har teorier om det mesta och är duktig på att lägga fram dem, engagemanget lyser lång väg!) och ja, det har han nog varit och vi säger att det är sällan man, åtminstone inte på ett eftermiddagsfika i landet Halland, hör någon svensk som är så ..., ja, just engagerad.

Å, det är så härligt med såna människor!

Efter kaffet och tårtan ("It´s a kind of Pavlova-cake ... isn´t it?" frågar Rogers bror som heter Nigel och arbetar på Gatwicks flygplats, men nu är han här på liten semester och pussar på kinden när han kommer, vilket känns aningen ovant, men himla trevligt), går vi ner till stranden och Alice och Harry har lekt oavbrutet i ett par timmar och fortsätter nu längs vägen ..,. och Sonja har med sig baddräkten och hon och pv tar ett eftermiddagsdopp och Harry får också bada och själv ska jag göra samma sak senare ikväll.

När vi går hemåt igen, säger vi att det är ju det här som är livet.

Det är sånt här man ska minnas.

Just det ...

Precis när pv har börjat duka, kommer skyfallet.

Bästa buketten ...

Nja, fotograf hos Interflora blir jag nog inte .., men ni skulle bara veta hur fin den egentligen är .., buketten med blommor från landet.

Där är vallmo, blåklint (finns det något som heter rosa,- och vitklint, så är dom också med) och gurkört och klätt (tack Mian som visste!) och en vit liten historia .., och lavendel, vinrankeblad och en kvist eller två med spirea.

I ugnen gräddas en marängbotten.
Jordgubbar, hallon och vispad grädde väntar på sin tur, ja, inte att gräddas, men som garnering.

Och snart kommer "främmandet" och lilla hunden Alice (som kunde vara syster till Nelly).

Det blir spännande det för Harry.
(Som idag mötte en finsk lapphund och nu börjar han - H - bli aningen modigare. Ja, visserligen kissade han lite och visade sig underdååånig, men ändå .., vift på svansen blev det i alla fall! Och idag har han simmat i havet också, den lille svarte. Det tar sig.)

Och se ...

... när sigge känner doften av färsk fisk .., då kommer han in till oss!

Nykokta småfiskar blir till dunderfrukost för hungriga kissar.

Klockan 07:50

Fågelkvitter ..., en hundvalp som förundrat kalasar på en limpmacka .., och en katt som sover på en trädgårdsstol.

Och så väntar vi på fiskaren.

Just så här är det ...

Blå himmel .., duvor som kooooorrar .., pv på väg ut med båten för att vittja nät.

Och en morgontrött liten svart krabat som gör mig sällskap till postlådan.

Några minuter efter att detta blev publicerat, kom jag att tänka på morgonens första nyhetssändning.

Miljoner svältande människor i Afrika!

Miljoner människor som inte har minsta hopp om en morgondag!

Och jag tänkte på familjerna i Norge som förlorat sina barn.

Ååå, det kändes hemskt att ha skrivit om en underbar morgon med sol och allt det andra.

Men så är det ju, att inte ett dugg bättre blir ju världen för att jag lägger mig ner och gråter hela dagen över eländet, tvärtom borde man ju vara innerligt glad och tacksam att man har råkats födas i ett land där vi - åtminstone i min livstid - har sluppit allt detta elände.

Hjälpa till efter förmåga - javisst -!

Men att sluta glädjas åt det lilla i livet - nej - absolut inte!

Och morgonen ä r verkligen underbar!

Söndagsfönstret ...

I en sommarstuga belägen på stranden, alldeles oerhört nära Storavan, inte många mil från Arvidsjaur, just där, finns det här fönstret.

Där brukar Guy vara.
(Snälla, klicka på länken .., och titta sedan på bilden med titeln "huvudstupa" ....!)

Pv och jag själv har också varit där , på stranden vid Storavan, och ätit den allra ljufvligaste måltid och övernattat i en liten stuga bland tall och gran.

Morgonen därpå tog jag ett dopp i den stora sjön.

Det var förstås Guy som tog bilden.

Kväller ...

På väg ner till lilla hamnen stannar vi till halvvägs., en liten svart svansviftande hund och jag själv genar hemöver .., förbi fabrikör Johanssons stora hus och sen höger mot det som liknar en liten herrgård, men där det numera enbart står polskregistrerade bilar på infarten.

Jag kallar tegelhuset för Polska Ambassaden.

Björnbären håller på att mogna.

Och över himlen hörs tornseglarns skriiiiin!
(Det känns som Ystad .., sommarkvällar med lägenhetsfönstret öppet mot gatan och just dessa ljud!)

Sen är vi nästan hemma och Harry vet precis och viftar på svansen och springer uppför slänten, å, så han känner igen sig!

Nu är klockan nio.

På ett bord ligger pElle och sover .., i en soffa den svarta hunden och ihopkurad på den inglasade altanen - mätt efter en rejäl bit makrill - (som tröst för att den där hunden hela tiden vill jaga just sigge, som inte förstår att det gäller att sätta sig i respekt genom att INTE fly ...) finns sigge nilsson.

Ute till havs lägger pv ut nät.

Och så ett kvällsfönster ...

.... som kommer susande genom rymden från ... Värmland!

Så här skriver avsändaren:

"Jag får även ja ge mitt bidrag till fönsterjakten.

Fönstret finns på en lagård i Sandsjötorp, Storfors i Värmland.

Håll tillgodo. Ska försöka fånga fler.

Hälsningar

Eva I Värmland."

Stillsam lycka ...

... är det som känns i hjärtat när man kommer körande hem från stan

parkerar på infarten

och möts av en liten svart krabat

som kommer springande

- glatt viftande på svansen -

ja, som inte vet till sig av glädje

och tar emot matte.

På menyn ...

Nyfångad makrill.

Jysses, vilken lycka!

Subtropisk värme.

Vi går ner till havet och klipporna ..., baddräkt och badbyxor är med .., stenarna är hala .., och Harry får testa att simma i ungefär tio sekunder och allt går bra.

"Jag simmar mot land, ja, jag tar mig inte upp på så hala klippor!" hojtar jag till pv.

Så ser jag dem lulla iväg, han och hunden .., och där - längst uppe på hällarna, nära vägen -, står en rejält stor islandshäst och intill pv promenerar en liten hund som tittar förundrat på det stora djuret .., och jag simmar och simmar och dyker och undrar vad som finns på botten, men är glad att jag inte vet.

Sen hemåt.

Hela tiden möter vi människor på väg ner till havet.

"Ååååå, så söt han är!" säger dom unisont och jag tänker på sonen som - när han var ute med en liten Meja på promenad i Ystad -, menade att detta var det bästa raggningstricket någonsin .., att ha med sig en valp på stan.

Hemkomna får vi sallad och vaxbönor av grannen och jag gör en omelett innehållande chorizobitar ..., till detta förvällda bönor och blomkål, och så vanlig sallad och stooora oliver fyllda med fetaost.

Så enkelt.
Så ljuvligt gott!

Vi sitter ute på altanen.

Från hallen hörs ett ihärdigt och ytterst irriterat skall.


Aldrig har vinrankans blad varit större än i år!
Och det är där under, längst ner, som Harry har gömt sig och tagit siesta.

Det visar sig att pElle har lagt sig precis mitt på hallmattan och nu vågar inte Harry passera, inte utan att husse lockar och säger att det inte alls är farligt!

Efteråt lägger han (hunden) sig i skuggan under stora vinrankeblad.

Vi konstaterar att livet är himla gott att leva.

Förmiddag i landet Halland ...

Ååå, så ljuvligt med ledighet!

Då blir det frukost ute på altanen .., och regnet som utlovats, det lyser med sin frånvaro!

På bordet står pv:s kaktus; i vanliga fall en anskrämlig histora, men titta .., är det inte som ett enda stort mirakel!!?

Hur kan en stickig kaktus förvandlas till en sån här väldoftande skönhet?

För mig är det inget annat än ett rent under.


Hur många av er har ätit salmbärssylt?

Inte jag.

Men nu, nu har jag.

Ja, jag visste helt ärligt inte ens att det fanns något som heter salmbär.

Och det ska jag säga er, att detta slår hjortronsylt!


Som en gänglig kalv är han.

Och medan vi läser DN och GP, springer lille Harry hit och dit och roar sig bäst han kan.

Pinnar, en svart strumpa, en gammal sko, en gul boll, en petflaska .., och så vinrankan .., allt hinner han med!

Glatt viftande kommer han och hälsar på mellan varven.

"Jaaa, du är fiiiin du sigge, pElle, nej, Harry !" säger jag.

Det är precis som min pappa - som -, när han ropade på någon av oss döttrar, hann med alla våra namn.

Och så kämpar vi med ett knivigt korsord från igår.

"Elisabet! Tegelstenar .., vet du vad det blev? Jo, romaner!" hojtar pv utifrån altanen.

Såna korsordsklurigheter gillar jag.

S k a r p t.


En stund senare ligger en gammal katt och en tonårig hund och tar igen sig.

Tidigare på morgonen har hunden skällt och haft sig mot pElle .., åååå, så han vill ha igång honom och få leka och jaga honom runt gräsmattan .. men det räcker med att pElle bara tittar upp, så hoppar den ystra hunden minst en halvmeter bakåt!

pElle .., han vet minsann hur man får r e s p e k t.

Lördagsfönstret ...

... finns i Skåne och där var Turtlan med sällskap på semester alldeles nyligen.

Och tänk, att bloggvännerna är så rara så dom kommer ihåg att ta med sig fönsterhåven!!

Tack snälla till er alla!

(Och ja, Turtlan, jag älskar stockrosor! Du hade alldeles rätt.)

Mer om hennes semester kan ni läsa här.

Är det möjligt ..?

Idag är en dag som går till Historien.

Jag har nämligen fått ett mail från min störstasyster.

Nu ska här letas fram en blyertspenna och ritas ett kors i taket.